EU:s strategi för grön infrastruktur

EU:s strategi för grön infrastruktur (2013) främjar skydd, återställande, skapande och förbättring av grön infrastruktur. Strategin visar hur grön infrastruktur och naturliga lösningar kan ge ekologiska, ekonomiska och sociala fördelar inom EU:s olika politikområden. Detta inbegriper EU:s klimatförändrings- och anpassningspolitik, bland annat den gemensamma jordbrukspolitiken, EU:s havs- och fiskeripolitik, katastrofriskhantering, EU:s stads-, vatten-, hälso-, energi- eller transportpolitik. När grön infrastruktur erbjuder ett alternativ till grå åtgärder bör den gröna lösningen godkännas eller inrättas som ett komplement.

I strategin för geografiska beteckningar fastställs fyra prioriterade arbetsflöden:

1. Främja grön infrastruktur inom de viktigaste politikområdena.
2. förbättra informationen, stärka kunskapsbasen och främja innovation,
3. förbättra tillgången till finansiering,
4. Bidra till utvecklingen av projekt för geografiska beteckningar på EU-nivå.

Dessutom måste geografiska beteckningar och gröna korridorer stödjas med en hög rumslig komponent och bör inte sluta vid territoriella gränser. Därför är utvecklingen av ett transeuropeiskt nät för grön infrastruktur i Europa ett annat mål i strategin.

Strategin för geografiska beteckningar antogs 2013. Sedan dess ger kommissionen vägledning om genomförandet av strategiernas mål och ser över genomförandet.

År 2015 offentliggjordes rapporten Supporting the Implementation of Green Infrastructure (2015), som innehåller allmänna rekommendationer om hur geografiska beteckningar kan främjas samt särskilda faktablad om länder och sektorer (bilaga 1).

Under 2019 offentliggjorde kommissionen ett vägledningsdokument och två granskningsrapporter om framstegen i genomförandet.

EU:s vägledningsdokument om en strategisk ram för att ytterligare stödja utbyggnaden av grön och blå infrastruktur på EU-nivå (2019) är inriktat på vägledning för att öka investeringarna i projekt för geografiska beteckningar på EU-nivå. Stödverktyg och stödinstrument presenteras och förklaras, bland annat i) finansieringsinstrument för att stödja strategiska investeringar i projekt för geografiska beteckningar på EU-nivå, ii) Prioriterade åtgärdsramar (som är planeringsverktyg som specificerar finansieringsbehoven för genomförandet av Natura 2000 och geografiska beteckningar). och iii) vetenskapliga eller tekniska verktyg, såsom EU:s initiativ för kartläggning och bedömning av ekosystem och ekosystemtjänster (MAES) och verktyg för geografiska informationssystem (GIS). Mer detaljerad information om befintliga EU-finansieringskällor, om sidovinster och om flera relevanta fallstudier finns i bilagan till vägledningen.

I de två granskningsrapporterna granskas de framsteg som gjorts i utvecklingen av grön infrastruktur och de utmaningar som uppstått vid genomförandet av de fyra prioriterade arbetsområdena i EU:s strategi för geografiska beteckningar (se ovan).  I översynen av framstegen med genomförandet av EU:s strategi för grön infrastruktur (2019) sammanfattas de övergripande lärdomarna och ges rekommendationer för framtida åtgärder. Rapporten Ytterligare information om översynen av genomförandet av EU:s strategi för grön infrastruktur (2019) innehåller ytterligare uppgifter om integreringen av geografiska beteckningar i annan EU-politik och genomförandet i EU:s medlemsstater.

När det gäller klimatanpassning och EU:s klimatanpassningspolitik konstateras det i granskningsrapporterna att grön infrastruktur och ekosystembaserade lösningar blir allt viktigare och accepteras. Båda begreppen behandlas särskilt i EU:s strategi för klimatanpassning (COM(2013) 216), och geografisk beteckning nämns som en del av flera strategiska åtgärder. På internationell nivå betonar konventionen om biologisk mångfald (CBD) upprepade gånger fördelarna med GI och ekosystembaserade lösningar i samband med klimatförändringar och anpassning. På det hela taget har EU:s strategi för geografiska beteckningar framgångsrikt bidragit till att öka medvetenheten om och genomföra geografiska beteckningar på många områden. Rapporterna lyfter fram flera exempel på god praxis när det gäller att integrera geografiska beteckningar i EU:s olika politikområden och när det gäller projekt och verksamheter för geografiska beteckningar i EU:s medlemsstater.

I båda granskningsrapporterna dras slutsatsen att mycket har hänt under de senaste åren, men att det fortfarande finns stor potential att göra mer. Det rekommenderas att större tonvikt läggs vid de ekonomiska, sociala och andra sidovinster som uppstår till följd av geografiska beteckningar och ekosystembaserade lösningar. Det finns fortfarande potential att vidareutveckla detta och stärka en effektiv integrering av geografiska beteckningar i relevant EU-politik och EU-lagstiftning.