Shigellos

Shigellos är en relativt ovanlig sjukdom i Europa, vilket leder till gastrointestinala problem orsakade av Shigella-bakterier. Ändå är det en hälsorisk för vissa befolkningsgrupper och i vissa länder, även i den utvecklade världen. I Europa importeras en sjättedel till en tredjedel av fallen av resenärer (ECDC, 2014–2024). Infektioner uppstår efter sväljning av fekal kontaminering. Sjukdomen drabbar särskilt små barn i utvecklingsländer och utbrott förekommer ofta under förhållanden med dålig vattenförsörjning och sanitära anläggningar, vilket årligen leder till omkring 160 000 dödsfall i hela världen (Chung The m.fl., 2021). Ändå är sjukdomen underrapporterad och ofta feldiagnostiserad. Särskilt oroande är Shigella-bakteriernas multiresistens i olika regioner (Lampel et al., 2018).

Anmälningsfrekvens för shigellos totalt och inhemska fall (karta) och rapporterade fall (graf) i Europa

_{Källa: ECDC, 2024, Surveillance Atlas of Infectious Diseases} (övervakningsatlas över infektionssjukdomar).

_{Anmärkningar: Karta och diagram visar uppgifter för EES-länderna. De gränser och namn som visas på denna karta innebär inte att Europeiska unionen officiellt godkänner eller godtar dem. De gränser och namn som visas på denna karta innebär inte att Europeiska unionen officiellt godkänner eller godtar dem. Sjukdomen är anmälningspliktig på EU-nivå, men rapporteringsperioden varierar mellan länderna. När länder rapporterar noll fall visas anmälningsfrekvensen på kartan som ”0”. När länder inte har rapporterat om sjukdomen under ett visst år syns inte andelen på kartan och är märkt som ”ej rapporterad” (senast uppdaterad i juli 2024).}

Källa & - överföring

Shigellos överförs främst genom fekal kontaminering från en smittad person till en annan persons mun. Infekterade personer som inte tvättar händerna noggrant efter avföring kan orsaka nya infektioner genom direkt fysisk kontakt (inklusive sexuell kontakt) eller indirekt genom att förorena mat eller vatten. I Europa är sexuell överföring en vanlig smittväg idag. Patienter kan överföra sjukdomen så länge som Shigella-bakterierna utsöndras i avföring, vilket i allmänhet är under den akuta infektionen men kan fortsätta i upp till 4 veckor eller ibland flera månader.

Vid sidan av person-till-person infektioner är förorenad obehandlad mjölk och mjölkprodukter eller okokta grönsaker andra överföringsvägar (Gerba, 2009). Dessutom kan flugor överföra Shigella-bakterier från latriner till avtäckt mat (Gerba, 2009). Utanför människokroppen kan Shigella bara överleva en kort tid (Niyogi, 2005). Anmärkningsvärt kan sjukdomen manifestera sig redan vid mycket låga doser av mindre än tio bakterieceller, vilket är mer än tio tusen gånger lägre än för de flesta andra bakterieinfektioner (Chung The et al., 2016).

Utbrott förekommer oftast på platser där många människor är tillsammans (t.ex. i fängelser, institutioner för barn, daghem eller mentalsjukhus), särskilt när den personliga hygienen är dålig, samt bland män som har sex med män (Rebmann, 2009).

Hälsoeffekter

Shigella infektioner kan ha milda till svåra symtom, med vissa smittade personer upplever även inga symtom. Om symtomatisk, symtomen varar vanligtvis mellan 4 och 7 dagar, och de flesta patienter återhämta sig utan medicinska ingrepp med undantag för korrekt rehydrering. Symtomen uppträder snabbt, ungefär en till tre dagar efter infektionen och omfattar diarré – ofta med slem och/eller blod, feber, illamående, magkramper och ibland smärtsam urinering eller avföring. Shigellabakterierna kan också producera toxiner som cirkulerar i blodet hos en infekterad person (toxemi). I svårare fall kan avföringen vara blodig och slemmig (dysenteri) och komplikationer kan följa, såsom försvagade tarmmuskler (vilket leder till rektal framfall), appendicit eller en livshotande koloninflammation. Även uttorkning, låg salthalt (hyponatremi) eller sockernivåer (hypoglykemi) i blodet, neurologiska infektioner (meningit), inflammation i benen (osteomyelit), artrit, bölder i mjälten eller vaginala infektioner kan bero på shigellos. Bland de farligaste kliniska manifestationerna är anfall, neurologiska skador eller en ökning av vita blodkroppar som efterliknar leukemi. Som långsiktiga effekter kan patienter utveckla ett irritabelt tarmsyndrom, artrit eller hemolytiskt uremiskt syndrom, vilket påverkar de röda blodkropparna, njurarna och nervsystemet (Pacheco & Sperandio, 2012).

Dödlighet & dödlighet

I EES-länderna (utom Schweiz och Turkiet på grund av avsaknad av uppgifter) under perioden 2007–2023:

• 80 014 infektioner (ECDC, 2024)

• 18 dödsfall (ECDC, 2024) och en total dödlighet på 0,025 %. Dödligheten varierar dock med bakteriestammen och patientens tillstånd och kan stiga till 20 % för inlagda patienter (Bagamian m.fl., 2020; Ranjbar m.fl., 2010).

• Den ökande incidenstrenden mellan 2015 och 2019, efter en minskning av antalet rapporterade fall mellan 2007 och 2014. Under 2020 minskade antalet rapporterade fall drastiskt, vilket kan ha berott på underrapportering och minskad exponering till följd av reserestriktioner, sociala restriktioner och hygienåtgärder i samband med covid-19-pandemin.

• Fram till 2019 var omkring hälften av fallen reserelaterade. Överföring sker oftast via mat, och mindre ofta genom sexuell och personlig kontakt.

(ECDC, 2014–2024)

Fördelning över befolkningen

• Åldersgrupp med den högsta sjukdomsfrekvensen i Europa: barn under 5 år och män mellan 25 och 44 år (ECDC, 2014–2024)
• Grupper med risk för en allvarlig sjukdomsförlopp: barn under 10 år, personer som saknar god hälso- och sjukvård eller står inför osäker livsmedelsförsörjning, äldre och personer med försvagat immunsystem (Kotloff m.fl., 2018; Niyogi, 2005 ; Launay m.fl., 2017)

Klimatkänslighet

Klimatmässig lämplighet

Shigellabakterier växer bäst vid omgivningstemperaturer mellan 21 och 38 °C. Det optimala pH-intervallet är mellan 5,8 och 6,4 (Ghosh et al., 2007).

Säsongsbundenhet

I Europa förekommer de flesta infektioner under sensommaren/hösten (ECDC, 2014–2024).

Effekter av klimatförändringar

Ökade temperaturer, regnmängder och luftfuktighet både påskyndar bakteriell reproduktion och ökar risken för förorenat (drickande) vatten, vilket kan öka risken för shigellosinfektion. Studier i Asien tyder på att förändringar i klimatförhållandena kan förändra det geografiska fördelningsmönstret för Shigella-bakterier och öka risken för shigellosinfektion (Song et al., 2018; Chen m.fl., 2019). Detta kan indirekt påverka den europeiska befolkningen eftersom en del av shigellosinfektionerna i Europa är reserelaterade.

Förebyggande & Behandling

Förebyggande åtgärder

• Ökad medvetenhet om effektiviteten i handtvätt och allmän hygien, särskilt vid resor i regioner med dåliga hygieniska förhållanden eller vid hantering av livsmedel
• Identifiering och stängning av förorenade vattenkällor
• Isolering av patienter i vårdinrättningar för att förhindra utbrott
• Övervakningssystem gör det möjligt att upptäcka sjukdomar och vidta efterföljande åtgärder för att begränsa utbrott och minska antalet fall
• Vaccinet är i en experimentell fas

(Nationella akademier för vetenskap, teknik och medicin, 2020; Sciuto m.fl., 2021)

Behandling

• Rehydrering, anti-diarré eller feberreducerande läkemedel
• Antibiotika kan förkorta varaktigheten av potentiell överföring och sjukdom. Multiresistenta och omfattande läkemedelsresistenta stammar blir allt mer problematiska för högriskgrupper.

(Kotloff m.fl., 2018; CDC, 2022)

Referenser

Bagamian, K. H. m.fl., 2020, Heterogenitet i enterotoxinproducerande Escherichia coli- och shigellainfektioner hos barn under 5 år från 11 afrikanska länder: En subnationell metod för att kvantifiera risk, dödlighet, sjuklighet och tillväxthämning, The Lancet Global Health 8(1), e101–e112. https://doi.org/10.1016/S2214-109X(19)30456-5

CDC, 2022, Centers for Disease Control and Climate Change Impact, https://www.cdc.gov. Senast hämtad augusti 2022.

Chen, C.-C., et al., 2019, Epidemiologic features of shigellosis and associated climate factors in Taiwan, Medicine 98(34), e16928. https://doi.org/10.1097/MD.0000000000016928 (inte översatt till svenska).

Chung The, H., m.fl., 2021, Evolutionary histories and antimicrobial resistance in Shigella flexneri and Shigella sonnei in Southeast Asia, Communications Biology 4(1), 353. https://doi.org/10.1038/s42003-021-01905-9

Chung The, H., et al., 2016, The genomic signatures of Shigella evolution, adaptation and geographical spread, Nature Reviews Microbiology 14(4), 235–250. https://doi.org/10.1038/nrmicro.2016.10

ECDC, 2014–2022, Annual epidemiological reports for 2012–2020 – Shigellosis. Finns på https://www.ecdc.europa.eu/en/shigellosis/surveillance-and-disease-data. Senast hämtad augusti 2023.

ECDC, 2024, Surveillance Atlas of Infectious Diseases (övervakningsatlas över infektionssjukdomar). Finns på https://atlas.ecdc.europa.eu/public/index.aspx. Senast hämtad september 2024.

Gerba, C. P., 2009, Miljööverförda patogener. I Environmental microbiology, Academic Press, s. 445–484. https://doi.org/10.1016/B978-0-12-370519-8.00022-5.

Ghosh, M., et al., 2007, Prevalens av enterotoxinproducerande Staphylococcus aureus och Shigella spp. I vissa raw street vended indiska livsmedel, International Journal of Environmental Health Research 17(2), 151–156. https://doi.org/10.1080/096031207012

Kotloff, K. L., et al., 2018, Shigellosis The Lancet 391(10122), 801–812. https://doi.org/10.1016/S0140-6736(17)33296-8

Lampel, K. A., et al., 2018, A Brief History of Shigella, EcoSal Plus 8(1), 1–25, https://doi.org/10.1128/ecosalplus.ESP-0006-2017

Launay, O., et al., 2017, Säkerhetsprofil och immunologiska svar av ett nytt vaccin mot Shigella sonnei administrerat intramuskulärt, intradermalt och intranasalt: Resultat från två parallella randomiserade kliniska fas 1-studier på friska frivilliga vuxna i Europa, EBioMedicine, 22, 164–172. https://doi.org/10.1016/j.ebiom.2017.07.013

Niyogi, S. K., 2005, Shigellosis, The Journal of Microbiology 43(2), 133–143.

Pacheco, A. R., & Sperandio, V., 2012, Shiga-toxin i enterohemorragisk E. coli: Regulation and novel anti-virulence strategies, Frontiers in Cellular and Infection Microbiology 2, 2235–2988. https://doi.org/10.3389/fcimb.2012.00081 (ej översatt till svenska).

Ranjbar, R., et al., 2010, Fatality due to shigellosis med särskild hänvisning till molekylär analys av Shigella sonnei-stammar som isolerats från de dödliga fallen, Iranian Journal of Clinical Infectious Diseases 5(1) 36–39.

Rebmann, T., 2009, Spotlight on shigellosis, Nursing 39(9), 59–60. https://doi.org/10.1097/01.NURSE.0000360253.18446.0f

Song, Y. J., et al., 2018, The epidemiological influence of climate factors on shigellosis incidence rates in Korea, International Journal of Environmental Research and Public Health 15(10), 2209. https://doi.org/10.3390/ijerph15102209 (inte översatt till svenska).