Den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013

Den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013

Efter en omfattande offentlig debatt lade kommissionen den 18 november 2010 fram ett meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020, där man skisserar alternativen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken och inleder debatten med övriga institutioner och berörda parter. Den 12 oktober 2011 lade kommissionen fram ett antal lagstiftningsförslag för att göra den gemensamma jordbrukspolitiken till en effektivare politik för ett mer konkurrenskraftigt och hållbart jordbruk och livskraftiga landsbygdsområden.

Den 26 juni 2013 nådde kommissionen, Europaparlamentet och rådet en politisk överenskommelse om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Överenskommelsen gäller fyra grundläggande förordningar från Europaparlamentet och rådet om den gemensamma jordbrukspolitiken – i) direktstöd, ii) den samlade marknadsordningen, iii) landsbygdsutveckling och iv) en övergripande förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Landsbygdsutvecklingspolitiken kommer att behålla sitt nuvarande framgångsrika grundkoncept: Medlemsstaterna eller regionerna kommer att fortsätta att utforma sina egna fleråriga program på grundval av de åtgärder som finns tillgängliga på EU-nivå – som svar på behoven i deras egna landsbygdsområden. Dessa program kommer att samfinansieras genom de nationella anslagen – där beloppen och medfinansieringssatserna kommer att behandlas inom ramen för den fleråriga budgetramen (den fleråriga budgetramen). Det kommer att vara upp till medlemsstaterna/regionerna att besluta vilka åtgärder de använder (och hur) för att uppnå de mål som fastställts för sex breda ”prioriteringar” och deras mer detaljerade ”fokusområden” (delprioriteringar), på grundval av en sund analys. De sex prioriteringarna kommer att omfatta följande:

• Främja kunskapsöverföring och innovation.
• Ökad konkurrenskraft för alla typer av jordbruk och hållbar skogsförvaltning.
• Främja organisationen av livsmedelskedjan, inbegripet bearbetning och saluföring, samt riskhantering. Återställa, bevara & förbättra ekosystem;
• Främjande av resurseffektivitet och resurseffektivisering, övergång till en koldioxidsnål ekonomi, och
• Främja social delaktighet, fattigdomsminskning och ekonomisk utveckling i landsbygdsområden.

Medlemsstaterna måste använda minst 30 % av sina medel för landsbygdsutveckling från EU:s budget till vissa åtgärder som rör markförvaltning och kampen mot klimatförändringar, och minst 5 % till Leader-metoden.