Upptining av permafrost

Hälsofrågor

Permafrost är det året runt frusna lagret av jord och berg, som täcker en fjärdedel av jordens norra halvklot. Den överlagras av ett ”aktivt jordlager” som tinar och fryser säsongsvis, kan stödja växttillväxten och samtidigt fungera som en insolation som håller permafrosttemperaturen under 0 °C. I Europa finns permafrost i polarområdena i den höga arktiska delen av Svalbard och i de norra delarna av de nordiska länderna samt i höghöjdsbergen i Norden och Alperna. Den globala uppvärmningen orsakar att permafrost tinar, vilket kan påverka människors hälsa negativt via flera vägar, inklusive vattenkvalitet, fysiska faror, infrastrukturskador, utsläpp av farligt avfall, jordbruk, livsmedelstrygghet och livsmedelssäkerhet och exponering för patogener.

Vattenkvalitet

Upptining av permafrost frigör grundvatten från frusna jordar, förändrar hydrologiska vägar, skapar mer avrinning och påverkar grundvattenbildningsprocesserna. Upptining av permafrost frigör också naturligt lagrade spårämnen (inklusive kvicksilver) och större joner i vattenvägar (Colombo m.fl., 2018; Lamontagne-Hallé m.fl., 2018). Detta försämrar dricksvattenkvaliteten, som om den konsumeras i stora mängder kan leda till utvecklings-, immun- och reproduktionsstörningar, neurotoxicitet, cancer och andra hälsoeffekter (WHO, 2022).

Fysiska faror, skador på infrastruktur och utsläpp av farligt avfall

Försämring av permafrost och upptining kan orsaka förflyttning av fruset skräp och jordskred, vilket utgör ett direkt hot mot människor. Det minskar också infrastrukturens stabilitet (inklusive byggnader, vägar, järnvägslinjer), vilket kan leda till minskad tillgång till grundläggande tjänster för redan avlägsna samhällen. Detta kan allvarligt påverka lokalsamhällenas försörjningsmöjligheter, vilket leder till psykiska (Bell m.fl., 2010) och fysiska hälsoeffekter, inbegripet skador och dödsfall (IPCC, 2022). Upptining av permafrost kan också destabilisera industriområden (inklusive infrastruktur för lagring och bortskaffande av avfall) och orsaka skador på deponier, borrplatser, lagringstankar och rörledningar, vilket utgör hälsorisker för människor. Dessutom kan farliga ämnen, inklusive kemiskt och radioaktivt avfall, som tidigare lagrats i permafrost också släppas ut (Langer m.fl., 2023). Kontakt med dessa farliga material kan leda till ett antal hälsorisker, bland annat strålsjuka, cancer och fysiologiska funktionsnedsättningar (Miner m.fl., 2021).

Jordbruk, livsmedelstrygghet och livsmedelssäkerhet

Förändringar av permafrosten påverkar jordbruket och renskötseln, vilket direkt påverkar försörjningsmöjligheterna för lokalsamhällen som är beroende av dessa metoder, vilket leder till höga stressnivåer och dålig psykisk hälsa samt dålig fysisk hälsa till följd av minskad vatten- och livsmedelstillgång (Jungsberg m.fl., 2022). Permafrost tining kan också leda till livsmedelskontaminering och tillhörande livsmedelsburna sjukdomar i lokalsamhällen på grund av den lägre effektiviteten av permafrost för naturlig matkylning (Parkinson och Evengård, 2009).

Kvicksilver som frigörs genom upptining av permafrost kan också utgöra hälsorisker via livsmedelskedjan eftersom det mycket potenta neurotoxinmetylkvicksilveret ackumuleras i fisk och artiska däggdjur som sälar (WHO, 2017). Människor som bor i Artic löper särskilt stor risk för kvicksilverförgiftning och därmed sammanhängande utvecklingssjukdomar och neurologiska sjukdomar (t.ex. Minamata-sjukdomen), eftersom fisk och artiska däggdjur utgör en stor del av kosten (Nedkvitne m.fl., 2021).

Ökad exponering för patogener

Upptining av permafrost kan också leda till ökad exponering för patogener, både direkt genom frisättning av patogener som tidigare varit frysta i permafrost (Miner m.fl., 2021) och indirekt genom förbättrade villkor för sjukdomsöverföring (t.ex. våta eller mossliknande jordar gynnar myggförädlingsförhållanden och utbredningen av vektorburna sjukdomar, näringsrikare vatten på grund av upptining av permafrost ökar patogenvirulensen i fisk och ökar risken för livsmedelsburna sjukdomar) (Wu m.fl., 2022; Wedekind m.fl., 2010). Särskilt varma år har förknippats med ökade risker för frisättning av tidigare frysta mjältbrandsbakterier och mjältbrandsutbrott, ett allvarligt hot mot både människors hälsa och boskapen (dvs. deras inkomstkälla) i arktiska besättningar (Stella et al., 2020).

Mänskliga bosättningar med risk för permafrost upptining av 2060

Source: Ramage et al., 2021

Kartan visar nuvarande (2017) bosättningar på permafrost (i) hotas av permafrost tina där människor kommer att behöva anpassa sig till förändringar i samband med permafrost förlust av 2060 (bruna prickar), och (ii) de som kommer att förbli permafrost bosättningar i 2060 (gröna prickar). Av alla europeiska bosättningar med permafrost kommer endast två bosättningar i Norge och mindre än hälften av de nuvarande bosättningarna på Grönland fortfarande att vara belägna på permafrost år 2060.

_{Källa: Ramage m.fl., 2021}