Använda anpassningspengar klokt

Diskussionerna om anpassningsfinansiering har främst handlat om process: hur pengar ska anskaffas och hur anpassningsutgifterna ska styras och övervakas. Syftet med detta dokument är att flytta debattens fokus tillbaka till anpassningens innehåll genom att fråga hur ”god anpassning” i utvecklingsländerna skulle se ut. Vi hävdar att den bästa användningen av medel på kort sikt kan vara för ”mjuk” eller mindre påtaglig utvecklingsverksamhet som ökar anpassningsförmågan. Att bygga upp en miniminivå av anpassningsförmåga överallt är centralt för en effektiv, ändamålsenlig och rättvis anpassning och ger omedelbara fördelar oavsett framtida klimatsystem. Vi diskuterar ett antal operativa utmaningar när det gäller att genomföra denna typ av anpassning, bland annat en oro för additionalitet – vilket gör integreringen av anpassning och utveckling svårare – och en preferens för ”konkreta” och mer synliga anpassningsprojekt. Vi lämnar frågan öppen om huruvida och hur den anpassningsordning som följer av Cancúnavtalen kommer att kunna leda till kloka anpassningsbeslut, men vår analys visar att det krävs ytterligare institutionell utveckling.