All official European Union website addresses are in the europa.eu domain.
See all EU institutions and bodiesWest Nile Virus (WNV) är ett myggburet virus som orsakar West Nile-feber och har en bred geografisk spridning. Stigande temperaturer kommer sannolikt att öka smittspridningen och förlänga utbredningen av vilda djur och växter och längden på smittspridningssäsongen, vilket ökar infektionsrisken i befintliga hotspots och i tidigare opåverkade regioner i Europa.
West Nile-feber totalt antal fall och lokalt förvärvade fall anmälningsfrekvens (karta) och totalt antal rapporterade fall och lokalt förvärvade fall (graf) i Europa
Källa: ECDC, 2024, Surveillance Atlas of Infectious Diseases (övervakningsatlas över infektionssjukdomar).
Anmärkningar: Kartan och diagrammet visar uppgifter för EES-länderna och samarbetsländerna, exklusive Danmark, Schweiz och Turkiet på grund av brist på uppgifter. Gränserna och namnen på denna karta innebär inte något officiellt godkännande eller godtagande av Europeiska unionen. Sjukdomen är anmälningspliktig på EU-nivå, men rapporteringsperioden varierar mellan länderna. När länder rapporterar noll ärenden visas anmälningsfrekvensen på kartan som ”0”. När länder inte har rapporterat om sjukdomen under ett visst år är andelen inte synlig på kartan och märks som ”orapporterad” (senast uppdaterad i juli 2024).
Källa & överföring
WNV förekommer i ett anmärkningsvärt stort antal olika (fågel)arter, vilket förklarar dess breda geografiska utbredning (Blitvich, 2008). Medan fåglar fungerar som den primära värd för viruset, kan människor och andra däggdjur bli sjuka när de bits av en mygga infekterad med WNV. Ändå kan däggdjur inte infektera myggor själva (Chancey et al., 2015). Konstanta infektioner mellan myggor och fåglar under myggaktiva årstider resulterar i upprätthållandet av höga virusmängder, vilket leder till konsekvent höga risker för mänsklig infektion. Under hela vintersäsongen i Europa kan WNV finnas kvar hos myggor (Rudolf m.fl., 2017).
WNV överförs huvudsakligen av Culex-myggor och i mindre utsträckning av Aedes-myggor. Culexmyggor är vitt spridda i Europa (ECDC, 2022a,b). Sannolikheten för överföring av WNV är dock större i södra än i norra Europa, eftersom högre temperaturer påskyndar överföringspotentialen för Culex-myggor (Colpitts et al., 2012; Vogels m.fl., 2017). Myggor kan också överföra WNV till sina ägg och larver, vilket upprätthåller viruscirkulationen (Colpitts et al., 2012).
Bortsett från infektionsvägen med myggvektor kan WNV också överföras genom blodtransfusioner, organtransplantationer eller överföring från modern till det ofödda barnet (Hayes et al., 2005).
Hälsoeffekter
Endast 20 % av de personer som smittats med WNV uppvisar symtom. Ungefär en femtedel av dessa patienter utvecklar feber, som ofta åtföljs av andra symtom som huvudvärk, smärta, kräkningar, diarré eller utslag. De flesta människor som utvecklar feber återhämtar sig helt men kan uppleva svaghet och trötthet under en längre period.
En minoritet av smittade människor utvecklar en allvarlig sjukdom, det vill säga West Nile Neuroinvasive Disease (WNND). När det gäller organdonation är dock risken för att utveckla WNND relativt hög: 40% av de personer som får ett organ infekterat med WNV får WNND (Anesi et al., 2019). WNND kan inkludera meningit (inflammation i membranen som omger hjärnan och ryggmärgen), encefalit (inflammation i hjärnan själv), eller i sällsynta fall poliomyelit, vilket kan leda till partiell förlamning och skador på hjärt- eller lungmusklerna. Symtomen inkluderar hög feber, huvudvärk, nackstelhet, skakningar, konvulsioner, synförlust, domningar eller till och med förlamning och koma. Patienter med svåra symtom kanske inte återhämtar sig helt och ibland har WNND ett dödligt utfall.
Sjuklighet och dödlighet i Europa
I EES-medlemsländerna och samarbetsländerna (utom Danmark, Schweiz och Turkiet på grund av avsaknad av uppgifter) under perioden 2008–2022:
- 6 537 ärenden
- Andelen anmälningar från EU/EES var 0,1 fall per 100 000 invånare 2019, jämfört med 0,3 för 2018.
- Dödligheten bland infektioner med känt utfall var i genomsnitt 12 % under perioden 2016–2019
- Mer än 90 % av fallen med rapporterad sjukhusvistelse lades in på sjukhus mellan 2016 och 2019
- Ett ökande antal infektioner identifierades som lokalt förvärvade, med > 90 % av fallen lokalt förvärvade mellan 2016 och 2022.
- Ingen tydlig trend i antalet rapporterade lokalt förvärvade infektioner kunde skönjas mellan 2010 och 2019. Toppar inträffade dock 2010, 2012, 2013, 2016, 2018 och 2022.
(ECDC, 2014–2022)
Fördelning mellan populationer
- Infektionsfrekvensen ökar med åldern och är den högsta i den åldersgrupp som har den högsta sjukdomsfrekvensen i Europa: >65 år gammal
- Infektionsfrekvensen är högre bland män än kvinnor (ECDC, 2014–2021)
- Grupper som löper risk för allvarlig sjukdom: äldre och personer med låg immunitet
- Grupper med högre risk för infektion: migrerande arbetstagare och resenärer
Klimatkänslighet
Klimatlämplighet
WNV kan infektera Culex-myggor vid temperaturer så låga som 18 ° C. Ändå leder högre temperaturer till kortare inkubationsperioder (dvs. perioden för virusutveckling inom myggan), snabbare virusmutation och utveckling och en förstärkt virusbelastning (Leggewie et al., 2016). Culex-myggarter trivs mellan cirka 11 och 35 °C, med snabbare utvecklingshastigheter och längre säsonger vid högre temperaturer (Mordecai et al., 2019; Rueda m.fl., 1990). Tillräckligt höga temperaturer under månaden kan ha en viktig inverkan på WNV-överföringsdynamiken under hela säsongen (Angelou et al., 2021). Förutom lufttemperaturen är Culex-myggor också känsliga för andra klimatfaktorer, såsom marktemperatur, relativ fuktighet, markvatteninnehåll och vindhastighet, vilket är viktiga faktorer som driver WNV: s epidemiologi (Stilianakis et al., 2016). Mer nederbörd, hög luftfuktighet och vind minskar myggförekomsten och därmed risken för WNV (Ferraccioli et al., 2023). Ändå behövs naturliga eller konstgjorda behållare fyllda med vatten för reproduktion.
Säsongsbundenhet
I Europa inträffar de flesta fallen mellan juli och oktober, med en topp av infektioner främst i augusti (ECDC, 2014–2021). Säsongsvariationerna i infektioner sammanfaller med en varmare period när myggvektorer är mest aktiva, fågelbitningsfrekvensen är hög och tillräckligt hög omgivningstemperatur möjliggör virusförökning i vektorer i hela Europa (ECDC, 2014–2021; Kioutsioukis et al., 2019).
Klimatförändringarnas effekter
Klimatfaktorer är viktiga drivkrafter bakom WNV-överförande myggpopulationsdynamik, där temperatur och långa perioder av måttligt till varmt klimat är de starkaste bestämningsfaktorerna för ökade myggpopulationer (Ferraccioli m.fl., 2023). Ett varmare klimat i Europa kommer i allmänhet att leda till en kortare inkubationstid för vilda djur och växter och påskynda virusets utveckling, vilket ökar virusbelastningen inom värdpopulationerna. Vid högre temperaturer utvecklas Culex-myggor snabbare, förlänger sin reproduktiva säsong och matar oftare. Därför kommer stigande temperaturer sannolikt att leda till snabbare överföring och bredare spridning av WNV, längre överföringssäsonger och en högre risk för lokal förvärv av humana WNV-infektioner i både befintliga överföringsområden och tidigare opåverkade europeiska regioner (Leggewie et al., 2016).
Förebyggande & Behandling
Förebyggande åtgärder
- Personligt skydd: långärmade kläder, myggmedel, nät eller skärmar, luftkonditionering och begränsande utomhusaktiviteter nattetid
- Myggbekämpning: Miljöförvaltning, t.ex. minimering av reproduktionsmöjligheter i öppna naturliga och konstgjorda vatten, och biologiska eller kemiska åtgärder, t.ex. insekticider och kemikalier för vattenrening (se t.ex. verksamheten i aktionsgruppen för myggbekämpning i Tyskland).
- Aktiv övervakning av myggor, sjukdomsfall och miljö för att förhindra överföring (se t.ex. fallstudierna från initiativet”Mückenatlas”, EYWA-projektet eller WNV:s övervakning i Grekland).
- Ökad medvetenhet om sjukdomssymtom, smittspridning och risker för myggbett
- Screening av blod- och organdonatorer
- För närvarande är inga WNV-vacciner licensierade för att administreras till människor (DeBiasi och Tyler, 2006)
Behandling
- Ingen specifik och effektiv antiviral behandling
- Symtombehandling med smärtkontroll eller rehydreringsbehandling
- Noggrann övervakning för patienter med encefalit eller inflammation i hjärnan. Ventilatorstöd eller hjärtmassage för att undvika andnings- eller hjärtsvikt (Chancey et al., 2015; DeBiasi och Tyler, 2006).
FUrther-information
- Indikator Klimatlämplighet för överföring av smittsamma sjukdomar - West Nile-virus
- Indikatorer Klimatlämplighet för tigermyggan - lämplighet, säsongslängd
- Fallstudie om myggbekämpning på övre Rhenslätten, Tyskland
- Fallstudie om EarlY WArning System för myggburna sjukdomar (EYWA)
- Fallstudie om Mückenatlas för myggövervakning i Tyskland
- ECDC:s årliga epidemiologiska rapporter
- ECDC:s övervakningsatlas över infektionssjukdomar
- ECDC:s faktablad om West Nile-feber
- ECDC:s faktablad om Culex pipiens
- ECDC:s faktablad om Aedes albopictus
- ECDC:s faktablad om Aedes aegypti
Referenser
- Anesi, J. A. et al., 2019, Arenaviruses och West Nile Virus i solida organtransplantationsmottagare: Riktlinjer från American Society of Transplantation Infectious Diseases Community of Practice, Clinical Transplantation 33(9), e13576. https://doi.org/10.1111/ctr.13576
- Angelou, A., et al., 2021, A climate-dependent spatial epidemiological model for the transmission risk of West Nile virus at local scale, One Health 13, 100330. https://doi.org/10.1016/j.onehlt.2021.100330 (inte översatt till svenska).
- Blitvich, B.J., 2008, Transmission dynamics and changing epidemiology of West Nile virus, Animal Health Research Reviews 9.1, 71–86. https://doi.org/10.1017/S1466252307001430 (inte översatt till svenska).
- Chancey, C. m.fl., 2015, The Global Ecology and Epidemiology of West Nile Virus, BioMed Research International e376230, 1–10 http://dx.doi.org/10.1155/2015/376230
- Colpitts, T. M. et al, 2012, West Nile Virus: Biologi, överföring och infektion hos människor, Clinical Microbiology Reviews 25(4), 635–648. https://doi.org/10.1128/CMR.00045-12
- DeBiasi, R. L. och Tyler, K. L., 2006, West Nile virus meningoencephalitis, Nature Clinical Practice Neurology 2(5), 264–275. https://doi.org/10.1038/ncpneuro0176
- ECDC, 2014–2021, Årliga epidemiologiska rapporter för 2012–2019 – West Nile-virusinfektion. Finns på https://www.ecdc.europa.eu/en/west-nile-fever/surveillance-and-disease-data/annual-epidemiological-report. Senast hämtad i april 2023
- ECDC, 2022a, Culex modestus – nuvarande kända fördelning: Mars 2022, Online myggkartor, ECDC, Stockholm. Finns på https://www.ecdc.europa.eu/en/publications-data/culex-modestus-current-known-distribution-mars-2022. Senast hämtad december 2022
- ECDC, 2022b, Culex pipiens-gruppen – nuvarande kända fördelning: Mars 2022, Online myggkartor, ECDC, Stockholm. Finns på https://www.ecdc.europa.eu/en/publications-data/culex-pipipiens-group-current-known-distribution-march-2022. Senast hämtad i december 2022.
- ECDC, 2023, Surveillance Atlas of Infectious Diseases (övervakningsatlas över infektionssjukdomar). Finns på https://atlas.ecdc.europa.eu/public/index.aspx. Senast hämtad i april 2023.
- Ferraccioli, F., m.fl., 2023, Effects of climate and environmental factors on mysquito population härledd från West Nile virus surveillance in Greece. Vetenskapliga rapporter 13, 18803. https://doi.org/10.1038/s41598-023-45666-3
- Hayes, E. B. et al., 2005, Epidemiology and Transmission Dynamics of West Nile Virus Disease, Emerging Infectious Diseases 11(8), 1167–1173. https://doi.org/10.3201/eid1108.050289a
- Kioutsioukis, I., och Stilianakis, N.I., 2019, Assessment of West nile virus transmission risk from a weather-dependent epidemiological model and a global sensitivity analysis framework, Acta Tropica 193, 129-141. https://doi.org/10.1016/j.actatropica.2019.03.003
- Leggewie, M. m.fl., 2016, Culex pipiens och Culex torrentium populationer från Centraleuropa är mottagliga för West Nile virus infektion, One Health 2, 88–94. https://doi.org/10.1016/j.onehlt.2016.04.001
- Mordecai, E. A. et al., 2019, Thermal biology of mysquito‐borne disease, Ecology Letters 22(10), 1690–1708. https://doi.org/10.1111/ele.13335.
- Rudolf, I., et al., 2017, West Nile virus in overwintering myggor, Central Europe, Parasites & Vectors 10(452), 1-4. https://doi.org/10.1186/s13071-017-2399-7
- Rueda, L. M. et al., 1990, Temperature-Dependent Development and Survival Rates of Culex quinquefasciatus and Aedes aegypti (Diptera: Culicidae), Journal of Medical Entomology 27(5), 892–898. https://doi.org/10.1093/jmedent/27.5.892
- Stilianakis, N.I., et al., 2016, Identification of Climatic Factors Affecting the Epidemiology of Human West Nile Virus Infections in Northern Greece (Identifiering av klimatfaktorer som påverkar epidemiologin för humana West Nile-virusinfektioner i norra Grekland). PLoS ONE 11(9), e0161510. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0161510
- Vogels, C. B., et al., 2017, Vector competence of European mysquitoes for West Nile virus, Emerging Microbes & Infections 6(e96), 1-13. https://doi.org/10.1038/emi.2017.82
(inte översatt till svenska).
Language preference detected
Do you want to see the page translated into ?