Minskning av värmerisken i tätorter

Höga sommartemperaturer framkallar risken för allvarlig värmestress för stadsbor redan under nuvarande klimatförhållanden, eftersom den urbana värmeöeffekten förstärker effekterna av värmeböljor. Urban Heat Island-effekten ökar dagstemperaturen och hindrar stadsområden från att kyla ner under natten. Särskilt bland den mer utsatta stadsbefolkningen, dvs. de äldre (över 65 år och särskilt över 75 år) mycket unga (under 5 år) och personer som drabbats av hjärt- och kärlsjukdomar eller luftvägssjukdomar, har antalet sjukhusdagar och dödsfall observerats öka under värmeböljor, till exempel under den europeiska värmeböljan 2003. I framtiden kommer denna risk oundvikligen att öka på grund av stigande temperaturer och på grund av den ökande tätheten i städerna och en åldrande befolkning.

I rapporten från ARUP, som använder Londonområdet och delar av Islingtons kommun som fallstudie, definieras ett sårbarhetsindex för risker i samband med värmestress som består av tre delar som definierar risken (lokalisering inom staden, egenskaperna hos den enskilda byggnaden och egenskaperna hos de personer som påverkas), som illustrerar den strategi som vidtagits för att kartlägga risken på stadsnivå och presenterar dessutom åtgärder och svarsalternativ tillsammans med nyckelbudskap för beslutsfattare, som riktar sig till olika typer av beslutsfattare och olika insatsnivåer, från stadsskalan ner till samhällets/individuella svarsskalan.

Rapporten presenterar den strategi som använts för sårbarhetsanalysen för London Borough of Islington och ger en systematisk presentation av åtgärder och åtgärdsalternativ. Dessa punkter gör denna rapport till en användbar resurs för beslutsfattare som är involverade i stads- och samhällsplanering för anpassningsplanering.