European Union flag

Beskrivning

I torra regioner eller regioner som står inför vattenbrist på grund av återkommande torka, vattenbegränsningar och vattenransonering tillämpas vanligen mjuka åtgärder. Vattenbegränsningar begränsar viss användning av vatten, till exempel bevattning av gräsmattor, biltvätt, fyllning av pooler eller slangning av trottoarområden. Begränsningar kan begränsa vattentillgången i fråga om volym och/eller tid när det kan användas. Vattenransonering omfattar ett tillfälligt avbrott i vattenförsörjningen eller en minskning av trycket under det som krävs för tillräcklig försörjning under normala förhållanden som påverkar alla vattenanvändare. Rationalisering säkerställer att kritiskt begränsad vattenförsörjning distribueras på ett sätt som ger tillräckligt med vatten för att bevara folkhälsan och säkerheten.

Vattenrestriktioner och, i mindre utsträckning, vattenransonering används ofta i situationer med tillfällig vattenbrist, t.ex. vid torka. De gör det möjligt för lokala eller till och med regionala och nationella förvaltningar att hantera vattenkriser genom att minska förbrukningen. Trotsatt dessa tillfälliga lågkostnadsåtgärder inte kompletteras av någon beteendeförändring i riktning mot en mer medveten vattenanvändning bland människor, förväntas efterfrågan på och användningen av vatten öka igen  och återgå till tidigare nivåer när restriktionerna väl har avskaffats. 

För att underlätta genomförandet av vattenbegränsningar och vattenransonering som nödåtgärder vid långvarig torka är prioriteringssystem för olika vattenanvändningar ett användbart verktyg. Dessa system kan utvecklas som en del avplanerna för hantering av torka och rangordna de olika vattenanvändningarna enligt deras lokala prioritet. För att definiera prioriteringssystemet kan olika indikatorer för att förstå effekterna av långvarig torka på både miljömässiga och socioekonomiska användningsområden användas, t.ex. 

  • påverkan på dricksvattenförsörjningen, 
  • Indikatorer för miljöpåverkan: t.ex. dödlighet bland fiskarter, påverkan på flodbankar och biologisk mångfald (flora), förlust av biologisk mångfald i landområden beroende på vattensystem, påverkan på våtmarker, ökad risk för skogsbränder, ekologisk status osv. 
  • Effektindikatorer för socioekonomiska användningsområden (t.ex. industriell användning, kraftproduktion, jordbruk, turism, vattenrättigheter, transport osv.).

Dricksvattenförsörjning är den prioriterade användningen i de flesta europeiska länder, och prioriteringssystem bör alltid säkerställa en tillräcklig volym som ska tillhandahållas befolkningen. 

Torkan drabbar en betydande del av Europas befolkning varje år och förväntas öka i frekvens och svårighetsgrad på grund av klimatförändringarnas effekter. Sydeuropa väntas drabbas hårdast. Vattenbegränsning och vattenransonering kan ge en tillfällig, akut reaktion på torka och vattenbristförhållanden. På grund av klimatförändringarnas förväntade effekter och i händelse av ihållande eller återkommande vattenbrist bör andra åtgärder föredras och bibehållas på lång sikt, till exempel vattenbesparande åtgärder för att minska efterfrågan på vatten och innovativa strategier för att öka vattenförsörjningen genomåteranvändningav vatten,såsom insamling av regnvatten, återvinning av gråvatten och avsaltning. 

Anpassningsdetaljer

IPCC-kategorier
Institutionell: Regeringens politik och program, Socialt: Beteende
Intressenternas deltagande

Olika aktörersdeltagande behövs för att underlätta antagandet och genomförandet av åtgärder för vattenbegränsning och vattenransonering. De viktigaste berörda sektorerna är hushållsvattenförsörjning, jordbruk, industri och turism med intressenter som individer, organisationer, institutioner, beslutsfattare eller beslutsfattare som bestämmer eller påverkas av dessa åtgärder. Utöver möjligheterna till direkt kontroll och tillsyn från offentliga myndigheters sida är berörda parters deltagande avgörande för ett brett och korrekt genomförande och finjustering av sådana åtgärder för att uppnå största möjliga effektivitet. 

Vattenbegränsnings- och vattenransoneringsåtgärder genomförs ofta som en del av planer eller strategier för hantering av torka. Det är viktigt att främja ett aktivt deltagande av alla berörda parter under utarbetandet av dessa planer för att inhämta olika yttranden från berörda parter och minska konflikter mellan berörda parter före beslutsprocessen. En ändamålsenlig beskrivning av legitima intressenter, inbegripet deras intressen, värderingar och riskstrategier, är en förutsättning för utarbetandet av sådana planer och strategier och för att säkerställa en förståelse av deras koppling till den institutionella politiken för torka. Lokala intressenter har den bästa kunskapen om de olika vattenanvändningssektorerna och komponenterna i den hydrologiska cykeln och kan se till att målen är samstämmiga och genomförs där de socioekonomiska kostnaderna är lägst. Aktivt deltagande bidrar till att uppnå optimal hållbar jämvikt, med beaktande av sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter, och gör det lättare att på lång sikt fortsätta beslutsfattandet genom konsensus. 

Ett exempel på en potentiell konfliktkälla är fördelningen av vattenresurser mellan dricksvattensektorn och jordbrukssektorn under torka. Dricksvattensektorn prioriteras vanligtvis för att tillgodose 100 % av behoven, medan de kvantiteter som anslås till bevattning inom jordbruket är beroende av den återstående vattentillgången och sällan motsvarar behoven. För att öka acceptansen för den prioritering av vattenanvändning under torka som fastställs i planer och strategier för hantering av torka är det viktigt att sammanföra berörda parter från dricksvatten- och jordbrukssektorn och möjliggöra diskussioner om hur man fastställer prioriteringar och balanserar olika intressen. 

Framgång och begränsande faktorer

Vattenrestriktioner och ransonering är mycket effektiva åtgärder för att minska efterfrågan på vatten under vattenbrist och nödsituationer med torka. De kan genomföras mycket snabbt och har en snabb effekt på att minska efterfrågan på vatten. I vissa fall är de till och med effektiva på lång sikt, när restriktioner inte längre införs på grund av inlärningseffekter. Båda åtgärderna bör dock inte avsiktligt genomföras för att minska vattenbristproblemen på lång sikt. En viktig framgångsfaktor i allmänhet är intressenternas och allmänhetens medvetna deltagande och den rättsliga befogenheten att anta vattenbegränsningarna för samhället. 

En begränsande faktor är att åtgärderna endast är effektiva om efterlevnaden kontrolleras, vilket kan leda till höga övervakningskostnader. Att skapa de nödvändiga planerna, förfarandena och lagarna för hantering av torka är dessutom en mycket tidskrävande process i samband med administrativa kostnader. 

Kostnader och fördelar

Obligatoriska vattenbegränsningar kan ge betydande vattenbesparingar på kort tid, som endast kan jämföras med betydande prisökningar. Begränsningar föredras vanligtvis framför ekonomiska styrmedel i tillfälliga situationer med kritiskt begränsad vattenförsörjning. Sådana åtgärder är dock förknippade med en minskning av det socioekonomiska välbefinnandet och betydande nedskärningar av statliga intäktsströmmar som kan behövas för att genomföra systemeffektivitetsåtgärder. Vattenrestriktioner medför olägenhetskostnader, fördelningseffektivitetskostnader och betydande verkställighetskostnader. 

Andra åtgärder, såsom detaljerade planer för hantering av torka och införandet av ett tillförlitligt system för tidig varning vid torka som möjliggör en mer försiktig användning av de återstående vattenresurserna, är relevanta ur ett ekonomiskt perspektiv eftersom de kan bidra till att minska risken för att införa stränga vattenbegränsningar eller ransoneringsåtgärder. 

Implementeringstid

Vattenbegränsnings- och ransoneringsåtgärder kan genomföras mycket snabbt under vattenbrist och torka (inom några dagar till veckor). Tydliga förfaranden, t.ex. fastställda i en plan för hantering av torka, kan påskynda genomförandet av dessa åtgärder. Överenskommelsen om sådana förfaranden kan dock vara en mer tidskrävande process eftersom den bör involvera alla berörda parter, och de kan ha motstridiga intressen, till exempel när det gäller prioriteringen av vattenförsörjningen till olika sektorer. 

Livstid

Livslängden för vattenrestriktioneroch ransoneringsåtgärder är vanligtvis minstett år eftersom de tillämpas som nödåtgärder vid vattenbrist och torka. Effektiviteten i dessa åtgärderbörkontinuerligt utvärderas och förfarandena för att genomföra dessa åtgärder bör anpassas i enlighet med detta. Vid ihållande vattenbristbör andra åtgärder som genomförs ochupprätthålls på lång sikt föredras.  

Referensinformation

Webbplatser:
Referenser:

Florke, M., et al., (2011). Slutrapport för projektet ”Klimatanpassning– modellering av vattenscenarier och sektoriella effekter”. 

Europeiska kommissionen (2007). Rapport om förvaltningsplanen förtorka,inbegripet indikatorer för jordbruk, torka och klimatförändringsaspekter. Expertnätverket för vattenbrist och torka, teknisk rapport, 023 

Ameziane, T., Belghiti, M., Benbeniste, S., Bergaoui, M., Bonaccorso, B., Cancelliere, A., et al., (2007). Riktlinjer för hantering avtorka. Byrån för samarbete EG-EuropeAid, Meda Water och Medroplan. 

Europeiska kommissionen, (2012). Rapport om översynen av EU:s politik för vattenbrist och torka. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, 67. 

Strosser, Pierre m.fl. (2012). Analys av bristerna i EU:s politik för vattenbrist och torka i slutrapporten. Europeiska kommissionens anbud ENV.D.1/SER/2010/0049.

Publicerad i Climate-ADAPT: Apr 11, 2025

Language preference detected

Do you want to see the page translated into ?

Exclusion of liability
This translation is generated by eTranslation, a machine translation tool provided by the European Commission.