Anpassning inom EU:s politikområden

Klimatförändringarna har komplexa effekter på de biofysiska processer som ligger till grund för jordbrukssystemen, med både negativa och positiva konsekvenser i olika EU-regioner. Stigande atmosfärisk CO2-koncentration, högre temperaturer, förändringar i nederbördsmönster och i frekvensen av extrema händelser påverkar både den naturliga miljön samt livsmedelsproduktionens kvantitet, kvalitet och stabilitet. Klimatvariationer påverkar vattenresurser, mark, skadedjur och sjukdomar, vilket leder till betydande förändringar inom jordbruk och animalieproduktion.

Biologisk mångfald spelar en viktig roll när det gäller att reglera klimatet och bidrar därmed på ett avgörande sätt till begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna. Samtidigt är det viktigt att uppfylla begränsningsmålen i kombination med ekosystembaserade strategier för att förhindra förlust av biologisk mångfald. Det är därför omöjligt att ta itu med förlusten av biologisk mångfald utan att ta itu med klimatförändringarna, men det är lika omöjligt att ta itu med klimatförändringarna utan att ta itu med förlusten av biologisk mångfald.

Byggnader kan vara sårbara för klimatförändringar. I framtiden kan det finnas en ökad risk för kollaps, försämrat tillstånd och betydande värdeförluster till följd av fler stormar, snö- eller jordskredsskador, vattenintrång, försämrat inomhusklimat och minskad byggnadslivslängd. EU-kommissionen strävar efter att öka infrastrukturens, inklusive byggnaders, klimatresiliens. Nya och befintliga byggnader måste bedömas med avseende på motståndskraft mot nuvarande risker och framtida klimatförändringar, och planeras eller uppgraderas i enlighet med detta. En viktig politik som används för att stödja byggnaders motståndskraft är sammanhållningspolitiken (även kallad regionalpolitik).

Företagen står inför två huvudtyper av klimatrelaterade risker: direkta fysiska risker och omställningsrisker som uppstår till följd av samhällets insatser mot klimatförändringarna, främst begränsningsåtgärder. Klimatförändringarna kan få betydande konsekvenser för leveranskedjor, distribution och försäljning på ett antal sätt. Värme påverkar människors hälsa negativt och kan leda till sämre arbetsprestationer (minskad produktivitet) eller färre arbetstimmar (arbetsutbud).

Höjning av havsnivån kan orsaka översvämningar, kusterosion och förlust av låglänta kustsystem. Det kommer också att öka risken för stormfloder och sannolikheten för att saltvatten tränger in i land och kan äventyra kustekosystemen. Den förväntade ökningen av vattentemperaturen och havsförsurningen kommer att bidra till en omstrukturering av kustekosystemen. med konsekvenser för havscirkulationen och biogeokemisk cykling.

Effekterna av katastrofala händelser på detta arv är kopplade till den långsamma uppkomsten av förändringar som uppstår till följd av försämringsprocesser. Kontinuerlig temperaturökning och fluktuationer i temperatur och fuktighet eller fluktuationer i frys-tö-cykler orsakar nedbrytning och stress i material, vilket leder till ett större behov av restaurering och bevarande. Biologisk nedbrytning orsakad av mikroorganismer, till exempel, är mer sannolikt att inträffa.

Under de senaste åren har Europa drabbats av alla typer av naturkatastrofer: Allvarliga översvämningar, torka och skogsbränder med förödande konsekvenser för människors liv, den europeiska ekonomin och miljön. Under det senaste årtiondet har Europeiska kommissionen antagit flera strategier och åtgärder för att hantera katastrofriskreducering, t.ex. översvämningsdirektivet och dess genomförande (tidsplan), EU:s åtgärder mot vattenbrist och torka och grönboken om försäkringar vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.

Klimatförändringarna påverkar energisektorn på flera sätt, alltifrån förändringar i efterfrågan på uppvärmning och kylning, Påverkan på energiförsörjningsförhållandena – till exempel minskad vattentillgång för vattenkraft under långvarig torka och minskad tillgång till kylvatten som påverkar kraftverkens effektivitet. Dessutom kan energiinfrastrukturen bli mer utsatt för skador på grund av förändrade klimatförhållanden. Europeiska kommissionen strävar i allmänhet efter att öka infrastrukturens klimatresiliens, inbegripet energi, genom att tillhandahålla strategiska ramar.

Extrema väderhändelser under de senaste åren har gjort det ännu mer angeläget att integrera anpassningen till klimatförändringarna i EU:s olika politikområden. Det finns få specifika EU-åtgärder för att integrera anpassningen till klimatförändringarna i politiken för finans- och försäkringssektorerna. Många EU-strategier för naturkatastrofer (se Katastrofriskreducering) är dock mycket relevanta för finans- och försäkringssektorn, eftersom de kan bidra till att förhindra betydande förluster och finansiella katastrofer. Europeiska kommissionen har också åtagit sig att öka finansieringen av klimatrelaterad verksamhet genom att se till att minst 20 % av EU:s budget är klimatrelaterade utgifter.

Den snabba klimatförändringen kan komma till rätta med skogsekosystemens naturliga anpassningsförmåga. Det leder till ökad risk för störningar genom stormar, bränder, skadedjur och sjukdomar med konsekvenser för skogens tillväxt och produktion. Skogsbrukets ekonomiska livskraft kommer att påverkas, främst i de södra delarna av Europa, liksom skogarnas förmåga att tillhandahålla miljötjänster, inbegripet förändringar i kolsänkans funktion. År 2013 antog kommissionen en ny EU-skogsstrategi som svar på de nya utmaningar som skogarna och skogssektorn står inför.

Klimatförändringarna kommer att medföra nya hälsorisker och förvärra de nuvarande hälsoproblemen. Klimatförändringarna förväntas få både direkta och indirekta effekter på människors, växters och djurs hälsa. Direkta effekter är resultatet av förändringar i intensiteten och frekvensen av extrema väderhändelser som värmeböljor och översvämningar. Indirekta effekter kan märkas genom förändringar i incidensen av sjukdomar som överförs av insekter (dvs. vektorburna sjukdomar orsakade av myggor och fästingar), gnagare eller förändringar i vatten-, livsmedels- och luftkvaliteten. Europeiska kommissionens EU-strategi för klimatanpassning åtföljs av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar.

Klimatförändringarnas utmaningar för IKT kan delas in i två huvudkategorier: akuta händelser och kronisk stress. Akuta händelser (även kallade kritiska händelser eller krishändelser) omfattar översvämningar (pluviala, fluviala, kustnära), isstormar, värmeböljor osv. Akuta händelser äventyrar IKT-infrastrukturer genom att förstöra eller inaktivera de fysiska tillgångar som de är beroende av. Kronisk stress är resultatet av mer gradvisa förändringar i klimatnormer, till exempel förändringar i temperaturområden och fuktighetsnivåer. Även om dessa effekter är mindre benägna att få katastrofala konsekvenser kommer de att leda till ökad försämring av tillgångar, mer frekventa misslyckanden och kortare livslängder.

Markanvändningsplanering identifieras som en av de mest effektiva processerna för att underlätta lokal anpassning till klimatförändringar. Befintliga processer och verktyg som är tillgängliga genom den kommunala markanvändningsplaneringsprocessen i EU, inklusive officiella planer, zonindelning och / eller utvecklingstillstånd, hjälper till att minimera utvecklingsriskerna för en kommun från de förutsedda effekterna av ökade översvämningar, skogsbränder, jordskred och / eller andra naturliga faror på grund av ett förändrat klimat.

Klimatförändringarna förväntas få allvarliga konsekvenser för den marina miljön. Höjda vattentemperaturer kommer att bidra till en omstrukturering av de marina ekosystemen med konsekvenser för havscirkulationen, den biogeokemiska cykeln och den marina biologiska mångfalden. Havsförsurning kommer att påverka förmågan hos vissa kalciumkarbonatutsöndrande arter (som blötdjur, planktoner och koraller) att producera sina skal eller skelett. Varmare och surare havsvatten kommer därför att påverka fisket och vattenbruket negativt.

I slutet av seklet räknar man med att de europeiska bergen kommer att ha förändrats fysiskt. Glaciärer kommer att ha upplevt betydande massförlust, men förändringar påverkar också de lägre, mellersta och svämplansmiljöerna, vilket påverkar vattentillgången, jordbruksproduktionen, turismen och hälso- och sjukvårdssektorerna. Säsongssnölinjer kommer att hittas på högre höjder, och snösäsongerna blir kortare. Trädlinjerna kommer att röra sig uppåt och skogsmönstren kommer att förändras i lägre höjder.

Eftersom väder och klimat har en avgörande inverkan på resesäsongen och valet av semestermål, är turistnäringen mycket beroende av dem. Det finns också en stark koppling mellan natur och turism, liksom mellan kulturarv och turism. Beroende på plats och tid på året kan turismen påverkas positivt eller negativt av klimatförändringarna.

Behovet av att anpassa transportsystemet till klimatförändringarnas effekter har framhållits sedan Europeiska kommissionens vitbok om anpassning (KOM(2009)148). Anpassningen av transporter hanteras genom en kombination av europeisk transport-, klimatförändrings- och forskningspolitik. Europeiska unionen främjar bästa praxis, integrerar anpassning i sina program för utveckling av transportinfrastruktur och ger vägledning, t.ex. genom att utveckla lämpliga standarder för byggande. Åtgärderna är inriktade på transportinfrastruktur, särskilt det transeuropeiska transportnätet (TEN-T).

I Europa bor nästan 73 % av befolkningen i stadsområden och detta beräknas öka till över 80 % fram till 2050. Klimatförändringarna kommer sannolikt att påverka nästan alla delar av städer – deras miljö, ekonomi och samhälle. Detta ger upphov till nya, komplexa utmaningar för stadsplanering och förvaltning. Klimatförändringarnas effekter på naven för Europas ekonomiska verksamhet, sociala liv, kultur och innovation får återverkningar långt utanför de kommunala gränserna.

Vattenresurser påverkas direkt av klimatförändringarna, och förvaltningen av dessa resurser påverkar sårbarheten hos ekosystem, socioekonomiska verksamheter och människors hälsa. Vattenförvaltningen förväntas också spela en allt mer central roll i anpassningen. Klimatförändringarna förväntas leda till stora förändringar i vattentillgången i hela Europa, med ökad vattenbrist och torka främst i södra Europa och ökad risk för översvämningar i större delen av Europa.