Stadsplanering för resiliens och hälsa: huvudbudskap

Folkhälsan och dess förhållande till stadsplanering, riskhantering och den naturliga och byggda miljön i städerna har blivit mer relevant än någonsin. Klimatförändringar, snabb och/eller otillräckligt planerad urbanisering och miljöförstöring har gjort många städer mer sårbara för katastrofer, varav många utlöses eller är förknippade med förändrade klimat- och miljöförhållanden. Covid-19-pandemin har för regeringar och medborgare belyst kopplingarna mellan hälsa och stadsmiljöer – särskilt bostäder, offentliga platser, grundläggande tjänster och infrastruktur samt transporter. I den senaste rapporten från FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) betonas behovet av förebyggande åtgärder och behovet av att förbereda sig för ökad frekvens och betydelse av klimathändelser och relaterade naturfenomen. Dessutom drabbas städerna i allt högre grad av lokala nödsituationer till följd av industriolyckor och systemfel, vilket visar på det stora ömsesidiga beroende som särskilt stora städer har. Otillräcklig planering har därför erkänts som en relevant katastrofriskfaktor som påverkar stadsrisker, exponering och sårbarhetsnivå. Städerna måste förstå de egenskaper och processer som gör dem sårbara för kriser och miljökriser – och deras hälsoeffekter – och erkänna de effektivaste strategierna och åtgärderna för att minska riskerna, vara bättre förberedda och bli mer motståndskraftiga.

Projektet Protecting environments and health by building urban resilience, som leds av Europeiska centrumet för miljö och hälsa vid WHO:s regionkontor för Europa, syftar till att hjälpa lokala myndigheter och beslutsfattare att reflektera över lokala beredskapsbehov och bygga upp resiliens. Projektgruppen sammanställde bevis och erfarenheter och lärdomar på lokal nivå i samband medföljande:

• minska hälsoriskerna till följd av lokala faror till följd av katastrofer och nödsituationer,
• minska den lokala sårbarheten för dessa faror, och
• Lokala prioriteringar och åtgärder för att förbättra beredskapen, motståndskraften (och hälsan) genom stadsplanering och stadsutformning samt förvaltning av stadsinfrastruktur.

Projektets undersökning av hur städer kan utnyttja insatser i städer och infrastruktur, tillgängliga data och lokala indikatorer och bedömningar för att minska lokala katastrofrisker och öka beredskapen och motståndskraften är ett bidrag till städernas motståndskraft och lokala hanteringskapacitet. Det är också en central del av det bredare målet om hållbar, rättvis och hälsosam stadsutveckling.

Denna sammanfattande rapport samlar viktiga budskap och slutsatser från tre separata arbetsområden för att identifiera hur städernas motståndskraft och beredskap kan förbättras genom stadsstruktur och stadsutformning samt genom stadsförvaltning och övervakning.