Fastställande av anpassningsbehov, beräkning av anpassningsfinansiering och möjliggörande åtgärder på nationell och europeisk nivå

I rapporten analyseras i detalj hur anpassningsbudgetar spåras både på EU-nivå och i nationella policydokument. Särskild uppmärksamhet ägnas åt kommissionens användning av klimatkoefficienter för att kvantifiera budgetposternas klimatrelaterade inriktning. Även om denna metod försöker visa hur relevanta utgifterna är när det gäller klimatmålen har den mött kritik eftersom den ofta inte tydligt skiljer på de specifika skillnaderna mellan anpassnings- och begränsningsmålen. Skillnaderna i budgetering och utmaningarna med att tydligt fördela medel till anpassningsåtgärder jämfört med begränsningsåtgärder diskuteras i detalj och granskas kritiskt.

Rapporten går närmare in på möjliggörande verksamhet som anses nödvändig för att uppnå klimatanpassningsmålen. Denna verksamhet bör direkt stödja andra åtgärder och därmed ge ett betydande bidrag. I rapporten diskuteras olika definitioner och tolkningar av möjliggörande verksamhet och deras bedömning inom ramen för EU-taxonomin.

I den sista delen av rapporten diskuteras de potentiella riskerna med dubbelräkning i systemen för registrering av justeringskostnader. Den förklarar hur sådana risker kan minskas genom förbättrade metoder för insamling och behandling av uppgifter. Rapporten tar också upp frågan om felanpassning, där anpassningsåtgärder paradoxalt nog kan öka sårbarheten för klimatpåverkan. I rapporten presenteras strategier för att undvika felanpassning och främja verklig motståndskraft mot klimatförändringar genom flexibla och anpassningsbara åtgärder.

Sammantaget ger rapporten en kritisk och djupgående analys av nuvarande finansierings- och genomförandepraxis för klimatanpassningsåtgärder i Europa och erbjuder strategiska rekommendationer för att optimera dessa processer.