European Union flag

Beskrivning

Diversifiering av fiske och vattenbruk innebär en betydande förändring av produktionsverksamheten som svar på förändringar i tillgången på fiskbestånd (för fiske) och/eller förändringar i miljötillståndet i det marina systemet som drivs av klimatmässiga och andra utmaningar. Diversifieringsstrategierna omfattar en övergång till alternativa arter eller – när det gäller vattenbruk – nya genetiska stammar, samt till förvaltningsmetoder som är mer lämpade för förändrade förhållanden. Anpassningsprocessen kan också omfatta initiativ för företagsdiversifiering (tillfällig eller permanent) utanför sektorn, utveckling av ny fiskerirelaterad verksamhet (t.ex. ekoturism med fiskefartyg) som kan ge aktörerna kompletterande inkomstkällor. Diversifiering är en process som utförs av enskilda lokala producenter eller bättre av nätverk och sammanslutningar av producenter som har större företagskapacitet och som drar nytta av sektorsövergripande samarbete med andra närstående företag (t.ex. marknad och turism) och av stöd från offentliga myndigheter.

För fisket omfattar åtgärderna anpassning av redskap (nya hållbara redskap eller flexibla redskap som kan fånga olika arter, som är bättre anpassade till förändrade förhållanden, i olika miljöer) och anpassning av fartyg som kan fiska efter fiskresursen på olika platser, vilket ökar fiskarnas rörlighet i takt med att fiskbeståndens fördelning förändras med förändrade havsförhållanden.

För vattenbruket kan förändringar av odlade arter och/eller olika genetiska stammar bidra till att minska sektorns sårbarhet för klimatförändringar och övergå till mer klimattåliga organismer som växer bättre under förändrade förhållanden. Saltinbrott och stormfloder kommer till exempel att gynna odling av bräckt vatten och euryhalinarter, medan höga vattentemperaturer och grumlighet kan gynna arter som tolererar låga upplösta syrenivåer. Andra förändringar av vattenbruksmetoderna har i allt högre grad främjats för att förbättra vattenbruksproduktionens miljöprestanda, produktivitet och lönsamhet, vilket har lett till positiva effekter på begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna, även när klimatförändringarna inte uttryckligen ingår bland de främsta drivkrafterna. Exempel på detta är recirkulerande vattenbrukssystem, integrerat multitrofiskt vattenbruk och havsbaserat vattenbruk som ger ytterligare möjligheter att använda nya arter eller stammar i vattenbruket. Riskbaserad zonindelning och placering av vattenbruket, inbegripet risker till följd av klimatvariationer och klimatförändringar, kan stödja diversifiering när nya produktionsområden håller på att utforskas, för att undvika ekonomiska förluster till följd av val som inte tar vederbörlig hänsyn till alla farhågor och risker. Diversifiering av vattenbruket ingick i FAO:s tekniska workshop som hölls i Rom i juni 2016 och som betonade dess roll för att skapa motståndskraft mot ett förändrat klimat och andra externa drivkrafter genom att lägga till ekonomiska, sociala och ekologiska försäkringar till vattenbrukssystemen.

Det är mycket viktigt att diversifieringsåtgärderna inte ökar fiskeansträngningen och är förenliga med målen i den gemensamma fiskeripolitiken, som syftar till hållbart fiske samt bevarande av fiskbestånd och marina resurser. Under alla omständigheter bör diversifieringen av fångade eller odlade arter följa vetenskapsbaserade bedömningar av ekosystemens hälsa, biosäkerhet och bioskydd samt omfattande ekonomiska och sociala studier. Diversifiering av produkter och system får inte heller leda till att sektorn blir mer sårbar på medellång och lång sikt för att uppnå fördelar på kort sikt. Ohållbara metoder, såsom fiske utanför hållbarhetsgränserna eller på ny plats utan hållbarhetsgarantier eller utan hållbara redskap, är exempel på felanpassningsåtgärder för att hantera de utmaningar som klimatförändringarna och andra förändringar medför, med långsiktiga negativa konsekvenser för bestånden och de marina ekosystemen.

Diversifiering av produkter från vattenbruk och fiske innebär också diversifiering av marknader som bör anpassas till de utmaningar och möjligheter som klimatförändringarna medför. I detta sammanhang omfattar åtgärderna åtgärder som syftar till att öka konsumenternas uppfattning om fiskeriprodukter med ett hållbarhetsmärke och att ändra konsumenternas beteende. Konsumentefterfrågan på alternativa arter bör uppmuntras och försäljning av fångster av nya arter bör främjas, vilket även framgår av fallstudier som tagits fram inom ramen för Horisont 2020-finansierade ClimeFish (t.ex. Adriatiska havets fiske och fisket väster om Skottland).

Övergången från fiske till hållbart vattenbruk, övergången från havs- till inlandsproduktion och utvecklingen av kompletterande ekonomisk verksamhet till fiske och vattenbruk (t.ex. turismrelaterade initiativ med hjälp av fiskefartyg) är andra exempel på diversifiering utanför sektorn, vilket minskar trycket på fiskbestånden och skapar en övergång till nya affärsmöjligheter som bygger på mindre sårbara resurser. I detta avseende visar resultaten från det Horisont 2020-finansierade musprojektet, som syftade till att undersöka möjligheterna till fleranvändning i europeiska hav, flera exempel på diversifiering av fisket mot ekoturismrelaterad verksamhet, vilket bidrar till att minska fisketrycket, främja hållbara fiskemetoder och tillhandahålla kompletterande inkomstkällor för fiskare.

Anpassningsdetaljer

IPCC-kategorier
Institutionell: Regeringens politik och program, Socialt: Beteende
Intressenternas deltagande

Fiskare och vattenbrukare, särskilt grupperade i kooperativa sammanslutningar, är de viktigaste aktörerna för diversifiering som också kan dra nytta av andra kommersiella företag (beredningsindustrin, marknadsföringsorganisationer) och konsumentorganisationer för att uppnå ömsesidigt överenskomna mål. Offentliga myndigheter, t.ex. beslutsfattare och tillsynsmyndigheter, som lokalt genomför europeisk och nationell politik och utfärdar licenser för ny verksamhet, kan spela en viktig roll genom att göra diversifieringsprocessen möjlig och mer flexibel.

Framgång och begränsande faktorer

Införandet av redskap och fartyg som är anpassade för att fånga olika arter och/eller i olika livsmiljöer kan kräva större fartyg för längre resor och betydande investeringar i redskapsutveckling. Längre resor och längre tid till sjöss innebär också högre kostnader för bränsle- och besättningslöner och ökad riskexponering. I detta sammanhang bör all ny praxis utvecklas med beaktande av de hållbarhetsprinciper som fastställs i den gemensamma fiskeripolitiken och bör inte leda till överutnyttjande av fiskbestånden.

Tillgång till kapital och kostnader för nya fartyg är en kritisk fråga, särskilt för mindre företag, samtidigt som det inte ens är möjligt att byta redskap för högspecialiserade fartyg som bomtrålare. Dessutom kan byte av fiskevatten leda till att fartyg hamnar i andra länders vatten, vilket kräver fiskeavtal och gränsöverskridande förvaltning för tilldelning av kvoter.

När det gäller vattenbruk är kostnaderna för att utveckla teknik för odling av nya arter och den tid som krävs för att få ut dessa arter på marknaden betydande begränsningar, liksom lagstiftnings- och förvaltningsbegränsningar, vilket hindrar förändringar och flexibilitet.

I allmänhet kan forskningsutveckling och tekniska innovationer, som också uppmuntras genom offentliga investeringar, bidra till att hitta alternativa arter, klimatanpassade stammar och nya jordbruks- eller skördesystem som minskar mottagligheten för klimatförändringar. För diversifiering inom vattenbruket, särskilt när det gäller ny produktionsteknik och nya geografiska områden, utgörs de viktigaste framgångsfaktorerna av lämpliga lagstiftningar och eventuella incitament som uppmuntrar teknisk utveckling och företagsförändringar.

Informationskampanjer och utbildningsverksamhet kan bidra till beteendeförändringar hos konsumenterna och öppna marknader för nya arter. Utbildningsinitiativ för fiskare och vattenbruksaktörer kan också främja diversifieringsprocessen och uppmuntra nya affärsmöjligheter, inbegripet sådana som rör turism.

Kostnader och fördelar

Information om kostnader saknas i allmänhet i befintliga exempel på anpassning, även med tanke på att det finns få belägg för att diversifieringsinitiativ för närvarande används som svar på klimatförändringarna. Kostnaderna förväntas vara mycket varierande med tanke på de olika diversifieringsmöjligheter som ingår i detta anpassningsalternativ. Investeringskostnader för att ändra produkter och system rapporteras som stora anpassningshinder, särskilt för småskaliga företag.

Implementeringstid

Information om tidsramar för anpassningsstrategier och utvärderingar av framgång inom fiskeri- och vattenbrukssektorerna saknas ofta. Mer forskning behövs för att bedöma anpassningstiden. Tiden beror också på olika typer av åtgärder och varierar från planerade anpassningsåtgärder (som inbegriper styrning, lagstiftning och politiska förändringar) till reaktiv anpassning, inbegripet autonom uppgradering av fiske- och vattenbrukssystem som svar på klimatvariationer.

Livstid

Referensinformation

Webbplatser:
Referenser:

FAO, (2018). Klimatförändringarnaseffekter på fisket och vattenbruket. Sammanfattning av nuvarande kunskap, anpassnings- och begränsningsalternativ. FAO, Fisheries and Aquaculture Technical paper (Tekniskt dokument om fiske och vattenbruk). ISSN 2070-7010 627.

FAO, (2017). Planering för diversifiering av vattenbruket: Betydelsen av klimatförändringar och andra drivkrafter. FAO:s förfaranden för fiske och vattenbruk, 47.

ClimeFish fallstudier, virtuella faktablad

Frontier Economics, Irbaris, Ecofys, (2013) (på engelska). Ekonomi för klimatresiliens Naturlig miljö Tema: Havsfisk CA0401. En rapport som utarbetats för Defra och de decentraliserade förvaltningarna.

Publicerad i Climate-ADAPT: Apr 12, 2025

Language preference detected

Do you want to see the page translated into ?

Exclusion of liability
This translation is generated by eTranslation, a machine translation tool provided by the European Commission.