Bergsområden

Huvudbudskap

• I slutet av seklet förutspås att de europeiska bergen kommer att ha förändrats fysiskt. Stora glaciärer kommer att ha upplevt betydande massförlust, men förändringar kommer också att påverka de lägre, mitten av kullarna och översvämningsmiljöerna.

• Anpassning inom sektorer som vattenförvaltning, jordbruk, skogsbruk och turism är avgörande för anpassningen av bergsområden.

• EU har flera finansieringsprogram som kan stödja projekt i bergsregioner, bland annat Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Dessa medel kan användas för att stödja ett brett spektrum av initiativ, inklusive infrastrukturprojekt, jobbskapande och miljöskydd.

Konsekvenser, sårbarheter och risker

Klimatförändringarna påverkar redan de europeiska bergsregionerna. I slutet av seklet förutspås att de europeiska bergen kommer att ha förändrats fysiskt. Stora glaciärer kommer att ha upplevt betydande massförlust, men förändringar påverkar också de nedre, mellersta kullarna och översvämningsområdena, vilket påverkar vattentillgången, jordbruksproduktionen, turismen och hälsosektorn. Bergssystem har en komplex topografi som förändras avsevärt över korta avstånd, vilket resulterar i diversifierad klimatpåverkan vid olika höjder. Till exempel, med ökande lufttemperaturen och högre nederbörd, säsongsbetonade snölinjer kommer att hittas på högre höjder, och snösäsonger blir kortare. Trädlinjerna kommer att röra sig uppåt och skogsmönstren kommer att förändras i lägre höjder. I länder med höga bergskedjor som Alperna kommer klimatförändringarna att påverka vattenbalansen, vilket kommer att få återverkningar på vattenkraft, dränering i städer, navigering och en ökning av intensiteten hos vattenrelaterade naturliga faror. Nederbördsorsakade jordskred kan ha en kaskadeffekt på transportinfrastrukturen (europeiskklimatriskbedömning).

Politisk ram

EU har flera strategier och initiativ som syftar till att stödja hållbar utveckling i bergsområden. Dessa strategier erkänner de unika miljömässiga, ekonomiska och sociala utmaningar som bergssamhällen står inför och syftar till att främja deras motståndskraft och långsiktiga lönsamhet.

EU:s strategi för klimatanpassning från 2021 syftar till att göra anpassningen smartare (tänja på gränserna för kunskap om anpassning), snabbare (påskynda införandet av anpassningslösningar) och mer systemisk (integrerade lösningar och planer). Att stimulera lokal anpassning, naturbaserade lösningar, hållbar användning och motståndskraft hos sötvattenresurser är särskilt relevant för bergsregionerna.

Anpassning inom sektorer som vattenförvaltning, jordbruk, skogsbruk och turism är avgörande för anpassningen av bergsområden.

Översynen avförordningen om anpassning av markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) syftar till ökad koldioxidavskiljning inom jord- och skogsbruket, med betydande konsekvenser för förändrad marktäckning. Åtgärderna för att uppnå detta, såsom bevarande av gräsmarker, kolinlagrande jordbruk och återställande av torvmarker, kommer också att bidra till att förhindra markerosion och minska översvämningsrisken.

I linje med EU:s gröna giv läggs större vikt vid miljöfrågor och klimatåtgärder i den nya gemensamma jordbrukspolitiken för 2023–2027 och strategin för biologisk mångfald för 20230. Lagen om återställande av natur utgör den rättsliga grunden för att genomföra omfattande åtgärder för återställande av skadade eller förstörda ekosystem, med målet att uppnå återhämtning av ekosystemen senast 2050. Detta kommer att vara viktigt för många bergsregioner, deras skogar, gräsmarker och vattenflöden.

Särskild politik för EU:s bergsregioner

En viktig strategi är den europeiska strategin för Alpregionen (EUSALP), som är en makroregional strategi som sammanför regionala och nationella aktörer från sju alpina länder. Strategin syftar till att främja hållbar utveckling i regionen genom samordnade åtgärder på områden som innovation, rörlighet och biologisk mångfald.

Alpkonventionen, som antogs 1991, är ett internationellt fördrag mellan Alpländerna och EU om hållbar utveckling och skydd av Alperna. Alpkonventionens yttersta mål är att utveckla Alpernas gemensamma arv och bevara det för kommande generationer genom transnationellt samarbete mellan nationella, regionala och lokala myndigheter.

Karpatkonventionen är ett multilateralt avtal mellan sju länder som syftar till att främja hållbar utveckling och miljöskydd i Karpaterna. Konventionen är inriktad på flera viktiga områden, bland annat bevarande av biologisk mångfald och landskapsmångfald, hållbar markanvändning och skogsbruk, anpassning till klimatförändringar, hållbar turism och hållbara transporter. Det stöder också samarbete och informationsutbyte mellan länderna i regionen och innehåller bestämmelser om allmänhetens deltagande och berörda parters deltagande i beslutsfattandet. Karpatkonventionen stöds av Europeiska unionen, som tillhandahåller finansiering och tekniskt bistånd för dess genomförande.

Konventionen för skydd av Pyrenéerna är ett internationellt avtal som syftar till att skydda natur- och kulturarvet i Pyrenéernas bergskedja och främja en hållbar utveckling i regionen. Det fastställer en ram för samarbete mellan signatärländerna på områden som bevarande av biologisk mångfald, hållbar markanvändning och hållbar turism. Pyrenéernakonventionen stöds av olika EU-finansieringsprogram och initiativ som ger ekonomiskt stöd till projekt som främjar hållbar utveckling i Pyrenéernaregionen.

Miljö- och säkerhetsinitiativet och Dinariska alpkonventionen: Dessa två separata initiativ är internationella avtal som undertecknats av internationella organisationer och flera länder på Balkan och i Dinariska alperna och som syftar till att främja hållbar utveckling och miljöskydd i dessa områden.

Förbättra kunskapsbasen

Den europeiska klimatriskbedömningen 2024 innehåller en omfattande bedömning av de stora klimatrisker som Europa står inför i dag och i framtiden. I rapporten identifieras 36 stora klimatrisker som hotar vår energi- och livsmedelstrygghet, ekosystem, infrastruktur, vattenresurser, finansiella system och människors hälsa, även med tanke på risken för bergsområdena.

Forskningsprojektet MOVING (Mountain Valorisation through INterconnectedness and Green growth) syftar till att bygga upp kapacitet och gemensamt utveckla – genom en deltagandeprocess nedifrån och upp som involverar aktörer i värdekedjan, intressenter och beslutsfattare – relevanta politiska ramar i hela Europa för inrättandet av nya eller uppgraderade/uppskalade värdekedjor som bidrar till bergsområdens motståndskraft och hållbarhet mot klimatförändringar.

PHUSICOS, som betyder "enligt naturen" på grekiska, visar hur naturbaserade lösningar (NBS) ger robusta, hållbara och kostnadseffektiva åtgärder för att minska risken för extrema väderhändelser i landsbygdens bergslandskap. Projektet kommer att täppa till kunskapsluckan som är specifikt relaterad till NBS för hydrometeorologiska faror (översvämningar, erosion, jordskred och torka) genom att genomföra NBS på flera europeiska fallstudieplatser.

MountResilience kommer att stödja europeiska regioner och samhällen i bergsområden för att öka deras förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna och ställa om till ett klimatresilient samhälle. Projektet kommer att konceptualisera, testa och skala upp flernivå, flerdimensionell och återanvändbar klimatanpassning och naturbaserade lösningar som tar itu med politiska och samhälleliga behov samt medborgarnas beteenden för att ta itu med specifika klimateffekter i bergsregioner.

Stöd till investeringar och finansiering

EU har flera finansieringsprogram som kan stödja projekt i bergsregioner, bland annat Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Dessa medel kan användas för att stödja ett brett spektrum av initiativ, inklusive infrastrukturprojekt, jobbskapande och miljöskydd.

EU:s sammanhållningspolitik syftar till att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och fokusera på de regioner som släpar efter. Där anges att "särskild uppmärksamhet skall ägnas (...) bergsregioner". Sammanhållningspolitiken spelar således en nyckelroll när det gäller att ta itu med bergsområdenas särskilda utmaningar, inbegripet anpassningen till klimatförändringarna, eftersom den kan förbättra anpassningen inom ramen för de operativa programmen.

I Interreg VI B fastställs 14 transnationella samarbetsprogram för 2021–2027 för storskaliga territorier i och utanför Europa med en budget på 1,5 miljarder euro. Dessutom finns det särskilda EU-strategier för fyra makronationella regioner: Östersjön , Donau, Alperna, Adriatiska havet och Joniska havet. Bergsregioner omfattas också av dessa program, som drar nytta av att främja strategiska samarbetsåtgärder på storskaliga territorier.

Som en del av ett EG-mandat som inleddes 2014 har kommissionen och Europeiska standardiseringskommittén och Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (CEN-Cenelec) försökt ta itu med anpassningen av europeiska standarder och standardisering till klimatförändringarna, med särskild tonvikt på nyckelsektorers motståndskraft.