System för övervakning, modellering och prognostisering

För att hantera klimatvariationer och dess yttringar i det dagliga vädret krävs tillgång till aktuell och tillförlitlig klimatinformation samt aktuell information om extrema händelsers förekomst och allvarlighetsgrad, möjliga effekter och deras varaktighet. Övervaknings- och rapporteringsverksamhet i samband med torka ger t.ex. en baslinje för information och en barometer för förändringar i klimatförhållanden som kan tyda på att torka har uppstått. Strategisk övervakning av torka kan uppnås med hjälp av indikatorer för torka. De vanligaste parametrarna för strömtorka är: det lägsta strömflödet av torka, kumulativ vattenbristvolym och torkans varaktighet. De två sista av dem beror på någon urladdning så kallad trunkeringsnivå (tröskelflöde). Ett antal kriterier antas för att bestämma trunkeringsnivån. De bygger antingen på hydrologiska lokaler som behandlar trunkeringsnivån som en funktion av de valda flödesegenskaperna eller på ekonomiska lokaler, dvs. lokaler som tar hänsyn till vattenanvändarnas behov. Även vattenkvalitetsparametrar övervakas, eftersom sammansättningen påverkar vattenmiljön och tillgången på vatten för olika användningsområden. Centrala myndigheter, lokala myndigheter och vattenmyndigheter är de viktigaste för övervakning och förvaltning av vattensystem.

Kommunikationssystem hjälper beslutsfattare på alla nivåer att fatta kritiska förvaltningsbeslut om klimatrelaterad mänsklig verksamhet, särskilt om förvaltning av vattenresurser. Kommunikation, informationsutbyte och en beredskapsplan kan därmed minska effekterna av extrema klimathändelser. Ett exempel är European Drought Observatory (EDO) som utvecklats av JRC. Den övervakar, bedömer och förutser torka i hela Europa. EDO syftar till att presentera aktuell information som är relevant för torka, t.ex. det månatliga uppdaterade standardiserade nederbördsindexet (SPI), dagliga uppdaterade modellerade markfuktighetsavvikelser och fjärranalysobservationer av vegetationstäckets tillstånd (dvs. anomali för fraktionen absorberad fotosyntetiskt aktiv strålning (fAPAR), normaliserat differensvattenindex (NDWI)) och en veckas prognos för markfuktighetsavvikelse. Å andra sidan, för att förbättra förmågan att förutsäga och hantera översvämningsrisker, finns flera tekniska alternativ:

• Inklusive installation av ett telemetriskt nät och väder- och hydrologiska RADARS.
• Utveckling av digitala höjdmodeller för att identifiera översvämningsbenägna områden och analysera spridningen av översvämningar.
• Inrättande av ett övervakningssystem som ger realtidsinformation om vattennivåer och kopplar den till uppgifter om nuvarande nederbörd och väderprognoser.

Alla dessa möjliggör en snabbare och mer exakt prognos av översvämningshändelser och möjliggör en tidigare varning till de drabbade. Utvecklingen av sådana system över administrativa gränser är avgörande och kräver att ett enda rapporteringssystem för översvämningar inrättas för att säkerställa effektivitet. Betydande investeringar för installation och uppgradering av operativa översvämningsprognossystem står redan på dagordningen för nationella hydrometeorologiska tjänster. Meteorologiska världsorganisationen (WMO) erkänner att prognoser i många delar av världen fortfarande är den enda effektiva åtgärden som realistiskt kan genomföras för att skydda liv och egendom mot extrema meteorologiska händelser.

Förbättrad förmåga att förutse topputsläpp är fortfarande en av de mest relevanta icke-strukturella åtgärderna för översvämningsskydd. Utökade ledtider för prognoser är önskvärda eftersom de underlättar riskreducerande åtgärder och insatser vid extrema utsläpp. Införandet av numeriska väderprognoser (NWP) i ett översvämningsvarningssystem kan öka prognosens ledtider från några timmar till några dagar. Ett exempel på pågående forskning och genomförande av förbättrade översvämningsprognoser är utvecklingen av det europeiska varningssystemet för översvämningar (EFAS). Den har utvecklats för att öka beredskapen för översvämningar i gränsöverskridande europeiska avrinningsområden. Det ger lokala vattenmyndigheter medellång räckvidd och probabilistisk översvämningsprognosinformation 3 till 10 dagar i förväg.

Ledtider för översvämningsvarningar på 3–10 dagar uppnås genom införlivande av medellånga väderprognoser från den tyska vädertjänsten (DWD) och det europeiska centrumet för medellånga väderprognoser (ECMWF), som omfattar en fullständig uppsättning av 51 sannolikhetsprognoser från Ensemble Prediction System (EPS) som tillhandahålls av ECMWF. En annan studie undersöker blixtöversvämningar i Medelhavsområdet Europa. Översvämningar är en av de mest förödande farorna när det gäller förlust av människoliv och infrastruktur. Under de senaste två decennierna har plötsliga översvämningar lett till förluster på en miljard euro i skador bara i Frankrike. Ett av problemen med plötsliga översvämningar är att varningstiderna är mycket korta. En annan grundläggande övervakningsverksamhet är relaterad till värmeböljor, som orsakade dramatiska dödlighets- och sjuklighetseffekter på europeiska befolkningar, till exempel under sommaren 2003.

Denna kategori av anpassningsalternativ omfattar den offentliga sektorn på olika nivåer. Berörda parter kan delta i alla steg i övervaknings-, behandlings- och beslutsprocessen. Berörda parters roll är av avgörande betydelse för alla processer som leder fram till ett beslut med konsekvenser för de sociala och ekonomiska systemen.

De nuvarande nationella arbetsprogrammen motsvarar inte den rumsliga variationen i nederbörden i ett förhållandevis litet avrinningsområde. Detta tyder kanske på behovet av att förbättra de nationella arbetsprogrammens upplösning och/eller disaggregeringsteknik för att minska den rumsliga klyftan mellan meteorologi och hydrologi. Dessutom behövs det både en mer teoretisk utveckling av system för översvämningsprognoser och en övertygande allomfattande strategi för att ta itu med kaskaden av osäkerheter inom en operativ ram. För närvarande leder hydrologiska och hydrauliska prognoser baserade på NWP EPS inte till korrekta sannolikhetsfördelningar av någon prognosvariabel. Potentiella fel måste minimeras under konstruktionen och erkännas under datatolkningen. Alla osäkerhetskällor måste beaktas på lämpligt sätt vid alla beslut, och i vissa fall kan osäkerheten i prognoserna helt enkelt vara för stor för att man ska kunna använda tillgängliga modeller. Samordning mellan institutioner som samlar in uppgifter är nödvändig och det är inte lätt att uppnå och det är ofta en av de avgörande begränsande faktorerna. Utvärderingar av övervakningens effektivitet, och i synnerhet systemet för tidig varning, är sällan tillgängliga, och det finns ett trängande behov av att informera om god praxis.

Betydande direkta fördelar härrör vanligtvis från kombinationen av övervaknings-, modellerings- och prognossystem med systemet för tidig varning. Indirekta fördelar är förknippade med genomförandet av detta alternativ, till exempel bidrar det till att minska förlusterna inom jordbruket till följd av torka. Om alltför stora mängder av vissa parametrar (t.ex. kväve) förekommer eller används i bevattnat vatten kan produktionen av flera vanligt odlade grödor störas på grund av överstimulering av tillväxten, försenad mognad eller dålig kvalitet.

Den EU-politik genom vilken åtgärden skulle kunna främjas genom översvämningsdirektivet och ramdirektivet för vatten. Enligt översvämningsdirektivet ska medlemsstaterna bedöma om alla vattendrag och kustlinjer är i riskzonen för översvämningar, kartlägga översvämningens omfattning och de tillgångar och människor som är i riskzonen i dessa områden och vidta lämpliga och samordnade åtgärder för att minska översvämningsrisken. Data kan också komma från GMES. Det finns redan ett europeiskt varningssystem för översvämningar (EFAS) som är ett system för tidig varning för översvämningar som kompletterar nationella och regionala system. Den förser de nationella instituten och kommissionen med information om eventuella flodöversvämningar som kan inträffa inom de närmaste tre eller fler dagarna.

1–5 år.

Variabel.