Försäkring som riskhanteringsverktyg

Katastrofrisker och förluster är av stor oro för samhället, eftersom de har ökat under de senaste åren. Dessa händelser förväntas intensifieras ytterligare på grund av faktorer som demografisk utveckling, förändrad markanvändning, expansion av bostadsverksamhet och ekonomisk verksamhet i katastrofbenägna områden och förväntade klimatförändringar. Det finns belägg för att klimatförändringarna redan har ökat frekvensen och svårighetsgraden av vissa extrema väder- och klimatrelaterade händelser, såsom torka, värmeböljor och kraftig nederbörd, i flera europeiska regioner. Dessa tendenser förväntas fortsätta om inte effektiva åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna genomförs (Europeiskamiljöbyråns rapport 15/2017). Dessutom kommer risker som orsakas av klimatet också att påverka och omvandla försäkringsbranschen (Eiopa,2022). Därför blir införandet av en komprimerande riskhanteringsmekanism (t.ex. försäkringar) allt viktigare.

Försäkringen överför risker från en försäkrad person, ett försäkrat föremål eller en försäkrad organisation till en försäkringsgivare. Ersättningen beror på bedömningen av förluster som orsakats av de angivna farohändelserna, t.ex. skördeförluster inom jordbruket, förluster i hus till följd av översvämningar, skogsförluster till följd av stormar eller skogsbränder. För extrema väderförhållanden är försäkring ett värdefullt verktyg eftersom det hjälper till att förhindra att de ekonomiska förlusterna inte blir till långsiktiga ekonomiska skador. Om ett hus eller ett företag skadas kan försäkringen täcka kostnaderna för ombyggnad eller ersättning, vilket gör det möjligt för de drabbade individerna att återhämta sig snabbt. Innan försäkring kan tillhandahållas för extrema väderhändelser måste försäkringsgivaren identifiera risken, kvantifiera hur mycket skada den kan orsaka och kunna bära kostnaderna om den extrema händelsen inträffar. Slutligen, för att ha försäkring för extrema väderförhållanden, måste det vara oförutsägbart.  Exakt tid och plats för evenemanget kan inte fastställas i förväg.

Kommissionens grönbok från 2013 om försäkringar vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor ingår i paketet för anpassningsstrategi. Det syftar till att förbättra hur försäkringsgivare hanterar klimatförändringsrisker, utöka tillgången till katastrofförsäkring och frigöra den fulla potentialen hos försäkringsprissättning och andra finansiella produkter.

I en rapport från Europeiska kommissionen om försäkring mot väder- och klimatrelaterade katastrofrisker analyseras olika försäkringssystem som inrättats i flera medlemsstater. Baserat på deras bedömning kan försäkringsmarknaderna (i olika länder och sektorer) delas in i tre breda grupper:

• Frivillig försäkringsmarknad: På denna marknad bestämmer försäkringstagarna om de ska köpa försäkringsskydd och försäkringsgivarna bestämmer om de ska tillhandahålla täckningen.
• Marknaden för halvfrivilliga försäkringar: Det liknar den frivilliga marknaden, där både försäkringsgivaren och försäkringstagaren kan välja att delta. Det kan dock finnas indirekta påtryckningar, som krav från hypotekslåneinstitut eller informella avtal, som uppmuntrar individer att delta på försäkringsmarknaden.
• Obligatoriska marknader: På denna marknad är antingen försäkringsgivaren eller försäkringstagaren juridiskt skyldig att delta. Försäkringsgivare kan till exempel vara juridiskt skyldiga att erbjuda täckning för extrema väderförhållanden, och försäkringstagare kan enligt lag vara skyldiga att köpa brandförsäkring som inkluderar täckning för extrema väderhändelser.

Vissa länder (t.ex. Frankrike och Schweiz) har statliga eller kvasistatliga monopolförsäkringar, medan andra länder (t.ex. Tyskland, Italien och Förenade kungariket) har kommersiellt strukturerade ”fria marknadslösningar”, som systematiskt kombineras med statligt finansierade tillfälliga lättnader. Andra länder (t.ex. Österrike och Danmark) har offentliga katastroffonder som finansieras med skattebetalarnas pengar och ytterligare andra har olika blandade lösningar från privata försäkringsgivare som kompletteras med offentliga katastroffonder (t.ex. Belgien, Nederländerna och Norge) (Schwarze m.fl., 2009). Spanien har en offentlig-privat partnerskapsordning där den offentliga enheten (Consorcio de Compensación de Seguros – CSS) täcker extraordinära klimatrisker (och andra) och tar ut sina premier genom en proportionell tilläggsavgift som ingår i de privata företagens fakturor (EES,2017).

Att försäkra sig mot klimatrelaterade risker håller snabbt på att bli en prioritering för individer och företag. Affärsledningspraxis innebär naturligtvis riskdiversifieringsstrategier. Med tanke på den ökande betydelsen av klimatrelaterade risker, i form av skador på fysiska tillgångar och störningar i affärsverksamheten, är det tillrådligt att företag överväger att teckna försäkringar mot naturkatastrofer eller andra klimateffekter som sannolikt kommer att påverka deras verksamhet.