Planering av markanvändning

Huvudbudskap

• Markanvändningsplanering har identifierats som en av de mest effektiva processerna för att underlätta lokal anpassning till klimatförändringar. Befintliga processer och verktyg som är tillgängliga genom den kommunala markanvändningsplaneringsprocessen i EU, inklusive officiella planer, zonindelning och/eller utvecklingstillstånd, bidrar till att minimera utvecklingsriskerna för en kommun från de förväntade effekterna av ökade översvämningar, skogsbränder, jordskred och/eller andra naturliga faror på grund av ett förändrat klimat.

Konsekvenser, sårbarheter och risker

Europa är en av de mest intensivt använda kontinenterna i världen. Landet har den största andelen mark (upp till 80 %) som används för bebyggelse, produktionssystem (särskilt jord- och skogsbruk) och infrastruktur. Motstridiga krav på markanvändning uppstår dock ofta, vilket kräver beslut som innebär hårda kompromisser.

Markexploatering, stadsutbredning och ekonomisk verksamhet leder till fragmentering av livsmiljöer, vilket minskar ekosystemens motståndskraft. Fragmenteringen påverkar alla områden i Europa, även mycket glest befolkade områden. Övervakning av fragmentering stöder politiska åtgärder som syftar till att säkerställa att återstående livsmiljöer kan stödja den biologiska mångfalden.

Markanvändningsplanering har identifierats som en av de mest effektiva processerna för att underlätta lokal anpassning till klimatförändringar. Befintliga processer och verktyg som är tillgängliga genom den kommunala markanvändningsplaneringsprocessen i EU, inklusive officiella planer, zonindelning och/eller utvecklingstillstånd, bidrar till att minimera utvecklingsriskerna för en kommun från de förväntade effekterna av ökade översvämningar, skogsbränder, jordskred och/eller andra naturliga faror på grund av ett förändrat klimat.

Politisk ram

Beslut om fysisk planering och förvaltning fattas vanligtvis på lokal eller regional nivå, t.ex. som en del av stadsplanering eller jord- och skogsbruksmetoder. Europeiska kommissionen har dock en roll att spela när det gäller att se till att medlemsstaterna tar hänsyn till miljöhänsyn i sina planer för markanvändning och i sin praxis för integrerad markförvaltning. Till exempel påverkar tillämpningen av direktivet om strategisk miljöbedömning och direktivet om miljökonsekvensbedömning, men även sektorsbestämmelser som ramdirektivet för vatten, översvämningsdirektivet, den gemensamma jordbrukspolitiken och TEN-T den lokala markanvändningspolitiken.

Det sätt på vilket vi använder vår mark har störst inverkan på våra utsläpp av växthusgaser. Mer än hälften av våra bruttoutsläpp av växthusgaser (metan, dikväveoxid och koldioxid) kommer från jordbruket. Djuruppfödning står till exempel för en stor del av våra totala metanutsläpp. I juli 2021 antog kommissionen en rad lagstiftningsförslag om hur den avser att uppnå klimatneutralitet i EU senast 2050, inbegripet delmålet om en nettominskning av växthusgasutsläppen med minst 55 % fram till 2030. I paketet föreslås en översyn av flera delar av EU:s klimatlagstiftning, bland annat transport- och markanvändningslagstiftningen.

Enligt gällande EU-lagstiftning som antogs i maj 2018 måste EU:s medlemsstater säkerställa att bokförda växthusgasutsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning eller skogsbruk balanseras av minst motsvarande bokförda upptag av koldioxid_från atmosfären under perioden 2021–2030. LULUCF-förordningen genomför överenskommelsen mellan EU:s ledare i oktober 2014 om att alla sektorer bör bidra till EU:s utsläppsminskningsmål för 2030, inbegripet markanvändningssektorn.

De europeiska ekonomierna och människors välbefinnande är beroende av naturresurser, inbegripet råvaror och utrymme (markresurser), samt miljöförhållanden som är gynnsamma för tillhandahållandet av ren luft, vatten och hälsosamma livsmedel. I det åttonde miljöhandlingsprogrammet angessom ett av de prioriterade målen ”kontinuerliga framsteg när det gäller att förbättra och integrera anpassningsförmågan, bland annat på grundval av ekosystemstrategier, stärka motståndskraften och anpassningen och minska miljöns, samhällets och alla sektorers sårbarhet för klimatförändringar, samtidigt som förebyggandet av och beredskapen inför väder- och klimatrelaterade katastrofer förbättras”. Ett av de nödvändiga villkoren för att uppnå de prioriterade målen är att ta itu med markförstöring och säkerställa skydd och hållbar användning av mark.

Förbättra kunskapsbasen

Den europeiska klimatriskbedömningen 2024 innehåller en omfattande bedömning av de stora klimatrisker som Europa står inför i dag och i framtiden. I rapporten identifieras 36 stora klimatrisker som hotar vår energi- och livsmedelstrygghet, ekosystem, infrastruktur, vattenresurser, finansiella system och människors hälsa, även med tanke på risken för sektorn för markanvändningsplanering.

Copernicus landövervakningstjänst tillhandahåller fjärranalysdata om marktäckning och förändringar av marktäckningen . Marktjänsten är indelad i fyra huvudkomponenter, varav två är de viktigaste när det gäller markanvändning:

• Den alleuropeiska tjänsten ger information om marktäckning och markanvändning och dess förändringar, samt biogeofysiska parametrar på europeisk nivå med hög upplösning. Den alleuropeiska komponenten samordnas av Europeiska miljöbyrån (EEA) och producerar Corine Land Cover-dataset, högupplösta lager, biofysiska parametrar och European Ground Motion Service. CORINE Land Cover tillhandahålls för 1990, 2000, 2006, 2012 och 2018. Detta vektorbaserade dataset omfattar 44 marktäckes- och markanvändningsklasser. Tidsserien innehåller också ett markbyteslager som belyser förändringar i marktäckning och markanvändning.
• Den lokala tjänsten är inriktad på olika hotspots, det vill säga områden som är utsatta för specifika miljöutmaningar och problem. Den lokala komponenten samordnas av Europeiska miljöbyrån och syftar till att tillhandahålla specifik och mer detaljerad information som kompletterar den information som erhålls genom den alleuropeiska komponenten. Den lokala komponenten är inriktad på olika hotspots, dvs. områden som är utsatta för specifika miljöutmaningar och miljöproblem.

Ytterligare dataset från Copernicus, såsom ogenomtränglighet och andra högupplösta tematiska skikt, och Urban Atlas har utvecklats för att komplettera tidsseriedata från Corine Land Cover och används för ytterligare bedömningar såsom markåtervinning och fragmentering av landskapet.

EEA:s viktigaste datakälla är Copernicus landövervakningstjänst, som omfattar Corine Land Cover-datauppsättningen som togs fram för 1990, 2000, 2006, 2012 och 2018 och bygger på samarbete med EES-medlemmar och samarbetande länder samt Copernicusprogrammet. Det är till exempel grunden för indikatorn för markutnyttjande. Europeiska miljöbyrån får tekniskt stöd från European Topic Centre on Urban, Land and Soil Systems (ETC/ULS).