Anpassning till klimatförändringarna

Anpassning till klimatförändringarna

Varför, med tanke på andra utmaningar, bör man överväga att anpassa sig till klimatförändringarna? Enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) är uppvärmningen av klimatsystemet otvetydig med mänsklig verksamhet som den dominerande orsaken sedan mitten av 1900-talet. Detta gäller uppvärmningen av atmosfären och havet, förändringar i den globala vattencykeln, minskningar av snö och is, i den globala genomsnittliga havsnivåhöjningen och förändringar i vissa klimatextremer. Effekterna av den globala uppvärmningen ses redan och kommer att fortsätta att göra det under många år framöver. Anpassningsstrategier behövs på alla förvaltningsnivåer: på lokal, regional, nationell, europeisk och internationell nivå. På grund av klimateffekternas varierande svårighetsgrad och karaktär mellan regionerna i Europa kommer de flesta anpassningsinitiativ att tas på regional eller lokal nivå. Förmågan att hantera och anpassa sig skiljer sig åt mellan olika befolkningsgrupper, ekonomiska sektorer och regioner i Europa. Anpassning är därför avgörande för att hantera den nuvarande klimatvariationen och klimatförändringarnas oundvikliga effekter. Det kommer också att hjälpa till att dra nytta av alla möjligheter som uppstår.

I den europeiska klimatlagen fastställs målet i den europeiska gröna given om att Europas ekonomi och samhälle ska bli klimatneutralt senast 2050. I den europeiska klimatlagen efterlyses följande åtgärder på anpassningsområdet (artikel5):

1. De relevanta unionsinstitutionerna och medlemsstaterna ska säkerställa kontinuerliga framsteg med att förbättra anpassningsförmågan, stärka motståndskraften och minska sårbarheten för klimatförändringar i enlighet med artikel 7 i Parisavtalet.
2. Kommissionen ska anta en unionsstrategi för klimatanpassning i linje med Parisavtalet och regelbundet se över den i samband med den översyn som föreskrivs i artikel 6.2 b i denna förordning.
3. De berörda unionsinstitutionerna och medlemsstaterna ska också säkerställa att anpassningspolitiken i unionen och i medlemsstaterna är samstämmig, ömsesidigt stödjande, ger sidovinster för sektorspolitiken och arbetar för en bättre integrering av anpassningen till klimatförändringarna på ett konsekvent sätt inom alla politikområden, inbegripet relevant socioekonomisk politik och relevanta miljöåtgärder, när så är lämpligt, samt i unionens yttre åtgärder. De ska särskilt inriktas på de mest utsatta och drabbade befolkningsgrupperna och sektorerna och identifiera brister i detta avseende i samråd med det civila samhället.
4. Medlemsstaterna ska anta och genomföra nationella anpassningsstrategier och anpassningsplaner, med beaktande av den unionsstrategi för klimatanpassning som avses i punkt 2 i denna artikel och på grundval av robusta klimatförändrings- och sårbarhetsanalyser, framstegsbedömningar och indikatorer, och med vägledning av bästa tillgängliga och senaste vetenskapliga rön. I sina nationella anpassningsstrategier ska medlemsstaterna ta hänsyn till den särskilda sårbarheten inom de relevanta sektorerna, bland annat jordbruket, vatten- och livsmedelssystemen samt livsmedelstryggheten, och främja naturbaserade lösningar och ekosystembaserad anpassning. Medlemsstaterna ska regelbundet uppdatera strategierna och inkludera den tillhörande uppdaterade informationen i de rapporter som ska lämnas in enligt artikel 19.1 i förordning (EU) 2018/1999.
5. Senast den 30 juli 2022 ska kommissionen anta riktlinjer som fastställer gemensamma principer och gemensam praxis för identifiering, klassificering och tillsynshantering av väsentliga fysiska klimatrisker vid planering, utveckling, genomförande och övervakning av projekt och program för projekt.

I de politiska riktlinjerna 2024–2029 för Europeiska kommissionen tillkännagav ordförande Ursula von der Leyen den europeiska klimatanpassningsplanen för att stödja medlemsstaterna i deras beredskaps- och resiliensplanering.

På grund av klimateffekternas varierande svårighetsgrad och karaktär mellan regionerna i Europa kommer de flesta anpassningsinitiativ att tas på regional eller lokal nivå. Förmågan att hantera och anpassa sig skiljer sig åt mellan olika befolkningsgrupper, ekonomiska sektorer och regioner i Europa. Anpassning är därför avgörande för att hantera klimatförändringarnas nuvarande klimatvariationer och oundvikliga effekter samt särskilda sårbarheter när det gäller ålder, hälsa, bostadsort, socioekonomisk status och andra aspekter. Begreppet ”ingen får lämnas utanför” när det gäller klimatförändringar, även kallat ”rättvisa vid anpassning” eller ”rättvis resiliens”, måste därför beaktas ordentligt vid genomförandet av rättvisa, omdanande och långsiktiga strategier och åtgärder för klimatanpassning för att undvika missanpassade metoder, omfördela risker eller förstärka befintliga ojämlikheter och undvika att skapa ”vinnare” och ”förlorare”. Det kommer också att bidra till att se till att fördelarna med anpassningspolitiken och anpassningsåtgärderna fördelas rättvist.

Europeiska miljöbyråns rapport 4/2025 Social rättvisa i förberedelserna inför klimatförändringarna: hur rättvis resiliens kan gynna samhällen i hela Europa presenterar de senaste tillgängliga uppgifterna om rättvis resiliens och ger en uppdatering av dess nuvarande status i fråga om politik och planering på EU-nivå, nationell och subnationell nivå samt prioriteringar för åtgärder. I rapporten undersöks hur rättvis resiliens hanteras och genomförs i fyra centrala system: den bebyggda miljön, jordbruk och livsmedel, vatten och transporter. Den erbjuder användbar vägledning för beslutsfattare och yrkesverksamma och belyser var anpassningsåtgärder oavsiktligt kan förvärra befintliga ojämlikheter inom dessa system, med inspirerande exempel på praktiska strategier som används för att säkerställa att ingen hamnar på efterkälken.