Anpassningsåtgärder för att öka flygplatsernas klimatresiliens

Flygplatser klassificeras ofta som nationell kritisk infrastruktur eftersom de spelar en viktig roll för både rörlighet och ekonomisk tillväxt. På grund av deras fasta infrastruktur och stora sårbarhet för störande väderhändelser är de dock särskilt sårbara för de potentiella konsekvenserna av klimatförändringarna, som kan få både operativa och kommersiella konsekvenser. Det är därför nödvändigt att utveckla motståndskraften mot klimatrelaterade risker för att skydda den viktiga flygplatsinfrastrukturen och säkerställa kontinuiteten i flygplatsverksamheten. 

Flygplatsers motståndskraft kan definieras som verksamhetens och infrastrukturens förmåga att stå emot och återhämta sig från yttre störningar som orsakas av nuvarande klimatvariationer och framtida klimatförändringar, inbegripet långsamma händelser och effekter av extrema händelsers ökade frekvens och intensitet. Dessa effekter på flygplatserna förväntas inträffa vid olika tidpunkter och kan vara antingen intermittenta eller bestående. Effekter som havsnivåhöjning och temperaturökning kommer att upplevas ihållande men gradvis, vilket möjliggör långsiktig planering. Intermittenta störande vädereffekter, såsom kraftiga nederbördshändelser eller konvektivt väder, förväntas dock inträffa med ökad frekvens och/eller intensitet på grund av klimatförändringarna, vilket kräver åtgärder som kan tillämpas proaktivt beroende på situationen. 

Att bygga upp motståndskraft mot klimatförändringar och samtidigt hantera en betydande trafiktillväxt är en dubbel utmaning. Dessa två frågor bör därför inte behandlas var för sig, utan parallellt. Det är särskilt viktigt att notera att utveckling av klimatresiliens som en del av pågående operativa förbättringar och infrastrukturförbättringar kan vara det mest effektiva och kostnadseffektiva sättet att uppnå detta. Om åtgärder vidtas för att utveckla en flygplats för att ta emot ett större antal passagerare och flygningar bör klimatresiliens ses som en integrerad del av detta. 

Burbidge (2016; 2018)innehåller en detaljerad översikt över de viktigaste klimatförändringsrisker som påverkar den europeiska luftfarten, deras inverkan på infrastruktur och drift av flygplatser och identifierade möjliga anpassningsåtgärder som gör det möjligt att hantera utmaningar som orsakas av klimatförändringarna: 

• Kraftiga nederbördshändelser kommer sannolikt att bli vanligare enligt klimatscenarier. Kraftigt regn kan påverka flygplatsens genomströmning genom att kräva ett större avstånd mellan flygplan. Dessutom är den befintliga dräneringskapaciteten på flygplatsens yta kanske inte tillräcklig för att hantera mer frekventa och intensiva nederbördshändelser, vilket leder till en ökad risk för översvämning av start- och landningsbanor och taxibanor. Underjordisk infrastruktur, såsom elektrisk utrustning, kan också hotas av kraftiga regnöversvämningar. Möjliga anpassningsåtgärder bör syfta till att förbättra dräneringssystemets kapacitet och täckning och samtidigt öka vattenmotståndet hos underjordisk infrastruktur (t.ex. vattentätning av elkablar). 

• Minskning av den genomsnittliga nederbörden per år förväntas i vissa regioner, särskilt i Medelhavsområdet. Otillräcklig nederbörd kan leda till brist på vatten och vattenbegränsningar, vilket kan påverka både flygplatsernas verksamhet och infrastruktur. Ökenspridning kan orsaka sandskador på flygplansskrov och motor, intrång av sanddyner på start- och landningsbanor och plattor kan upplevas som påverkar driften av flygplatsen. Bland de lämpliga åtgärder som ska genomföras finns en ny vattenförvaltningsstrategi som är inriktad på vattenbesparing, återanvändning av vatten och lagring av regnvatten samt strukturella åtgärder för att skydda landningsbanor från sanddyner. 

• Ökning av årlig och daglig maximal temperatur förväntas tillsammans med värmeböljor, som sannolikt kommer att bli mer intensiva och ihållande. Risker för flygplatsinfrastruktur inkluderar värmeskador på asfaltytor på banor och platta när det gäller deformation, med konsekvenser för bärförmåga och hållbarhet. Det kommer också att finnas ett behov av ökad sommarkylning av flygplatsbyggnader. Vissa byggnader kan uppleva överhettning som leder till hälsoproblem för passagerare och personal. Risker för extrema temperaturer för verksamheten omfattar minskning av flygplansmotorns dragkraft, vilket i sin tur påverkar banlängdskraven för starter. Åtgärder som syftar till att öka motståndskraften mot temperaturökning kan delas in i åtgärder för flygplatsbyggnader och flygplatsutrustning (luftkonditionering, bättre isolering, utveckling av grön infrastruktur) och åtgärder för flyginfrastruktur (nya asfaltmaterial som är värmebeständiga, utbyggnad av start- och landningsbanan, bättre kylning av utrustning). 

• Vindriktningar förväntas förändras oftare och snabbare, ökad avvikelse från den rådande vindriktningen kan leda till att banor upplever mer sidvindar. När det gäller flyginfrastrukturen kan skador som orsakas av stark vind uppstå och byggandet av en ny sidovindsbana kan verka avgörande för att öka verksamhetens motståndskraft. 

• Prognoser om stormarnas frekvens, lokalisering och intensitet i Europa är osäkra, även om många studier visar att det totala antalet stormar på längre sikt kommer att minska medan de kraftigaste stormarna kommer att bli intensivare (särskilt i norra och västra Europa). På grund av temperaturökning och ökad insolation förväntas högre konvektionsintensitet orsaka störningar i verksamheten, ruttförlängningar och tillhörande förseningar. Större, mesoskaliga konvektiva system kan till och med ha potential att påverka flera flygplatser i regionen. Det finns olika anpassningsåtgärder som ska övervägas för att öka flygplatsernas motståndskraft mot extrema väderförhållanden, bland annat vindsäkring av flyginfrastruktur och omdirigering av flygplan. 

• Höjning av havsnivån kan leda till permanenta översvämningar på kustflygplatser och kapacitetsförluster om inte förebyggande åtgärder vidtas, t.ex. uppförande av havsskydd. På längre sikt kan den potentiella permanenta kapacitetsförlusten på vissa platser påverka den totala nätkapaciteten och nätdriften. Effekterna av ökad förekomst av stormfloder kan uppstå på kortare sikt och kan leda till en tillfällig kapacitetsminskning och ökade förseningar. 

• Trots att snöfallet i allmänhet förväntas minska kan det bli en ökning av tunga snöfallsdagar eller snöfall i nya områden, vilket innebär att ett visst geografiskt område behöver förberedas för tungt vinterväder. Om så är fallet kommer det att bli nödvändigt att förbättra flygplatsens vinterunderhållskapacitet. 

• Klimatförändringarna kan leda till förändringar av både den lokala biologiska mångfalden och migrationsmönstren för vilda djur och växter samt en potentiell ökning av riskerna för vilda djur och växter. Ändrade migrationsmönster kan påverka luftfartygens verksamhet och öka risken för fågelkollisioner. 

I översikten ovan framhålls de stora variationerna i de potentiella effekterna av klimatförändringarna på europeiska flygplatser, som kan påverka ett mycket varierat utbud av infrastrukturer och verksamheter samt deras stora lokala särdrag. Åtgärder som syftar till att förbättra flygplatsens anpassningskapacitet (dvs. att förstå problemen, bedöma problemen, välja ut och genomföra anpassningsåtgärder, kommunikation och flygplatsintressenters engagemang) behöver därför en lokal strategi. 

Anpassningen av flygplatsens infrastruktur och tjänster är en del av de möjliga lösningarna för att säkerställa kontinuiteten i leveranskedjorna för näringslivet och industrin. Klimatförändringsrisker som påverkar luftfarten hotar kontinuiteten i leveranskedjan för flygfrakt.  Störningar i leveranskedjan kan slutligen leda till ökade kostnader som kan påverka köparen, leverantören eller hela leveranskedjan.  Att säkerställa motståndskraften hos flygplatsinfrastrukturen är också avgörande för att säkerställa konnektiviteten för destinationer i regioner som är beroende av turism, och därmed också bidra till den ekonomiska utvecklingen inom denna sektor.