Politisk ram

Ramkonventionen om skydd och hållbar utveckling i Karpaterna (Karpatkonventionen) antogs i maj 2003 i Kiev, Ukraina, och trädde i kraft i januari 2006. Länderna begärde att Förenta nationernas miljöprogram (FN:s miljöprogram) skulle stödja konventionsprocessen och stå som värd för sekretariatet för den karpatiska konvention som inrättades i maj 2004.

Karpatkonventionen

Den gemensamma visionen för parterna i Karpatkonventionen är att bedriva en övergripande politik och ett omfattande samarbete för att garantera skydd och hållbar utveckling för Karpaterna. Förbättringen av livskvaliteten, stärkandet av lokala ekonomier och samhällen samt bevarandet av naturvärden och kulturarv bör gå hand i hand i Karpaterna. För att genomföra konventionen utvecklas verksamhet inom flera tematiska områden, alltifrån utveckling av nya protokoll och upprättande av strategiska partnerskap med nyckelaktörer i regionen till genomförande av olika initiativ inom och utanför Karpaterna. Konventionen utgör också en plattform för dialog mellan alla aktörer som verkar i Karpaterna, inbegripet lokalsamhällen, icke-statliga organisationer, regionala och nationella myndigheter och internationella organisationer.

Den strategiska agendan för klimatanpassning

Vid det fjärde mötet i partskonferensen för Karpatkonventionen 2014 antogs denstrategiska agendan för klimatanpassning i Karpatregionen. Syftet med agendan är att hjälpa medlemsstaterna i Karpatkonventionen, lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter att utforma åtgärder mot klimatförändringarna som ett sätt att säkra en hållbar utveckling i regionen. Den strategiska agendan innehåller rekommendationer för policyutveckling, institutionella förändringar och ekosystembaserade anpassningsåtgärder.

GD Strategi

Karpatkonventionen har ett nära samarbete med EU:s generaldirektorat för regional- och stadspolitik (GD Regional- och stadspolitik) när det gäller att integrera och profilera bergsområden på EU-nivå, både i de makroregionala strategierna och genom nya möjliga initiativ, vars slutmål kommer att vara möjligheten att utveckla en "bergsagenda" för Europa. Inom ramen för detta samarbete utarbetades ett gemensamt synergidokument mellan Karpatkonventionen och de relevanta prioriterade områdena i den europeiska strategin för Donauregionen. I samband med detta har olika samarbetsavtal mellan Karpatkonventionen och de prioriterade områdena i EU:s strategi för Donauregionen redan undertecknats:

• Samarbetsmemorandumet mellan Karpatkonventionen och EUSDR PA 1B ”Mobility Rail-Road-Air”, 7 juni 2016
• Samarbetsmemorandumet mellan Karpatkonventionen och den förberedande åtgärden EUSDR PA 04 ”Vattenkvalitet”, 30 augusti 2016
• Samarbetsmemorandumet mellan Karpatkonventionen och EUSDR PA 02 ”Energi”, 3 november 2016

Samförståndsavtalen kommer att underlätta ett utökat/förstärkt samarbete mellan Karpatkonventionen och EU:s strategi för Donauregionen och kommer att ha en positiv inverkan på genomförandet av de mål som fastställs i Karpatkonventionen och EU:s strategi för Donauregionen. För att säkerställa samordningen av all relevant verksamhet inom ramen för EU:s strategi för Donauregionen och Karpatkonventionen bygger samförståndsavtalen på redan befintliga strategier och föreslår några nya praktiska samarbetsmekanismer som till exempel omfattar följande: stärka nätverken, närmare samordning, Bidrag till anpassningen av finansieringen. Donau–Karpaterna-projekt och sektorsövergripande samarbete.

För mer information: Fysisk utveckling – Karpatkonventionen

Organisationer

För att stödja genomförandet av den strategiska agendan inrättade partskonferensen en arbetsgrupp för anpassning till klimatförändringar. Arbetsgruppen har närmare bestämt följande uppgifter:

• Förmåner för de nationella och regionala myndigheterna i regionen Karpaterna.
• Stödja politiska förslag i linje med kommissionens vitbok om anpassning till klimatförändringar och målen i Karpatkonventionen.
• Bidra till ett informationssystem i Karpaterna och EU om sårbarhet för och anpassning till klimatförändringar.

Europeiska kommissionen

Europeiska miljöbyrån