Hur kommuniceras osäkerheter?

Att beskriva och kvantifiera osäkerhet kan spela en värdefull roll i beslutsfattandet. Kvantifiering kan inte eliminera osäkerhet, men det kan hjälpa till att förstå de osäkerhetsnivåer vi har att göra med. Probabilistisk information kan vara ett användbart sätt att förklara sannolikheten för möjliga framtider. Statistiska metoder och modeller spelar en nyckelroll i tolkningen och syntesen av observerade klimatdata och av prognoser från numeriska klimatmodeller.

Probabilistisk information är dock inte alltid tillgänglig. I det här fallet kan tydliga beskrivningar av framtida förändringar, även om de är kvalitativa, ge värdefulla insikter om vad som kan förväntas och hur man bestämmer sig baserat på den informationen. Metoder som användning av scenarier och vägar kan användas när sannolikheter inte är tillgängliga.

Typen av och tidshorisonten för anpassningsbeslutssammanhanget avgör vilken information som är lämpligast (sannolik eller inte) att använda.

Hur kvantifieras och beskrivs osäkerhetsfaktorer?

Behandling av osäkerhet i IPCC

IPCC har utvecklat ett gemensamt tillvägagångssätt och ett kalibrerat språk för att utvärdera och kommunicera graden av säkerhet i sina resultat. Detta tillvägagångssätt har lagts fram i IPCC:s vägledning om konsekvent behandling av osäkerheter (Mastrandrea m.fl., 2010) och tillämpats i IPCC:s femte utvärderingsrapport (IPCC AR5, 2013–2014) och den nyligen offentliggjorda särskilda rapporten om global uppvärmning på 1,5 °C (IPCC SR1.5, 2018).

Tillvägagångssättet bygger på två mått (förtroende och sannolikhet)för att kommunicera graden av säkerhet i viktiga resultat, baserat på IPCC:s författargruppers utvärderingar av den underliggande vetenskapliga förståelsen:

Förtroende: Fem kriterier används för att uttrycka konfidensnivåer för viktiga resultat, från mycket låga, till låga, medelhöga, höga, till mycket höga. Konfidensnivån sammanfattar bedömningarna av resultatens giltighet som fastställts genom utvärdering av tillgängliga bevis (typ, kvalitet, mängd eller intern konsistens) och graden av vetenskaplig överenskommelse mellan olika bevislinjer (se figur 1).

Figur 1 - Grunden för konfidensnivån ges som en kombination av bevis (begränsad, medium, robust) och överenskommelse (låg, medium och hög). Förtroendet ökar mot det övre högra hörnet. I allmänhet är bevisen mest robusta när det finns flera, konsekventa oberoende linjer av hög kvalitet (Mastrandrea et al., 2010).

Sannolikhet: Kvantifierade mått på osäkerhet i ett resultat uttryckt probabilistiskt (baserat på statistisk analys av observationer eller modellresultat, eller expertbedömning). Om osäkerheter kan kvantifieras sannolikhetsmässigt kan en iakttagelse karakteriseras med hjälp av följande termer (tabell 1):

Tabell 1 – Sannolikhetstermer kopplade till resultat som används i IPCC:s AR5 och SR1.5

Anmärkning: Ytterligare termer som också kan användas när så är lämpligt är extremt sannolika (95–100 % sannolikhet), mer sannolika än inte (>50–100 % sannolikhet), mer osannolika än sannolika (0– < 50 %) och extremt osannolika (0–5 % sannolikhet).

Eftersom det IPCC-kalibrerade språket utvecklades på engelska, bör försiktighetsåtgärder användas vid översättning av detta tillvägagångssätt till andra språk eftersom det kan leda till en förlust av precision.

Scenarier och vägar

I avsaknad av sannolikhetsbaserade bevis eller som ett sätt att stödja konsekvensbedömningar avseende klimatförändringar och sårbarhetsanalyser används ofta scenarier och andra kvalitativa beskrivningar av framtida förändringar. Försiktighet bör iakttas eftersom scenarier, vägar och andra termer ibland används omväxlande, med ett brett spektrum av överlappande definitioner (Rosenbloom, 2017). Några användbara definitioner finns i IPCC AR5 (2014) och IPCC SR1.5 (2018):

Scenarier som rimliga beskrivningar av hur framtiden kan utvecklas på grundval av en sammanhängande och internt konsekvent uppsättning antaganden om viktiga drivkrafter (t.ex. takten i den tekniska utvecklingen, priser) och relationer. Observera att scenarier varken är förutsägelser eller prognoser, men är användbara för att ge en bild av konsekvenserna av utveckling och åtgärder.

Vägar beskriver den tidsmässiga utvecklingen av naturliga och / eller mänskliga system mot ett framtida tillstånd. Bankoncepten sträcker sig från uppsättningar kvantitativa och kvalitativa scenarier (eller berättelser) av potentiella framtider till lösningsorienterade beslutsprocesser med inriktning på önskvärda samhällsmål. Pathway-metoder fokuserar vanligtvis på biofysiska, tekno-ekonomiska och / eller socio-beteendemässiga banor och involverar olika dynamiker, mål och aktörer över olika skalor.

Olika typer av scenarier och vägar för framtida förhållanden som är användbara för beslut om anpassning finns tillgängliga på global och i vissa fall nationell till lokal skala. Dessa inkluderar vanligtvis:

Utsläppsscenarier: Rimliga representationer av den framtida utvecklingen av utsläpp av växthusgaser och aerosoler baserat på en sammanhängande och internt konsekvent uppsättning antaganden om drivkrafter (t.ex. demografisk och socioekonomisk utveckling, teknisk förändring) och deras nyckelförhållanden. Koncentrationsscenarier, härledda från utsläppsscenarier, används som indata till klimatmodeller för att beräkna klimatprognoser i flera skalor.

Socioekonomiska scenarier: Scenarier som beskriver en möjlig framtid när det gäller befolkning, bruttonationalprodukt och andra socioekonomiska faktorer som är relevanta för att förstå klimatförändringarnas konsekvenser på nationell till lokal nivå.

Klimatprognoser (och klimatkonsekvensprognoser): Klimatsystemets (eller ett klimatkänsligt systems) simulerade reaktion på ett scenario med framtida utsläpp eller koncentration av växthusgaser och aerosoler som i allmänhet härleds med hjälp av klimatmodeller (eller klimatpåverkansmodeller). Klimatprognoser fungerar ofta som råmaterial för att konstruera klimatscenarier (förändringsscenarier), men dessa kräver vanligtvis ytterligare information som det observerade nuvarande klimatet.

För tillämpningar som ligger till grund för viktiga politiska beslut eller större investeringsbeslut rekommenderas att beslutsfattarna utnyttjar hela skalan av tillgängliga scenarier för klimatförändringar (och effekter) och modellinformation.

Andra huvudfrågor:

1. Vad menas med osäkerhet?

3. Hur ska man ta hänsyn till osäkerhet?