Anpassning av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T)

Det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) är en EU-politik som grundar sig på artiklarna 170–172 i avdelning XVI i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. TEN-T gör det möjligt för den inre marknaden att fungera, koppla samman europeiska regioner med varandra och koppla samman Europa med andra delar av världen.

De viktigaste EU-omfattande instrumenten i TEN-T-politiken är riktlinjerna, som fastställer mål och prioriteringar, och transportinfrastrukturfonden för att stödja projekt. De första transportriktlinjerna antogs av Europaparlamentet och rådet 1996. En omfattande översyn av politiken inleddes 2009 och ledde till en ny rättslig ram som trädde i kraft 2014 och som fastställer ramen för den politiska utvecklingen på transportområdet fram till 2030/2050.

De nuvarande riktlinjerna godkändes enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU. De efterlyser säkerställande av att begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt riskförebyggande och riskhantering främjas vid utarbetande, utformning och genomförande av projekt av gemensamt intresse. I riktlinjerna fastställs ett stomtransportnät med prioriterade korridorer som ska utvecklas genom arbetsplaner. Dessa arbetsplaner bör omfatta ”klimatförändringarnas möjliga inverkan på infrastrukturen och, när så är lämpligt, föreslagna åtgärder för att öka motståndskraften mot klimatförändringar”.