Sammanhållningspolitiken 2014–2020

Sammanhållningspolitiken 2014–2020

Den 6 oktober 2011 antog Europeiska kommissionen ett utkast till lagstiftningspaket som ska ligga till grund för EU:s sammanhållningspolitik för perioden 2014–2020. De nya förordningarna bör träda i kraft 2014.

Lagstiftningsstrukturen för sammanhållningspolitiken omfattar följande:

• En övergripande förordning med gemensamma regler för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) och ytterligare allmänna regler för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden.
• Tre särskilda förordningar för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden. och
• två förordningar om målet Europeiskt territoriellt samarbete och Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS).

Till skillnad från programperioden 2007–2013 är de regler som föreslås för finansieringsinstrument för 2014–2020 inte föreskrivande när det gäller sektorer, stödmottagare, typer av projekt och verksamheter som ska stödjas. Medlemsstaterna och de förvaltande myndigheterna får använda finansieringsinstrument för alla tematiska mål som omfattas av operativa program och för alla fonder, om det är effektivt och ändamålsenligt.

Den nya ramen innehåller också tydliga regler för att möjliggöra en bättre kombination av finansieringsinstrument och andra former av stöd, särskilt med bidrag, eftersom detta ytterligare stimulerar utformningen av välanpassade stödsystem som tillgodoser medlemsstaternas eller regionernas särskilda behov.

Efter förslagen om sammanhållningspolitiken av den 6 oktober och för att hjälpa medlemsstaterna att förbereda sig inför nästa programperiod lade kommissionen den 14 mars 2012 fram dengemensamma strategiska ramen. Det är avsett att bidra till att fastställa den strategiska inriktningen för nästa budgetplaneringsperiod 2014–2020 i medlemsstaterna och deras regioner. Det kommer att göra det möjligt att på ett mycket bättre sätt kombinera olika fonder för att maximera effekterna av EU:s investeringar. Nationella och regionala myndigheter kommer att använda denna ram som grund för att utarbeta sina "partnerskapsavtal" med kommissionen.

Ett av de elva tematiska målen för den gemensamma strategiska ramen handlar uttryckligen om anpassning till klimatförändringarna. Nyckelåtgärderna inom det tematiska målet 5 ”Främjaanpassning till klimatförändringar samt riskförebyggande och riskhantering”föreslås för Eruf och Sammanhållningsfonden, bland annat följande:

• Utarbetande av strategier och handlingsplaner för anpassning till klimatförändringar och planer för riskförebyggande och riskhantering på nationell, regional och lokal nivå och för uppbyggnad av en kunskapsbas och dataobservationskapacitet samt mekanismer för informationsutbyte.
• Ökade investeringar i anpassning till klimatförändringar samt riskförebyggande och riskhantering, inbegripet följande: undvika skador och öka motståndskraften mot den bebyggda miljön och annan infrastruktur, skydda människors hälsa, minska det framtida trycket på vattenresurserna, Investeringar i översvämningsskydd och kustskydd. och minska ekosystemens sårbarhet för att öka ekosystemens motståndskraft och möjliggöra ekosystembaserad anpassning.
• Utveckling av verktyg (system för upptäckt, tidig varning och varning, kartläggning och bedömning av risker). och ökade system för hantering av investeringskatastrofer, för att underlätta katastrofresiliens och riskförebyggande och riskhantering för naturrisker, inbegripet väderrelaterade risker (såsom stormar, extrema temperaturhändelser, skogsbränder, torka, översvämningar) och geofysiska risker (såsom laviner, jordskred, jordbävningar, vulkaner) och för att stödja samhällets svar på industriella risker (system för tidig varning, riskkartläggning).

Nyckelåtgärder för Ejflu:

• Hållbar vattenförvaltning, inbegripet vatteneffektivitet (med avseende på ekosystem), genom inrättande av vattenlagringszoner på jordbruksföretaget. Stöd till vatteneffektiva odlingsmönster. samt inrättande och förvaltning av skogsskyddsbälten mot erosion.
• Förbättrad markförvaltning genom stöd till metoder för att förhindra markförstöring och utarmning av markens kollager, såsom låg jordbearbetning, vintergröntäckning och inrättande av system för trädjordbruk och nya skogar.
• Säkerställande av en hög potential för anpassning till klimatförändringar och sjukdomar och bevarande av genetisk mångfald, särskilt genom stöd till lokala växtsorter och boskapsraser.