Vattenburna sjukdomar

Översvämningar

Mer frekventa och intensiva översvämningar kan öka exponeringen för patogener från förorenat vatten eller skräp, som kan innehålla djuravföring eller djurkroppar, avloppsvatten och ytavrinning. Stående vatten efter översvämning skapar nya zoner för exponering för patogener, som också kan förorena odlade grödor (Weilnhammer m.fl., 2021). Störningar i dricksvattenförsörjningen kan leda till olämplig hygienpraxis eller förorening av vattenkällor och bidra till överföring av sjukdomar, särskilt från privata brunnar. I samband med insatser för sanering efter översvämningar och tillfälliga boenden, där den höga tätheten av fördrivna personer och störningar i hälso- och sjukvården kan underlätta spridningen av infektionssjukdomar, ökar infektionsriskerna (ECDC, 2021). Utbrott av sjukdomar efter översvämningar, särskilt via förorenade livsmedel och vatten, kan öka dödligheten med upp till 50 % under det första året efter en översvämning (Weilnhammer m.fl., 2021). I hela Europa har flera översvämningsrelaterade sjukdomsutbrott och sjukdomsfall rapporterats (t.ex. leptospirosfall kopplade till molnbrott i Köpenhamn 2011 (Müller m.fl., 2011), kryptosporidiosutbrott bland barn efter översvämningar i Tyskland 2013 (Gertler m.fl., 2015), gastrointestinala sjukdomar och luftvägssjukdomar efter pluviala översvämningar i Nederländerna 2015 (Mulder m.fl., 2019).

Översvämningsrelaterade störningar i kraftverk eller vattenförsörjningsnät kan påverka lagring och beredning av livsmedel och öka risken för livsmedelsburna sjukdomar, särskilt i varmt väder.

Torka

Torka kan försämra vattenkvaliteten, främja patogentillväxt och öka koncentrationerna av tungmetaller och föroreningar. Vattenbrist kan tvinga fram nedskärningar i den offentliga vattenförsörjningen och användningen av orenat vatten för bevattning, vilket ökar risken för livsmedelsburna sjukdomar som STEC (Semenza m.fl., 2012). Dessutom kan en otillräcklig vattenförsörjning leda till lägre hygienstandarder inom livsmedelsbearbetningsindustrin och orsaka en ökad risk för livsmedelsburna sjukdomar (Bryan m.fl., 2020).

I badvatten leder minskade vattennivåer under torrperioder till högre halter av patogener i badvatten (Mosley, 2015; Coffey m.fl., 2019). Indirekt koncentrerar vattenvårdsmetoder som orsakas av torka föroreningar i avloppsvatten, överväldigande reningsverk och ökande risker för vattenburna sjukdomar på grund av högre koncentrationer av vissa patogener (t.ex. parasiter från Giardia eller Cryptosporidium) i avloppsvatten från reningsverk och därefter i vattenförekomster (Semenza och Menne, 2009). Låga flöden och högre vattentemperaturer gynnar också cyanobakteriella och skadliga algblomningar (Mosley, 2015; Coffey m.fl., 2019). Torrperioder ökar fritidsvattenaktiviteterna och ökar exponeringen för patogener som Leptospirosa spp., toxinproducerande E. coli, enterokocker eller parasiter som orsakar cercarial dermatit (s.k. simmarklåda).

Höga vatten- och lufttemperaturer

Vibrio

Förhöjda vattentemperaturer påskyndar tillväxttakten för vattenburna patogener, som utgör risker för människors hälsa genom dricksvatten och rekreationsvattenanvändning. Infektioner i samband med marina miljöer domineras av infektioner med Vibrio spp.^[1], som frodas i varmt vatten (> 15 °C) och låg till måttlig salthalt. Uppvärmningen av Östersjön anses vara den främsta orsaken till den betydande ökningen av Vibrio spp.-infektioner under de senaste årtiondena. Liksom alla fem europeiska hav har Östersjön värmts upp avsevärt sedan 1870, särskilt under de senaste 30 åren (EEA, 2024), och dess grunda, låga salthalt och näringsrika vatten gör den särskilt lämplig för Vibrio spp. Enligt van Daalen m.fl. (2024) uppvisade 18 länder lämpliga områden för Vibrio spp. i Europa under 2022, och längden på den drabbade kustlinjen i dessa länder (23 011 km under 2022) visar en stadig ökning mellan 1982 och 2022, särskilt i Västeuropa. I olika europeiska länder har fler fall av Vibrio-infektion rapporterats under år med sommarvärmeböljor och exceptionellt höga temperaturer (t.ex. Folkhälsomyndigheten, 2023, Brehm m.fl., 2021). Risken för infektion med den mindre vanliga Shewanella spp. ökar också med stigande havsvattentemperaturer i Europa (t.ex. Naseer m.fl., 2019; Hounmanou m.fl., 2023).

Cyanobakterier

Den främsta faktorn som påverkar förekomsten av cyanobakteriella blomningar är tillgången på näringsämnen, främst kväve och fosfor från jordbruksfält med avrinning. I mindre utsträckning kan ökade vattentemperaturer påverka förekomsten av skadliga cyanobakteriella blomningar, som kulminerar i augusti (West m.fl., 2021; Huisman m.fl., 2018). Högre temperaturer och låga flöden orsakar stratifiering i vattnet, vilket ytterligare gynnar algblomningar i näringsrikt vatten (Mosley, 2015; Richardson m.fl., 2018). Ökade vattentemperaturer påverkar förekomsten och spridningen av vissa toxinproducerande cyanobakterier av tropiskt ursprung i Europa, såsom Cylindrospermopsis raciborskii. Sjöytvattentemperaturerna i hela Europa har värmts upp sedan 1990-talet, med en hastighet av 0,33 °C per årtionde (C3S, 2023).

Skadliga alger

Observerade trender i spridningen av skadliga algblomningar i marina vatten kan delvis kopplas till havsuppvärmning, marina värmeböljor och syreförbrukning, bredvid starka icke-klimatiska drivkrafter såsom ökad avrinning av näringsämnen från floder och föroreningar. Som ett resultat kan klimatförändringarna underblåsa förvärringen av skadliga algblomningar som svar på eutrofiering (Gobler, 2020). I södra Europa orsakar varma havstemperaturer en spridning av marina dinoflagellatalger och de fytotoxiner som de producerar (Dickey och Plakas, 2010). Neurotoxinerna ackumuleras lätt i europeiska kustnära skaldjur i Engelska kanalen och Atlantkusten i Bretagne (Belin et al., 2021) och orsakar gastrointestinala sjukdomar, neurologiska störningar och akut toxicitet när de konsumeras av människor (Etheridge, 2010). Dessutom har fall av skaldjursförgiftning från lokalt fångad fisk på grund av ciguatoxiner dokumenterats på Kanarieöarna och Madeira.

Höga lufttemperaturer kan påverka livsmedelskvaliteten negativt under transport, lagring och hantering mer allmänt.

[1] Vibrio parahaemolyticus, V. vulnificus och V. cholerae är viktiga patogener för människor.

Vibrioinfektioner förväntas fortsätta att öka i Östersjön på grund av klimatförändringar. Havsyttemperaturens lämplighet för Vibrio i Nordsjön och Östersjön förutspås öka antalet månader på ett år med tillräckligt varmt havsvatten för den potentiella närvaron av mänskligt patogena Vibrio spp. (Wolf m.fl., 2021). Enligt EFSA m.fl. (2020), Vibrio spp. är den biologiska faran för människors hälsa med störst sannolikhet att förvärras under klimatförändringarna och ha nästan störst inverkan på människors hälsa.

Ökade temperaturer och mer frekventa och intensiva extrema händelser (såsom översvämningar och torka) i samband med klimatförändringar kommer sannolikt också att öka risken för andra vatten- och livsmedelsburna sjukdomar som orsakas av virus, bakterier och parasiter.

Åtgärder för att förebygga och minska negativa hälsoeffekter till följd av livsmedels- och vattenburna sjukdomar omfattar inrättande av effektiva system för övervakning av sjukdomarna (särskilt under högriskperioder), skärpta regler och kontroller för livsmedelssäkerhet och vattenkvalitet, system för tidig varning och beredskapsplaner, utbildning och medvetandehöjande åtgärder bland personal inom akutvård, hälso- och sjukvård och folkhälsa, tillhandahållande av information och medvetandehöjande åtgärder om risker och sanitära metoder samt motåtgärder för allmänheten.

Övervakningen av vatten- och livsmedelsburna sjukdomar i Europa görs av ECDC och Efsa på grundval av uppgifter som samlats in av EU:s medlemsstater. ECDC utarbetar årliga epidemiologiska rapporter om anmälningspliktiga sjukdomar och uppdaterar övervakningsatlasen över infektionssjukdomar. Den tar också fram riskbedömningar vid behov i händelse av utbrott och snabba bedömningar av utbrott tillsammans med Efsa för livsmedelsburna utbrott. Tillsammans med ECDC utarbetar Efsa årliga sammanfattande rapporter om zoonotiska infektioner och livsmedelsburna utbrott.

Enligt EU:s dricksvattendirektiv ska mikrocystin-LR, ett vanligt och utbrett cyanotoxin, mätas när en cyanobakteriell blomning upptäcks i en dricksvattenreservoar (EU, 2020b). I EU:s badvattendirektiv anges att i händelse av potentiella blomningar (ökad cyanobakteriell celldensitet eller blombildande potential) ska lämplig övervakning utföras för att möjliggöra snabb identifiering av hälsorisker. När cyanobakteriell spridning inträffar och en hälsorisk har identifierats eller förmodats, skall lämpliga hanteringsåtgärder omedelbart vidtas för att förhindra exponering, inbegripet tillhandahållande av information till allmänheten.

Bland EES-länderna och samarbetsländerna har 24 ratificerat protokollet om vatten och hälsa, ett internationellt, rättsligt bindande avtal för länder i den alleuropeiska regionen för att skydda människors hälsa och välbefinnande genom hållbar vattenförvaltning och genom att förebygga och kontrollera vattenrelaterade sjukdomar. Att öka motståndskraften mot klimatförändringar är ett av de tekniska områdena i protokollets arbetsprogram (Unece, 2022).