Folkhälsovägledning för att bedöma och minska risken för lokalt förvärvade Aedes-burna virussjukdomar i EU/EES

Mellan 2021 och 2024 ökade antalet utbrott och fall av autokton dengue avsevärt. Intensivt internationellt resande har underlättat import av myggburna virus från endemiska, tropiska och subtropiska områden, medan sekundär, lokal överföring av virus från importerade fall främst drivs av invasiva Aedes myggarter. Etablerade populationer av den asiatiska tigermyggan (Ae.albopictus)har rapporterats i 13 länder i Europeiska unionen. Gulfebermyggan (Ae.aegypti)har också påvisats i delar av Europeiska unionen (t.ex. Cypern, Kanarieöarna (Spanien) och Madeira (Portugal)). Sommarväderförhållandena under de senaste åren har varit gynnsamma för invasiv Aedes-myggspridning i europeiska länder och för förökningen av Aedes-burnavirus i vektorerna. På grund av klimatförändringar förväntas perioder med gynnsamma miljöförhållanden för den geografiska spridningen och förökningen av invasiva Aedes-myggor bli längre. Varmare väder underlättar också den lokala överföringen av virus av dessa myggor. Risken för inhemska utbrott av Aedes-burnavirussjukdomar förväntas därför öka i Europa. Samtidigt varierar beredskapsnivån och erfarenheten av förebyggande och kontroll av Aedes-burnavirussjukdomar i de europeiska länderna. Denna folkhälsovägledning innehåller information till stöd för bedömningen och minskningen av risken för lokalt förvärvade Aedes-burnavirussjukdomar för folkhälsoexperter i Europeiska unionen/Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EU/EES).

Vägledningen utarbetades efter samråd med experter på detta område. Folkhälsoexperter rådfrågades från länder som drabbats av autokton överföring av Aedes-burnavirussjukdomar (dvs. Frankrike, Italien, Portugal och Spanien) och från riskländer med varierande epidemiologiska situationer (dvs. Belgien, Tyskland och Grekland). Dessutom deltog laboratorieexperter, medicinska entomologer och ECDC-experter på nya och vektorburna sjukdomar, ämnen av mänskligt ursprung samt krisberedskaps- och insatsstöd i utarbetandet av vägledningen. I april 2024 anordnades en workshop där de viktigaste principerna för vägledningen utarbetades. Seminariet följdes av ett skriftligt samråd med de berörda experterna. Ett långt framskridet utkast till vägledning delades sedan med de nationella kontaktpunkterna från nätverket för nya och vektorburna sjukdomar och nätverket för ämnen av mänskligt ursprung – blod för kommentarer.

Vägledningen innehåller viktig information om Aedes-burnavirus (särskilt denguevirus, chikungunyavirus och zikavirus), principerna för laboratoriediagnos av dessa virus och epidemiologin för Aedes-burnavirussjukdomar i Europa. Områden med risk för autokton, myggburen överföring i EU/EES är indelade i fyra risknivåer (dvs. nivå 1 till nivå 4 och två undernivåer för nivå 2 och 3). Områden utan etablerade vektorer av Aedes-burnavirus kategoriseras som nivå 1. Predisponerade områden, där vektorer av Aedes-burnavirus har etablerats (dvs. det finns tecken på övervintring och reproduktion av populationer av Aedes-vektorer), men där vektorburen överföring av respektive patogen inte har påvisats under den aktuella överföringssäsongen, kategoriseras som nivå 2. Inom denna nivå identifierades två delnivåer, beroende på ett områdes mottaglighet och sårbarhet. Receptiviteten bestäms av förekomsten och densiteten av Aedes-vektorer och andra ekologiska och klimatmässiga faktorer som gynnar Aedes-burenvirusöverföring. Sårbarheten definieras av tillströmningen av smittade resenärer och hälso- och sjukvårdssystemets kapacitet att upptäcka infektioner i tid och vidta åtgärder för att förhindra vidare överföring. Predisponerade områden med låg mottaglighet och/eller sårbarhet (t.ex. endast lokalt etablerade vektorer, låg vektortäthet, ogynnsamt klimat, lågt antal resenärer från nivå 3- och nivå 4-områden) anses vara nivå 2a, medan områden med medelhög till hög mottaglighet och sårbarhet anses vara nivå 2b. Områden som har utsatts för sporadisk, autokton överföring under tidigare år anses också ligga på denna risknivå. Riskområden som påverkas av autokton överföring av Aedes-burnavirus under den nuvarande överföringssäsongen kategoriseras som nivå 3, med två undernivåer, beroende på antalet utbrott/kluster och överföringskedjornas spårbarhet. Om det har förekommit minst ett bekräftat autoktont fall av en Aedes-burenvirussjukdom till följd av lokal och sannolik myggburen överföring i området under innevarande år, men antalet fall/kluster anses vara lågt och överföringskedjorna är spårbara, anses området vara nivå 3a. Om antalet fall/kluster anses vara högt, med överväldigande spårningskapacitet, anses området vara nivå 3b. Endemoepidemiområden, där autokton överföring av Aedes-burnavirussjukdomar inte är beroende av import av virusen, kategoriseras som nivå 4.

För varje risknivå anges i folkhälsovägledningen utlösande faktorer för omprövning samt relevanta övervaknings-, förebyggande-, beredskaps-, insats- och kontrollåtgärder (inbegripet laboratorieberedskap, medvetandehöjande åtgärder och kapacitetsuppbyggnad, sektorsövergripande samordning och vektorhantering). På nivåerna 1 och 2 är folkhälsoåtgärderna inriktade på övervakning och förebyggande, medan man på nivåerna 3 och 4 lägger större vikt vid insatser och kontrollåtgärder. Eftersom risknivåerna definieras av de epidemiologiska, entomologiska och miljömässiga förhållandena anges också utlösande faktorer för en ny bedömning av kategoriseringar i dokumentet. Kortfattade sammanfattningar av sjukdom och entomologisk övervakning för Aedes-burnavirussjukdomar och deras vektorer finns också i vägledningen, liksom förklaringar av de föreslagna förebyggande, beredskap, insatser och kontrollåtgärder.