Anpassning till klimatförändringar

Anpassning till klimatförändringar

Varför bör man överväga att anpassa sig till klimatförändringarna, med tanke på andra utmaningar? Enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) är uppvärmningen av klimatsystemet otvetydig med mänsklig verksamhet som den dominerande orsaken sedan mitten av 20-talet. Detta gäller uppvärmning av atmosfären och havet, förändringar i den globala vattencykeln, minskningar av snö och is, i den globala genomsnittliga havsnivåhöjningen och förändringar i vissa extrema klimatförhållanden. Effekterna av den globala uppvärmningen har redan setts och kommer att fortsätta att göra det under många år framöver. Anpassningsstrategier behövs på alla förvaltningsnivåer: på lokal, regional, nationell, europeisk och internationell nivå. På grund av klimateffekternas varierande allvarlighetsgrad och karaktär mellan olika regioner i Europa kommer de flesta anpassningsinitiativen att tas på regional eller lokal nivå. Förmågan att hantera och anpassa sig varierar mellan olika befolkningar, ekonomiska sektorer och regioner i Europa. Anpassning är därför avgörande för att hantera de nuvarande klimatvariationerna och de oundvikliga effekterna av klimatförändringarna. Det kommer också att hjälpa till att dra nytta av alla möjligheter som uppstår.

Genom den europeiska klimatlagen införlivas målet i den europeiska gröna given om att Europas ekonomi och samhälle ska bli klimatneutrala senast 2050 i lagstiftningen. I den europeiska klimatlagen efterlyses följande åtgärder på området anpassning:

• De relevanta unionsinstitutionerna och medlemsstaterna ska säkerställa kontinuerliga framsteg när det gäller att förbättra anpassningsförmågan, stärka motståndskraften och minska sårbarheten för klimatförändringar i enlighet med artikel 7 i Parisavtalet.
• De relevanta unionsinstitutionerna och medlemsstaterna ska också säkerställa att anpassningspolitiken i unionen och i medlemsstaterna är samstämmig, ömsesidigt stödjande, ger sidovinster för sektorspolitiken och arbetar för en bättre integrering av anpassningen till klimatförändringarna på ett konsekvent sätt inom alla politikområden, inbegripet relevant socioekonomisk politik och miljöpolitik och relevanta socioekonomiska och miljömässiga åtgärder, när så är lämpligt, samt i unionens yttre åtgärder. De ska särskilt inriktas på de mest utsatta och drabbade befolkningsgrupperna och sektorerna och identifiera brister i detta avseende i samråd med det civila samhället.
• Medlemsstaterna ska anta och genomföra nationella anpassningsstrategier och anpassningsplaner, med beaktande av unionens strategi för klimatanpassning och på grundval av robusta klimatförändrings- och sårbarhetsanalyser, bedömningar av framsteg och indikatorer, och med vägledning av bästa tillgängliga och senaste vetenskapliga rön. I sina nationella anpassningsstrategier ska medlemsstaterna ta hänsyn till de berörda sektorernas särskilda sårbarhet, bland annat jordbruket, vatten- och livsmedelssystemen samt livsmedelstryggheten, och främja naturbaserade lösningar och ekosystembaserad anpassning. Medlemsstaterna ska regelbundet uppdatera strategierna och ta med tillhörande uppdaterad information i de rapporter som ska lämnas till kommissionen.

På grund av klimateffekternas varierande allvarlighetsgrad och karaktär mellan olika regioner i Europa kommer de flesta anpassningsinitiativen att tas på regional eller lokal nivå. Förmågan att hantera och anpassa sig varierar mellan olika befolkningar, ekonomiska sektorer och regioner i Europa. Anpassning är därför avgörande för att hantera de nuvarande klimatvariationerna och oundvikliga effekterna av klimatförändringarna samt särskilda sårbarheter när det gäller ålder, hälsa, bostadsort, socioekonomisk status och andra aspekter. Begreppet ”att inte lämna någon på efterkälken” i samband med klimatförändringarna, även kallat ”rättvisa i anpassningen” eller ”rättvis motståndskraft”, måste därför beaktas på lämpligt sätt vid genomförandet av rättvisa, omvälvande och långsiktiga strategier och åtgärder för klimatanpassning för att undvika maladaptiva metoder, omfördelning av risker eller förstärkning av befintliga ojämlikheter och undvika att skapa ”vinnare” och ”förlorare”. Det kommer också att bidra till att utnyttja alla möjligheter som finns.

I ETC:s och CCA:s tekniska dokument 2/2021 ”Just transition in the context of adaptation to climate change” ges en översikt över kunskap och praxis för rättvis resiliens i Europa som ett sonderingsförfarande baserat på en snabb översyn av olika kunskapsresurser, såsom vetenskaplig litteratur om anpassningens och resiliensens sociala konsekvenser, information från Eionets kontakter om klimatanpassning i EES-länderna, synpunkter från expertgruppen för rättvis resiliens, som inrättats för denna analys, information från regleringsrapporter om nationella anpassningsframsteg och en granskning av Climate-Adapt-databasen. Det är organiserat enligt AST:s steg.