Skogsbaserad begränsning av och anpassning till klimatförändringar i Europa – från vetenskap till politik

Skogar och träprodukter ingår i sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), som i EU tar bort cirka 10 % av EU:s totala växthusgasutsläpp, för närvarande 256 miljoner ton koldioxidekvivalenter/år. Enligt kommissionens föreslagna politiska mål måste sektorn dessutom avlägsna omkring 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år fram till 2030 och 170 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år fram till 2050. Baserat på en genomgång av den vetenskapliga litteraturen visar den nya studien From Science to Policy att den kombinerade ytterligare begränsningspotentialen från undvikande av avskogning, nybeskogning/återbeskogning, förändringar i träanvändning och kaskadanvändning är upp till 72 miljoner ton koldioxidekvivalenter/år fram till 2050 i EU. Detta skulle kunna öka till 125 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år i kombination med skogsskyddsåtgärder, 138 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år i kombination med annat aktivt skogsbruk eller 143 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år i kombination med minskad skogsavverkning.

Skogarnas förmåga att avlägsna koldioxid påverkas dock av klimatförändringarna eftersom den både kan öka och minska koldioxidlagringen i skogar och träprodukter. Dessutom finns det för närvarande begränsad information om kostnaderna för och genomförbarheten av att förverkliga den skogsbaserade begränsningspotentialen, och en hög grad av osäkerhet råder.

Denna studie undersöker hur bidraget från skogsbaserade begränsningsåtgärder kan maximeras och rekommenderar att en helhetssyn antas. Flera skogsbaserade begränsningsåtgärder bör kombineras för att maximera effekten och främja synergier, samverkan, sidovinster och regional tillämplighet.