Förbättrad bevattningseffektivitet

Markfuktighet, även kallat ”grönt vatten”, är den del av vattnets kretslopp som är tillgänglig för växternas rötter. Markfuktigheten sjunker under perioder med bristfällig nederbörd. Bevattning är det mest använda sättet att bekämpa markvattenbristen och därmed den överlägset vanligaste vattenanvändningen inom jordbruket. I Europa står jordbruket för omkring 32 % av det totala vattenuttaget, men i Medelhavsländerna uppgår det till omkring 80 % och däröver . Bevattningens roll och inverkan varierar mellan regionerna och de rådande klimatförhållandena: I södra Europa är bevattning en viktig ingrediens i jordbruksproduktionen, men i Central- och Nordeuropa bevattnas åkrarna sporadiskt och vanligtvis endast under torra sommarperioder.  

Enligt den senaste IPCC-rapporten (AR6) kommer markvattenhalten i södra Europa att minska. Mättnadsförhållanden och dränering kommer att bli alltmer sällsynta och begränsas till perioder på vintern och våren. Följaktligen kan efterfrågan på bevattningsvatten öka avsevärt för Medelhavsområdet. Bevattning kommer att bli nödvändig i vissa andra delar av Europa, medan efterfrågan kommer att minska i delar av norra Europa där nederbörden sannolikt kommer att öka. Energisektorn (vattenkraft) kommer att innebära ytterligare påfrestningar på vattenresurserna. Med denna utveckling krävs en mer robust vattenförvaltning och politik för att hantera den ökande konkurrerande efterfrågan mellan olika sektorer och användningsområden. 

Några sätt att förbättra bevattningseffektiviteten är: 

• En övergång från gravitationsbevattning till moderna trycksatta system (t.ex. dropp- och sprinklerbevattning) . Detta ger förbättrad transporteffektivitet och minskad efterfrågan på vatten för bevattning. Även känd som mikrobevattning, eller droppbevattningsteknik, sparar detta system vatten och energi genom att minska grödans transpiration, avdunstning och ytnivåavrinning.
• Underskottsbevattning (bevattning under fullt behov av vatten för grödor) som syftar till maximal produktion per förbrukad vattenenhet. En liten men växande mängd uppmärksamhet har ägnats åt detta tillvägagångssätt. Vattenproduktiviteten ökar under underskottsbevattning. Tillämpningen av denna teknik kräver dock anpassningar av jordbrukssystemen. Eftersom grödans reaktion på vattenstress varierar avsevärt behövs en god kunskap om grödans beteende för att tillämpa denna teknik. 
• Förbättrad bevattningstid (klimatsmart eller precisionsbevattning). Detta bygger på förbättrade väderprognoser, hydrologisk övervakning, system för tidig varning, förbättrad informations- och kommunikationsteknik (IKT) och väderbaserade jordbruksrådgivningstjänster för förebyggande och beredskap (se anpassningsalternativet för precisionsjordbruk). 

• Olika tekniker kan tillämpas på specifika grödor. Till exempel kan intermittent / automatisk bevattning (alternativ vätning och torkning) övervägas för paddies. Den använder vatten effektivt, minskar arbetskraftskostnaderna och ökar avkastningen (Masseroni et al. 2018). Denna teknik är ganska specifik för ris och kanske inte gäller för andra grödor. 

Förbättrad bevattning kan kompletteras med andra vattenbesparande alternativ (se till exempel alternativet om återanvändning av vatten för att motverka vattenbrist och markvattenbrist. Om förnybara energikällor (t.ex. solkraftpumpar) används för att driva dessa innovativa bevattningssystem kombineras vattenbesparing också med begränsning av klimatförändringar.  

S everal s takeholders kan vara inblandade i någon ction för att omorganisera bevattningssystem och infrastrukturer, för deras anmärkningsvärda sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Inte bara de viktigaste aktörerna inom jordbrukssektorn bör involveras, utan även de sektorer som konkurrerar med jordbruket om samma vattenresurser. Möjliga närliggande industrier skulle kunna involveras för att säkra soldrivna pumpar eller investera i klimatsmart teknik. Med tanke på de positiva förväntade effekterna på vattnets kretslopp som helhet förväntas miljöorganisationer och icke-statliga organisationer vara proaktiva när det gäller att uppmuntra användningen av innovativa system för att förbättra bevattningen. Att sprida kunskap om överanvändning av vatten och hållbar användning - särskilt inom jordbrukssektorn - är avgörande och kan leda till potentiella positiva effekter på landskapsnivå.

Utan adaptati on i vattenbevattningsmetoder på gårdsnivå är det sannolikt att grödor misslyckas i områden som är benägna att drabbas av torka, särskilt med tanke på de värsta klimatscenarierna. När anpassningen i bevattningssystem genomförs kan gårdarna vara mycket bättre förberedda på att hantera vattenbrist på grund av klimatförändringarna. Landskapens funktion kan återställas eller upprätthållas genom återanvändning och lagring av vatten. Energi kan sparas genom effektiv bevattningsplanering och implementering. Att spara energi- och vattenkostnader är ett av de största incitamenten som kan öka användningen av effektiva bevattningssystem. Kostnaden för energi ökar och vattenavgifter, även om de varierar kraftigt mellan olika länder, kan vara relevanta på gårdsnivå. 

Jordbrukarna är dock ofta ovilliga att tillämpa innovativa förvaltningsmetoder, eftersom alla ändringar av sedvanliga metoder är kostsamma och kräver insatser. Bristande kunskap, teknisk kapacitet eller platsspecifika vetenskapliga belägg utgör också hinder. Systemen för godkännande av vattenuttag och prissättningsmekanismer för vatten i EU-länderna innehåller många undantag för vattenanvändning inom jordbruket.  Den gemensamma jordbrukspolitiken har finansierat projekt och metoder som förväntas förbättra den hållbara vattenanvändningen. Det finns dock fortfarande få incitament för jordbrukare att införa effektivare teknik (Europeiska revisionsrättens särskilda rapport 2021).

Vattenpriserna och bevattningskostnaderna varierar mycket lokalt, och var och en av dem har olika taxor för vattenanvändning. Vissa betalar per hektar och får obegränsad vattenanvändning, vissa betalar per volym som pumpas från floden. Andra samhällen debiterar per liter användning (Esteve m.fl., 2015). Därför kan användningen av nya effektiva bevattningssystem som minskar den totala mängden vatten som används av jordbrukare ha olika inverkan på kostnadsbesparingar, beroende på olika platser. Pumpar kan kosta mellan 3000-46000 euro. Dessa kostnader beror på om de är diesel eller el, och om övervakningsverktyg och switchar ingår. Rörledningen kan variera från 3,20–9,80 euro/m för bärbara rör eller 5,70–18,50 euro/m för underjordiska rör, beroende på diameter (GD Miljö, 2012). 

Anpassningsåtgärderna för bevattning visar på fördelar i alla områden där jordbrukets andel av sötvattenanvändningen är stor. Fördelarna kan bara realiseras om det konserverade vattnet lagras för effektiv och klimatsmart användning (dvs. torra dagar, med effektiva bevattningsmetoder). 

Genomförandet av bästa förvaltningspraxis inom bevattning åtföljs ofta av utbildningsprogram för jordbrukare, vilket förbättrar deras kunskaper och medvetenhet om klimatförändringar. 

Förbättrade bevattningssystem som effektivt använder vattenresurser minimerar påverkan på hela vattencykeln, med positiva effekter på hela ekosystemet. Energibesparingar och minskade utsläpp av växthusgaser är andra fördelar, särskilt om det energieffektiva systemet kombineras med användning av solpumpar. 

EU:s gemensamma jordbrukspolitik ger stöd till bevattningsanpassningsåtgärder som inbegriper hållbar vattenanvändning. Vissa åtgärder är obligatoriska för jordbrukare, medan andra är beroende av jordbrukarnas frivilliga deltagande. Dessutom är både EU:s ramdirektiv för vatten och den gemensamma jordbrukspolitikens tvärvillkorsmekanism (dvs. stöd som villkoras av miljöskyldigheter) avsedda att skydda de europeiska yt-och grundvattenförekomsterna. 

Den gemensamma jordbrukspolitiken kan stödja övergången till effektivare bevattningssystem och förbättrad vattenförvaltning på jordbruksmark. Exempel på åtgärder som får stöd är åtgärder för kunskaps- och informationsöverföring samt åtgärder för investeringar i fysiska tillgångar, såsom infrastruktur för vattenförsörjning och vattenbesparing. 

Med rätt teknik, utbildning och resurser kan bevattningsanpassningsåtgärder genomföras relativt snabbt (2-5 år). Detta kan kräva vissa lokala strukturella förändringar. 

Livstiden varierar mellan 5 och 15 år, beroende på måttet i c . Hur effektivt detta alternativ är på lång sikt för att hantera vattenbristen inom jordbrukssektorn beror också på hur allvarliga klimatförändringarna kommer att bli i de europeiska regionerna.