Skapande av konstgjorda snödrivor för att förbättra Saimens ringmärkta säls fortplantningsframgång

Klimatförändringen utgör ett långsiktigt hot mot Saimens sälbestånd, eftersom en framgångsrik uppfödning av underarten är beroende av is- och snötäcke. Sälar föder vanligtvis en enda valp i en subnivean lair som ligger vid snödrift bildad på sjöns strandlinje. Ladan ger skydd mot rovdjur och hårt klimat, och mamma-valppar använder den under amningsperioden.

På vintrar med bra snöförhållanden hittas cirka 8% av valparna döda i lyaplatser. En mild vinter och brist på snö kan dock orsaka hög perinatal dödlighet (som 2006 och 2007, ca 30 %). Snötäcket i Saimen har varit exceptionellt tunt under några av de senaste åren. Till exempel var det under vintern 2014 total brist på vinddrivna snöhögar som behövdes för sälhålorna. Denna situation kan förvärras ytterligare av den globala uppvärmningen och relaterade förändringar i klimatförhållandena. Dessutom kan Saimensälarna inte flytta till mer gynnsamma områden som svar på klimatförändringen på grund av inlandssjöarnas habitat.

Saimens sälprojekt syftar till att minska de största hoten mot Saimens ringmärkta säl, som identifierades i Saimens strategi och handlingsplan för bevarande av sälar. Den syftar särskilt till att minska riskerna i samband med klimatförändringar, fiske och störningar orsakade av människan. Resultaten av projektet kommer att användas vid uppdateringen av bevarandestrategin och tillhörande förordningar.

Ett av huvudmålen med projektet är att underlätta anpassningen till klimatförändringarna genom att stapla upp konstgjorda snödrivor för att förbättra Saimensälens häckningsframgång under milda vintrar. Andra mål är att minska bifångstdödligheten genom att utveckla sälvänliga fiskemetoder, minska störningar orsakade av människan, involvera lokalbefolkningen i bevarandeåtgärder och öka deras medvetenhet samt uppdatera kunskapen om viktiga ekologiska frågor och om potentiella hot mot sälarna, som grund för ett effektivt bevarande och en effektiv övervakning.

Den konstgjorda snödriftsmetoden utvecklades vid Östra Finlands universitet. Dess fullskaliga genomförande som en ny bevarandemetod har gjorts under Life Saimaa Seal-projektet för att förbättra sälungarnas överlevnad under milda vintrar när snötäcket inte är tillräckligt för lyor.

Under vintrarna med dåliga snöförhållanden 2014-2016 staplades sammanlagt 519 konstgjorda snödrivor upp i sälens häckningsmiljö. Drifterna staplades årligen i januari och början av februari. Formen och storleken på de konstgjorda drivorna efterliknar de naturliga vinddrivna snöhögarna. Saimens ringmärkta sälhålor ligger på is i snödrivor längs strandlinjen. Man gjorde snödrivor staplade med hjälp av naturlig snö som samlats in i närheten av driftplatsen med hjälp av snöskyfflar och skjutbogserare och drivorna var belägna i närheten av de potentiella lyaplatserna. Minsta snötäcke på is för att göra en snödrift är cirka 5 centimeter. De exakta måtten på snödriften beror på plats och mängden snö som finns tillgänglig. Snödrivor bör dock vara tillräckligt stora för stora födelsehålor, det vill säga cirka 1 m höga, 3-6 m breda och 8-15 m långa.

Över 200 personer var inblandade i att göra snödrivorna, och de flesta av dem var volontärer. Baserat på den årliga lairräkningen (2014–2016) under mars–april förefaller metoden med konstgjord snödriva vara en effektiv bevarandeåtgärd. informerade lokala volontärarbetare är väl lämpade för dess genomförande. Under dessa tre vintrar användes majoriteten (>75 %) av de konstgjorda snödrivorna av sälar som lyaplatser, och under den exceptionellt milda vintern 2014 föddes över 90 % av de observerade ungarna i dessa drivor. På grund av denna bevarandeåtgärd var den perinatala dödligheten betydligt lägre jämfört med tidigare vintrar med dåliga snöförhållanden.

Life Saimaa-sälprojektet genomför också andra åtgärder som inte direkt tar itu med klimatförändringarnas effekter utan minskar säldödligheten och därmed ökar sälarnas motståndskraft även mot klimatförändringar. Säkra gösnät (en typ av fiskfälla som används av yrkesfiskare, för abborre och gös) har utvecklats i samarbete med lokala yrkesfiskare. Nästan 300 nätredskap för fritidsfiskare har också ersatts av sälsäkra fiskfällor (en annan typ av fiskeredskap som är mindre än det fykenät som främst används av yrkesfiskare). Målet är att totalt 500 drivgarn ska ersättas av sälsäkra fiskfällor under projektets gång (alltså senast 2018). Dessutom har nästan 1 500 proppar, som gör de traditionella fiskfällorna sälsäkra (genom att förhindra att öppningens maximala bredd är bredare än 15 cm och därmed blockerar sälarna långt in i fällan), getts ut gratis. Utöver dessa konkreta åtgärder kan fritidsfiskare underteckna ett frivilligt åtagande om att använda sälsäkra fiskemetoder även utanför fiskebegränsningsperioden. Hittills har över 400 fiskare undertecknat åtagandet.

Förvaltningsplaner för Natura 2000-områden som är viktiga för Saimens ringsäl har utarbetats eller håller på att utarbetas och 34 ha mark (öar) och 670 ha vatten har anskaffats för naturskydd. Slutligen genomförs också ett antal initiativ för ökad medvetenhet och utbildning.

Forststyrelsen, Parker & Wildlife Finland ansvarar för de flesta av Saimens säls bevarande- och uppföljningsåtgärder. Östra Finlands universitets forskning har spelat en avgörande roll för att utveckla den konstgjorda snödriftsmetoden och delta i årliga lair-räkningar.

Volontärernas roll är också oerhört viktig både för att göra snödrivorna och för att övervaka och utvärdera befolkningsdynamiken. Under årens lopp har erfarna lokala volontärer deltagit i den årliga inventeringen av Saimens ringmärkta säl. Dessa volontärer känner till de krävande fältarbetsförhållandena på isen och de ringmärkta sälarnas traditionella häckningsplatser. Life Saimaa-sälprojektet syftade till att bygga upp ett större nätverk av volontärer baserat på denna inledande grupp av nyckelvolontärer för att täcka sälens hela distributionsområde för att förbereda sig för de eventuella utmaningarna med ett varmare vinterklimat. Utöver naturvårdarna deltog fritidsfiskare, politiker (lokala och nationella), beslutsfattare, lokalbefolkning, sommarboende och medlemmar i flera icke-statliga organisationer. Det är således ett bra exempel på hur en konkret bevarandeakt kan leda till öppenhet och engagemang hos lokalbefolkningen för bevarande och föra människor samman.

Under vintrarna 2014-2016 krävdes en enorm insats för att stapla upp de konstgjorda snödrivorna på grund av de dåliga snöförhållandena på Saimen. Sammanlagt har över 200 volontärer gjort detta arbete möjligt. Under cirka två veckors årlig drift 2014 och 2016, då genomförandet av de konstgjorda snödrivorna täckte större delen av sälens utbredningsområde, arbetade volontärerna sammanlagt 169 (dvs. åtta månader) respektive 247 (nästan 12 månader) heltidsdagar. Förutom volontärer och Forststyrelsen deltog också några samarbetspartner, som Östra Finlands universitet, WWF Finland och lokala närings-, trafik- och miljöcentraler, i förverkligandet av de konstgjorda snödrivorna i en anmärkningsvärd insats. Det totala antalet konstgjorda snödrivor som staplades upp var 240 år 2014 och 211 år 2016. Under vintern 2015 staplades totalt 68 konstgjorda snödrivor upp i den centrala delen av sjön där snöförhållandena var svagast, och volontärer spelade också en avgörande roll då.

De konstgjorda snödrivorna har visat sig vara en effektiv metod för att minska valpdödligheten under vintrar med dåliga snöförhållanden. Den perinatala dödligheten varierade från 8 % till 16 % under dessa tre vintrar (2014–2016) när konstgjorda snödrivor staplades som en bevarandeåtgärd, medan den perinatala dödligheten under tidigare milda vintrar, innan metoden utvecklades, har legat nära 30 % (t.ex. 2006 och 2007). Sälarna har accepterat cirka 75% av konstgjorda snödrivor som en lya plats och under de senaste tre vintrarna totalt 59% av observerade valpar föddes i konstgjorda snödrivor.

Projektet har tilldelats priset för biologisk mångfald 2013-2014 av Finlands nationella kommitté för IUCN, Internationella naturvårdsunionen. De preliminära resultaten har också väckt intresse utanför Finland eftersom en ny, enkel och innovativ lösning för att mildra klimatförändringens negativa effekter på en starkt hotad befolkning har testats.

Den konstgjorda snödriftsmetoden är dock effektiv endast så länge det finns lite snö och sjön har sammanhängande istäcke. Redan nu har mängden snö och/eller is varit en begränsande faktor på vissa områden även för de konstgjorda snödrivorna. Därför har utveckling och testning av långvariga artificiella lyastrukturer också inletts i detta projekt för att försäkra skydd för de nyfödda Saimaa-sälvalparna i framtiden.

Den totala budgeten för Life Saimaa Seal-projektet är 5 261 612 euro. Av den totala budgeten finansieras 75 % av EU:s Life+-fond för natur och biologisk mångfald. Åtgärden ”Förbättra fortplantningsvillkoren för Saimens säl med konstgjorda snödrivor” är en av de 63 åtgärderna i projektet, och kostnaderna för denna särskilda åtgärd är cirka 4 % av den totala projektbudgeten.

De flesta (59 %) av de ungar som föddes under 2014–2016 föddes i lyor som gjorts i konstgjorda snödrivor och den perinatala dödligheten var betydligt lägre jämfört med tidigare vintrar med dåliga snöförhållanden när metoden inte användes, vilket belyser teknikens användbarhet och framgång (för ytterligare information se avsnittet ”Framgång och begränsande faktorer”).

Saimensälen har IUCN-status som utrotningshotad (EN) underart och i habitatdirektivet är statusen en art som behöver strikt skydd (rådets direktiv 92/43/EEG, bilaga IV). Enligt den senare är försämring och förstörelse av en livsmiljö, parningsplats och viloplats som är viktig för överlevnaden av en art (eller underart) under strikt skydd förbjuden. Därför har Life-projektet fått tillstånd från det lokala centrumet för ekonomisk utveckling, transport och miljö för att stapla upp de konstgjorda snödrivorna vid sälens upplagsplatser. Dessutom är följande rättsliga aspekter relevanta för projektet för bevarande av Saimensälen.

Bevarandepolitik

Saimens ringmärkta säl skyddades år 1955 genom en förordning grundad på jaktlagen. År 1993 överfördes det rättsliga skyddet till naturskyddslagen, och ansvaret för skötseln överläts till miljöministeriet och i praktiken till Parks & Wildlife Finland, som är ett offentligt ämbetsverk som ingår i det statliga företaget Forststyrelsen. En bevarandestrategi och handlingsplan för Saimens säl antogs 2011 och håller för närvarande på att uppdateras.

Bevarandeområden och bevarandeprogram

I Saimens sjödistrikt var grundandet av Borgholmens nationalpark 1956 en viktig faktor för skyddet av Saimensälen (9 600 hektar, vinterbestånd av 65-86 sälar). Kolovesi nationalpark grundades 1990 och skyddet av Saimens ringmärkta säl var den viktigaste bidragande faktorn till bevarandet av området (2 300 ha, vinterbeståndsapp). 9–12 sälar). Det finns också några privatägda naturskyddsområden som inrättats för att skydda Saimensälen.

Finlands nationella strandskyddsprogram antogs 1990. Det ger också möjlighet att skydda Saimens ringmärkta säls häckningsmiljöer. I Saimen omfattar programmet 92 000 ha (främst vattenområden). Större delen av sälens utbredningsområde ingår i Natura 2000-nätverket. Natura 2000-områden omfattar totalt 157 426 ha (33 022 ha mark, 124 404 ha vatten). Shoreline Conservation Programme och Natura 2000-nätverket täcker ungefär 70 % respektive 95 % av de stränder där sälarnas lya är belägen. För att genomföra Natura 2000-nätverkets bevarandeprogram och bevarandemål har naturskyddsområden inrättats och områden anskaffats för statens bevarandeändamål. Genomförandet av Natura 2000-nätverket sker också med hjälp av markanvändningsplaner i enlighet med markanvändnings- och bygglagen, fiskebegränsningar enligt fiskelagen och inrättande av begränsningsområden enligt den lagstiftning som reglerar användningen av motorfordon i terräng.

Fiskebegränsningar

I Saimen har fisket varit begränsat sedan 1980-talet för att skydda Saimens ringmärkta säl. Stängningar och begränsningar av fisket är de viktigaste bevarandeåtgärderna för populationen av ringsäl och begränsningsområdena har ökat från 1,5 % till ca 60 % av sjöns yta. För närvarande har förordningen om fiskebegränsning (259/2016) en rumslig (som omfattar ca 60 % av sjön) och två tidsmässiga (vårtid och året runt) fiskebegränsningar. Under våren (15 april–30 juni), som är den mest kritiska perioden för ungarnas överlevnad, är det förbjudet att använda nät. Användningen av de flesta typer av dödliga fiskeredskap för sälar (t.ex. fiskfällor med en öppning som är bredare än 15 cm, nät med stark mask, krokar som agnas med fisk och flertrådiga nät) är förbjuden året runt. Trots den geografiska utvidgningen 2016 är förordningens arealtäckning fortfarande mindre än häcknings- eller utbredningsområdet för Saimens ringmärkta säl, särskilt i sjöns norra och södra delar. Utöver dekretet genomförs också frivilliga fiskebegränsningsavtal i vattenområden nära dekretområdet (som omfattade 81 km² i september 2016). Ekonomisk ersättning betalas till vattenägare (ägarna av fiskerätten) för att underteckna det frivilliga fiskebegränsningsavtalet i eller i närheten av dekretområdet.

Konstgjorda snödrivor byggdes årligen (2014-2016) under en kort period (ett par veckor per vinter och före reproduktionssäsongen). Drifterna kommer att staplas upp även i framtiden, om de behövs på grund av dåliga snöförhållanden.

Konstgjorda snödrivor varar bara en häckningssäsong och behöver därför byggas om varje år. Den konstgjorda snödrivningsmetoden kommer att ingå i poolen av etablerade bevarandemetoder för Saimens ringmärkta säl.

Raisa Tiilikainen
Project Manager
Metsähallitus Parks & Wildlife Finland
Tel.:  +358 40 754 1449
E-mail: raisa.tiilikainen@metsa.fi

Miina Auttila
miina.auttila@metsa.fi

Livsmiljöprogrammet