Förbättrad bevattningseffektivitet

S everal s takeholders kan vara inblandade i någon ction för att omorganisera bevattningssystem och infrastrukturer, för deras anmärkningsvärda sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Inte bara de viktigaste aktörerna inom jordbrukssektorn bör involveras, utan även de sektorer som konkurrerar med jordbruket om samma vattenresurser. Möjliga närliggande industrier skulle kunna involveras för att säkra soldrivna pumpar eller investera i klimatsmart teknik. Med tanke på de positiva förväntade effekterna på vattnets kretslopp som helhet förväntas miljöorganisationer och icke-statliga organisationer vara proaktiva när det gäller att uppmuntra användningen av innovativa system för att förbättra bevattningen. Att sprida kunskap om överanvändning av vatten och hållbar användning - särskilt inom jordbrukssektorn - är avgörande och kan leda till potentiella positiva effekter på landskapsnivå.

Utan adaptati on i vattenbevattningsmetoder på gårdsnivå är det sannolikt att grödor misslyckas i områden som är benägna att drabbas av torka, särskilt med tanke på de värsta klimatscenarierna. När anpassningen i bevattningssystem genomförs kan gårdarna vara mycket bättre förberedda på att hantera vattenbrist på grund av klimatförändringarna. Landskapens funktion kan återställas eller upprätthållas genom återanvändning och lagring av vatten. Energi kan sparas genom effektiv bevattningsplanering och implementering. Att spara energi- och vattenkostnader är ett av de största incitamenten som kan öka användningen av effektiva bevattningssystem. Kostnaden för energi ökar och vattenavgifter, även om de varierar kraftigt mellan olika länder, kan vara relevanta på gårdsnivå. 

Jordbrukarna är dock ofta ovilliga att tillämpa innovativa förvaltningsmetoder, eftersom alla ändringar av sedvanliga metoder är kostsamma och kräver insatser. Bristande kunskap, teknisk kapacitet eller platsspecifika vetenskapliga belägg utgör också hinder. Systemen för godkännande av vattenuttag och prissättningsmekanismer för vatten i EU-länderna innehåller många undantag för vattenanvändning inom jordbruket.  Den gemensamma jordbrukspolitiken har finansierat projekt och metoder som förväntas förbättra den hållbara vattenanvändningen. Det finns dock fortfarande få incitament för jordbrukare att införa effektivare teknik (Europeiska revisionsrättens särskilda rapport 2021).

Vattenpriserna och bevattningskostnaderna varierar mycket lokalt, och var och en av dem har olika taxor för vattenanvändning. Vissa betalar per hektar och får obegränsad vattenanvändning, vissa betalar per volym som pumpas från floden. Andra samhällen debiterar per liter användning (Esteve m.fl., 2015). Därför kan användningen av nya effektiva bevattningssystem som minskar den totala mängden vatten som används av jordbrukare ha olika inverkan på kostnadsbesparingar, beroende på olika platser. Pumpar kan kosta mellan 3000-46000 euro. Dessa kostnader beror på om de är diesel eller el, och om övervakningsverktyg och switchar ingår. Rörledningen kan variera från 3,20–9,80 euro/m för bärbara rör eller 5,70–18,50 euro/m för underjordiska rör, beroende på diameter (GD Miljö, 2012). 

Anpassningsåtgärderna för bevattning visar på fördelar i alla områden där jordbrukets andel av sötvattenanvändningen är stor. Fördelarna kan bara realiseras om det konserverade vattnet lagras för effektiv och klimatsmart användning (dvs. torra dagar, med effektiva bevattningsmetoder). 

Genomförandet av bästa förvaltningspraxis inom bevattning åtföljs ofta av utbildningsprogram för jordbrukare, vilket förbättrar deras kunskaper och medvetenhet om klimatförändringar. 

Förbättrade bevattningssystem som effektivt använder vattenresurser minimerar påverkan på hela vattencykeln, med positiva effekter på hela ekosystemet. Energibesparingar och minskade utsläpp av växthusgaser är andra fördelar, särskilt om det energieffektiva systemet kombineras med användning av solpumpar. 

EU:s gemensamma jordbrukspolitik ger stöd till bevattningsanpassningsåtgärder som inbegriper hållbar vattenanvändning. Vissa åtgärder är obligatoriska för jordbrukare, medan andra är beroende av jordbrukarnas frivilliga deltagande. Dessutom är både EU:s ramdirektiv för vatten och den gemensamma jordbrukspolitikens tvärvillkorsmekanism (dvs. stöd som villkoras av miljöskyldigheter) avsedda att skydda de europeiska yt-och grundvattenförekomsterna. 

Den gemensamma jordbrukspolitiken kan stödja övergången till effektivare bevattningssystem och förbättrad vattenförvaltning på jordbruksmark. Exempel på åtgärder som får stöd är åtgärder för kunskaps- och informationsöverföring samt åtgärder för investeringar i fysiska tillgångar, såsom infrastruktur för vattenförsörjning och vattenbesparing. 

Med rätt teknik, utbildning och resurser kan bevattningsanpassningsåtgärder genomföras relativt snabbt (2-5 år). Detta kan kräva vissa lokala strukturella förändringar. 

Livstiden varierar mellan 5 och 15 år, beroende på måttet i c . Hur effektivt detta alternativ är på lång sikt för att hantera vattenbristen inom jordbrukssektorn beror också på hur allvarliga klimatförändringarna kommer att bli i de europeiska regionerna.