2.6 Identifiering av de viktigaste anpassningsproblemen och fastställande av mål

2.6 Identifiering av de viktigaste anpassningsproblemen och fastställande av mål

Detta steg syftar till att utveckla en strategisk inriktning för anpassningsplaneringen, på grundval av bedömningen av klimatrelaterade risker och sårbarheter (se steg 2.4). Fastställandet av de viktigaste anpassningsproblemen (t.ex. vilken sektor eller vilken klimatpåverkan som bör hanteras först) bygger på en analys av konsekvensernas omedelbarhet och allvarlighetsgrad samt på möjligheterna att utnyttja befintliga strategier för katastrofriskreducering eller de nuvarande arrangemangen och planerna för förvaltning av resurser och infrastruktur. Med tanke på att riskerna och möjligheterna med klimatförändringarna är omfattande är det tillrådligt att genomföra en sådan prioritering med fullt deltagande av berörda parter (se steg 1.6).

rapporteringsmallen

Det finns olika metoder för att prioritera de viktigaste anpassningsproblemen (se vägledningen och verktygen nedan). De viktigaste frågor som ska beaktas vid prioriteringen av vilka klimateffekter som ska hanteras är i allmänhet följande:

• Redan förekommande effekter (se steg 2.1), särskilt de som förväntas bli värre i framtiden (se steg 2.2).
• Sannolikheten för och allvaret i effekterna på kort, medellång och lång sikt.
• Huruvida risken ligger inom kommunens eller engagerade intressenters mandat och därmed skulle kunna hanteras genom befintliga administrativa arrangemang.
• Allvarliga risker som kan påverka staden oåterkalleligt (t.ex. höjda havsnivåer).
• Befintliga mekanismer som är anpassade till anpassningsåtgärder (t.ex. renovering av bostadsbeståndet, fysisk planering, genomförande av ny lagstiftning enligt EU:s översvämningsdirektiv), som skulle kunna ge användbara ingångspunkter för åtgärder. Integrering av anpassning i befintliga eller planerade initiativ (se steg 5.3) skulle kunna inledas med en undersökning av hur de sårbara sektorerna (se steg 2.3) för närvarande reagerar på klimat- och väderrelaterade faror, och genom diskussioner med olika avdelningar i kommunen och de viktigaste intressenterna (se steg 1.6). De relevanta initiativen, sektorerna och strategierna omfattar följande:
  
  
  • Strategier för hållbar utveckling
  • Vattenförvaltning (t.ex. förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt)
  • Bostäder (t.ex. renovering av program för subventionerat boende)
  • Planering (t.ex. fysiska utvecklingsplaner, strategier för stadsförnyelse)
  • Hälsa (t.ex. planer för värmeböljor, beredskapsplaner för sjukdomsutbrott)
  • Räddningstjänster (t.ex. beredskapsplaner för översvämningar)
  • Sociala tjänster (t.ex. identifiering av utsatta grupper)
  • Strategier för grönområden och naturskydd
  • Transport (t.ex. nya infrastrukturprojekt)
  • Energi (t.ex. investeringar i förnybar energi eller försörjningsnät)
  • Strategier för begränsning av klimatförändringar (se även steg 5.4)
  • Turism
  • Regionala ekonomiska strategier

När de viktigaste anpassningsproblemen är kända kan specifika och realistiska anpassningsmål för staden eller staden definieras. De bör vara så mätbara och exakta som möjligt, även eftersom den efterföljande övervakningen och utvärderingen (se steg 6) av genomförandet av anpassningsstrategin och/eller anpassningsplanen (se steg 5) är direkt kopplad till målen.

För att analysera de risker och möjligheter som är förknippade med anpassning krävs berörda parters engagemang. Även om det är budget- och tidsintensivt att anordna möten och workshoppar för att diskutera och prioritera risker, kan fastställandet av anpassningsprioriteringarna i samförstånd innebära att anpassningsstrategin (se steg 5)accepteras bättre och därmed har större chans att lyckas.