kustområden. Politiska alternativ påverkar de europeiska kustområdena. 2000 – 2050

I denna rapport presenteras resultaten från tillämpningen av markanvändningsmodellen EUClueScanner* för simulering av två politiska alternativ som är relevanta för integrerad förvaltning av kustområden i Europa. Alternativen ”okontrollerad” och ”hållbar” har jämförts med en tredje neutral utveckling som härletts från SRES-scenario B1. Modellen har körts för att genomföra 1 km rumslig upplösning, 10 konfigurationer av markanvändningsklasser, för perioden 2000‐2050. En uppsättning indikatorer har sedan beräknats på grundval av de planerade europeiska kartorna över markanvändning. I synnerhet används tillväxten i bebyggda områden som det viktigaste måttet för att utvärdera trycket på kustområden. Andelen bebyggda områden i kustområdena är nästan dubbelt så stor som på EU:s totala kontinentala yta. Enligt resultaten av simuleringarna verkar denna trend hålla i framtiden. Skillnaden mellan de två alternativen kan endast observeras för hela Europa och kustområdena, men i det senare fallet är skillnaden tydligare. För hela EU-27:s territorium är ökningen av bebyggda områden för det okontrollerade politiska alternativet mellan 2000 och 2050 7,49 procentenheter högre än ökningen för det hållbara politiska alternativet. Om man bara tar hänsyn till kustområdena – såsom de definieras i denna rapport – är ökningen av bebyggelsen 7,85 procentenheter högre under alternativet ”okontrollerad” än under alternativet ”hållbar”. Kustområdena är därför mer benägna att drabbas av miljöpåverkan till följd av den ökande andelen bebyggd mark i Europa. Detta är ännu mer relevant om vi beaktar kustområdenas inneboende sårbarhet. Skillnaden mellan de två alternativen medför olika miljöpåverkan. Enligt det okontrollerade politiska alternativet är därför en större andel bebyggda områden utsatta för kusterosion och kustöversvämningar, vilket leder till fler potentiella tillgångar i riskzonen (dvs. sociala och ekonomiska förluster). Ökningen av bebyggd mark innebär att ogenomträngliga ytor växer. Detta får konsekvenser på många områden: När det gäller vattnets kretslopp tenderar vattenhållningsförmågan att minska och risken för översvämningar vid kusten är potentiellt högre. Ett högre bebyggelsetryck kan också leda till överexploatering av naturresurser (t.ex. vattenbrist, förlust av mark av högt värde) och en ökning av föroreningarna. Skillnaden mellan de två alternativen är inte bara kvantitativ, utan gäller även det resulterande rumsliga mönstret: Detta är betydligt mer utspritt i det okontrollerade området, vilket kan öka landskapsfragmenteringen och förlusten av livsmiljöer, vilket bidrar till en minskning av den biologiska mångfalden. Sammanfattningsvis ger rapporten användbar information om den framtida potentiella utvecklingen av markanvändningen i Europas kustområden och de därmed sammanhängande konsekvenserna när det gäller kusternas sårbarhet. Denna information kan integreras i bedömningen av kusternas sårbarhet för klimatförändringar, för att ta vederbörlig hänsyn till variationen av andra viktiga drivkrafter.