Väderderivat som riskhanteringsverktyg

Väderderivat är finansiella instrument som kan användas av organisationer eller individer som en del av en riskhanteringsstrategi för att skydda sig mot risker som orsakas av oväntade väderförändringar. Dessa verktyg fungerar som kontrakt där en part (investeraren) går med på att betala en annan part (köparen) om vissa väderförhållanden händer, som en fördefinierad mängd regn eller temperatur. I utbyte mot detta löfte får investeraren en förskottsbetalning. Väderderivat baseras på en specifik ”väder”-utlösare (t.ex. graddagar för uppvärmning) snarare än bevis på förlust (t.ex. temperatur över en angiven tröskel och period) och är därför enklare (och billigare) att administrera än andra alternativ.

Jordbrukare kan till exempel använda väderderivat för att skydda sig mot dåliga skördar som orsakas av t.ex. brist på regn under odlingsperioden eller överdrivet regn under skörden. En jordbrukare som odlar persikor i Centraleuropa är beroende av att temperaturen aldrig sjunker under en viss temperatur (5 °C) under blomningen av frostkänsliga träd. Ju längre temperaturen är under 5 °C, desto lägre är skörden. Denna jordbrukare kan överföra sin affärsrisk till en bank genom att ingå ett lämpligt väderderivat med banken. Kontraktet skulle kunna utformas så att jordbrukaren kompenseras med ett visst belopp för varje dag i april och maj (de månader då de frostkänsliga persikoträden blommar) då temperaturen vid den närmaste väderstationen sjunker under 5 °C. Huruvida han betalar en optionspremie för detta kontrakt eller har en betalningsförpliktelse till banken när temperaturen är över fem grader Celsius, beror på vilket specifikt säkringsinstrument som väljs.

Väderderivat liknar försäkringar, men de fungerar annorlunda. Försäkringen täcker låg sannolikhet, katastrofala väderhändelser som orkaner, jordbävningar och tornados. Däremot täcker derivat högre sannolikhetshändelser som en torktumlare än förväntat sommar. Väderderivat används för närvarande i mycket mindre utsträckning än försäkringssystem i EU. De anses dock vara effektiva instrument för att hantera de risker som är förknippade med vädervariationer under dagens klimat. De kan bli ännu mer attraktiva i framtiden, eftersom klimatförändringarna förväntas öka både vädervariationen och frekvensen av extrema väderhändelser.

Företagsledningspraxis inbegriper naturligtvis riskdiversifieringsstrategier och väderderivat används redan inom jordbrukssektorn. Med tanke på den ökande betydelsen av klimatrelaterade risker bör företagen överväga att använda väderderivat som är skräddarsydda för deras specifika bransch. Detta är viktigt eftersom dessa risker kan orsaka skador på fysiska tillgångar och störa affärsverksamheten. Samtidigt bör utbudet av tillgängliga väderderivat utvidgas till att omfatta ett bredare spektrum av ekonomiska verksamheter som i allt högre grad utsätts för klimatrelaterade risker.

Intressenternas deltagande spelar normalt inte någon särskild roll i utformningen och användningen av väderderivat.

Väderderivat är unika för varje deltagares handel, vilket innebär att deras lämplighet till stor del beror på vilken typ av verksamhet det rör sig om. För närvarande är användningen av väderderivat i EU begränsad och det finns få tillgängliga uppgifter om deras effektivitet. Även om viss information finns om deras framgång och utmaningar, är den ofta ofullständig och saknar detaljerad analys.

I allmänhet används väderderivat för att täcka lågriskhändelser med hög sannolikhet, medan väderförsäkring vanligtvis hanterar högriskhändelser med låg sannolikhet genom mycket anpassade policyer. Medan väderderivat ofta anses vara ett billigt verktyg, ses de också som ett högriskalternativ.

I EU:s Solvens II-direktiv (2009/138/EG) fastställs reglerna för försäkringsbranschen i EU. Det inkluderar också hur försäkringsbolag ska använda derivat och hur mycket kapital de måste hålla för att minimera risken för konkurs. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) föreslog i sitt yttrande om hållbarhet i Solvens II att försäkringsbranschen bör ägna större uppmärksamhet åt klimatförändringarnas effekter när den utvärderar tillgångar, skulder, investeringar, försäkringspraxis och kapitalkrav. Eiopa noterar också att Solvens II-direktivet inte hindrar försäkringsgivare från att beakta klimatrisker, men konstaterar att klimatförändringarnas långsiktiga effekter inte kan fångas upp fullt ut inom den ettårsperiod som används för Solvens II-kapitalkraven. Dessutom reglerar förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir) OTC-derivat i Europa. Den innehåller krav på rapportering av derivatkontrakt och genomförande av riskhanteringsstandarder. Den innehåller regler för rapportering av derivatkontrakt och riskhantering i syfte att minska risken för kollaps i det finansiella systemet genom att fastställa gemensamma standarder för centrala motparter och transaktionsregister. Det bör noteras att Emirförordningen inte specifikt behandlar klimatförändringar.

Utvecklingen av en derivatprodukt tar normalt flera månader. När ett avtal har undertecknats träder det i kraft omedelbart.

Som en ny klass av finansiella instrument är väderderivat fortfarande i utvecklingsstadiet. När de används förblir de vanligtvis i kraft under den tid som anges i avtalet mellan försäkringsgivaren och den försäkrade parten.