Vattenrestriktioner och vattenransonering

Olika aktörersdeltagande behövs för att underlätta antagandet och genomförandet av åtgärder för vattenbegränsning och vattenransonering. De viktigaste berörda sektorerna är hushållsvattenförsörjning, jordbruk, industri och turism med intressenter som individer, organisationer, institutioner, beslutsfattare eller beslutsfattare som bestämmer eller påverkas av dessa åtgärder. Utöver möjligheterna till direkt kontroll och tillsyn från offentliga myndigheters sida är berörda parters deltagande avgörande för ett brett och korrekt genomförande och finjustering av sådana åtgärder för att uppnå största möjliga effektivitet. 

Vattenbegränsnings- och vattenransoneringsåtgärder genomförs ofta som en del av planer eller strategier för hantering av torka. Det är viktigt att främja ett aktivt deltagande av alla berörda parter under utarbetandet av dessa planer för att inhämta olika yttranden från berörda parter och minska konflikter mellan berörda parter före beslutsprocessen. En ändamålsenlig beskrivning av legitima intressenter, inbegripet deras intressen, värderingar och riskstrategier, är en förutsättning för utarbetandet av sådana planer och strategier och för att säkerställa en förståelse av deras koppling till den institutionella politiken för torka. Lokala intressenter har den bästa kunskapen om de olika vattenanvändningssektorerna och komponenterna i den hydrologiska cykeln och kan se till att målen är samstämmiga och genomförs där de socioekonomiska kostnaderna är lägst. Aktivt deltagande bidrar till att uppnå optimal hållbar jämvikt, med beaktande av sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter, och gör det lättare att på lång sikt fortsätta beslutsfattandet genom konsensus. 

Ett exempel på en potentiell konfliktkälla är fördelningen av vattenresurser mellan dricksvattensektorn och jordbrukssektorn under torka. Dricksvattensektorn prioriteras vanligtvis för att tillgodose 100 % av behoven, medan de kvantiteter som anslås till bevattning inom jordbruket är beroende av den återstående vattentillgången och sällan motsvarar behoven. För att öka acceptansen för den prioritering av vattenanvändning under torka som fastställs i planer och strategier för hantering av torka är det viktigt att sammanföra berörda parter från dricksvatten- och jordbrukssektorn och möjliggöra diskussioner om hur man fastställer prioriteringar och balanserar olika intressen. 

Vattenrestriktioner och ransonering är mycket effektiva åtgärder för att minska efterfrågan på vatten under vattenbrist och nödsituationer med torka. De kan genomföras mycket snabbt och har en snabb effekt på att minska efterfrågan på vatten. I vissa fall är de till och med effektiva på lång sikt, när restriktioner inte längre införs på grund av inlärningseffekter. Båda åtgärderna bör dock inte avsiktligt genomföras för att minska vattenbristproblemen på lång sikt. En viktig framgångsfaktor i allmänhet är intressenternas och allmänhetens medvetna deltagande och den rättsliga befogenheten att anta vattenbegränsningarna för samhället. 

En begränsande faktor är att åtgärderna endast är effektiva om efterlevnaden kontrolleras, vilket kan leda till höga övervakningskostnader. Att skapa de nödvändiga planerna, förfarandena och lagarna för hantering av torka är dessutom en mycket tidskrävande process i samband med administrativa kostnader. 

Obligatoriska vattenbegränsningar kan ge betydande vattenbesparingar på kort tid, som endast kan jämföras med betydande prisökningar. Begränsningar föredras vanligtvis framför ekonomiska styrmedel i tillfälliga situationer med kritiskt begränsad vattenförsörjning. Sådana åtgärder är dock förknippade med en minskning av det socioekonomiska välbefinnandet och betydande nedskärningar av statliga intäktsströmmar som kan behövas för att genomföra systemeffektivitetsåtgärder. Vattenrestriktioner medför olägenhetskostnader, fördelningseffektivitetskostnader och betydande verkställighetskostnader. 

Andra åtgärder, såsom detaljerade planer för hantering av torka och införandet av ett tillförlitligt system för tidig varning vid torka som möjliggör en mer försiktig användning av de återstående vattenresurserna, är relevanta ur ett ekonomiskt perspektiv eftersom de kan bidra till att minska risken för att införa stränga vattenbegränsningar eller ransoneringsåtgärder. 

Ramdirektivet för vatten kan styra behöriga förvaltningar mot vattenbesparingar i allmänhet. Artikel 9 (vattenprissättning) i vattendirektivet kan genomföras i kombination med vattenbegränsningar. Planerna för hantering av torka, som också kan omfattasav vattendirektivets åtgärdsprogram, innehåller normalt begränsningar och metoder för ransonering i händelse av torka. Bruket att begränsa vattenanvändningen i tider av vattenbrist eller torka ingår i många medlemsstaters politik för vattentilldelning, och ivissa medlemsstaterfastställsbegränsningarna i enlighet med en hierarki av vattenanvändare. Reglerna för uttag är ibland strängare i områden som lider av kronisk vattenbrist. En ny EU-förordning om minimikrav för återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket offentliggjordes 2020 (förordning (EU) 2020/741). Återvunnet vatten är en viktig resurs i tider av vattenbrist. 

Vattenbegränsnings- och ransoneringsåtgärder kan genomföras mycket snabbt under vattenbrist och torka (inom några dagar till veckor). Tydliga förfaranden, t.ex. fastställda i en plan för hantering av torka, kan påskynda genomförandet av dessa åtgärder. Överenskommelsen om sådana förfaranden kan dock vara en mer tidskrävande process eftersom den bör involvera alla berörda parter, och de kan ha motstridiga intressen, till exempel när det gäller prioriteringen av vattenförsörjningen till olika sektorer. 

Livslängden för vattenrestriktioneroch ransoneringsåtgärder är vanligtvis minstett år eftersom de tillämpas som nödåtgärder vid vattenbrist och torka. Effektiviteten i dessa åtgärderbörkontinuerligt utvärderas och förfarandena för att genomföra dessa åtgärder bör anpassas i enlighet med detta. Vid ihållande vattenbristbör andra åtgärder som genomförs ochupprätthålls på lång sikt föredras.