Ekonomiskt

Huvudbudskap

• Exponeringen av finanssektorns infrastruktur för klimatförändringar är låg jämfört med exponeringen och sårbarheten hos de tillgångar som de investerar i. Exponeringen för klimatriskfaktorer återspeglar en ojämn sårbarhet i EU:s regioner och sektorer, men också en koncentration till specifika portföljer inom finanssektorn, banker och finansinstitut.
• Hållbara investeringar i anpassning är harmoniserade i en EU-taxonomi som måste omfatta fler ekonomiska verksamheter över tid och som är globalt tillämplig. Genom investeringar som betecknas som hållbara kan finanssektorn främja och stödja anpassningsåtgärder för att minska fysiska klimatrisker. Restrisker kan överföras via försäkringsmekanismer.

Konsekvenser, sårbarheter och risker

Klimatförändringarna medför betydande makroekonomiska och finanspolitiska risker för EU och orsakar betydande förluster i Europa. Det kan skada de ekonomiska resultaten, minska skatteintäkterna och öka de offentliga utgifterna för katastrofåterställning och sociala kostnader. Dessa effekter hotar den finanspolitiska stabiliteten, stör handelsflödena, skadar kapitalstocken, sänker produktiviteten och minskar arbetskraftsutbudet, vilket i slutändan hindrar den ekonomiska tillväxten och ökar den finansiella osäkerheten. Till exempel kostade översvämningarna 2021 i Tyskland, Belgien och Nederländerna 44 miljarder euro. Dessa effekter belastar de offentliga finanserna, försäkringsbolagen, investerarna och finansmarknaderna. De ekonomiska kostnaderna beräknas öka kraftigt under de kommande årtiondena, med risker som härrör från både direkta effekter och internationella effekter som kaskader tillbaka till Europa.

Mellan 1980 och 2023 uppgick väder- och klimatrelaterade ytterligheter till uppskattningsvis 738 miljarder euro (2023 års värden). Ett relativt litet antal händelser står för en stor del av de ekonomiska förlusterna: 5 % av de väder- och klimatrelaterade händelser som har de största förlusterna står för 61 % av förlusterna och 1 % av händelserna orsakar 28 % av förlusterna (EEA:s egna beräkningar baserade på den ursprungliga datauppsättningen). De genomsnittliga årliga förlusterna (fasta priser, 2023 euro) uppgick till omkring 8,5 miljarder euro 1980–1989, 14,0 miljarder euro 1990–1999, 15,8 miljarder euro 2000–2009 och 17,8 miljarder euro 2010–2019. De fem år som har de högsta årliga värdena är 2021 (63,0 miljarder euro), 2022 (56,0 miljarder euro), 2002 (45,7 miljarder euro), 2023 (43,9 miljarder euro) och 1999 (36,7 miljarder euro).

Försäkringar är avgörande för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av klimatkatastrofer genom att finansiera återuppbyggnad och täcka förluster. Mindre än 20 % av Europas klimatrelaterade förluster mellan 1980 och 2023 var dock försäkrade, vilket visar på en betydande skyddsklyfta. Att ta itu med denna klyfta med politiska alternativ är avgörande. Förmågan att minska andelen potentiella ekonomiska förluster till följd av klimatförändringar till oförsäkrade tillgångar och verksamheter – klimatskyddsklyftan – kommer att avgöra en stor del av samhällenas motståndskraft.

I den europeiska klimatriskbedömningen identifierades flera stora klimatrisker som är relevanta för finanssektorn. Risken för de europeiska solidaritetsmekanismernas bärkraft kräver omedelbara åtgärder. Risken för de offentliga finanserna som leder till en finanskris och risken för de europeiska fastighets- eller försäkringsmarknaderna kräver fler åtgärder. Slutligen behöver riskerna för de europeiska finansmarknaderna till följd av klimatpåverkan i och utanför Europa utredas ytterligare.

Politisk ram

Som svar på klimatförändringarnas ökande effekter har kommissionen börjat integrera klimatresiliens i de finanspolitiska ramarna. Bank- och försäkringssektorn har också börjat vidta åtgärder på egen hand för att hantera dessa effekter.

När det gäller klimatförändringarnas inverkan på den europeiska ekonomin och det europeiska finansiella systemet hänvisar EU:s strategi för klimatanpassning till EU:s strategi för hållbar finansiering för mer information, eftersom hållbar finansiering har en viktig roll att spela när det gäller att uppnå de politiska målen inom ramen för den europeiska gröna given samt EU:s internationella åtaganden om klimat- och hållbarhetsmål.

Direktivet om företagens hållbarhetsrapportering ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter för att specificera hur behöriga myndigheter och marknadsaktörer ska uppfylla de skyldigheter som fastställs i direktivet. I juli 2023 antog kommissionen en första delegerad akt med krav på offentliggörande av information om klimatförändringar.

Förordningen om digital operativ motståndskraft (DORA) är en EU-förordning som trädde i kraft den 16 januari 2023 och tillämpas från och med den 17 januari 2025. Syftet är att stärka it-säkerheten för finansiella enheter som banker, försäkringsbolag och värdepappersföretag och se till att finanssektorn i Europa kan förbli motståndskraftig i händelse av allvarliga driftsstörningar. Detta omfattar även effekterna av klimatförändrings- och miljöförstöringsrelaterade händelser och naturkatastrofer.

DORA harmoniserar reglerna om operativ motståndskraft för finanssektorn. Den tillämpas på20 olika typer av finansiella entiteter och tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster.

Försäkringssektorn

Andelen icke-försäkrade ekonomiska förluster som orsakas av alla registrerade väder- och klimatrelaterade faror verkar öka på grund av långsamma anpassningsåtgärder och mer frekventa extrema väderhändelser i avsaknad av högre penetrationsgrad för klimatförsäkringar. Klimatrisker kommer sannolikt att stressa lokala ekonomier och orsaka marknadsmisslyckanden som påverkar både konsumenter och försäkringsbolag. Mer frekventa katastrofhändelser, i kombination med behovet av att uppfylla föränderliga lagstadgade krav, kan hota företagens affärsmodeller – och göra det oöverkomligt för kunderna eller ogenomförbart för försäkringsgivarna att försäkra sig mot vissa risker. Såsom anges i IPCC AR6 WG II-rapporten Climate Change 2022: Effekter, anpassning och sårbarhet En viktig anpassningslösning är att förbättra tillgången till kredit och försäkring för att buffert mot variationer i resurstillgång och överflöd.

För att ta itu med dessa frågor har Europeiska kommissionen följande uppgifter:

• Stärka dialogen mellan försäkringsgivare, beslutsfattare och andra berörda parter genom dialogen om klimatresiliens. Dialogens huvudsyfte är att minska denna klyfta i fråga om klimatskydd. Den leds av GD Klimatpolitik och GD Finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen.
• Fastställa och främja bästa praxis för finansieringsinstrument för riskhantering, i nära samarbete med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa).
• undersöka en bredare användning av finansieringsinstrument och innovativa lösningar för att hantera klimatrelaterade risker.

Solvens II är ett direktiv i EU-rätten som kodifierar och harmoniserar EU:s försäkringsförordning. Detta gäller främst det kapitalbelopp som EU:s försäkringsbolag måste inneha för att minska risken för insolvens. Hittills tar direktivet dock inte full hänsyn till de risker som klimatförändringarna medför, och det finns flera röster som efterlyser en bättre bild av denna aspekt i undergruppen för naturkatastrofrisker.

Bank- och investeringssektorn

Bankerna står under ökande reglerings- och handelstryck för att skydda sig mot klimatförändringarnas effekter och anpassa sig till den globala hållbarhetsagendan. På grund av bristen på regelverk och tillsynsramar har ett antal centralbanker och tillsynsmyndigheter runt om i världen blivit medvetna om sin roll och sitt potentiella mandat när det gäller att hantera de klimat- och miljörisker som sektorn står inför. Till exempel lanserade en grupp centralbanker, däribland Europeiska centralbanken, Networking for Greening the Financial System 2017. Det syftar till att bidra till analys och hantering av klimat- och miljörelaterade risker inom finanssektorn och att mobilisera konventionell finansiering för att stödja övergången till en hållbar ekonomi.

Vidare har flera privata banker börjat utveckla nya produkter som gröna obligationer eller gröna bolån. Gröna obligationer är skuldinstrument som skiljer sig från konventionella räntebärande värdepapper endast genom att emittenten förbinder sig att använda intäkterna för att finansiera projekt som är avsedda att ha positiva miljö- eller klimateffekter. Den tekniska expertgruppen för hållbar finansiering offentliggjorde 2020 sin användbarhetsguide för EU:s standard för gröna obligationer.

Under en grön inteckning erbjuder en bank eller hypotekslån en husköpare förmånliga villkor om de kan visa att den egendom som de lånar uppfyller vissa miljöstandarder.

Förordningen om information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker inför krav på information om hur institutionella investerare och kapitalförvaltare integrerar miljö-, samhällsansvars- och bolagsstyrningsfaktorer (ESG-faktorer) i sina riskhanteringsprocesser. Delegerade akter kommer att ytterligare specificera kraven på att integrera ESG-faktorer i investeringsbeslut, vilket är en del av institutionella investerares och kapitalförvaltares skyldigheter gentemot investerare och förmånstagare.

Förbättra kunskapsbasen

Den europeiska klimatriskbedömningen 2024 innehåller en omfattande bedömning av de stora klimatrisker som Europa står inför i dag och i framtiden. I rapporten identifieras 36 stora klimatrisker som hotar vår energi- och livsmedelstrygghet, ekosystem, infrastruktur, vattenresurser, finansiella system och människors hälsa, även med tanke på risken för finanssektorn.

Den europeiska klimatriskbedömningen 2024 innehåller en omfattande bedömning av de stora klimatrisker som Europa står inför i dag och i framtiden. I rapporten identifieras 36 stora klimatrisker som hotar vår energi- och livsmedelstrygghet, ekosystem, infrastruktur, vattenresurser, finansiella system och människors hälsa, även med tanke på risken för finanssektorn.

Många aktiviteter som rör hållbar finansiering, klimatfinansiering och anpassningsfinansiering handlar om den internationella dimensionen. Denna sida är inriktad på vad som är relevant för EES-länderna på nationell nivå. Mer information om de internationella aspekterna och utvecklingsaspekterna finns på UNFCCC:s sidor och dess dataportal.

IPCC fokuserar också främst på internationella finansiella flöden (och på koldioxidsnåla snarare än anpassningsaspekter), men i kapitlet om övergripande investerings- och finansieringsfrågor i IPCC:s femte utvärderingsrapport, arbetsgrupp III, beskrivs även vissa inhemska frågor. Bidrag från arbetsgruppen för effekter, anpassning och sårbarhet (arbetsgrupp II) till den sjätte utvärderingsrapporten planeras till 2022.

Det globala anpassningscentrumet driver ett klimatfinansieringsprogram för att integrera klimatanpassning och klimatresiliens i beslutsfattandet, öka finansieringen av klimatanpassning och klimatresiliens och utveckla innovativa finansieringsinstrument.

Europeiska miljöbyrån offentliggjorde 2007 den tekniska rapporten Climate change: kostnaden för uteblivna åtgärder och kostnaden för anpassning, och för närvarande pågår ett nytt projekt på detta område där arbetet kommer att bli tillgängligt under 2022.

Nyligen genomförda forskningsprojekt om anpassningens finanser och ekonomi är t.ex. H2020_Insurance-projektet som vidareutvecklats inom ramen för Oasis förlustmodellering och Oasis Hub, eller NAIAD-projektet som fokuserar på naturens försäkringsvärde. Andra projekt som handlar om anpassningsekonomi och finansiering är t.ex. COACCH, ClimateCost Econadapt, eller NATURANCE. De undersöker den tekniska, ekonomiska och operativa genomförbarheten och prestandan hos lösningar som bygger på en kombination av katastrofriskfinansiering och naturbaserade lösningar.

Stöd till investeringar och finansiering

EU:s fleråriga budgetram för 2021–2027 uppgår till 1,21 biljoner euro med ytterligare 807 miljarder euro från nästa generation av EU:s återhämtningsinstrument. 30 % av denna budget är öronmärkt för verksamhet som bidrar till klimatmålen. Med den nya fleråriga budgetramen har kommissionen ökat resurserna för klimatförändrings- och anpassningsfinansiering, bland annat genom innovativa mekanismer såsom Europeiska fonden för hållbar utveckling plus, genom att utnyttja resurser i bilaterala kanaler och genom EU:s medlemsstater.

Mer information om finansieringsåtaganden finns här och en översikt över EU:s finansieringsmekanismer för 2021–2027 finns här.

Utöver finansieringsmekanismerna inom EU ökade EU och dess medlemsstater sitt totala klimatfinansieringsstöd till tredjeländer med 7,4 % under 2019, vilket uppgick till 21,9 miljarder euro, varav 52 % gick till att hjälpa EU:s partner att anpassa sig till klimatförändringarna. Att tillhandahålla en stor andel klimatfinansiering inom ramen för EU:s internationella samarbete, särskilt för anpassning, kommer att finnas kvar i framtiden.

Stödja genomförandet av anpassningen

Eiopa vidareutvecklar verksamhet för att genomföra hållbar finansiering, t.ex. med en resultattavla för luckor i försäkringsskyddet, metodarbete för att inkludera klimatförändringar i naturkatastrofförsäkringar (kapitalkrav för solvens) eller i skadeförsäkringar och prissättning.