Klimatångest

Klimatångest är en aspekt av det bredare fenomenet ekoångest: Det omfattar utmanande känslor som upplevs i betydande utsträckning på grund av miljöproblem och de hot de utgör. I större skala är både ekoångest och klimatångest komponenter i ett fenomen där världens tillstånd (dvs. de så kallade makrosociala faktorerna) påverkar vår mentala hälsa. 

Klimatångest kan vara ett problem om det är så intensivt att en person kan komma förlamad, men klimatångest är inte i första hand en sjukdom. Istället är det en förståelig reaktion på omfattningen av de miljöproblem som omger oss. Klimatångest kan ofta vara en viktig resurs också, men det innebär att en person hittar, tillsammans med andra, a) tillräckligt med tid och utrymme för att hantera sina känslor och b) tillräckligt med konstruktiv aktivitet för att hjälpa till att mildra klimatförändringarna.

Rapporten placerar klimatångest som en av klimatförändringarnas hälsoeffekter (kapitel 2). Två centrala psykologiska utmaningar och uppgifter (kapitel 3) är a) att anpassa sig till förändrade omständigheter, dvs. attupprätthålla funktionen, och b) att ta sitt eget etiska ansvar och hålla ett sunt perspektiv, dvs. att leva med ambivalens. I rapporten publiceras för första gången på finska en översikt över de olika symptomen på klimatångest, med hänvisning till internationella studier (4 kap.). Symtomen kan placeras på en skala från de mildaste till de allvarligaste och de kan också manifesteras som psykofysiska symtom. Det som gör det svårare att identifiera symptomen är att de är flerdimensionella (klimatförändringar påverkar nästan allt). Sociala påfrestningar i samband med klimatförändringar påverkar också detta.

Kapitel 5 handlar om sårbarheter och den sociala kontextens roll när det gäller att hantera klimatförändringar. Kapitlet innehåller en lista över personer som är särskilt utsatta och livssituationer som skapar sårbarheter. Vissa av dessa grupper av människor identifierar sig med klimatångest (t.ex. ungdomar) och vissa (t.ex. jordbrukare) upplever symtom relaterade till fenomenet men kallar det något annat.

Det sjätte kapitlet tar upp frågan om vikten av att uppleva att livet är meningsfullt när man hanterar klimatångest (betydelsefokuserad hantering, existentiellt välbefinnande). Kapitel 7 diskuterar de olika känslorna, såsom sorg, rädsla och skuld, som eventuellt kan relatera till klimatångest. Klimatångest kan också närma sig ur chock- och traumaperspektiv. Emotionella färdigheter och mentala hälsofärdigheter kan hjälpa till när man hanterar klimatångest. Rapporten betonar också att starka känslor kan vara en kraftfull resurs.

Kapitel 8 ger en omfattande översikt över de olika initiativ och resursmaterial som har utvecklats under de senaste åren för att hantera klimatångest, både internationellt och i Finland. Fokus ligger på initiativ inom den tredje sektorn. Grundläggande format är a) självhjälps- och stödmaterial, b) gruppaktiviteter, c) evenemang och d) kamratstöd. Betänkandet tar en bred titt på de resurser och initiativ som skapats i t.ex. Australia och Storbritannien. Utöver psykologorganisationernas initiativdiskuteras även initiativ som skapats av miljöorganisationer, ekopsykologer, konstnärer och miljöpedagoger.