Principer och framgångsfaktorer

Anpassningen till klimatförändringarna är ett relativt nytt verksamhetsområde för de lokala myndigheterna. Erfarenheterna från städer, både inom och utanför Europa, under de senaste två årtiondena gör det dock möjligt att dra slutsatser om de principer (dvs. hur man gör saker) och framgångsfaktorer (dvs. vad som fungerar) som ska beaktas vid anpassningen. Principerna framträder som anpassning till andra hållbarhetsmål, inbegripet minskning av växthusgasutsläpp. och basera utvecklingen av anpassningsåtgärder på tillförlitliga data och tillförlitlig information. De viktigaste framgångsfaktorerna är ett starkt mästerskap och politiskt ledarskap för anpassning. arbeta i partnerskap med andra i och utanför staden, även på högre förvaltningsnivåer, och lära av andras erfarenheter.

Flera principer i den anpassningspolitiska processen erkänns bidra till att uppnå anpassningsmål och minimera kompromisser med andra agendor. Dessa är följande:

• Anpassningens hållbarhet. För det första bör anpassningsåtgärder inte äventyra begränsningen av klimatförändringarna genom ökade utsläpp, t.ex. genom överdriven användning av luftkonditionering (se steg 5.4 för hur anpassning och begränsning kan planeras och genomföras tillsammans). För det andra bör anpassningsinsatser på en plats inte inverka negativt på förmågan att anpassa sig på andra platser (t.ex. genom att leda översvämningsvatten nedströms). Det är därför viktigt att beakta den roll som de områden som omger staden spelar för anpassningen (se steg 2.5). För det tredje bör anpassning helst bidra till andra hållbarhetsagendor, såsom övergången till resurseffektivitet eller social rättvisa.
• Evidensbaserad planering och evidensbaserade åtgärder – med hjälp av den senaste forskningen, lokalt tillgängliga data (se steg 1.2)och samarbete med forskare för att åtgärda kunskapsluckorna (se steg 1.6)möjliggör välinformerat beslutsfattande.
• Ta itu med både tidigare / nuvarande klimatvariationer och väderextremer och prognostiserade framtida förändringar. Att ta itu med tidigare och nuvarande klimatvariationer och extrema väderförhållanden (se steg 2.1)är en bra utgångspunkt. De framtida klimateffekterna kan dock vara annorlunda, och det finns osäkerhet i samband med deras frekvens och omfattning som bör beaktas (se steg 2.2). Inga eller låga beklaganden och anpassningsalternativ som alla vinner på när det gäller kostnadseffektivitet (se steg 4.2)och flera fördelar kan bidra till att vidta åtgärder trots osäkerheter i samband med framtida klimatprognoser.
• Skräddarsydda svar. Anpassningsåtgärder bör anpassas till den specifika platsen – genom att bedöma de lokalt förekommande och förväntade klimatriskerna och sårbarheterna (se steg 2), men också med beaktande av den specifika organisatoriska strukturen (se steg 1.3) eller tillgängliga resurser (se steg 1.4 och steg 1.5). Svaren bör prioriteras (se steg 4.3), till exempel beroende på de viktigaste berörda sektorerna eller samhällsgrupperna (se steg 2.3).
• Det är nödvändigt att övervaka hur anpassningsåtgärderna fungerar – deras ändamålsenlighet, effektivitet, rättvisa och legitimitet – för att gradvis förbättra dem i enlighet med hur bevisen utvecklas (se steg 6).

Exempel på framgångsfaktorer i anpassning som framträder är följande:

• Starkt ledarskap och mästerskap i anpassning. Politiskt engagemang och engagemang från en lokal ledare är avgörande för att öka anpassningens ställning på förteckningen över lokala prioriteringar. Att säkerställa politiskt engagemang kan till exempel uppnås genom att ansluta sig till borgmästaravtalet för klimat och energi eller andra initiativ för anpassning till klimatförändringarna (se steg 1.1).
• Samarbete. Samarbetemellan olika avdelningar inom den lokala myndigheten, i samarbete med intressenter som lokala företag, icke-statliga organisationer, forskningsinstitut (se steg 1.6)och genom att engagera medborgarna genom lämplig kommunikation (se steg 1.7)bidrar till att öka medvetenheten om anpassning och acceptans av planerade åtgärder, säkra delaktighet bland viktiga intressegrupper, mobilisera resurser och få tillgång till relevanta uppgifter och relevant information.
• Att lära av andra. Utbyte av erfarenheter med andra städer genom nätverksarbete eller deltagande i EU-finansierade projekt (t.ex. genom Interregprogrammet) gör det möjligt att lära av andra vad som fungerar och vad som inte gör det när det gäller anpassning. Dessutom innehåller Climate-ADAPT-sidorna ett stort antal fallstudier av stadsanpassning samt borgmästaravtalets resursbibliotek (sökning efter resurstyp – fallstudie).