eea flag

Klicka på bilden för att komma till fyradagarsprognosen för UV-index från Copernicus atmosfärövervakningstjänst

Hälsofrågor

Solbränna (dvs. hudrodnad; solerytem) och garvning är de mest kända hälsoeffekterna av överdriven ultraviolett (UV) exponering (DWD, 2015). Kronisk exponering för UV-strålning kan orsaka degenerativa förändringar i celler, fibrösa vävnader och blodkärl, vilket under en livstid kan leda till icke-melanom hudcancer. Periodisk exponering för höga doser av UV-strålning som orsakar solbränna, särskilt i barndomen, är kopplad till (maligna) melanom (mer allvarlig typ av hudcancer, en av orsakerna till dödsfall i cancer) (DWD, 2015), särskilt bland dem med hudtyper som är benägna att bränna (IARC, n.d.).

Långvarig exponering för UV-strålning spelar en roll i utvecklingen av grå starr och andra ögonsjukdomar som orsakar en stor del av synnedsättningen världen över. Onormala hudreaktioner på grund av ljuskänslighet, såsom fotodermatoser och fototoxiska reaktioner på läkemedel kan också förekomma (Lucas et al., 2019).

Små mängder UV-strålning är dock avgörande för D-vitaminsyntes som krävs för benhälsa (SERC, n.d.) och immunfunktion med fördelar för hudsjukdomar som psoriasis (Lucas et al., 2019). Därför är måttlig exponering för solljus fördelaktigt för hälsan, särskilt i högre geografiska breddgrader. WHO m.fl. (2002) ”Globalsolar UV Index – A Practical Guide”sammanfattar hälsoeffekterna av exponering för UV-strålning.

Observerade effekter

Förekomsten av malignt melanom i gleshyade populationer har ökat under de senaste årtiondena, till stor del i samband med personliga vanor i samband med solexponering (DWD, 2015; Lucas et al., 2019). Över hela världen kan 76 % av de nya fallen av melanom tillskrivas ultraviolett strålning, främst i Nordamerika, Europa och Oceanien (Hiatt och Beyeler, 2021). I Europa hade Norge, Nederländerna, Danmark, Sverige och Tyskland den högsta andelen nya fall av melanom per 100 000 invånare i Europa 2018 (WCRF, n.d.). Melanom skördar årligen mer än 20 000 liv i Europa (Forsea, 2020). Förutom påverkan på huden är långvarig exponering för UV-strålning kopplad till en stor andel av synnedsättningen över hela världen (Lucas et al., 2019).

Förväntade effekter

UV-strålning påverkas i allmänhet av förändringar i det stratosfäriska ozonskiktet och globala klimatförändringar. Minskat stratosfäriskt ozon gör det möjligt för mer UV-B (som har en högre frekvens än UV-A, vilket är mer skadligt för oss) att nå jordens yta. Omvänt minskar ökningen av molntäcke, föroreningar, damm, rök från bränder och andra luftburna och vattenburna partiklar relaterade till klimatförändringar UV-ljuspenetrationen (SERC, n.d.).

I hela Europa har trenderna för UV-strålning varierat avsevärt under de senaste årtiondena. Medan en ökande trend i UV-strålning har observerats i södra och centrala Europa sedan 1990-talet har den minskat på högre breddgrader, med aerosoler (små fasta eller flytande partiklar i luften) och molntäckning som påverkar dessa trender. I Centraleuropa befanns förändringarna i aerosoler under perioden 1947–2017 vara den främsta orsaken till de dekadala variationerna i den solstrålning som når jordens yta (Wild m.fl., 2021). Uppgifter som registrerats vid fyra europeiska stationer under 1996–2017 visar vidare att långsiktiga förändringar i UV-strålning inte bara främst beror på förändringar i aerosoler, utan även på förändringar i molnighet och ytalbedo (andelen solljus som reflekteras av jordens yta), medan förändringar i det totala ozonskiktet spelar en mindre viktig roll (Fountoulakis m.fl., 2019). I Östeuropa ledde minskningen av både totalt ozon och grumlighet mellan 1979 och 2015 till en ökning av den dagliga UV-strålningen på marknivå som kan påverka människors hud (den erytemiska dagliga dosen) med upp till 5–8 % per årtionde (Chubarova m.fl., 2020).

Klimatförändringarna förändrar UV-exponeringen och påverkar hur människor och ekosystem reagerar på UV. För de nordiska länderna verkar exceptionellt långa perioder av klar himmel och inspelade torra och varma förhållanden vara den främsta orsaken till ovanligt höga UVI-värden under sommaren 2018. Sådana exceptionella förhållanden är en del av rekordhöga värmeböljor som drabbade stora delar av Central- och Nordeuropa och har förekommit oftare under de senaste årtiondena. Den underliggande kopplingen till klimatförändringar som orsakar uppvärmning av Arktis och ökande värmeböljor är under utredning (Bernhard m.fl., 2020).

Framtida regionala UV-strålningsprognoser under klimatförändringar beror främst på molntrender, aerosol- och vattenångstrender och stratosfäriskt ozon. När det gäller Centraleuropa anges i IPCC:s bedömningsrapport 6 att en ökning av ytstrålningen har låg tillförlitlighet, särskilt på grund av oenighet om molntäcket i globala och regionala modeller samt vattenånga. Regionala och globala studier visar dock att det finns ett medelhögt förtroende för att öka strålningen i södra Europa och minska strålningen i norra Europa (Ranasinghe m.fl., 2021).

Dessutom leder stigande temperaturer i samband med klimatförändringar till beteendeförändringar, såsom ökad tid utomhus och utsöndring av skyddskläder som leder till mer UV-strålningsexponering och hudcancer än med lägre temperaturer. Men när temperaturen är mycket hög spenderar människor mindre tid utomhus än de gör med små temperaturökningar, vilket minskar exponeringen för UV-strålning. Även om sociala beteenden är svåra att förutsäga, kommer effekterna av mänskligt beteende som svar på temperaturökningar sannolikt att vara en viktigare faktor för hudcancerfrekvensen än ökningen av UV-strålningen i sig (Hiatt och Beyeler, 2020).

Politiskasvar

Förebyggandet av UV-strålningens negativa hälsoeffekter omfattar en tvådelad strategi i politiken, som syftar till att minska UV-strålningen i sig å ena sidan och öka medvetenheten om hälsoriskerna med UV-exponering å andra sidan.  För det första syftar Montrealprotokollet från 1987 (Unep 2018) och EU:s ”ozonförordning” från 2009 till att minska uttunningen av stratosfäriskt ozon. Denna politik har lett till minskad konsumtion av ozonnedbrytande ämnen globalt och i EU, som redan har uppfyllt sina mål i linje med Montrealprotokollet, men som aktivt fortsätter sin utfasning. Till följd av detta verkar ozonhålets omfattning (dvs. den del av stratosfären över Antarktis som är mest utarmat på ozon) plana ut. Mer behöver dock göras för att minska den globala användningen av ozonnedbrytande ämnen (EEA, 2021).

För det andra genomförs utbildningskampanjer som syftar till att öka medvetenheten om de faror som är förknippade med överdriven exponering för UV-strålning på internationell nivå. Exempelvis främjar och utvärderar INTERSUN-programmet (ett samarbete mellan WHO, FN:s miljöprogram, Meteorologiska världsorganisationen, Internationella centret för cancerforskning och Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning) forskning om UV-strålningens hälsoeffekter och utvecklar lämpliga åtgärder genom riktlinjer, rekommendationer och informationsspridning (WHO, N.D.). År 2006 lade Europeiska kommissionen fram en rekommendation om märkning av solskyddsmedel för att göra det möjligt för konsumenterna att göra välgrundade val (2006/647/EG).

På nationell nivå tillhandahåller många EU-medlemsstater prognoser för UV-index (UVI) och tillhörande hälsoråd. UVI rapporteras ofta under sommarmånaderna tillsammans med väderprognosen i tidningar, på TV och på radio. UVI-prognoser på nationella språk finns tillgängliga för många europeiska länder från deras meteorologiska tjänster (se exempel här). UVI-tittare på engelska och för hela Europa är tillgängliga från t.ex. den tyska meteorologiska tjänsten, den nederländska tjänsten för övervakning av troposfäriska utsläpp och Meteorologiska institutet.

FUrther-information

Referenser

Language preference detected

Do you want to see the page translated into ?

Exclusion of liability
This translation is generated by eTranslation, a machine translation tool provided by the European Commission.