Flyttning som anpassning till översvämningar i Eferdinger Becken, Österrike

Ett antal österrikiska kommuner står inför en ökande risk för översvämningsrisker på grund av ett antal faktorer, bland annat å ena sidan mer frekventa extrema hydrologiska händelser som sannolikt förvärras av klimatförändringarna (+4 % till +10 %) och å andra sidan ökat tryck från allmänheten att utöka bostadsbyggandet i översvämningsbenägna områden. Även om det inte finns någon laglig rätt att ansöka om översvämningsskydd i Österrike innebär översvämningar ett politiskt tryck på de österrikiska regeringarna att agera. Dessutom har omlokalisering som en effektiv långsiktig lösning för översvämningsskydd en längre historia i den österrikiska delen av Donaubäckenet (se även Marchland, Enns-Enghage, där en sådan omfördelning redan har ägt rum).

Regionen är ett av de mest översvämningsdrabbade områdena i Österrike med stora översvämningar 1991, 1997, 2002 och 2013. Till följd av detta har de nationella och regionala myndigheterna inriktat sin uppmärksamhet på utvecklingen av olika anpassningsstrategier, såsom omlokalisering av stora delar av husen i området. Syftet var att integrera alla potentiella invånare i omlokaliseringsprogrammet, särskilt för att kommunicera potentiella faror och risker, definiera problem och hitta gemensamma mål och åtgärder. Dessutom var de viktigaste uppgifterna att organisera och säkerställa ekonomiskt stöd till omlokaliseringar från regionala och nationella myndigheter.

Efter de stora översvämningarna 2002 och 2013 stod det klart att den enda verkligt effektiva översvämningsskyddsåtgärden i Eferdingen Becken-området är omlokalisering av hushåll från de mest riskfyllda områdena. Detta stöddes av resultaten av en kostnads-nyttoanalys som visade att omlokalisering var det mest kostnadseffektiva alternativet för anpassning.

I samråd med de drabbade hushållen och andra berörda parter (t.ex. civilskyddsmyndigheterna) genomfördes och godkändes en kartläggning av området för vidarebosättning på kort tid och med stor enighet. Här finns 154 fastigheter. För att kunna erbjuda en kompensation för vidarebosättning för husägarna förhandlade och kom den lokala regeringen överens med finansministeriet om stöd från de nationella fonderna. Det federala stödet uppgick till 250 miljoner euro. Utöver federala medel tillhandahöll den regionala regeringen 75 miljoner euro i finansiering. Ersättningsnivån fastställdes till 80 % av värdet på det befintliga huset, fastställt genom en oberoende värdering. Majoriteten av värderingarna visade ersättningsvolymer under 500 000 euro, med vissa fastigheter som skulle få ersättning över 500 000 euro. Förbundsfinansministeriet bevisade värderingarna och godkände de föreslagna ersättningsbeloppen.

Hushållen var tvungna att ansöka om flyttningsersättning före utgången av 2015, som senare förlängdes till mitten av 2016. Fastighetsägaren kan själv besluta om att ansöka om flyttkompensation och acceptera det relaterade erbjudandet. I januari 2016 hade 149 hushåll begärt och 146 hade redan fått erbjudanden om omplaceringskompensation. Av dessa har 80 husägare beslutat att flytta medan de andra bestämde sig för att stanna. De boende som bestämde sig för att flytta fick stöd för att få ersättningsmark i regionen (vanligtvis tidigare skogs- och halvnaturområden) till ett överkomligt pris. För att uppnå detta mål avsatte de regionala myndigheterna särskilda områden (ersättningsfastigheter) för hushållen för deras omlokalisering. Dessutom fastställde de regionala myndigheterna inköpspriset för att övervinna den potentiella fallgropen för spekulation i markpriser inom regionen. De första utbetalningarna av ersättningarna inleddes i början av 2015. 20 % av medlen används för nödvändiga rivningar, deponering av skräp och återodling av området. Det långsiktiga byggförbudet för var och en av de sårbara tomterna fastställs genom en anteckning i fastighetsregistret. Det finns dock ett undantag för dem som väljer att bo kvar i det översvämningsbenägna området och beslutar sig för att flytta till högre våningar i sina hus – rekonstruktion av dessa högre våningar för boendeändamål är tillåten.

Även om de första organiserade omplaceringsvågorna togs emot av lokalbefolkningen med stora reservationer och inte lockade många frivilliga till vidarebosättning, började invånarna efter översvämningshändelsen 2013 i allt högre grad fråga om omplaceringsmöjligheter och stöd. Den regionala regeringen har tagit fram en karta över vidarebosättningsområden på grundval av risknivåer och svårigheten att tillhandahålla tekniska lösningar och åtgärder mot faror. Kartan diskuterades och överenskoms med borgmästarna i de berörda kommunerna, företrädare för samhällena samt med en rådgivande kommitté som inrättades för att företräda alla berörda parter. Till följd av detta ansökte 146 av 154 hårt drabbade fastighetsägare i januari 2016 om värdering av ersättning och 80 av dem som slutligen beslutades om vidarebosättning.

På grund av anknytning till fastigheten och misstro mot upprepade höga översvämningsrisker fick de första organiserade vågorna av frivillig omlokalisering inte tillräckligt intresse från husägare. De extrema översvämningarna och de stora förlusterna 2002 och 2013 fungerade dock som ”ögonöppnare” och övertygade många av invånarna om att besluta om vidarebosättning.

En budget på 250 miljoner euro för översvämningsskydd, inklusive vidarebosättningar och tekniskt översvämningsskydd i Eferdinger Becken, förhandlades fram med den federala regeringen och säkrades bindande med ett statligt kontrakt på rekordtid, unikt i landets historia. Detta gjorde det möjligt att erbjuda 80 % av husvärdeskompensationerna till omlokaliseringsvolontärerna, vilket fungerade som en av de viktigaste framgångsfaktorerna. De lokala myndigheterna utsåg också vissa begränsade särskilda omlokaliseringsområden och fasta markpriser för att undvika spekulationer om markpriser.

Människor som drabbas av omlokaliseringar ställs inför djupgående förändringar i sina liv. Detta kräver att man övervinner den känslomässiga anknytningen till platsen och i synnerhet att man anpassar sig till den nya miljön, samt att man hanterar den ekonomiska bördan och bygger upp ett nytt socialt nätverk för grannar.

Icke-movers var sannolikt äldre och mindre rörliga människor som i själva verket är mindre motståndskraftiga för att hantera framtida översvämningshändelser. Konsekvenserna var större sårbarhet inom de återstående samhällena med det faktum att yngre människor (mer benägna att vara motståndskraftiga) flyttade bort. Flyttprocessen kan dock ses som en framgångssaga, där exponeringen och sårbarheten för klimatförändringar i de översvämningsbenägna områdena minskade.

En annan framgångsfaktor verkar vara det faktum att varje fastighetsägare kan bestämma på egen hand om hon / han accepterar erbjudandet. Detta skiljer sig väsentligt från andra omfördelningsåtgärder i Österrike, där gemenskapen var tvungen att gemensamt besluta om eller mot omfördelningen (t.ex. Marchland).

Den regionala (regionala) och federala (nationella) regeringen kom överens om en total budget på 250 miljoner euro. Kostnaderna för vidarebosättningen delas mellan den federala nivån (50 % av byggnadernas beräknade tidsvärde inklusive förstörelsekostnader), provinsnivån (30 %) och ägaren (20 %).

På det hela taget har det centrala målet att minska exponeringen för översvämningsrisker och att behålla kvarhållandevolymen längs Donau uppnåtts. I januari 2016 minskade hushållens exponering för översvämningsrisk i området med mer än 50 % (med beaktande av antalet hushåll som redan har beslutat att flytta), vilket kommer att öka i takt med att fler bostadsägare accepterar flytterbjudandet. Omplaceringsprocessen stöddes av en kostnads-nyttoanalys som dock inte är tillgänglig för allmänheten.

De fastigheter från vilka medborgarna kommer att omfördelas kommer inte att förändra ägandet. Fastighetsägandet kommer att kvarstå, men zonindelningen kommer att ändras från byggnadsareal till gräsmark och framtida byggverksamhet är starkt begränsad (t.ex. byggnader för jordbruksproduktion är tillåtna om detta behövs enligt lagstiftningen om jordbruksproduktion).

Kostnadsfördelningen mellan den federala nivån och provinsnivån regleras i ett särskilt avtal mellan Österrike och Österrike enligt den österrikiska författningen.

Byggtiden för byggnaden spelade en viktig roll om medel kan beviljas. Enligt de tekniska riktlinjerna för den federala vattenvägsförvaltningen (RIWA T BWS) kan inga översvämningsskyddsåtgärder för byggnader och infrastruktur som uppförts efter den 1 juli 1990 finansieras i Österrike. I fallet med Eferdinger Becken omlokalisering och tillhörande ersättning definieras möjligt enligt ett rättsligt utlåtande.

Oklart, men erfarenheterna från andra fall i Österrike visar att processen kan ta mer än tio år. I januari 2016 fick 146 ägare av de 154 som ingick i den särskilda riskzonen (skyddsområde för översvämningar) ett erbjudande om finansiering för vidarebosättning. 80 av dem har accepterat erbjudandet. Nio byggnader var redan helt förstörda i slutet av 2016.

Flytten är permanent.

Amt der Oö. Landesregierung - Government of Upper Austria
Direktion Umwelt und Wasserwirtschaft - Directorate of Environment and Water Management
Abteilung Oberflächengewässerwirtschaft - Department of Surface Water Management
Kärntnerstraße 10-12
4021 Linz
E-mail: ogw-sw.post@ooe.gv.at