RISES-AM

Även om det har funnits ett starkt fokus på att begränsa klimatförändringarna till under 2 °C, gör bristen på internationella åtgärder och den fortsatta ökningen av koncentrationerna av växthusgaser det viktigt att analysera konsekvenserna av mer avancerade scenarier (global genomsnittlig uppvärmning > 2 °C jämfört med förindustriell nivå) för sårbara områden. Detta kommer att möjliggöra en bättre kvantifiering av de effekter och sårbarheter som är förknippade med sådana klimatförändringar, vilket visar att anpassning är möjlig till ett överkomligt pris (jämfört med risken). Den kommer dessutom att informera politiker och beslutsfattare och bidra till att öka medvetenheten om de olika dimensionerna av möjliga anpassningsvägar.

Kustområdena är bland de mest sårbara regionerna i världen inför klimatförändringar (hotas av stigande havsnivåer, avrinning till kustnära lågland och kuststormar). De erhållna resultaten bygger på en uppsättning modeller som beaktar globala prognoser som är särskilt förberedda för kustsystem för att möjliggöra utvärdering av klimatpåverkan för nuvarande anpassningsnivåer.

RISES-AM- arbetshypotesen är att kustområdenas hållbarhet kan förbättras genom att anta en flexibel adaptiv väg som identifierar brytpunkter och utnyttjar gröna interventionsalternativ, mer hållbara än de traditionella kusttekniska lösningarna. För att uppnå detta övergripande mål syftade projektet till att

a) utveckla en uppsättning anpassningsvägar för utvalda sårbara kustsystem, införa reträtt- och boendestrategier och inkludera innovativa lösningar som härrör från lokal skala,

b) bedöma synergier mellan dessa alternativ inom ramen för en rad framtida scenarier, med beaktande av de fysiska och socioekonomiska komponenterna, och

c) införa en riskstrategi i klimatanalysen för att uppnå en högre grad av objektivitet i bedömningarna och för att ta hänsyn till osäkerheter i drivkrafter och svar. Detta kommer att leda till en bättre bedömning av förenligheten mellan lokal, regional och global skala och mellan kortsiktiga och långsiktiga planer.

RISES-AM- baserades på en kapslad bedömningsmetod över skalor för att fastställa sårbarhet och risk. För det första jämfördes världens regioner och de viktigaste utsatta områdena fastställdes som en funktion av kusttypologin. Detta följdes av regionala förfinade analyser och lokala bedömningar, inbegripet genomförandet av nya typer av ”gröna” insatser.

De effektivaste insatserna låg till grund för analyser i regional skala där anpassningsvägar utvecklades och klassificerades, i enlighet med deras bidrag till begränsningen av klimatförändringarna. Detta användes sedan för att ompröva en förbättrad global skala analys.

Denna strategi syftade till att förbättra de ”gröna” kustinsatsernas naturliga funktion, vilket kommer att leda till ett mer hållbart kustsystem som fungerar under extrema klimatscenarier och socioekonomiska scenarier.

Resultaten av RISES-AM- har härletts från konceptuella och numeriska modeller som behandlar påverkansprognoser för kustsystem och gör det möjligt att utvärdera klimatpåverkan för nuvarande anpassningsnivåer.  Anpassningsunderskottet betraktades som en funktion av kustarketypen. Den lokala skalanalysen har behandlat processer som inte ofta betraktas tillsammans som översvämningserosion och försaltning (t.ex. salthaltsnivåer i en av våra fallstudier Ebrodeltat i den spanska Medelhavskusten). De regionala sårbarheterna bedömdes genom att karakterisera kusttypologier längs utvalda kuststräckor där framtida medelvattenstånd, vågor och vågförhållanden projicerades och kombinerades med rymdtillgänglighet för att bestämma anpassningsnivåer och möjliga interventioner och vägar. På global nivå gjordes en liknande bedömning där man på ett kombinerat sätt övervägde översvämningar och erosion och för första gången införde reträtt som ett anpassningsalternativ. Resultaten av bedömningarna visar hur viktigt det är att planera framåt i alla kategorier för att minska klimatpåverkan och visa återkopplingen mellan de fysiska och socioekonomiska delsystemen i kustområdet. I detta syfte beaktades interventioner som är en kombination av a) grå interventioner baserade på stela strukturer, b) gröna interventioner baserade på naturliga principer och c) mjuka interventioner baserade på sandnäring och fysisk planering. De direkta ekonomiska effekterna har uppskattats på grundval av tillgången på mark, medan ett antal analyser har genomförts för att beräkna indirekta effekter (t.ex. via sjötransporter som står för mer än 80 % av världshandeln).

Fördelarna med anpassning och behovet av flexibilitet för att förbättra kusternas hållbarhet har behandlats med hjälp av en processbaserad analys. Det visades hur hållbarheten kan förbättras genom att tillhandahålla ytterligare sedimentära volymer som stöds av förbättrade vattenflöden. De naturliga livsmiljöernas och ekosystemens funktion har också övervägts för att främja energivänliga interventionstyper så att naturliga ackretionsmekanismer, kända för våtmarker, kan exporteras till andra kustsystem.

Den allmänna lämpligheten av icke-konventionella insatser såsom stigande marknivåer (t.ex. Nederländerna eller Maldiverna) jämfört med vegetationsbaserade metoder analyserades också. Detta gjorde det möjligt att ta upp nya frågor som inte var så tydligt identifierade tidigare. Till exempel begreppet avancerade förhållanden och huruvida det avser påfrestningar som påverkar ett kustsystem eller kombinationen av påfrestningar, tillstånd och reaktioner. En annan fråga som identifierats är behovet av att kombinera genomsnittliga trender och extrema händelser för att hitta den värsta möjliga kombinationen och bedöma denna sårbarhet i kustområdena.