Principer för anpassning

De lokala och regionala myndigheterna i Europa intensifierar klimatanpassningsinsatserna för att hantera klimatförändringarnas oundvikliga effekter. Vissa principer för god anpassning har dykt upp under årens lopp. RAST är utformat för att hjälpa dig som lokal eller regional myndighet att integrera dessa principer i dina strategier och planer för klimatanpassning:

• Hållbar: Anpassningen bör vara socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar. Målet är att minska sårbarheten och förbättra anpassningsförmågan och bygga upp klimatresiliensen på ett rättvist sätt – utan att försumma utsatta grupper, sektorer eller områden. Det är viktigt att anpassningsinsatserna ligger i linje med och skapar synergier med målen för begränsning av klimatförändringarna, vilket ökar den politiska samstämmigheten inom organisationen. Anpassningsåtgärder på ett ställe bör inte äventyra anpassnings- eller begränsningsinsatser på annat håll, vilket leder till missanpassning. De bör inte heller skada andra hållbarhets- och miljömål, utan helst stödja dem. Till exempel mål för ansvarsfull förvaltning av vatten och marina resurser, övergången till en cirkulär ekonomi, förebyggande av föroreningar och bevarande/återställande av biologisk mångfald och ekosystem.

• Evidensbaserad: Anpassningsplaneringen och anpassningsåtgärderna bör bygga på de senaste vetenskapliga rönen och uppgifterna, inbegripet framtida risker. Med hjälp av detta bör anpassningen börja med att ta itu med risker från tidigare och nuvarande klimatvariationer och extrema väderförhållanden.

• Platsbaserad: Det finns ingen universallösning för anpassning. Åtgärderna bör anpassas till det unika lokala eller regionala sammanhanget och ta itu med nuvarande och framtida risker och sårbarheter på en exakt plats. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om riskerna och anpassningsåtgärderna hos angränsande myndigheter. Anpassningsåtgärderna bör också ta hänsyn till organisationens struktur, med beaktande av tillgänglig personal och tillgängliga ekonomiska resurser.

• Inkluderande och socialt rättvist: Anpassningen är effektivare när den involverar olika aktörer (t.ex. offentliga förvaltningar, det civila samhället och olika sektorer) som samordnar olika förvaltningsnivåer. Medborgardeltagande, särskilt från utsatta grupper, är avgörande för inkluderande och allmänt accepterade anpassningsplaner. Rättvis resiliens bör vägleda denna process, ta itu med systemisk orättvisa och se till att anpassningsinsatserna beaktar social sårbarhet och ger utsatta grupper möjlighet att dra nytta av den.

• Övervakad, utvärderad och kontinuerligt förbättrad: Att använda tydliga indikatorer är avgörande för att kontinuerligt övervaka och bedöma dina anpassningsframsteg. Fortlöpande bedömning av politikens ändamålsenlighet, effektivitet, samstämmighet och rättvisa möjliggör regelbunden reflektion och främjar lärande och förbättring över tid.

• Flexibel och iterativ: Anpassningsplaneringen bör vara flexibel på grund av osäkerheten kring framtida klimatförhållanden och socioekonomiska förhållanden. Enkla justeringar och uppdateringar på grundval av tillvaratagna erfarenheter bör vara möjliga för att säkerställa motståndskraft och effektivitet om omständigheterna förändras.