Hur kommuniceras osäkerheter?

Att beskriva och kvantifiera osäkerhet kan spela en värdefull roll som underlag för beslutsfattandet. Kvantifiering kan inte eliminera osäkerhet, men det kan hjälpa till att förstå de osäkerhetsnivåer vi har att göra med. Probabilistisk information kan vara ett användbart sätt att förklara sannolikheten för möjliga terminer. Statistiska metoder och modeller spelar en nyckelroll i tolkningen och syntesen av observerade klimatdata och av prognoser från numeriska klimatmodeller.

Probabilistisk information är dock inte alltid tillgänglig. I detta fall kan tydliga beskrivningar av framtida förändringar, även om de är av kvalitativ karaktär, ge värdefulla insikter i vad man kan förvänta sig och hur man ska fatta beslut baserat på den informationen. Metoder som användning av scenarier och vägar kan användas när sannolikheter inte finns tillgängliga.

Typen av och tidshorisonten för anpassningsbeslutssammanhanget kommer att avgöra vilken information (sannolik eller inte) som är lämpligast att använda.

Hur kvantifieras och beskrivs osäkerheter?

Behandling av osäkerhet i IPCC

IPCC har utvecklat en gemensam metod och ett kalibrerat språk för att utvärdera och kommunicera graden av säkerhet i sina resultat. Detta tillvägagångssätt har lagts fram i IPCC:s vägledning om konsekvent behandling av osäkerheter (Mastrandrea m.fl., 2010) och tillämpats i IPCC:s femte utvärderingsrapport (IPCC AR5, 2013–2014) och den senaste särskilda rapporten om global uppvärmning på 1,5 °C (IPCC SR1.5, 2018).

Metoden bygger på två mått (förtroende och sannolikhet)för att kommunicera graden av säkerhet i viktiga resultat, baserat på IPCC:s författarteams utvärderingar av den underliggande vetenskapliga förståelsen:

Förtroende: Fem bestämningar används för att uttrycka graden av förtroende för viktiga resultat, från mycket lågt till lågt, medelhögt, högt till mycket högt. Konfidensnivån syntetiserar bedömningarna av resultatens giltighet som fastställts genom utvärdering av tillgängliga bevis (typ, kvalitet, mängd eller intern konsekvens) och graden av vetenskaplig samstämmighet mellan olika bevislinjer (se figur 1).

Sannolikhet: Kvantifierade mått på osäkerhet i ett fynd uttryckt probabilistiskt (baserat på statistisk analys av observationer eller modellresultat eller expertbedömning). Om osäkerheter kan kvantifieras sannolikhetsmässigt kan ett fynd karakteriseras med hjälp av följande termer (tabell 1):

Eftersom IPCC-kalibrerat språk utvecklades på engelska, bör försiktighetsåtgärder användas vid översättning av detta tillvägagångssätt till andra språk eftersom det kan leda till förlust av precision.

Scenarier och vägar

I avsaknad av probabilistiska bevis eller som ett sätt att stödja konsekvensbedömningar och sårbarhetsbedömningar av klimatförändringar används ofta scenarier och andra kvalitativa beskrivningar av framtida förändringar. Försiktighet bör iakttas eftersom scenarier, vägar och andra termer ibland används omväxlande, med ett brett spektrum av överlappande definitioner (Rosenbloom, 2017). Några användbara definitioner finns i IPCC AR5 (2014) och IPCC SR1.5 (2018):

Scenarier som rimliga beskrivningar av hur framtiden kan komma att utvecklas på grundval av en sammanhängande och internt konsekvent uppsättning antaganden om viktiga drivkrafter (t.ex. takten i den tekniska utvecklingen, priser) och samband. Observera att scenarier varken är förutsägelser eller prognoser, men är användbara för att ge en bild av konsekvenserna av utveckling och åtgärder.

Vägar beskriver den tidsmässiga utvecklingen av naturliga och / eller mänskliga system mot ett framtida tillstånd. Bankoncepten sträcker sig från uppsättningar av kvantitativa och kvalitativa scenarier (eller berättelser) av potentiella framtider till lösningsorienterade beslutsprocesser som riktar sig mot önskvärda samhällsmål. Pathway-metoder fokuserar vanligtvis på biofysiska, teknoekonomiska och / eller socio-beteendemässiga banor och involverar olika dynamiker, mål och aktörer över olika skalor.

Olika typer av scenarier och vägar för framtida förhållanden som är användbara för beslutsfattande om anpassning finns tillgängliga på global och i vissa fall nationell till lokal skala. Dessa omfattar vanligtvis följande:

Utsläppsscenarier: Rimliga representationer av den framtida utvecklingen av utsläpp av växthusgaser och aerosoler på grundval av en sammanhängande och internt konsekvent uppsättning antaganden om drivkrafter (såsom demografisk och socioekonomisk utveckling, teknisk förändring) och deras viktigaste samband. Koncentrationsscenarier, härledda från utsläppsscenarier, används som indata till klimatmodeller för att beräkna klimatprognoser på flera skalor.

Socioekonomiska scenarier: Scenarier som beskriver en möjlig framtid i termer av befolkning, bruttonationalprodukt och andra socioekonomiska faktorer som är relevanta för att förstå konsekvenserna av klimatförändringar på nationell till lokal nivå.

Klimatprognoser (och prognoser för klimatpåverkan): Simulerat svar från klimatsystemet (eller ett klimatkänsligt system) på ett scenario med framtida utsläpp eller koncentrationer av växthusgaser och aerosoler som i allmänhet härleds med hjälp av klimatmodeller (eller klimatpåverkansmodeller). Klimatprognoser fungerar ofta som råmaterial för att konstruera klimatscenarier (förändringsscenarier), men dessa kräver vanligtvis ytterligare information som det observerade nuvarande klimatet.

För tillämpningar som ligger till grund för viktiga politiska beslut eller större investeringsbeslut rekommenderas att beslutsfattarna utnyttjar hela skalan av tillgängliga scenarier för klimatförändringar (och effekter) och modellinformation.

Andra huvudteman:

1. Vad menas med osäkerhet?

3. Hur ska osäkerheten vägas in?