Anpassningsåtgärder för att öka flygplatsernas klimatresiliens

Flygplatser klassificeras ofta som nationell kritisk infrastruktur eftersom de spelar en viktig roll för både rörlighet och ekonomisk tillväxt. På grund av sin fasta infrastruktur och stora sårbarhet för omvälvande väderhändelser är de dock särskilt sårbara för de potentiella konsekvenserna av klimatförändringarna, som kan få både operativa och kommersiella konsekvenser. Det är därför nödvändigt att utveckla motståndskraften mot klimatrelaterade risker för att skydda den vitala flygplatsinfrastrukturen och säkerställa kontinuiteten i flygplatsverksamheten. 

Flygplatsers motståndskraft kan definieras som verksamhetens och infrastrukturens förmåga att motstå och återhämta sig från externa störningar som orsakas av nuvarande klimatvariationer och framtida klimatförändringar, inbegripet händelser med långsam start och effekter av ökad frekvens och intensitet av extrema händelser. Dessa effekter på flygplatserna förväntas inträffa vid olika tidpunkter och kan vara antingen intermittenta eller ihållande. Effekter som stigande havsnivåer och temperaturökningar kommer att upplevas ihållande men gradvis, vilket möjliggör långsiktig planering. Intermittenta störande vädereffekter såsom kraftiga nederbördshändelser eller konvektivt väder förväntas dock inträffa med ökad frekvens och/eller intensitet på grund av klimatförändringarna, vilket kräver åtgärder som kan tillämpas proaktivt beroende på situationen. 

Att bygga upp motståndskraft mot klimatförändringar och samtidigt hantera betydande trafiktillväxt är en dubbel utmaning. Dessa två frågor bör därför inte behandlas isolerat, utan parallellt. Det är särskilt viktigt att notera att det mest effektiva och kostnadseffektiva sättet att uppnå detta kan vara att utveckla motståndskraften mot klimatförändringar som en del av pågående operativa förbättringar och infrastrukturförbättringar. Om åtgärder vidtas för att utveckla en flygplats för att ta emot ett större antal passagerare och flygningar bör klimatresiliens ses som en integrerad del av detta. 

Burbidge (2016; 2018) ger en detaljerad översikt över de viktigaste klimatförändringsrisker som påverkar den europeiska luftfarten, deras inverkan på infrastruktur och drift av flygplatser och identifierade möjliga anpassningsåtgärder som gör det möjligt att hantera utmaningar som orsakas av klimatförändringarna: 

• Kraftiga nederbördshändelser kommer sannolikt att bli vanligare enligt klimatscenarier. Kraftigt regn kan påverka flygplatsens genomströmning genom att kräva ett större avstånd mellan flygplanen. Dessutom kanske den befintliga dräneringskapaciteten på flygplatsens yta inte är tillräcklig för att hantera mer frekventa och intensiva nederbördshändelser, vilket leder till en ökad risk för översvämning av start- och landningsbanor och taxibanor. Underjordisk infrastruktur, såsom elektrisk utrustning, kan också hotas av kraftiga regn översvämning. Eventuella anpassningsåtgärder bör syfta till att förbättra dräneringssystemets kapacitet och täckning och samtidigt öka vattentåligheten hos underjordisk infrastruktur (t.ex. vattentätning av elektriska kablar). 

• En minskning av den genomsnittliga nederbörden per år förväntas i vissa regioner, särskilt i Medelhavsområdet. Otillräcklig nederbörd kan leda till brist på vatten och vattenbegränsningar som kan påverka både flygplatsernas verksamhet och infrastruktur. Ökenspridning kan orsaka sandskador på flygplansskrov och motor, intrång av sanddyner till start- och landningsbanor och platta kan upplevas påverka driften av flygplatsen. Bland de lämpliga åtgärder som ska genomföras finns en ny vattenförvaltningsstrategi som är inriktad på vattenbesparing, återanvändning av vatten och lagring av regnvatten samt strukturella åtgärder för att skydda start- och landningsbanor från sanddyner. 

• Ökning av den årliga och dagliga maximala temperaturen förväntas tillsammans med värmeböljor, som sannolikt kommer att bli mer intensiva och ihållande. Riskerna för flygplatsinfrastrukturen omfattar värmeskador på asfalterade ytor på banor och platta i form av deformation, med konsekvenser för bärförmågan och hållbarheten. Det kommer också att finnas ett behov av ökad sommarkylning av flygplatsbyggnader; vissa byggnader kan uppleva överhettning som leder till hälsoproblem för passagerare och personal. Risker för extrem temperatur för drift inkluderar minskning av flygplansmotorns dragkraft, vilket i sin tur påverkar banlängdskraven för starter. Åtgärder som syftar till att öka motståndskraften mot temperaturökning kan delas in i åtgärder för flygplatsbyggnader och flygplatsutrustning (luftkonditionering, bättre isolering, utveckling av grön infrastruktur) och åtgärder för flyginfrastruktur (nya markmaterial som är resistenta mot värme, förlängning av banan, bättre kylning av utrustningen). 

• Vindriktningarna förväntas förändras oftare och snabbare, ökad avvikelse från den rådande vindriktningen kan leda till att banor upplever fler sidvindar. När det gäller flyginfrastrukturen kan skador orsakade av stark vind uppstå och byggandet av en ny sidvindsbana kan förefalla avgörande för att öka verksamhetens motståndskraft. 

• Prognoserna för stormarnas frekvens, läge och intensitet i Europa är osäkra, även om många studier visar att det totala antalet stormar på längre sikt kommer att minska medan de starkaste stormarna kommer att vara intensivare (särskilt i norra och västra Europa). På grund av temperaturökning och ökad insolation förväntas högre konvektionsintensitet orsaka driftsstörningar, ruttförlängningar och därmed sammanhängande förseningar. Större konvektiva system i mesoskala kan till och med ha potential att påverka flera flygplatser i regionen. Det finns olika anpassningsåtgärder som bör övervägas för att öka flygplatsernas motståndskraft mot extrema väderförhållanden, bland annat vindsäkring av flyginfrastruktur och omdirigering av flygplan. 

• Ökningen av havsnivån kan leda till permanent översvämning vid kustflygplatser och kapacitetsförlust om inte förebyggande åtgärder, såsom att bygga havsskydd, vidtas. På längre sikt kan den potentiella permanenta kapacitetsförlusten på vissa platser påverka den totala nätkapaciteten och driften. Effekterna av högre förekomst av stormvågor kan upplevas på kortare sikt och kan leda till en tillfällig kapacitetsminskning och ökade förseningar. 

• Trots att snöfallet i allmänhet förväntas minska kan det förekomma en ökning av tunga snöfallsdagar eller snöfall i nya områden, vilket innebär att vissa geografiska områden behöver förberedas för tungt vinterväder. Om så är fallet kommer det att bli nödvändigt att förbättra flygplatsen ´s vinterunderhållskapacitet. 

• Klimatförändringarna kan orsaka förändringar i både den lokala biologiska mångfalden och migrationsmönstren för vilda djur och växter, samt en potentiell ökning av riskerna för vilda djur och växter. Förändrade migrationsmönster kan påverka flygverksamheten och öka risken för fågelangrepp. 

I översikten ovan framhålls den stora variationen i de potentiella klimatförändringarnas effekter på europeiska flygplatser, som kan påverka ett mycket varierat utbud av infrastruktur och verksamhet, samt deras stora lokala särdrag. Åtgärder som syftar till att förbättra flygplatsens anpassningskapacitet (dvs. att förstå problemen, bedöma problemen, välja ut och genomföra anpassningsåtgärder, kommunikation och berörda parters engagemang) kräver därför en lokal strategi. 

Anpassningen av flygplatsinfrastruktur och flygplatstjänster är en del av de möjliga lösningarna för att säkerställa kontinuiteten i leveranskedjorna för affärs- och industrisektorn. Klimatförändringsrisker som påverkar luftfarten hotar kontinuiteten i leveranskedjan för flygfrakt.  Störningar i leveranskedjan kan slutligen generera ökade kostnader som kan påverka köparen, leverantören eller hela leveranskedjan.  Att säkerställa motståndskraften hos flygplatsinfrastrukturen är också avgörande för att säkerställa anslutbarheten för destinationer i regioner som är beroende av turism, och därmed också bidra till den ekonomiska utvecklingen inom denna sektor.   

De viktigaste berörda parterna i den process som syftar till att öka flygplatsernas motståndskraft mot klimatförändringar är flygplatsoperatörer, luftfartygsoperatörer (flygbolag), leverantörer av flygtrafiksystem och teknik- och byggföretag som genomför anpassningsåtgärderna. Dessa intressenter stöds av forsknings- och konsultföretag som tillhandahåller risk- och sårbarhetsbedömningar, klimatprognoser, väderprognoser och strategiska planeringstjänster.

Framgångsfaktorer för att initiera, utarbeta och genomföra flygplatsers planer för anpassning till klimatförändringarna är bland annat tillgång till tillräcklig information, effektivt deltagande av och samarbete med berörda parter, tillräckliga ekonomiska resurser och politiskt stöd.

De anpassningsåtgärder som allmänt anses vara kostnadseffektiva är de som också tillgodoser en flygplats operativa behov, t.ex. ökad flygplatskapacitet i fråga om antal passagerare och luftfartygsrörelser, samtidigt som de bidrar till att bygga upp motståndskraft mot klimatförändringar. Dessa åtgärder klassificeras som ”lågt beklagande”, ”ingen beklagande” och ”win-win”-åtgärder. Andra kostnadseffektiva åtgärder omfattar så kallade ”mjuka” åtgärder såsom utbildning av flygplatspersonal och utbyte av bästa praxis med andra flygplatser i regionen.

Även kompromisserna kan upplevas som att flygplatsernas anpassningsåtgärder kan medföra sårbarheter. Till exempel kan flygplatsen börja uppleva sidvindar men har ingen sidvindsbana. Detta kan medföra ett behov av en ny bana som leder till ändrade förfaranden och en ny utformning av luftrummet, vilket i sin tur kan medföra en ytterligare miljörisk på grund av omfördelningen av bullerpåverkan runt flygplatser.

Kostnaderna för att genomföra bygg- och driftsåtgärder på flygplatser varierar avsevärt beroende på den specifika åtgärden, flygplatsens storlek, klimatregionen och de klimatutmaningar som hanteras. I grund och botten är åtgärderna för att bygga upp den befintliga infrastrukturens motståndskraft, t.ex. vindsäkring av flygutrustning, billigare jämfört med nybyggd infrastruktur, t.ex. en ny bana som tar itu med högre förekomst av sidvind.

Win-win-åtgärder som tar itu med både flygplatsens utvecklingsfrågor (på grund av den gradvisa tillväxten av flygtrafiken) och samtidigt deras motståndskraft mot klimatförändringar har den största fördelen. När det gäller genomförandet av dessa åtgärder skulle det inte finnas någon konflikt mellan att främja flygplatsens ekonomiska intressen och att genomföra åtgärder för att anpassa flygplatsen till klimatförändringarna, som, om de genomförs separat, i hög grad skulle kunna påverka flygplatsens ekonomi. Därför är intressenternas motivation högre, och det är lättare att fördela ekonomiska resurser för dessa projekt. Flygplatser är i allmänhet viktiga ekonomiska knutpunkter, både när det gäller den verksamhet som genereras av flygplatspassagerare och när det gäller lufttransport av gods. Anpassningsåtgärder som säkerställer tillgången till tillförlitlig flygplatsinfrastruktur är avgörande för dessa ekonomiska verksamheter. Det är särskilt viktigt för brådskande transportverksamhet, såsom leverans i tid av biologiskt material för transplantationer. Finansieringskällorna för åtgärderna är vanligtvis företag som driver flygplatser och som kan få stöd från offentliga budgetar eller med hjälp av europeiska finansieringsinstrument.

Vid genomförandet av anpassningsåtgärderna bör hänsyn tas till den nationella och europeiska politik som rör skydd av miljö- och klimatsystemet. Dessutom måste anpassningsåtgärderna vara förenliga med internationellt fastställda standarder och regler för luftfarten för att säkerställa luftfartens tillförlitlighet och säkerhet. I luftfartsstrategin för Europa erkänns den avgörande roll som luftfarten spelar för att främja ekonomisk tillväxt, jobbskapande, handel och rörlighet i EU, och vikten av höga säkerhetsstandarder för sektorns konkurrenskraft i EU betonas. År 2015 lade kommissionen fram ett reviderat europeiskt flygsäkerhetsprogram som beskriver hur flygsäkerheten hanteras i EU.

Typisk tid som behövs för att förbereda och genomföra hela anpassningsstrategin för en flygplats är i storleksordningen år, normalt mellan 1-3 år. Genomförandet av enskilda åtgärder får dock endast ta månader om de är väl förberedda och genomförs på ett effektivt sätt. De viktigaste aspekterna av ett smidigt genomförande av anpassningsstrategin är ett effektivt samarbete mellan berörda parter och tillräckliga finansieringskällor.

Livslängden för de byggåtgärder som genomförs på flygplatsen är praktiskt taget obegränsad om de underhålls väl. De operativa åtgärdernas varaktighet är beroende av fördelningen av institutionella och personliga resurser samt berörda parters deltagande och samarbete.