5.4 Hantering av klimatförändringar genom anpassning och begränsning

Begränsning av klimatförändringarnas effekter genom minskade utsläpp av växthusgaser och anpassning till de risker som klimatförändringarna medför är två kompletterande strategier för att ta itu med klimatförändringarna. Eftersom både begränsning och anpassning tar itu med samma orsak till påverkan måste de arbeta på ett integrerat sätt för att framgångsrikt uppnå sina respektive mål. Dessutom kan olika anpassningsåtgärder bidra till att begränsningsmålen uppnås och vice versa, vilket maximerar de potentiella sidovinsterna.

Ett beslut om begränsning eller anpassning fattas vanligtvis på olika förvaltningsnivåer och av olika grupper av beslutsfattare. Den största skillnaden mellan dessa två politikområden är att begränsningsinsatser bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser, medan anpassningsinsatser bidrar till att öka motståndskraften mot klimatförändringarnas effekter.  För att anpassa de två rekommenderas starkt att intressenter som företräder begränsningsplanering och genomförande involveras i anpassningsplanerings- och genomförandecykeln för kontinuerlig återkoppling och korskontroll (se även steg 1.3 och steg 1.6).

Följande överväganden kan vara till hjälp för att fastställa samspelet mellan begränsning och anpassning:

• Påverkar anpassningsåtgärder begränsningsmålen? Vissa anpassningsåtgärder kan till exempel kräva ökad energianvändning. Att välja att använda energi från förnybara energikällor kommer att möjliggöra färre negativa kompromisser med begränsningen.

• Påverkar begränsningsåtgärderna anpassningsmålen? Till exempel kan beskogning som syftar till att öka koldioxidbindningen som en begränsningsåtgärd i en torr region orsaka större efterfrågan på begränsade och minskande vattenresurser, vilket begränsar anpassningspotentialen. Konkurrens om markresurser kan också uppstå mellan begränsnings- och anpassningsåtgärder. Integrerad planering rekommenderas därför starkt för att identifiera den mest fördelaktiga kombinationen av begränsnings- och anpassningsåtgärder.

• Finns det andra processer som påverkar både begränsnings- och anpassningsåtgärder? Det kan vara processer inom olika politiska områden och beslutsområden som har potential att indirekt påverka både begränsning och anpassning, t.ex. fysisk planering för markanvändning och stadsplanering, planering av vattenresurser, katastrofriskhantering, strategisk utvecklingsplanering, budgetöverväganden, infrastrukturprojekt, hälso- och sjukvårdspolitik och socialpolitik osv. Integrering (se steg 5.3)av begränsnings- och anpassningsöverväganden inom alla relevanta beslutsområden är avgörande för att säkerställa samstämmighet mellan de olika strategiska målen.

• Finns det beslut som förbättrar sidovinsterna eller leder till kompromisser mellan anpassning och begränsning? Det kan vara beslut som är direkt relevanta för både anpassning och begränsning, men som inte uttryckligen tar hänsyn till sidovinster och kompromisser, t.ex. när det gäller vattenfördelning mellan vattenkraft och konsumtionsanvändning, budgetanslag för begränsnings- och anpassningsåtgärder, övervakningssystem som omfattar både anpassning och begränsning, beslut om medietäckning som gynnar antingen begränsning eller anpassning på ett obalanserat sätt. I samtliga fall där beslut fattas med direkt inverkan på både anpassning och begränsning rekommenderas starkt att mekanismer inrättas för att uttryckligen ta itu med samspelet.

De viktigaste stadssektorerna med de största synergieffekterna mellan anpassning och begränsning är fysisk planering, energi och byggande/byggnader (se steg 2.3).

För att på lämpligt sätt ta itu med dessa sammanlänkningsaspekter måste begränsningsöverväganden inkluderas under hela anpassningscykeln, framför allt vid identifiering, bedömning och val av anpassningsalternativ (se steg 3 och steg 4). Den utvecklade anpassningsstrategin och handlingsplanen (se steg 5.1)bör också ta upp samspelet och synergierna med begränsningsinsatser.