Kustområden. Politiska alternativ påverkar de europeiska kustområdena. 2000–2050

I denna rapport presenteras resultaten från tillämpningen av EUClueScanner*-modellen för markanvändning för simulering av två politiska alternativ som är relevanta för integrerad förvaltning av kustområden i Europa. Alternativen ”okontrollerad” och ”hållbar” har jämförts med en tredje neutral utveckling som härletts ur SRES-scenario B1. Modellen har körts med en rumslig upplösning på 1 km, konfiguration med tio markanvändningsklasser, för perioden 2000–2050. En uppsättning indikatorer har sedan beräknats på grundval av de planerade europeiska markanvändningskartorna. Särskilt tillväxten i bebyggda områden används som det viktigaste måttet för att utvärdera trycket på kustområdena. Andelen bebyggda områden i kustområdena är nästan dubbelt så stor som på EU:s totala kontinentala yta. Enligt resultaten av simuleringarna verkar denna trend hålla i framtiden. Skillnaden mellan de två politiska alternativen kan endast observeras för hela Europa och kustområdena, men i det senare fallet är skillnaden mer uppenbar. För hela EU-27:s territorium är ökningen av bebyggda områden för det okontrollerade politiska alternativet mellan 2000 och 2050 7,49 procentenheter högre än ökningen inom det hållbara politiska alternativet. Om man bara tar hänsyn till kustområdena – såsom de definieras i denna rapport – är ökningen av bebyggelsen 7,85 procentenheter högre inom ramen för det okontrollerade alternativet än inom ramen för det hållbara politiska alternativet. Kustområdena är därför mer benägna att drabbas av miljöpåverkan till följd av den ökande andelen bebyggd mark i Europa. Detta är ännu mer relevant om vi beaktar kustområdenas inneboende sårbarhet. Skillnaden mellan de två alternativen medför kontrasterande miljöpåverkan. Inom ramen för det okontrollerade politiska alternativet är därför en större andel bebyggda områden utsatta för kusterosion och kustöversvämningar, vilket leder till fler potentiella tillgångar i riskzonen (dvs. sociala och ekonomiska förluster). Ökningen av bebyggd mark innebär tillväxt av ogenomträngliga ytor. Detta påverkar många områden: När det gäller vattnets kretslopp tenderar vattenhållningen att minska och risken för kustöversvämningar är potentiellt högre. Ett högre bebyggelsetryck kan också leda till en överexploatering av naturresurser (t.ex. vattenbrist, förlust av värdefulla jordar) och en ökning av föroreningarna. Skillnaden mellan de två politiska alternativen är inte bara kvantitativ, utan gäller också det resulterande rumsliga mönstret: Detta är betydligt mer utspritt i det okontrollerade området, vilket kan öka fragmenteringen av landskapet och förlusten av livsmiljöer, vilket bidrar till en minskning av den biologiska mångfalden. Sammanfattningsvis ger rapporten användbar information om den framtida potentiella utvecklingen av markanvändningen i europeiska kustområden och de därmed sammanhängande konsekvenserna när det gäller kusternas sårbarhet. Denna information kan integreras i bedömningen av kusternas sårbarhet för klimatförändringar, för att ta vederbörlig hänsyn till variationen i andra viktiga drivkrafter.