Dagvattenhantering i Växjö - Linnékanalen och Växjö sjölaguner

Tidigare inträffade årliga översvämningar som kraftigt påverkade den lokala infrastrukturen nära Linnégatan. Gatorna översvämmades i flera dagar och källare i närliggande byggnader fylldes med vatten som orsakade höga rengörings- och återuppbyggnadskostnader. I början av 2000-talet fördes få diskussioner om lokala klimatförändringar och deras effekter. Riktlinjen var att utveckla effektiva åtgärder för att förbereda sig för tioåriga regn – inte mot bakgrund av klimatförändringarna utan mot bakgrund av mycket återkommande kraftiga regn. Att förbereda sig för 10-åriga regn innebär att i stället för att förvänta sig översvämningar efter varje kraftig nederbördshändelse förväntas översvämningar endast en gång vart tionde år (motsvarande en årlig sannolikhet för förekomst av den givna översvämningen på 10%). Som ett resultat av restaureringen av Linnékanalen har staden Växjö undvikit många översvämningar och förväntas undvika framtida översvämningsskador också.

Sedan kanalen byggdes har dock klimatprognoserna ändrats och tyder nu på mer frekventa och ungefär 10 % mer intensiva extrema nederbördshändelser för framtiden (SMHI).

Den befintliga bebyggda miljön begränsar ofta dimensionering av nya dagvattenhanteringsanläggningar i staden. I Växjö beaktas klimatförändringarnas effekter i god tid när det gäller nyutvecklade områden. I den befintliga staden måste dock motståndskraften mot kraftiga nederbördshändelser utvecklas på ett mer splittrat sätt på grund av de många begränsningar som utrymme, budget och tid medför. Byggandet av Linnékanalen är ett exempel på åtgärder som tillsammans ska hjälpa Växjö att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter.

Huvudsyftet med byggandet av Linnékanalen var att förhindra den frekventa översvämningen av Linnegatan som för närvarande löper parallellt med kanalen. Den kunskap som vunnits kan användas för att hantera dagvatten och minska riskerna för översvämningar i framtiden och genomförandet av denna dellösning kommer att köpa tid för planering och genomförande av nya insatser. I Växjös klimatanpassningsstrategi (2013) har sårbarheterna i dagvattenhanteringssystemet uppmärksammats och möjliga lösningar såsom utveckling av en investeringsplan har tagits fram.

Förr i tiden fanns det en liten bäck ovan jord på den plats där Linnégatan går idag. Strömmen fungerade som dränering och ledde dagvatten till innerstaden Växjösjön. Strömmen byggdes över och innesluts som ett resultat av gatubygget under de följande åren. Den nya underjordiska kanalen hade inte tillräcklig dräneringskapacitet efter kraftiga regn och orsakade översvämningar i angränsande områden. Dessutom tog vattnet som rinner ut i Växjösjön med sig rester, mineralolja och annat avfall till sjön. I slutet av 1990-talet började Växjö stad åter öppna kanalen på Linnégatan, dvs Linnékanalen, för att förhindra att gator och omgivande områden översvämmas och för att reglera dagvattnets flöde in i sjön. Linnékanalen fungerar som en 220 m lång dagvattentank där dagvattnet behålls och långsamt släpps ut till Växjösjön via en underjordisk rörledning och sedimenteringslaguner.

Nästan allt dagvatten från de centrala delarna av Växjö hamnar slutligen i sjön, vilket potentiellt ökar dess halter av näringsämnen, partiklar och tungmetaller. För att förhindra detta släpps vattnet från Linnékanalen ut i sedimenteringslagunerna i närheten av sjön. Efter att ha passerat lagunerna släpps vattnet ut i sjön. Samtidigt som Linnékanalen och andra typer av system för lagring, fördröjning och dränering av dagvatten har realiserats i Växjö har det också varit viktigt för Växjö att minska miljöpåverkan på centrala Växjösjön. Kanalen ger fördelar både när det gäller miljö- och vattenförvaltningsmål.

Intressenternas deltagande hade en betydande roll i konfliktlösningen i planeringsfasen av kanalbygget. Inledningsvis, i stället för laguner, planerades dammar till stadsparken intill Växjösjön. Efter att planerna hade offentliggjorts och gjorts tillgängliga för alla berörda parter protesterade medborgare och icke-statliga miljöorganisationer mot planerna. Efter rundabordssamtal med dessa intressenter och kommunen kom lösningen att bygga laguner fram som ett mer acceptabelt alternativ som lämnade stadsparken orörd.

Projektet var framgångsrikt på grund av synergierna mellan olika funktioner (hantering av dagvatten och lagring och kontroll av föroreningar) och andra indirekta fördelar (i samband med trafiksäkerhet – projektet minskar antalet trafikleder – och stadslandskapet). Projektet har visat att det är möjligt att genomföra klimatanpassningsåtgärder som smälter väl in i stadslandskapet.

På grund av utrymmesbegränsningarna i den befintliga bebyggda miljön var det inte möjligt att fullt ut reagera på de framtida klimatförhållandena med kanalens dimensionering. Kanalen har dock fungerat som en partiell lösning på den nuvarande och kortsiktiga klimatvariationen, genom att öka kapaciteten i dagvattenhanteringssystemet. Inom nya utvecklingsområden planeras dagvattenhanteringsanläggningar för att passa både nuvarande och framtida klimatförändrade förhållanden. Dessutom har potentiella platser för nya dagvattenhanteringsanläggningar redan identifierats på en karta och kan byggas i framtiden så länge de kan anpassas till stadens budget. Vissa lösningar för dagvattenhantering i den befintliga stadsstrukturen har redan implementerats i andra delar av Växjö stad för att ytterligare förbättra dräneringssystemens kapacitet. Till exempel bidrar dagvattenmagasin under en fotbollsplan och en parkeringsplats till hanteringen av ytavrinningen i staden (SMHI).

Hela investeringen kostade närmare 2 000 000 euro, varav cirka 15 % finansierades av den svenska regeringen via det svenska lokala investeringsprogrammet för hållbar utveckling. Resterande del finansierades av Växjö stads tekniska avdelning. Tack vare investeringen är denna del av staden nu mestadels skyddad mot översvämningar efter kraftiga regn. Kanalen är dimensionerad för att hantera de värsta regnen som för närvarande beräknas inträffa endast en gång vart tionde år.

Sedan byggandet av kanalen har det varit några översvämningar, men mindre allvarliga och inte lika ofta som tidigare. Så, denna typ av dagvattenlagring och fördröjningssystem har visat sig vara effektiva. På grund av den förväntade framtida mängden nederbörd finns det ett behov av att ytterligare förbättra åtgärderna för att förhindra översvämningar i Växjö. Erfarenheterna från detta projekt kommer att bidra till att utveckla förbättrade lösningar och kommer att utgöra ett värdefullt exempel för andra kommuner runt om i Europa.

En direkt fördel med kanalen har varit att den har bidragit till ökad trafiksäkerhet på gatan. Linnékanalen ligger mitt på gatan, utanför en gymnasieskola. Tidigare fanns det en större risk för olyckor mellan bilar och personer som korsade fyrfiliga gatan. Nu finns det bara två körfält och människor har möjlighet att vänta på broar över kanalen innan de går vidare för att korsa den andra körfältet. Dessutom bidrar kanalen och de anslutna sedimenteringslagunerna till att minska flödet av dagvatten till sjön och har också en positiv effekt på vattenkvaliteten genom att minska mängden föroreningar som hamnar i sjön. Kanalen är inte bara en viktig del av Växjös dagvattenhantering. Den öppna vattenkroppen är ett vackert element i staden och hänvisar också till den historiska Växjö där en bäck ursprungligen låg i detta område.

Enligt miljöbalken ska dagvatten i planerade områden betraktas som avloppsvatten. Därför hanteras dagvatten av miljöbalken, som anger vilka mängder föroreningar som är acceptabla eller icke-acceptabla. Svenskt Vatten har lämnat rekommendationer om dimensioner för avfallshantering av dagvatten. Dessa riktlinjer har blivit mer ambitiösa sedan 2015/2016 och hänvisar tydligt till ”stormvattensystem” i stället bara till dimensionering av dagvattenledningar. Riktlinjerna stöder därför antagandet av ett integrerat tillvägagångssätt snarare än en renodlad teknisk, enhetlig lösning, vilket är fallet med Växjös erfarenheter.

Växjö kommun har en policy för vatten, avlopp och dagvatten (V-A policy, 2014), där det anges att ett långsiktigt perspektiv och förändrade framtida förutsättningar måste beaktas vid planering, dimensionering, utförande och underhåll av anläggningarna. Dessutom har kommunen en dagvattenhandbok (Dagvattenhandbok, 2018) som syftar till att säkerställa en hållbar hantering av dagvatten Växjö.

Projektet startade 1998 och avslutades 2001 då Linnékanalen och sedimenteringslagunerna färdigställdes.

Livslängden för kanalen kommer sannolikt att vara cirka 100 år. Den behöver regelbunden muddring av sediment för att fungera korrekt. Kanalens nuvarande vattenkapacitet fungerar bra under de nuvarande nederbördsförhållandena, men måste förbättras eller kompletteras med andra anpassningsåtgärder för att hantera de förväntade effekterna av klimatförändringarna. Eftersom kanalen har begränsad kapacitet med tanke på framtida klimatförhållanden kan den i framtiden behöva kompletteras med andra åtgärder för dagvattenhantering i området för att bibehålla de fördelar som ursprungligen eftersträvades.

Malin Engström
Technical department, Municipality of Växjö
E-mail: malin.engstrom@vaxjo.se

Växjö kommun, Institutionen för strategisk planering