Anpassning i Karpaterna

Karpaterna är det näst längsta bergssystemet i Europa och täcker en yta på cirka 210 000 kvadratkilometer. Sju länder (Tjeckien, Ungern, Polen, Rumänien, Serbien, Slovakien och Ukraina) delar Karpaternas territorium, varav fem är EU-medlemmar.

Den karpatiska bergsregionen är en av de viktigaste och rikaste naturskyddsområdena på den europeiska kontinenten. I Karpaterna finns omkring 30 % av den europeiska floran och Europas största populationer av brunbjörnar, vargar, lodjur, europeiska bisonoxar och sällsynta fågelarter, däribland den globalt hotade kejsarörnen. Förutom den naturliga mångfalden är halvnaturliga livsmiljöer som bergsbetesmarker och slåtterängar, som är resultatet av århundraden av traditionell markförvaltning, av stor ekologisk och kulturell betydelse. Världsnaturfonden (WWF) inkluderade den karpatiska regionen i den globala förteckningen ”Global 200” över ekoregioner som noterats för exceptionella nivåer av biologisk mångfald. Den karpatiska bergsregionen tillhandahåller viktiga ekosystemvaror och ekosystemtjänster såsom livsmedel, sötvatten, skogsprodukter och turism och är en del av tre stora avrinningsområden: Donau, Dnestr (till Svarta havet) och Wisla (till Östersjön).

Karpaterna fungerar som en bro mellan Europas nordliga och sydvästliga kulturer, vilket leder till en stor kulturell mångfald.

Hot mot miljön i Karpaterna

Nedläggning av mark, omvandling och fragmentering av livsmiljöer, avskogning, ohållbara skogsbruks- och jordbruksmetoder och föroreningar leder till förlust av det karpatiska landskapet och den biologiska mångfalden. De främsta drivkrafterna bakom detta är den socioekonomiska utvecklingen och klimatförändringarna. Nedläggning av mark och förlust av livsmiljöer är mest betydande i avlägsna områden på högre höjder där traditionellt jordbruk inte kan konkurrera med modernt jordbruk. Omvandling och fragmentering av livsmiljöer hänger främst samman med ohållbar turism och infrastrukturutveckling, medan jordbruket är den främsta källan till förorening av yt- och grundvatten. Klimatförändringarna, som orsakar förändringar i nederbördsmönster, snötäcke och temperatur, intensifierar de processer som beskrivs ovan.

Klimatförändringar och anpassning i Karpaterna

Klimatförändringarnas nuvarande och förväntade effekter har lett till en rad EU-finansierade projekt, bland annat följande:

• CARPATCLIM syftade till att harmonisera klimatdata från 1961–2010 och göra dem tillgängliga i en rutnätsbaserad databas.
• CarpathCC, där en rad sårbarhetsstudier genomfördes och anpassningsåtgärder utvärderades.
• Carpivia, där sårbarheten hos den karpatiska regionens viktigaste ekosystem och ekosystembaserade produktionssystem bedömdes och anpassningsalternativ föreslogs.

Europeiska kommissionen

Europeiska miljöbyrån

Upptäck hur den kunskap somvisas på den här sidan har inspirerat aktörer som arbetar på olika förvaltningsnivåer att utveckla skräddarsydda lösningar i olika politiska och praktiska sammanhang.

• Karpaterna: Använda landinformation från Climate-ADAPT för att utveckla en transnationell regionsida i Karpaterna och bidra till internationell anpassningspolitik