Anpassning till klimatförändringar och katastrofriskreducering i Europa. Ökad samstämmighet i kunskapsbasen, politik och praxis

I rapporten bedöms nuvarande praxis och kunskapsnivå, och nya innovativa verktyg som nationella, regionala och lokala myndigheter använder för att hantera effekterna av väder- och klimatrelaterade faror lyfts fram.

På global, europeisk och nationell nivå finns det ett växande behov av att öka samstämmigheten mellan anpassning till klimatförändringar och katastrofriskreducering genom att ta hänsyn till deras likartade mål och skillnader och därigenom bidra till bättre beredskap och insatser vid katastrofer samt till hållbar utveckling. Gemensamma mål rör hantering av klimatrisker (variationer och förändringar) och uppbyggnad av klimattåliga samhällen. På grundval av en översyn av nuvarande praxis tyder rapporten på att den fulla potentialen för en bättre integrering av katastrofriskreducering och kostnadsfördelning ännu inte har utnyttjats, även om det finns innovativa exempel.

Tillsammans med den ökade frekvensen och/eller intensiteten av väder- och klimatrelaterade naturliga faror ökar också de socioekonomiska förändringarna och exponeringen för faror i form av skador och ekonomiska förluster. Därför måste det europeiska samhället och beslutsfattarna förstå klimatförändringarnas roll när det gäller att driva på extrema väderförhållanden, och även samspelet och det ömsesidiga beroendet mellan extrema väder- och klimathändelser och andra naturfenomen och mänsklig verksamhet. Rapporten fokuserar på tidigare och förväntade effekter, med en översyn av de befintliga förlustdatasystemen i Europa och på andra håll, och en sammanfattning av det arbete som utvecklats av FN: s OIEWG om indikatorerna för framsteg i Sendai-ramverket för katastrofriskreducering (SFDRR).

I rapporten behandlas sex fallstudier, som är företrädare för samstämmigheten mellan metoder för kostnadsfördelning och katastrofriskreducering. Huvudbudskapen är följande:

• En programmatisk strategi, som initieras uppifrån och ner, genomförs nedifrån och upp och stöds av tillräcklig finansiering och en långsiktig strategi, kan ge en effektiv integrering av krishantering och katastrofriskreducering.
• Försäkringsgivare är nyckelaktörer i CCA och DRR på olika sätt.
• Kombinationen av fastställande av nationella dagordningar och lokalt genomförande och lokal integration leder till ett effektivt genomförande av strategierna för kostnadsfördelning och katastrofriskreducering.
• Nationella riskbedömningar kan fungera som en effektiv grund för CCA och DRR, eftersom de ger en bredare riskbild och ger indikationer på toleranströsklar.
• Nätverk är avgörande för att motivera städer och stödja kapacitetsuppbyggnad för klimatförändringspolitiken. Befintliga skillnader i institutionella, kulturella och ekonomiska sammanhang får inte ignoreras.