Förbättring av bevattningseffektiviteten

Ständiga intressenterkan vara inblandade i alla åtgärder för att omorganisera bevattningssystem och bevattningsinfrastrukturer på grund av deras anmärkningsvärda sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Inte bara de viktigaste aktörerna inomjordbrukssektorn bör involveras, utan även de sektorer som konkurrerar med jordbruket om samma vattenresurser. Möjliga närliggande industrier skulle kunna involveras för att säkra soldrivna pumpar eller investera i klimatsmart teknik. Med tanke på de positiva förväntade effekterna på vattnetskretslopp som helhet förväntasmiljöorganisationer och icke-statliga organisationervara proaktiva närdet gäller att uppmuntraanvändningen av innovativa system för att förbättra bevattningen. Attsprida medvetenheten om överanvändning av vatten och hållbar användning - särskilt inom jordbrukssektorn - är avgörande och kan leda till potentiella positiva effekter pålandskapsnivå.

Utan anpassning avbevattningsmetoderna på gårdsnivåärdet sannolikt attgrödornainte kommer att klara sig i områden som ofta drabbasav torka,särskilt med tanke på de värsta klimatscenarierna. När anpassningen av bevattningssystemen genomförs kan gårdarnavara mycket bättre förberedda på att hantera vattenbrist som orsakas av klimatförändringarna. Landskapens funktion kan återställas eller upprätthållas genom återanvändning och lagring av vatten. Energi kan sparas genom effektiv bevattning planering och genomförande. Att spara energi- och vattenkostnader är ett av de största incitamenten som kan öka användningen av effektiva bevattningssystem. Energikostnaderna ökar och vattenavgifterna kan, även om de varierar mycket mellan olika länder, vara relevanta på gårdsnivå. 

Jordbrukarna är dock ofta ovilliga att tillämpa innovativa förvaltningsmetoder, eftersom alla ändringar av sedvanliga metoder är kostsamma och kräver insatser. Bristande kunskap, teknisk kapacitet eller platsspecifika vetenskapliga belägg är också hinder. System för godkännande av vattenuttag och prissättningsmekanismer för vatten i EU-länderna innehåller många undantag för vattenanvändning inom jordbruket.  Den gemensamma jordbrukspolitiken(GJP) har finansierat projekt och metoder som förväntas förbättra den hållbara vattenanvändningen.Detfinns dockfortfarande få incitament för jordbrukare att införa effektivare teknik (Europeiska revisionsrättens särskilda rapport, 2021).

Vattenpriserna och bevattningskostnaderna varierar mycket lokalt, och var och en har olika avgifter för vattenanvändning. Vissa betalar per hektar och får obegränsad vattenanvändning, vissa betalar per volym som pumpas från floden. Övriga kommuner tar ut en avgift per liter användning (Estevem.fl., 2015). Därför kan användningen av nya effektiva bevattningssystem som minskar den totala mängd vatten som används av jordbrukare ha olika effekter på kostnadsbesparingar, beroende på olika platser. Pumpar kan kosta mellan 3000-46000 euro. Kostnaderna beror på om de är diesel- eller eldrivna och om övervakningsverktyg och strömbrytare ingår. Rörledningen kan variera från 3,20–9,80 euro/m för bärbara rör eller 5,70–18,50 euro/m för underjordiska rör, beroende på diameter (GDMiljö, 2012). 

Anpassningsåtgärderna för bevattning visar på fördelar i alla områden med hög andel sötvattenanvändning inom jordbruket. Fördelarna kan endast realiseras om det konserverade vattnet lagras för effektiv och klimatsmart användning (dvs. torra dagar, med effektiva bevattningsmetoder). 

Genomförandet av bästa förvaltningspraxis inom bevattning åtföljs ofta av utbildningsprogram för jordbrukare,vilket förbättrar deras kunskap och medvetenhet om klimatförändringarna. 

Förbättrade bevattningssystem som effektivt använder vattenresurser minimerar påverkan på hela vattencykeln, med positiva effekter på hela ekosystemet. Energibesparingar och minskade utsläpp av växthusgaser är andra fördelar, särskilt om det energieffektiva systemet kombineras med användning av solpumpar. 

EU:s gemensamma jordbrukspolitik ger stöd till anpassningsåtgärder för bevattning som inbegriper hållbar vattenanvändning. Vissa åtgärder är obligatoriska för jordbrukarna, medan andra är beroende av jordbrukarnas frivilliga deltagande. Dessutom är både EU:sramdirektiv för vatten och dengemensamma jordbrukspolitikens tvärvillkorsmekanism (dvs. stöd som är beroende av miljökrav) avsedda att skydda de europeiska yt-och grundvattenförekomsterna. 

Dengemensamma jordbrukspolitikenkan stödjaen övergång till effektivare bevattningssystem och förbättrad vattenförvaltning på jordbruksmark. Exempel på åtgärder som får stöd är åtgärder för kunskaps- och informationsöverföring samt åtgärder för investeringar i fysiska tillgångar, t.ex. infrastruktur för vattenförsörjning och vattenbesparing. 

Med rätt teknik, utbildning och resurser kan bevattningsanpassningsåtgärder genomföras relativt snabbt (2-5 år). Detta kan kräva vissa lokala strukturella förändringar. 

Livslängden varierar mellan 5 och 15 år, beroende påspecific-måttet. Hur effektivt detta alternativ är på lång siktför att hantera vattenbristen inom jordbrukssektorn beror också på hur allvarliga klimatförändringarna kommer att bli i de europeiskaregionerna.