Grönt arv i Salamanca stad

Viktiga lärdomar

Om regionen

Klimathot

Enligt framtida prognoser utgör temperaturökningar och värmeböljor de största klimathoten i Salamanca. Riskerna inkluderar minskade vattenreserver, torka, ökad sjuklighet och dödlighet - särskilt i utsatta grupper - extrema nederbördshändelser och ökad energiförbrukning med tillhörande risker för överbelastning och distributionsproblem. Dessa risker kan negativt påverka turismen, som är avgörande i en stad som Salamanca, erkänd som ett världsarv.

Bakgrund

Som ett pilotinitiativ kommer projektet att inrätta ett nätverk för grön infrastruktur för att förbättra anpassningen till klimatförändringarna i Salamanca. Den kommer att utveckla en grön korridor genom 7 km av en gammal boskapsrutt, ”Via de la Plata”, som korsar Salamanca från norr till söder. Verktyget för stöd till stadsanpassning används som riktlinje och omfattar flera steg, såsom sårbarhets- och riskbedömning, fastställande av lokala klimatzoner, identifiering och prioritering av anpassningsalternativ, fastställande av en färdplan och genomförande av naturbaserade lösningar.

Maskininlärning för bedömning av klimatzoner

Maskininlärning bedömde lokala klimatzoner för att hjälpa planerare och chefer att hantera de lokala hotspotsna (värmeöeffekt). Huvudsyftet var att identifiera områden med olika mikroklimatförhållanden för att planera för effektiva anpassningsåtgärder. Metoden identifierade effektivt lokala klimatzoner genom att upptäcka områden med distinkta byggnadsdensiteter, vegetationsnivåer och temperaturvariationer. Resultaten avslöjade skillnader i genomsnittliga och lägsta temperaturer över de lokala klimatzonerna under sommarmånaderna.

Det bör noteras att analysen inte helt har differentierat det historiska området från mer samtida sektioner. De historiska områdena är kategoriserade inom samma zon som de moderna expansionerna. Detta innebär att deras egenskaper är likartade ur ett klimatdiagnosperspektiv. När det gäller anpassning kräver dock kulturarvsområdet särskilda åtgärder och uppvisar andra förhållanden jämfört med resten av klimatzonen.

Till exempel måste uppmärksamhet ägnas åt att säkerställa att yttre ytor på trottoarer och väggar är förenliga med historiska tillgångar, deras bevarande och deras uppskattning. Det är också viktigt att garantera att vegetationen inte orsakar strukturella skador eller försämrar fuktighetsförhållandena samtidigt som dess visuella uppskattning möjliggörs.
Kulturarvets
värde är oberoende av dess beteende mot värmeöeffekten eftersom det grundar sig på kulturella snarare än fysiska aspekter. Andra förhållanden, såsom byggnadstäthet och förekomst av vegetation, leder till uppkomsten eller minskningen av värmeöeffekten i staden, där identifiering av lämpliga klimatresilienta lösningar är avgörande.

Metodik

Studiens banbrytande karaktär har inte varit att föreslå en reproducerbar metod för stadsanalys baserad på satellitdata, utan snarare att kombinera den med andra öppna variabler, såsom de från Inspire-direktivets byggnads- och fastighetsområde. De sista variablerna som används i den modell som presenteras är:

i) Byggt område över marknivå
ii) Område som upptas av byggnader
iii) Bostadsområde per fastighetstomt
iv) Fastighetstomtområde (dessa fyra kategorier hämtade från Inspire-data)
v) NDVI Vegetation Index (härledd från COPERNICUS-Sentinel 2-data)
vi) Markens impermeabilitetsindex (COPERNICUS-data) och
vii) Yttemperatur (Landsat 8 USGS-data).
Integrationen
av dessa lager av information görs genom maskininlärning, särskilt med oövervakade algoritmer. Den valda algoritmen för att smälta dessa data var Kmeans, på grund av dess mångsidighet och anpassning till fallet, som också är lättillgänglig via öppna bibliotek. Mer information finns här.

Verktyg för prioritering av anpassningsåtgärder

I projektet identifierades 110 anpassningsåtgärder av olika slag (t.ex. grön, grå och blå infrastruktur, sociala frågor, förvaltning osv.) och huvudrelaterade sektorer. Efter att ha karakteriserat dessa åtgärder utvecklades och offentliggjordes ett verktyg för prioritering av anpassningsåtgärder på nätet. Detta prioriteringsverktyg bygger på en analys med flera kriterier som ger en systematisk och strukturerad metod för att utvärdera alternativ som uppfyller olika kriterier.

När det gäller Salamanca är de valda kriterierna 1) minskning av klimatförändringarnas effekter, 2) teknisk och ekonomisk bärkraft, 3) Förbättring av tillhandahållandet av ekosystemtjänster. 4) bevarande av kulturarvet, och 5) minskning av konsekvenserna för befolkningen, särskilt för de mest utsatta. Varje anpassningsåtgärd poängsattes mot dessa kriterier.

Därefter viktades de fem kriterierna för att återspegla den relativa betydelsen av ett kriterium för de andra genom en enkät och en deltagande workshop med personal från flera kommunala avdelningar. Denna process bidrog till att sprida listan över åtgärder och viktiga anpassningsalternativ bland stadens chefer och beslutsfattare och skapa större egenansvar för planen och stadens anpassningsinsatser.

Anpassning av kulturarvsmiljön

Anpassningen av kulturarvet hanteras ur två perspektiv: dels genom att planera och sammanställa en rad åtgärder och strategier, dels genom att genomföra naturbaserade lösningar.

Som en del av stadens anpassningsplan har ett förslag lagts fram om att skapa en anpassningsguide för historiska byggnader i Salamanca. Denna guide syftar till att bedöma framtida scenarier för dessa byggnader, med fokus på bevarande och säkerställa beboeliga inre förhållanden. Det är viktigt eftersom de material som används i folklig arkitektur (t.ex. Villamayorstenen) och klimatförhållandena är specifika för detta sammanhang och därför kräver skräddarsydda lösningar. Vägledningen bör också undersöka tillgångsvänliga renoveringslösningar, anpassning till nya användningsområden, lagstiftningsram osv.

Dessutom läggs ett förslag fram om att utarbeta en återhämtningsplan för bättre återuppbyggnad, som syftar till att återvinna tillgångar efter en katastrof eller extrem händelse. Att återuppbygga bättre innebär inte bara att återuppbygga det som är skadat, utan också att anpassa och ompröva tillgången på ett sätt som bidrar till att uppnå större motståndskraft. Dessutom måste renovering av mycket utsatta tillgångar som skadas upprepade gånger övervägas ekonomiskt.

När det gäller genomförandet av naturbaserade lösningar var målet att öka miljöanpassningen av offentliga platser genom olika åtgärder såsom gröna fasader, utvidgning av markgenomsläppligheten (figur 2), trädgropar (figur 3) och installation av dräneringsdiken (figur 4). Utmaningarna är tekniska, byråkratiska och juridiska. På teknisk nivå, de åtgärder på historiska gator där anläggningarna inte är registrerade och där det kan finnas arkeologiska lämningar, presenterade många problem, oförenlighet med plantagerna och förseningar. Det verkar som om omfattande ingripanden av hela gator är att föredra, eftersom de gör det möjligt att anpassa utformningen till tillståndet i underjorden.

Dessutom efterfrågas ädla material för kulturarvsområden, vilket kan öka kostnaderna. Rättsligt sett utgör skyddade områden och byggnader en rad strikta regler som måste uppfyllas, vilket lämnar liten möjlighet att agera, och på byråkratisk nivå kan erhållandet av tillstånd innebära en försening på flera månader.

Slutligen utgör samordningen mellan olika berörda avdelningar (arv, stadsplanering, civil infrastruktur) en annan utmaning. Denna erfarenhet har dock utbildat kommunala tekniker för att genomföra innovativa åtgärder, övervinna utmaningar och lära av svårigheter, vilket i slutändan ger goda resultat.

Sammanfattning

Ytterligare information

Kontaktuppgifter