Säkerställande av den framtida vattenförsörjningen på regional och lokal nivå i Lavantdalen i Kärnten

Lavantdalen ligger vid den södra kanten av den alpina huvudåsen och omges av bergskedjorna i Saualpe i väst och Koralm i öst, som båda sträcker sig upp till 2100 m. Wolfsberg, distriktshuvudstaden och St. Andrä är de största städerna i regionen. Fjädrarna i de två bergskedjorna står för det mesta av dricks- och servicevattnet för kommunerna.

Lavantdalen kännetecknas av låga nederbördsmängder. Med en genomsnittlig årlig nederbörd på mindre än 800 mm är dalen en av de torraste regionerna i Kärnten. Dessutom är de geologiska förhållandena ogynnsamma för grundvattenlagring, utsläppen av källor är ganska låga och endast ett begränsat antal källor kan användas för vattenförsörjning. På grund av dessa naturliga begränsningar i vattentillgången har regionen redan drabbats av vattenbrist under de senaste årtiondena, särskilt under varma och torra somrar (EEA2009; BMLFUW 2016). Betydande säsongsmässiga flaskhalsar i vattenförsörjningen har ofta uppstått, t.ex. under åren 1993, 2002, 2003 och 2012.

Effekterna av klimatförändringarna har varit märkbara i regionen redan under de senaste årtiondena. Under de senaste 100 åren har den årliga nederbörden minskat i de flesta delar av Kärnten söder om den alpina huvudåsen. I Lavantdalen har den årliga nederbörden minskat med cirka 15–25 %, med den kraftigaste säsongsminskningen på vintern.

Förmodligen på grund av Kärntens läge vid konvergensen av Medelhavs- och Atlantklimatpåverkan har modellbaserade regionala prognoser av framtida trender i nederbördsmönstren i södra delen av Österrike alltid varit föremål för stor osäkerhet och uppvisar regelbundet tydliga variationer mellan klimatmodellerna. Tidigare regionala scenarier med förändringar i årsnederbörden har varierat från något positiva till något negativa trender. I vissa scenarier förutspåddes en betydande minskning av sommarnederbörden med upp till -15 % från och med 2050. De senaste klimatscenarierna för Österrike (ÖKS 15) visar på en betydande ökning av den årliga medeltemperaturen på +1,3 °C (scenario för begränsning av klimatförändringarna enligt RCP4.5) till 1,5 °C (scenario utan åtgärder enligt RCP8.5) för Kärnten och Lavantdalen fram till 2050 (jämfört med perioden 1971–2000). I slutet av århundradet kan en årlig genomsnittlig temperaturökning på upp till +4,2 °C inträffa i ett scenario med oförändrade utsläpp (RCP8.5). Scenarierna visar också en ökning av det årliga antalet värmedagar (dagar med >30 °C). Dessa kan öka med +3,2 dagar fram till 2050 och stiga upp till +5,8 eller till och med +17,1 dagar i slutet av århundradet. När det gäller den årliga genomsnittliga nederbörden förutses små ökningar på medellång och lång sikt, vilket främst beror på högre simulerade nederbördsmängder under vintersäsongen, men alla regnrelaterade modellresultat saknar statistisk signifikans. Till skillnad från temperaturprognoserna fortsätter den framtida nederbördstrenden att präglas av betydligt större osäkerhet.

Starkare variationer i grundvattennivåer och leverans av källor, som kulminerade i återkommande perioder av vattenbrist, hade observerats redan under åren innan anpassningsåtgärderna inleddes. Även om resultaten av regionala klimatmodeller inte är lätta att tolka när det gäller deras konsekvenser för grundvattenlagren och grundvattenförnyelsen, förväntas grundvattennivåer, akviferer och utsläpp av källor påverkas av ökande variationer i framtiden. Detta resultat kommer sannolikt att bero på de kombinerade effekterna av större variationer mellan år i nederbördsregimer, möjliga minskningar av sommarregn med långvariga perioder av torka, högre evapotranspirationshastigheter och minskad grundvattenbildning på grund av mindre snöfall och kortare snötäcke på vintern.

Minskad tillgång till vattenresurser under torra och varma sommarperioder sammanfaller med en ökning av hushållens, turismens och jordbrukets efterfrågan på vatten, vilket tidigare har bidragit till problem med vattenförsörjningen. Eftersom befolknings- och bebyggelseområdena förväntas öka ytterligare i de centrala delarna av Lavantdalen kan detta öka den totala vattenförbrukningen och därmed göra dricksvattenförsörjningen mer sårbar. Minskad vattentillgång i kombination med högre uttag under torra och varma sommarperioder erkändes som ett hot mot kontinuiteten i den offentliga vattenförsörjningen och skapade ett stort behov av åtgärder från vattenförvaltningssektorns sida.

Skogar täcker upp till 50 % av regionens yta, och i synnerhet skogsbestånd på bergssluttningar fyller viktiga vattenhållningsfunktioner och skyddsfunktioner när det gäller naturliga faror. På grund av omfattande introduktion i höjder under 900 m tidigare är gran fördelad långt utanför sitt naturliga utbredningsområde och är den överlägset dominerande trädarten i regionen. Eftersom granar föredrar svala och våta platser har de på många platser redan nått gränsen för sin tolerans under nuvarande klimatförhållanden. Klimatinducerad multipel stress på dessa skogar leder inte bara till produktivitetsförluster, utan hotar också deras vitalitet, ekologiska stabilitet och leveransen av viktiga ekosystemtjänster i skogar, såsom vattenretention, vattenlagring och skydd mot gravitationella naturliga faror.

Det huvudsakliga syftet med anpassningsåtgärderna var att trygga vattenresurserna och den offentliga vattenförsörjningen på lång sikt. De strategier som eftersträvas är inriktade på både utbuds- och efterfrågesidan av förvaltningen av dricksvatten. På försörjningssidan syftar en omorganisation av vattenförsörjningssystemet på regional nivå, uppbyggnad av ny infrastruktur för vattenförsörjning och utveckling av nya vattenresurser till att säkerställa kontinuiteten i den kvantitativa offentliga vattenförsörjningen även under perioder med minskad naturlig vattentillgång och toppförbrukning. Ett annat mål är att garantera vattenförsörjningen, även om en av de lokala anläggningarna skulle misslyckas av någon anledning.

På efterfrågesidan syftar ett system för tidig varning, information och medvetandehöjande åtgärder till att uppmuntra medborgare och hushåll att spara vatten. Dessa anpassningsåtgärder har främst vidtagits som svar på observerade klimateffekter och upplevd vattenbrist, men de har också motiverats av ogynnsamma klimatprognoser och återspeglar en förebyggande strategi för den betydande osäkerheten när det gäller framtida nederbörd.

Syftet med ytterligare åtgärder som vidtas av skogsförvaltningssektorn är att minska de regionala skogarnas sårbarhet för klimatförändringar, såsom vattenstress, värmeintolerans, angrepp av barkborrar och känslighet för stormskador, och att upprätthålla eller förbättra skogsekosystemens skyddande funktioner (översvämningsretention, stabilisering av sluttningar) och vattenlagringskapacitet.

De viktigaste anpassningsåtgärderna i Lavantdalen är inriktade på att trygga den allmänna vattenförsörjningen. De kompletteras med ytterligare åtgärder för att minska efterfrågan på vatten genom att påverka vattenanvändarnas beteende. Anpassningsåtgärder har vidtagits både på interkommunal, dvs. regional nivå, och på lokal nivå i de enskilda kommunerna. Åtgärderna började genomföras redan 1994. Sedan dess har den gradvis utvidgats och är en pågående process. Följande anpassningsåtgärder har hittills visat sig vara framgångsrika när det gäller att möta utmaningarna med klimatbetingad vattenbrist i Lavantdalen:

• Upprättande av det regionala nätverket för vattenföreningar i Lavantdalen, ett organisatoriskt arrangemang för regional vattenförsörjning, med början 1994. Genom att koppla samman vattenförsörjningsnäten i de fyra kommunerna Wolfsberg, St. Andrä, St. Paul och St. Georgen kan vattenbristen i varje kommun kompenseras, förbrukningstoppar hejdas och vattenförsörjningsriskerna delas mellan kommunerna och minskas helt och hållet, bland annat genom att tillhandahålla uppsägningar av infrastruktur vid systemfel. Idag äger vattenföreningsnätet ett transportsystem som kan ge ett årligt utsläpp på 260 000 m3. Vattnet kommer från 12 källor på privatägd mark; Vattenuttaget säkras av vattenföreningsnätet genom långfristiga avtal. Denna strategi för riskhantering har visat sig framgångsrik för cirka 42 000 konsumenter som är anslutna till det allmänna vattenförsörjningssystemet.
• Upprättandet av nätets infrastruktur för vattenförsörjning omfattade utveckling av nya vattenresurser inom regionen och installation av nya överföringsledningar. Vatten utvinns endast från naturliga källor, utan att använda några pumpanläggningar. Ett centralt fjärrstyrningssystem säkerställer att endast de mängder vatten utvinns som faktiskt behövs för att upprätthålla försörjningen. Endast i situationer med efterfrågetoppar leds ytterligare vatten in i försörjningssystemet. Vatten från utvecklade källor som inte behövs för att täcka efterfrågan får stanna kvar i det hydrologiska systemet och rinna ut i naturliga ytströmmar. Dessa åtgärder ska säkerställa att påverkan på vattenbalansen i den naturliga miljön är så liten som möjligt.
• Omfattande infrastruktur-, organisations- och planeringsåtgärder har vidtagits även på lokal nivå. I staden Wolfsberg har nya vattenkällor, inklusive djupa grundvattenbrunnar, utvecklats och anslutits till det allmänna försörjningssystemet. För att begränsa vattenuttaget från djupa grundvattenförekomster kopplas respektive brunnar in endast i extraordinära situationer med flaskhalsar på efterfrågesidan. Den kommunala försörjningsinfrastrukturen har uppgraderats och omfattar för närvarande 400 kilometer försörjningsledningar, 83 fjädrar, 29 högvattentankar och 7 UV-vattenreningsverk. För att förbereda sig för situationer med vattenbrist har en kommunal krishanteringsplan utarbetats med åtgärder som kontinuerlig övervakning av vattenförsörjningen, anslutning till det regionala vattenföreningsnätet och anslutning på begäran av ytterligare djupa grundvattenbrunnar. Ett samarbetsavtal med en utomkommunal vattenleverantör gör det möjligt att importera ytterligare dricksvatten, om detta skulle behövas.

Parallellt med anpassningen av vattenförsörjningsförvaltningen försöker de kommunala vattenverken i regionen hantera vattenefterfrågan genom att informera sina kunder om dricksvattenförsörjningssituationen och vattenbesparande åtgärder. Staden Wolfsberg har ett system för tidig varning och tillhandahåller dagligen uppdaterade uppgifter om dricksvattensituationen på sin webbplats. Beroende på nivån på den tidiga varningsstatusen rekommenderas olika vattenbesparande åtgärder. I situationer med hög vattenstress träder regleringsåtgärder i kraft, t.ex. förbud mot att fylla simbassänger, bevattna trädgårdar och tvätta bilar. Medvetenhetshöjande om vattenförvaltningsfrågor är också ett regelbundet fokus för den kommunala tidningen och andra lokala medier.

Anpassningsåtgärder har också införts för skogsbruket, som redan har påverkats negativt av klimatförändringarnas effekter. Skogsbruksförvaltningen syftar till att minska klimatsårbarheten i regionens skogar genom att främja användningen av mer torkatoleranta trädarter och inrätta mer klimattåliga blandade skogsbestånd. För att bevara och återställa skogarnas produktiva och icke-produktiva funktioner är anpassningsåtgärderna inriktade på att anpassa trädarternas sammansättning genom att ersätta mycket sårbara granar med andra inhemska trädarter som är bättre anpassade till förändringarna i de lokala klimatförhållandena. Konsulttjänster inom ramen för den regionala skogsmyndigheten och ett ekonomiskt stödprogram har inrättats för att uppmuntra och främja skogsägarnas anpassningsbara skogsbruk. En avsedd sidovinst med att återställa friska och stabila skogar som är väl anpassade till nuvarande och framtida klimatförhållanden är att upprätthålla och förbättra tillhandahållandet av deras ekosystemtjänster, särskilt de som rör skogsekosystemens vattenhållnings- och lagringskapacitet. Skogstäcket på sluttningar och bergssluttningar har stora effekter när det gäller att minska avrinningen av ytvatten, vilket i hög grad bidrar till grundvattenförnyelsen och till att minska ansamlingen av översvämningar. De anpassningsåtgärder som vidtas inom skogsbruket är således synergistiska med de anpassningsmål som eftersträvas inom vattenförvaltningssektorn.

Inrättandet av det ”regionala nätverket för vattensammanslutningar” kan klassificeras som en vattenförvaltningsåtgärd som bygger på mellankommunalt samarbete. De avgörande samverkansaktörerna här är kommunerna respektive deras kommunala vattenförvaltare. Landskapsregeringen i Kärnten spelade en underlättande roll genom att fastställa den politiska ramen för regional vattenförvaltning, ge ekonomiskt stöd och inrätta ett hydrologiskt övervakningsnätverk. Innan regeringen grundade det regionala nätverket för vattenföreningar i Lavantdalen anordnade den ett informationsevenemang för lokalbefolkningen. Ytterligare processer för allmänhetens deltagande ägde inte rum, men kommunernas kontinuerliga informationsverksamhet bidrog till att öka medvetenheten om vattenfrågor och bygga upp allmänhetens acceptans för åtgärderna.

Kärntens provinsregerings verksamhet när det gäller att tillhandahålla strategisk statlig politik för vattenförsörjning var en framgångsfaktor, eftersom den tillhandahöll en agenda och en ram för att fastställa trender. Sedan 1984 har statliga myndigheter i Kärnten arbetat med en statlig vattenförsörjningsstrategi som presenterar data om vattentillgång och vattenefterfrågan på regional nivå. Utifrån denna information utarbetades förslag till en hållbar vattenförsörjning för kommunerna. Ett av de prioriterade målen var att koppla samman kommunernas vattenförsörjningsnät. Dessutom har ett övervakningsnätverk med 200 hydrografiska stationer inrättats i hela provinsen för att upptäcka de faktiska trenderna i hydrologiska parametrar som grundvattenbestånd eller avrinningsmönster.

Grunden för det ”regionala vattenföreningsnätverket Lavant valley” utvecklades ursprungligen på initiativ av en person som var medveten om den lokala situationen när det gäller vattenförsörjning. Personen var en välrenommerad vattenexpert med goda kontakter med relevanta beslutsfattare på statlig och politisk nivå. Detta starka personliga engagemang var en avgörande framgångsfaktor som drev projektet framåt och gjorde det möjligt för regionen att möta dessa utmaningar i ett tidigt skede. I ett första skede var grundandet av nätverket kontroversiellt och motsattes av en del av lokalbefolkningen av ekonomiska skäl. Men de senaste årens vattenbrist har understrukit projektets betydelse och bidragit till att öka dess acceptans. Kommunernas långsiktiga åtgärder för att öka medvetenheten om vattenfrågor och vattenbesparande åtgärder har i hög grad bidragit till framgångarna i regionen.

Ett huvudmål för de anpassningsåtgärder som vidtagits har varit att skapa strategisk kapacitet för vattenreserver i tider av uttalad vattenbrist. Samtidigt som detta innebar utveckling av nya vattenresurser har åtgärder vidtagits för att undvika ohållbar överexploatering, såsom tillfällig efterfrågestyrd användning av endast ytterligare vattenkällor samt permanent övervakning av vattenbalanssituationen. Kärnan i det regionala vattenföreningsnätverket är den logiska grunden för att hantera lokala vattenförsörjningsproblem genom regional distribution snarare än genom att öka den totala mängden vattenuttag. Genom att dela gemensamma vattenresurser ska okoordinerade och individuella lokala reaktioner, som att exploatera varje liten källa inom en kommun, undvikas.

Trots alla aktiviteter som gjorts av vattenföreningsnätverket visade extremt varma och torra somrar tidigare (t.ex. 2003) tydligt att det bara finns en begränsad mängd vatten tillgängligt, vilket inte kontinuerligt täcker kommunernas behov. Nätverket (tillsammans med kommunerna) söker nu nya alternativ för att förbättra vattenförsörjningen i regionen. Ett alternativ som för närvarande övervägs är den interregionala utvidgningen av vattenföreningsnätet. En sammankoppling av vattenförsörjningsnätet i fler regioner med olika klimatmässiga och geologiska egenskaper skulle kunna leda till ökad försörjningstrygghet under riskperioder.

De anpassningsåtgärder som beskrivs i denna fallstudie är endast effektiva för hushåll som är anslutna till det allmänna vattenförsörjningssystemet. Varierande procentandelar av hushållen på ogynnsamma platser i kommunområdena är dock beroende av individuell vattenförsörjning från privata brunnar. På grund av mycket spridda bosättningsmönster i perifera områden och höga kostnader för den offentliga sektorn är det inte möjligt att ansluta dessa hushåll till det offentliga vattennätet. Denna befolkningsgrupps sårbarhet för vattenbrist är fortsatt hög och förväntas öka i framtiden.

De anpassningsåtgärder som vidtagits på regional nivå har hittills varit framgångsrika när det gäller att trygga vattenförsörjningen för cirka 42 000 konsumenter som är anslutna till det allmänna vattenförsörjningssystemet. De åtgärder som vidtagits av de kommunala organ som ansvarar för den lokala vattenförvaltningen i Wolfsbergs distriktshuvudstad har tryggat vattenförsörjningen för mer än 7 000 hushåll på lång sikt. Kontinuerlig tillgång till dricksvatten under klimatförändringar är en nödvändig förutsättning för att upprätthålla regionala befolkningsnivåer, socialt välbefinnande och potential för hållbar regional utveckling.

Det ”regionala vattenföreningsnätverket Lavantdalen” inrättades genom den österrikiska federala vattenlagen från 1959.

I situationer med hög vattenstress träder kommunernas regleringsåtgärder som förbjuder vissa former av vattenförbrukning för medborgarna (fyllning av simbassänger, biltvätt, bevattning av trädgårdar) i kraft.

”Vattenföreningsnätverket Lavantdalen” grundades 1994. Under de följande åren slutfördes flera byggnadsarbeten (t.ex. vattentorn, vattentankar, rörledningar, uppdämning av källor). Genomförandet av ytterligare åtgärder har gradvis utvidgats och är fortfarande en pågående process.

Det ”regionala vattenföreningsnätverket Lavant valley” har institutionaliserats som ett permanent vattenförvaltningsorgan enligt federal vattenlagstiftning. Alla bygg- och infrastrukturåtgärder är långsiktiga investeringar. Eftersom regelbundet underhåll och förnyelse är en del av de ansvariga institutionernas ordinarie uppgifter (regionala föreningsnätverk och vattenarbeten i Wolfsbergs stad), kan detta innebära en livscykel på 100 år och mer.

Silvia Smuck
Manager Water Association Network Lavant Valley
Wasserwerk Lavanttal
Unterrain 63, 9433 St. Andrä, Austria
Tel.: 0043(0)4358 4529
Fax: 0043(0)4358 21581
E-Mail: verbundschiene@aon.at

Ulrike Marinelli
Wolfsberger Stadtwerke
Schwabenhofstraße 4
9400 Wolfsberg
Tel.: +43 4352/51300-384
E-Mail: ulrike.marinelli@wolfsberg.at