Återanvändning av vatten

Tillgång till tillräcklig vattenförsörjning är avgörande för en hållbar framtid, särskilt med tanke på att klimatförändringarna förväntas förvärra vattenbristproblemen i flera europeiska regioner. Återanvändning av vatten minskar trycket på vattenresurserna samtidigt som vattensäkerheten bevaras för mänsklig verksamhet och för ekosystemens funktion.

Återanvändning av vatten innebär att avloppsvatten återvinns från en mängd olika källor efter korrekt rening för ett andra ändamål. Alla typer av avloppsvatten (hushålls-, kommunalt eller industriellt) kan anses vara lämpliga för återanvändning, men dess potential beror på vattenkvalitetsegenskaper och användningskrav. Sekundära ändamål omfattar till exempel bevattning inom jordbruket, grundvattenbildning, industriella processer, dricksvattenförsörjning och icke-drickande urbana tillämpningar (bevattning av parker, toalettspolning osv.).

Återanvändning av vatten används i allt högre grad för bevattning inom jordbruket, eftersom det är en tillförlitlig källa även under perioder med begränsad vattentillgång. Användningen av näringsrikt renat avloppsvatten för jordbruk kan dessutom leda till en minskning (eller eliminering) av spridning av gödselmedel eller ökad produktivitet om kraven i särskilda vattenanvändningsbestämmelser uppfylls. I detta avseende erbjuder återanvändning av vatten en hållbar strategi för att bidra till livsmedelstryggheten. Det leder till tillräckliga livsmedelsproduktionsnivåer trots de utmaningar som vattenbristen innebär. Användning av renat avloppsvatten kan också bidra till att bevara grundvattnet om det senaste används för bevattning.

En enkel tillämpning är användningen av renat avloppsvatten för kylning i industriella processer (företags- och industrisektorn), i termiska anläggningar (minskad vattenförbrukning för kylning av termiska produktionsanläggningar) och på senare tid i datacentraler, eftersom lägre krav på vattenkvalitet behövs.

Återanvändning av dricksvatten avser användning av korrekt renat avloppsvatten för dricksvattenändamål. Det är ett värdefullt alternativ för vattenförsörjning i områden som inte har stora och tillgängliga vattenresurser (t.ex. öar). Återanvändning av dricksvatten kan vara direkt och indirekt. Direkt återanvändning av dricksvatten gäller renat avloppsvatten som leds in i ett vattenförsörjningssystem utan att spädas ut i en naturlig ström, sjö eller grundvatten tidigare. Indirekt återanvändning innebär att återvunnet avloppsvatten blandas med en annan vattenförsörjning före rening och återanvändning. I båda fallen är det nödvändigt att följa gällande dricksvattenbestämmelser för att säkerställa människors hälsa.

En annan potentiell tillämpning av återanvänt vatten kan vara inom turismsektorn för att stödja minskningen av turismtrycket på vattenresurserna. Turismen är direkt eller indirekt beroende av betydande vattenresurser för boende, infrastruktur och verksamhet. Återanvändning av vatten kan till exempel övervägas i hotell för simbassänger, spoltoaletter, bevattning av trädgårdar eller golffält, brandhantering och strider och snötillverkning för skidåkning. Återanvändning av vatten är särskilt relevant för turistmål som löper risk för torka (t.ex. Medelhavsländer) eller som inte har stora och tillgängliga vattenresurser, t.ex. på öar (t.ex. på öar, Circular Water Solutions på södra Gotland).

Återvunnet vatten kan också användas för brandbekämpning genom att hålla marken fuktig eller undertrycka brand, vilket framgår av en fallstudie i Riba-Roja de Túria (Spanien).

Initiativ för återanvändning av vatten kan genomföras i olika rumsliga skalor och involvera olika aktörer. Åtgärden är svår att genomföra i länder utan en lämplig institutionell och normativ bakgrund för att underlätta vidareutnyttjande, eller där sociokulturell acceptans och konflikter kan hindra genomförandet av detta alternativ. Intressenternas deltagande är en viktig del av genomförandet, eftersom detta anpassningsalternativ kan ge upphov till flera problem för allmänheten, särskilt när det gäller kvaliteten på återanvänt vatten. Konsekvent kommunikation och lättförståeliga budskap som förklarar fördelarna med återanvändning av vatten måste förmedlas till allmänheten och berörda parter. De potentiella risker som är förknippade med användningen av avloppsvatten bör undersökas och hanteras för att få stöd från de berörda intressenterna. Demonstrationsprojekt och utbyte av framgångsrika fall kan vara en del av deltagande verksamhet.

I JRC:s rapport Water Reuse in Europe (2014) förtecknas följande huvudsakliga hinder för genomförandet av system för återanvändning av vatten:

• Inkonsekventa och otillförlitliga metoder för att identifiera och optimera lämplig teknik för rening av avloppsvatten för återanvändningstillämpningar, som kan balansera de konkurrerande kraven på hållbara processer
• Svårigheter att specificera och välja effektiva övervakningsmetoder för att säkerställa att vattenkvaliteten överensstämmer med användningskraven
• Betydande utmaningar när det gäller att på ett tillförlitligt sätt bedöma miljö- och folkhälsoriskerna/fördelarna med återanvändning av vatten över en rad geografiska skalor
• Dåligt utvecklade affärsmodeller för system för återanvändning av vatten och marknader för återvunnet vatten
• Låg offentlig och statlig entusiasm för återanvändning av vatten

• Begränsad institutionell kapacitet att utforma och institutionalisera återvinnings- och återanvändningsåtgärder
• Avsaknad av ekonomiska incitament för återanvändningssystem.

Dessutom bidrar geografiska skillnader till ojämna tekniska utmaningar, tillståndsförfaranden och varierande nivåer av social acceptans när det gäller återanvändning av renat vatten.

En av de viktigaste framgångsfaktorerna är intressenternas stöd och engagemang för att undvika starkt motstånd mot planerade system. Berörda parter bör få tillräcklig kunskap för att förstå det återanvända vattnets säkerhet och tillämplighet. 

Den tekniska utvecklingen är avgörande för en adekvat rening av avloppsvatten. De kan avlägsna både patogener och kemikalier, inklusive nya föroreningar som annars kan läcka ut i grundvattnet eller ackumuleras i grödans vävnad. Lämplig behandling är också grundläggande för att undvika försaltning av marken, eftersom återvunnet vatten ofta innehåller höga salthalter, vilket följaktligen kan minska skördarna.

De möjliga fördelarna med återanvändning av renat vatten för ekonomin, samhället och miljön är många. Det handlar bland annat om att minska hushållens efterfrågan på vatten och minska trycket på den offentliga vattenförsörjningen, minska energi- och miljökostnaderna i tidigare led. Kostnaderna för återvinning av vatten kan överstiga kostnaderna för direkt användning av sötvatten, men motiveras av de många fördelar som vattenåtervinning ger: Det sparar dricksvatten av hög kvalitet, minskar mängden förorenat vatten som släpps ut i miljön och kan ha en kvalitet som gör det lämpligt för särskilda alternativa användningsområden (t.ex. kan relativt höga näringsinnehåll ge gödselmedel genom att det används för bevattning). Utöver återanvändning av vatten är det dock också viktigt att genomföra strategier som minskar oavsiktliga förluster från vattenförsörjningsnät och den totala efterfrågan på vatten som är de främsta orsakerna till vattenbrist. Alternativ teknik för återanvändning av vatten och andra vattenbesparande lösningar (se t.ex. anpassningsalternativen Minskad vattenförbrukning för kylning av värmeproduktionsanläggningar samt vattenbegränsningar och vattenransonering) bör också bedömas. Holistiska livscykelbedömningar kan tillämpas i dessa bedömningar med beaktande av kostnader och fördelar för att spara vattenresurser och minska koldioxidutsläppen.

Priserna för återanvänt vatten bör ta hänsyn till alla dessa ytterligare fördelar. Offentliga subventioner kan användas för att stödja kompensationen för högre vattenavgifter.  I allmänhet är fördelningen av kostnader ett politiskt beslut som definierar hur de ska fördelas mellan den allmänna beskattningen och avgifterna för dem som är intresserade av fördelarna med återanvändning av vatten.

Kostnaden för att återvinna vatten varierar beroende på det geografiska området, reningsmetoderna och anläggningens storlek. En omfattande kostnadsbedömning av återvunnet vatten för bevattningsändamål, som uppfyller de kvalitetsstandarder som fastställs i den nuvarande EU-förordningen, har nyligen offentliggjorts (Expósito m.fl., 2024). I studien beaktades reningsverk med olika kapacitet (mellan 1 och 10 miljoner kubikmeter (Mm ³) behandlat vatten per år) belägna vid Spaniens Medelhavskust. Analysen visade att de totala kostnaderna, inklusive avskrivningar av investeringar, varierar mellan 0,09 (10 Mm ³) och 0,16 (1 Mm ³) euro/m3 i minimikostnadsscenariot och från 0,10 (10 Mm ³) upp till 0,19 euro/m3 (1 Mm ³) i maximikostnadsscenariot. 

År 2020 offentliggjorde kommissionen en förordning om minimikrav för återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket. De nya reglerna gäller från och med den 26 juni 2023 och förväntas stimulera och underlätta återanvändning av vatten i EU. I förordningen fastställs harmoniserade minimikrav för vattenkvalitet för säker återanvändning av renat avloppsvatten från tätbebyggelse i bevattning inom jordbruket, harmoniserade minimikrav för övervakning, riskhanteringsbestämmelser för att bedöma och hantera potentiella ytterligare hälsorisker och eventuella miljörisker, tillståndskrav och bestämmelser om öppenhet, varigenom viktig information om alla projekt för återanvändning av vatten görs tillgänglig för allmänheten.

Tekniska specifikationer fastställs i delegerad förordning (EU) 2024/1765. De hjälper de ansvariga parterna att utarbeta lämpliga riskhanteringsplaner och se till att projekten för återanvändning av vatten är säkra.

År 2025 antog EU-kommissionen strategin för vattenresiliens. Kommittén rekommenderar ytterligare säker återanvändning av vatten utanför jordbruket, inbegripet energiproduktion och industriprocesser. Enligt strategin kommer kommissionen att stödja medlemsstaterna genom vägledning om säker återanvändning av vatten. Senast i juni 2028 kommer kommissionen att utvärdera förordningen om återanvändning av vatten och därefter överväga att utvidga dess tillämpningsområde utöver bevattning, enligt utvärderingsresultaten.

Genomförandetiden beror i hög grad på den specifika omfattning och åtgärd som antas för återanvändning av vatten. Ett fullständigt genomförande av system för återanvändning av vatten kan vara i intervallet 5–15 år. Vissa initiativ kan ta längre tid om acceptansnivån i lokalsamhällena är låg.

Livslängden för system för återanvändning av vatten är strikt beroende av social acceptans, korrekt underhåll av tillämpade lösningar och bevis på verkliga fördelar. Vanligtvis är livslängden längre än 25 år.