Flytt som anpassning till översvämningar i Eferdinger Becken, Österrike

Ett antal österrikiska kommuner står inför en ökande risk för översvämningsrisker på grund av ett antal faktorer, bland annat å ena sidan mer frekventa extrema hydrologiska händelser som sannolikt förvärras av klimatförändringarna (+4 % till +10 %) och å andra sidan ett ökat tryck från allmänheten att bygga ut bostadsbyggandet i översvämningsbenägna områden. Även om det inte finns någon laglig rätt att kräva översvämningsskydd i Österrike innebär översvämningar ett politiskt tryck på de österrikiska regeringarna att agera. Omlokalisering som en effektiv långsiktig lösning för översvämningsskydd har dessutom en längre historia i den österrikiska delen av Donaubäckenet (se även Marchland, Enns-Enghage där en sådan omfördelning redan har skett).

Regionen är ett av de mest översvämningsbenägna områdena i Österrike med stora översvämningar 1991, 1997, 2002 och 2013. Som en följd av detta har de nationella och regionala myndigheterna fokuserat sin uppmärksamhet på utvecklingen av olika anpassningsstrategier, såsom omlokalisering av stora delar av husen i området. Syftet var att integrera alla potentiella invånare i omlokaliseringsprogrammet, särskilt för att kommunicera potentiella faror och risker, definiera problem och hitta gemensamma mål och åtgärder. Dessutom var de viktigaste uppgifterna att organisera och säkerställa ekonomiskt stöd till omplacering från de regionala och nationella myndigheterna.

Efter de stora översvämningarna 2002 och 2013 stod det klart att den enda verkligt effektiva översvämningsskyddsåtgärden i Eferdingen Becken-området är att flytta bort hushållen från de mest riskfyllda områdena. Detta stöddes av resultaten av en kostnads-nyttoanalys som visade att omlokalisering var det mest kostnadseffektiva alternativet för anpassning.

I samråd med de berörda hushållen och andra berörda parter (t.ex. civilskyddsmyndigheterna) gjordes en kartläggning av området för vidarebosättning som godkändes på kort tid och i samförstånd. Innehåller 154 fastigheter. För att kunna erbjuda bostadsägarna en ersättning för vidarebosättning förhandlade och kom den lokala regeringen överens med finansministeriet om stöd från de nationella fonderna. Det federala stödet uppgick till 250 miljoner euro. Utöver federala medel tillhandahöll den regionala regeringen 75 miljoner euro i finansiering. Ersättningsnivån fastställdes till 80 % av värdet på det befintliga huset, vilket fastställdes genom en oberoende värdering. Majoriteten av värderingarna angav ersättningsvolymer under 500 000 euro, med vissa fastigheter som skulle få ersättning över 500 000 euro. Det federala finansministeriet styrkte värderingarna och godkände de föreslagna ersättningsbeloppen.

Hushållen var tvungna att ansöka om omlokaliseringsersättning före utgången av 2015, som senare förlängdes till mitten av 2016. Fastighetsägaren kan själv besluta om att ansöka om flyttkompensation och acceptera det relaterade erbjudandet. I januari 2016 hade 149 hushåll begärt och 146 redan fått erbjudanden om omplaceringsersättning. Av dessa har 80 husägare bestämt sig för att flytta medan de andra bestämde sig för att stanna. De boende som bestämde sig för att flytta fick stöd för att få ersättningslotter i regionen (vanligtvis tidigare skogs- och halvnaturområden) till ett överkomligt pris. För att uppnå detta mål avsatte de regionala myndigheterna särskilda områden (ersättningsfastigheter) för hushållen för deras omlokalisering. Dessutom fastställde de regionala myndigheterna inköpspriset för att komma till rätta med den potentiella fallgropen med markprisspekulation inom regionen. De första utbetalningarna av ersättningarna inleddes i början av 2015. 20 % av medlen används för nödvändiga rivningar, deponering av skräp och återodling av området. Det långsiktiga byggförbudet för var och en av de sårbara tomterna fastställs genom en post i fastighetsregistret. Det finns dock ett undantag för dem som väljer att stanna i det översvämningsbenägna området och väljer att flytta till högre våningar i sina hus – återuppbyggnad av dessa högre våningar för boendeändamål är tillåten.

Även om de första organiserade omplaceringsvågorna mottogs av lokalbefolkningen med stora reservationer och inte lockade många volontärer för vidarebosättning, började invånarna efter översvämningshändelsen 2013 i allt högre grad fråga om omplaceringsmöjligheter och stöd. Den regionala regeringen utarbetade en karta över vidarebosättningsområden på grundval av risknivåer och svårighetsnivån för att tillhandahålla tekniska lösningar och riskrespons. Kartan diskuterades och avtalades med borgmästarna i de berörda kommunerna, företrädare för lokalsamhällena samt med en rådgivande kommitté som inrättades för att företräda alla berörda parter. Till följd av detta ansökte 146 av 154 hårt drabbade fastighetsägare i januari 2016 om värdering av ersättningen och 80 av dem som slutligen beslutades om vidarebosättning.

På grund av anknytning till fastigheten och misstro mot upprepade höga översvämningsrisker fick de första organiserade vågorna av frivillig omlokalisering inte tillräckligt intresse från husägare. De extrema översvämningarna och de stora förlusterna under 2002 och 2013 fungerade dock som ögonöppnare och övertygade många av invånarna att besluta om vidarebosättning.

En budget på 250 miljoner euro för översvämningsskydd, inklusive vidarebosättning och tekniskt översvämningsskydd i Eferdinger Becken, förhandlades fram med den federala regeringen och säkrades bindande med ett statligt kontrakt på rekordtid, unikt i landets historia. Detta gjorde det möjligt att erbjuda 80% av husvärdeskompensation till omplaceringsvolontärerna, vilket fungerade som en av de viktigaste framgångsfaktorerna. De lokala myndigheterna utsåg också vissa begränsade särskilda omlokaliseringsområden och fasta markpriser för att undvika spekulationer om markpriser.

Människor som påverkas av omlokaliseringar konfronteras med djupgående förändringar i sina liv. Detta kräver att man övervinner den känslomässiga anknytningen till platsen och i synnerhet anpassar sig till den nya miljön, samt hanterar den ekonomiska bördan och återuppbygger ett nytt grannsocialt nätverk.

De icke-flyttare var troligen äldre och mindre rörliga människor som i själva verket är mindre motståndskraftiga för att klara av framtida översvämningshändelser. Konsekvenserna var större sårbarhet inom de återstående samhällena med det faktum att yngre människor (mer sannolikt att vara motståndskraftiga) flyttade bort. Omlokaliseringsprocessen kan dock ses som en framgångssaga, där exponeringen och sårbarheten för klimatförändringar i de översvämningsbenägna områdena minskade.

En annan framgångsfaktor verkar vara det faktum att varje fastighetsägare kan bestämma på egen hand om han / hon accepterar erbjudandet. Detta skiljer sig väsentligt från andra omfördelningsåtgärder i Österrike, där gemenskapen var tvungen att gemensamt besluta för eller emot omfördelningen (t.ex. Marchland).

Den regionala (regionala) och federala (nationella) regeringen enades om en budget på totalt 250 miljoner euro. Kostnaderna för vidarebosättningen delas mellan den federala nivån (50 % av byggnadernas beräknade tidsvärde inklusive förstörelsekostnader), provinsnivån (30 %) och ägaren (20 %).

På det hela taget har huvudmålet att minska exponeringen för översvämningsrisker och att hålla kvar bibehållen volym längs Donau uppnåtts. I januari 2016 minskade hushållens exponering för översvämningsrisk i området med mer än 50 % (med beaktande av antalet hushåll som redan har beslutat att flytta), vilket kommer att öka i takt med att fler bostadsägare accepterar omlokaliseringserbjudandena. Omplaceringsprocessen stöddes av en kostnads-nyttoanalys som dock inte är tillgänglig för allmänheten.

De fastigheter från vilka medborgarna kommer att omfördelas kommer inte att förändra ägandet. Fastighetsägandet kommer att kvarstå, men zonindelningen kommer att ändras från byggnadsareal till gräsmark och framtida byggverksamhet är starkt begränsad (t.ex. byggnader för jordbruksproduktion är tillåtna om detta krävs enligt lagar om jordbruksproduktion).

Kostnadsfördelningen mellan den federala och provinsiella nivån regleras i ett särskilt kontrakt mellan Österrike och Österrike i enlighet med den österrikiska konstitutionen.

Byggtiden för byggnaden spelade en viktig roll om medel kan beviljas. Enligt de tekniska riktlinjerna för den federala vattenvägsförvaltningen (RIWA T BWS) kan inga översvämningsskyddsåtgärder för byggnader och infrastruktur som uppförts efter den 1 juli 1990 finansieras i Österrike. När det gäller Eferdinger Becken är flytten och tillhörande ersättning möjlig enligt ett juridiskt utlåtande.

Oklart, men erfarenheter från andra fall i Österrike visar att processen kan ta mer än tio år. I januari 2016 fick 146 ägare av 154 som ingår i den specifika riskzonen (skyddszon för översvämningar) ett finansieringserbjudande för vidarebosättning. 80 av dem har accepterat erbjudandet. Nio byggnader var redan helt förstörda i slutet av 2016.

Flytten är permanent.

Amt der Oö. Landesregierung - Government of Upper Austria
Direktion Umwelt und Wasserwirtschaft - Directorate of Environment and Water Management
Abteilung Oberflächengewässerwirtschaft - Department of Surface Water Management
Kärntnerstraße 10-12
4021 Linz
E-mail: ogw-sw.post@ooe.gv.at