Diversifiering av fiskeri- och vattenbruksprodukter och fiskeri- och vattenbrukssystem

Diversifiering av fiske och vattenbruk innebär en betydande förändring av produktionsverksamheten som svar på förändringar i tillgången på fiskbestånd (för fiske) och/eller förändringar i miljötillståndet i det marina systemet som drivs av klimatmässiga och andra utmaningar. Diversifieringsstrategierna omfattar en övergång till alternativa arter eller – när det gäller vattenbruk – nya genetiska stammar, samt till förvaltningsmetoder som är mer lämpade för förändrade förhållanden. Anpassningsprocessen kan också omfatta initiativ för företagsdiversifiering (tillfällig eller permanent) utanför sektorn, utveckling av ny fiskerirelaterad verksamhet (t.ex. ekoturism med fiskefartyg) som kan ge aktörerna kompletterande inkomstkällor. Diversifiering är en process som utförs av enskilda lokala producenter eller bättre av nätverk och sammanslutningar av producenter som har större företagskapacitet och som drar nytta av sektorsövergripande samarbete med andra närstående företag (t.ex. marknad och turism) och av stöd från offentliga myndigheter.

För fisket omfattar åtgärderna anpassning av redskap (nya hållbara redskap eller flexibla redskap som kan fånga olika arter, som är bättre anpassade till förändrade förhållanden, i olika miljöer) och anpassning av fartyg som kan fiska efter fiskresursen på olika platser, vilket ökar fiskarnas rörlighet i takt med att fiskbeståndens fördelning förändras med förändrade havsförhållanden.

För vattenbruket kan förändringar av odlade arter och/eller olika genetiska stammar bidra till att minska sektorns sårbarhet för klimatförändringar och övergå till mer klimattåliga organismer som växer bättre under förändrade förhållanden. Saltinbrott och stormfloder kommer till exempel att gynna odling av bräckt vatten och euryhalinarter, medan höga vattentemperaturer och grumlighet kan gynna arter som tolererar låga upplösta syrenivåer. Andra förändringar av vattenbruksmetoderna har i allt högre grad främjats för att förbättra vattenbruksproduktionens miljöprestanda, produktivitet och lönsamhet, vilket har lett till positiva effekter på begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna, även när klimatförändringarna inte uttryckligen ingår bland de främsta drivkrafterna. Exempel på detta är recirkulerande vattenbrukssystem, integrerat multitrofiskt vattenbruk och havsbaserat vattenbruk som ger ytterligare möjligheter att använda nya arter eller stammar i vattenbruket. Riskbaserad zonindelning och placering av vattenbruket, inbegripet risker till följd av klimatvariationer och klimatförändringar, kan stödja diversifiering när nya produktionsområden håller på att utforskas, för att undvika ekonomiska förluster till följd av val som inte tar vederbörlig hänsyn till alla farhågor och risker. Diversifiering av vattenbruket ingick i FAO:s tekniska workshop som hölls i Rom i juni 2016 och som betonade dess roll för att skapa motståndskraft mot ett förändrat klimat och andra externa drivkrafter genom att lägga till ekonomiska, sociala och ekologiska försäkringar till vattenbrukssystemen.

Det är mycket viktigt att diversifieringsåtgärderna inte ökar fiskeansträngningen och är förenliga med målen i den gemensamma fiskeripolitiken, som syftar till hållbart fiske samt bevarande av fiskbestånd och marina resurser. Under alla omständigheter bör diversifieringen av fångade eller odlade arter följa vetenskapsbaserade bedömningar av ekosystemens hälsa, biosäkerhet och bioskydd samt omfattande ekonomiska och sociala studier. Diversifiering av produkter och system får inte heller leda till att sektorn blir mer sårbar på medellång och lång sikt för att uppnå fördelar på kort sikt. Ohållbara metoder, såsom fiske utanför hållbarhetsgränserna eller på ny plats utan hållbarhetsgarantier eller utan hållbara redskap, är exempel på felanpassningsåtgärder för att hantera de utmaningar som klimatförändringarna och andra förändringar medför, med långsiktiga negativa konsekvenser för bestånden och de marina ekosystemen.

Diversifiering av produkter från vattenbruk och fiske innebär också diversifiering av marknader som bör anpassas till de utmaningar och möjligheter som klimatförändringarna medför. I detta sammanhang omfattar åtgärderna åtgärder som syftar till att öka konsumenternas uppfattning om fiskeriprodukter med ett hållbarhetsmärke och att ändra konsumenternas beteende. Konsumentefterfrågan på alternativa arter bör uppmuntras och försäljning av fångster av nya arter bör främjas, vilket även framgår av fallstudier som tagits fram inom ramen för Horisont 2020-finansierade ClimeFish (t.ex. Adriatiska havets fiske och fisket väster om Skottland).

Övergången från fiske till hållbart vattenbruk, övergången från havs- till inlandsproduktion och utvecklingen av kompletterande ekonomisk verksamhet till fiske och vattenbruk (t.ex. turismrelaterade initiativ med hjälp av fiskefartyg) är andra exempel på diversifiering utanför sektorn, vilket minskar trycket på fiskbestånden och skapar en övergång till nya affärsmöjligheter som bygger på mindre sårbara resurser. I detta avseende visar resultaten från det Horisont 2020-finansierade musprojektet, som syftade till att undersöka möjligheterna till fleranvändning i europeiska hav, flera exempel på diversifiering av fisket mot ekoturismrelaterad verksamhet, vilket bidrar till att minska fisketrycket, främja hållbara fiskemetoder och tillhandahålla kompletterande inkomstkällor för fiskare.