Återanvändning av vatten

Initiativ för återanvändning av vatten kan genomföras i olika rumsliga skalor och involvera olika aktörer. Åtgärden är svår att genomföra i länder utan lämplig institutionell och normativ bakgrund för att underlätta vidareutnyttjande, eller där sociokulturell acceptans och konflikter kan hindra genomförandet av detta alternativ. Berörda parters deltagande är en viktig del av genomförandet, eftersom detta anpassningsalternativ kan ge upphov till flera problem för allmänheten, särskilt när det gäller kvaliteten på återanvänt vatten. Konsekvent kommunikation och lättförståeliga budskap som förklarar fördelarna med återanvändning av vatten måste förmedlas till allmänheten och berörda parter. De potentiella risker som är förknippade med användningen av avloppsvatten bör undersökas och åtgärdas för att få stöd från de berörda intressenterna. Demonstrationsprojekt och utbyte av framgångsrika fall kan vara en del av deltagaraktiviteter.

I JRC:s rapport WaterReuse in Europe(2014) förtecknas följande huvudsakliga hinder för genomförandet av system för återanvändning av vatten: 

• Inkonsekventa och otillförlitliga metoder för att identifiera och optimera lämpliga avloppsreningstekniker för återanvändningstillämpningar, som kan balansera de konkurrerande kraven på hållbara processer 
• Svårigheter att specificera och välja effektiva övervakningsmetoder för att säkerställa att vattenkvaliteten överensstämmer med användningskraven 
• Betydande utmaningar när det gäller att på ett tillförlitligt sätt bedöma miljö- och folkhälsoriskerna/fördelarna med återanvändning av vatten över en rad geografiska skalor 
• Dåligt utvecklade affärsmodeller för system för återanvändning av vatten och marknader för återvunnet vatten 
• Låga nivåer av offentlig och statlig entusiasm för återanvändning av vatten 

• Begränsad institutionell kapacitet att formulera och institutionalisera återvinnings- och återanvändningsåtgärder 
• Avsaknad av ekonomiska incitament för återanvändningssystem. 

En av de viktigaste framgångsfaktorerna är intressenternas stöd och engagemang för att undvika starkt motstånd mot planerade system. Berörda parter bör få tillräcklig kunskap för att förstå säkerheten och tillämpligheten hos återanvänt vatten. 

De möjliga fördelarna med återanvändning av renat vatten för ekonomin, samhället och miljön är många. Det handlar bland annat om att minska hushållens efterfrågan på vatten och minska trycket på den offentliga vattenförsörjningen, minska energi- och miljökostnaderna i tidigare led. Kostnaderna för att återvinna vatten kan överstiga kostnaderna för att använda färskvatten direkt, men motiveras av de många fördelar som vattenåtervinning ger: Det sparar dricksvatten av hög kvalitet, minskar mängden förorenat vatten som släpps ut i miljön och kan ha en kvalitet som gör det lämpligt för särskilda alternativa användningsområden (t.ex. kan relativt höga näringsinnehåll ge gödselmedel genom att det används för bevattning). Utöver återanvändning av vatten är det dock också viktigt att genomföra strategier som syftar till att minska den totala efterfrågan på vatten, som är en av de främsta orsakerna till vattenbrist. Alternativ teknik för behandling av återanvändning av vatten och andra vattenbesparande lösningar (se t.ex. anpassningsalternativen Minskning av vattenförbrukningen för kylning av värmekraftverk samt vattenbegränsningar och vattenransonering) bör också bedömas. Helhetsbedömningar av livscykeln kan tillämpas i dessa bedömningar med beaktande av kostnader och fördelar för att spara vattenresurser och minska koldioxidutsläppen.

Priserna för återanvänt vatten bör beakta alla dessa ytterligare fördelar. Offentliga subventioner kan användas för att stödja kompensationen för högre vattenavgifter.  I allmänhet är kostnadsfördelningen ett politiskt beslut som definierar hur kostnaderna ska fördelas mellan den allmänna beskattningen och avgifterna för dem som är intresserade av fördelarna med återanvändning av vatten.

I2007 års meddelande om vattenbrist och torka betraktas återanvändning av vattensom en möjlig lösning för att mildra klimatförändringarnas effekter i hela Europa. I meddelandet Strategiför att skydda Europas vattenresurser betonadesdetta ytterligare under 2012, där maximering av återanvändningen av vatten fastställdes som ett särskilt mål. År 2016 offentliggjordes en EU-vägledning omintegrering av återanvändning av vatten i vattenplanering och vattenförvaltning inom ramen för ramdirektivet för vatten förgenomförandet av ramdirektivet för vatten. 

År 2020 offentliggjorde Europeiska kommissionen enförordning om minimikrav för återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket. De nya reglerna gäller från och med den 26 juni 2023 och förväntas stimulera och underlätta återanvändning av vatten i EU. I förordningen fastställs harmoniserade minimikrav för vattenkvalitet för säker återanvändning av renat avloppsvatten från tätbebyggelse för bevattning inom jordbruket, harmoniserade minimikrav för övervakning, riskhanteringsbestämmelser för att bedöma och hantera potentiella ytterligare hälsorisker och eventuella miljörisker, tillståndskrav och bestämmelser om öppenhet, varigenom viktig information om alla projekt för återanvändning av vatten görs tillgänglig för allmänheten. 

Genomförandetiden beror i hög grad på det specifika tillämpningsområde och den specifika åtgärd som antagits för återanvändning av vatten. Ett fullständigt genomförande av system för återanvändning av vatten kan vara i intervallet 5–15 år. Vissa initiativ kan ta längre tid om acceptansnivån i lokalsamhällena är låg.

Livslängden för system för återanvändning av vatten är strikt beroende avsocial acceptans, korrekt underhåll av tillämpade lösningar och bevis på faktiska fördelar. Vanligtvisär livslängden större än 25 år.