Stöd till nödlägen i samband med klimatförändringar i Finland – ”The mind of eco-anxiety”

Klimatförändringarna kommer inte bara att påverka den fysiska hälsan utan också få konsekvenser för den psykiska hälsan och välbefinnandet (Lawrance m.fl., 2021). Forskningen om dess psykologiska effekter har dock i allmänhet varit begränsad och, om den tas upp, fokuserad på effekterna av extrema händelser snarare än de mer långsiktiga och gradvisa effekterna på den psykiska hälsan (Burenby m.fl., 2021). Ändå finns det ett antal framväxande begrepp som erkänner några av de indirekta psykiska hälsoeffekterna, inklusive de av ekoångest och klimatångest (Wuet al. 2020). Eftersom de i allt högre grad manifesteras i samhället, särskilt bland ungdomar (t.ex. Wu m.fl., 2020; Hickman m.fl., 2021), tas de upp i stor utsträckning i medierna och i en växande mängd forskning (Pihkala, 2020a, 2020b). Ekoångest är ångesten och ångesten över den ekologiska krisen (Pihkala, 2020b), medan klimatångest erkänner sådana konsekvenser av klimatförändringarna specifikt (Clayton, 2020). De kan manifesteras i olika och komplexa former; Vissa symtom har konstaterats omfatta allmän rädsla och oro, sorg, skuld, hopplöshet, tvångstankar, panikattacker, sömnlöshet och andra (se t.ex. Pihkala, 2020a, 2020b; Wu m.fl., 2020).

Forskare har efterlyst åtgärder för att erkänna och ta itu med klimatångest i praktiken, särskilt för ungdomar (Wuet al., 2020; Hickman m.fl., 2021). En nyligen genomförd EEA-analysvisade dock att endast ett fåtal EES-medlemmar och samarbetande länder har övervägt möjliga psykiska hälsoeffekter av klimatförändringar i sin nationella anpassnings- och folkhälsopolitik. Finland är ett av de få länder som i viss utsträckning tog itu med klimatångest, men förebyggande åtgärder och särskilda åtgärder för att ta itu med klimatförändringarnas inverkan på den psykiska hälsan måste genomföras inom social- och hälsovården (Burenby m.fl., 2021).

Grundarna av projektet ”Sinne för ekoångest” noterade ökande psykiska hälsoutmaningar kopplade till klimatförändringarna i Finland och bestämde sig för att ta itu med dem genom att använda sin expertis för att erbjuda psykiskt hälsostöd. Projektet syftar därför till att

• Ge människor i alla åldrar verktyg för att hantera och reglera känslor som upplevs i form av miljö- eller klimatångest, och på så sätt bygga upp deltagarnas motståndskraft. Projektet är öppet för en allmän publik, men det riktar sig främst till människor som är sårbara för framväxande miljöångest, inbegripet de som arbetar med eller studerar miljövetenskap. personer med en stark miljöidentitet, ungdomar, och individer med andra belastande livserfarenheter.
• Öka medvetenheten för att initiera offentliga samtal, bland annat för att främja erkännande bland dem som upplever symtom men kan vara omedvetna om dess orsak eller sätt att hantera dem.
• Förespråkar för erkännande av eko-ångest och eko-känslor (känslor relaterade till miljön) som ett större samhällsfenomen i stället för en psykiatrisk diagnos eller ett individuellt problem.
• Initiera åtgärder bland olika organisationer och andra samhällsaktörer för att införliva kunskap om miljökänslor i sitt arbete med olika grupper av människor i hela samhället.

 Dessutom syftar projektet till att främja vikten av övergripande psykiskt välbefinnande.

För att uppnå sina mål utnyttjar projektet social- och mentalvårdspersonalens befintliga kompetens och expertis för att hantera andra psykiska hälsoproblem. Deras kunskap om lösningar som redan används i stor utsträckning inom social- och mentalvården överförs till ett nytt arbetsområde, dvs. hantering av miljökänslor, främst klimatförändringar. Projektets verksamhet omfattar tre pelare (som alla är kostnadsfria för deltagarna):

• Medvetenhet: Kampanjer för att öka medvetenheten om miljöångest.
• Stöd: direkt psykiskt stöd till en bred publik.
• Utbildning: för yrkesverksamma som arbetar med dem som redan upplever eller sannolikt kommer att uppleva svåra känslor i samband med miljöförändringar.

Medvetenhet: Kampanjen ”Let’s talk about eco-emotions” inleddes i mars 2021, med en uppmaning till miljönödläge som stöddes av alla nationella organisationer som arbetar med psykisk hälsa. Dessutom anordnade ”sinnet för miljöångest” ett antal webbinarier om ämnet under 2021 med inriktning på den sociala sektorn och hälso- och sjukvårdssektorn, icke-statliga organisationer samt offentliga och privata aktörer. Webbplatsen Ympäristöahdistus.fi lanserades i februari 2021 för att samla in och tillhandahålla aktuell information och resurser om ämnet samt tillhandahålla nytt material och informationspaket. Dessa inkluderade hänvisningar till vetenskapliga artiklar; En översikt över olika psykoterapimetoder för att hantera problemet. samt korta informationsartiklar publicerade i samarbete med experter. Dessutom genomfördes flera offentliga engagemangsaktiviteter, bland annat följande:

• Produktion av flera poddavsnitt, varav ett riktar sigtill ungdomar som tvekar att skaffa barn på grund av globala miljöförändringar.
• Organisation av gruppkonversationschattar för att specifikt nå ut till jordbrukare och landsbygdsbefolkningar. Dessa samhällens försörjning påverkas direkt av klimatförändringarna, men deras röster hörs inte i de offentliga debatterna.

Informationskampanjerna nådde cirka 3 570 000 visningar via olika kanaler. Under 2022 planerar projektet att fokusera mer på ungdomsorganisationer och utbildningssektorn.

Stöd: För direkt psykiskt stöd till dem som drabbats av ekoångest har projektet utvecklat en gruppbaserad modell för att hantera miljökänslor, som fokuserade på:

• Erkänna miljökänslor och hantera dem.
• Lära sig coping färdigheter.
• Att bygga en stödjande gemenskap.
• Förstärkning av framtidsperspektiven.

Stödgrupper planerades, främst inriktade på ungdomar, även om människor i alla åldrar kan delta. Konceptet föreställde sig 3-5 stödsessioner, som helst inkluderade 10-15 deltagare och en facilitator från projektgruppen, vanligtvis med bakgrund inom socialt arbete och / eller mentalvård. Medan sessionerna inledningsvis innehöll allmän information om klimatångest fokuserade de senare på de verktyg och färdigheter som finns tillgängliga för att hantera ”miljökänslor” för att ge mer utrymme åt deltagarnas egna erfarenheter och uppfattningar. Fokus låg på gruppbildning och gruppdynamik för att underlätta delning av känslor och kamratstöd. Projektet har utbildat ett antal volontärer under hösten 2021, som senare kommer att kunna leda gruppmöten själva och därmed utöka verksamheten över hela landet. Ytterligare ett utbildningstillfälle planeras till april 2022. Volontärledda grupper har dock ännu inte genomförts i praktiken.

Projektet erbjöd dessutom workshops om hur man kan hantera eko-/klimatångest, genom att förmedla verktyg och aktiviteter som kan förbättra det psykiska välbefinnandet och hjälpa till att uttrycka de känslor som upplevs.

Mindfulnessövningar integrerades också och vikten av empati, både mot andra och sig själva, betonades. Deltagarna stöddes i att hjälpa till att hitta och följa meningsfullhet och deras viktigaste värderingar, och hur detta kan främja psykiskt välbefinnande och förmågan att bli aktiv på lämpliga sätt.

I början av 2022 deltog omkring 360 deltagare (främst i åldersgruppen 20–30 år) i 30 workshoppar om miljökänslor och stödgrupper.

Utbildning: Slutligen organiserade ”sinnet för miljöångest” aktiviteter inriktade på yrkesverksamma inom utbildning, hälso- och sjukvård och socialt arbete, för att utbilda dem i hur man hanterar människor som lider av ångest i samband med miljöförändringar. De tre timmar långa utbildningarna förmedlade verktyg för att underlätta diskussioner och upptäcka befintliga emotionella och psykosociala färdigheter, och för att känna igen och bearbeta eko-känslor och eko-ångest inom sina målgrupper (och sig själva) mer specifikt. Ytterligare två timmars webbinarier med liknande innehåll och gästtalare hölls också för att rikta sig till en mer allmän publik. Till stöd för verksamheten har en ”liten vägledning om miljöångest – informationspaket för lärare och utbildare” färdigställts. Materialet har också översatts till svenska för att utöka dess räckvidd.

För att locka deltagare nådde initiativet ut till naturskyddsorganisationer, aktivistgrupper och universitet. Eftersom den senare presenterade en särskild målgrupp, höll projektet deltagande föreläsningar för personal och workshops för studenter vid Helsingfors universitet för att diskutera vilken modell av psykiskt hälsostöd de skulle vilja anta och vilken typ av känslomässigt stöd som skulle vara till nytta.

Omkring 1 160 yrkesverksamma (främst kvinnor) deltog i ett 30-tal utbildningar och andra informationsevenemang.

Idén till projektet initierades av Tunne ry - en icke-statlig organisation som grundades 2018 för att ta itu med frågor om psykisk hälsa i samband med klimat- och miljöförändringar - tillsammans med den internationellt erkända forskaren av ekologiska känslor, docent Panu Pihkala från Helsingfors universitet. Den utvecklades och genomfördes sedan tillsammans med två andra finländska organisationer: Nyyti ry, en organisation som särskilt främjar psykisk hälsa bland studerande, och MIELI Mental Health Finland, som strävar efter att ge krisstöd och förebygga psykisk ohälsa i det finländska samhället och är världens äldsta icke-statliga organisation för psykisk hälsa. Projektet finansieras av STEA, Finansieringscentralen för social- och hälsovårdsorganisationer i Finland.

Ytterligare samarbete finns med:

• Fakulteten för biologi och miljövetenskap vid Helsingfors universitet
• Maaseudun tukihenkilöverkko, ett stödjande nätverk av landsbygdsbefolkning och jordbrukare
• FEE, Stiftelsen för miljöfostran i Finland
• Väestöliitto, en icke-statlig organisation som förbättrar människors välbefinnande och kopplingen mellan människor

Under projektplaneringsprocessen genomfördes en behovsbedömning genom en enkätundersökning med cirka 500 deltagare från allmänheten. Pilotgrupper och workshoppar inrättades dessutom för att testa projektets tillvägagångssätt. Personliga möten planerades, men på grund av covid-19-pandemin flyttades verksamheten online.

Den finansiering som fanns tillgänglig under tre år bidrog till att projektet genomfördes på ett framgångsrikt sätt, eftersom det möjliggjorde kostnadsfri tillgång för deltagarna. Projektet fick positiv feedback från deltagarna (högt intresse för att få kunskap om eko-ångest och eko-känslor, förbättrat välbefinnande och känsla av gemensam förståelse), vilket uppmuntrade till en fortsättning av projektet. Stort medieintresse resulterade i flera inbjudningar till olika evenemang. En offentlig person (the Shouting Man) bidrog till initiativets framgång och utökade dess räckvidd.

En av de största utmaningarna för projektet berodde på att all verksamhet måste överföras online på grund av covid-19-pandemin. Detta påverkade projektets förmåga att nå ut till människor och få kontakt med dem på ett mer meningsfullt sätt. Kortare, mindre djupgående online-workshopformat förbereddes för att stödja deltagarnas intresse och uppmuntra deras aktiva deltagande.

En annan utmaning var det begränsade deltagandet i de chattar som anordnades specifikt för landsbygdssamhällen och jordbrukare och det begränsade deltagandet av personer som redan har starka miljöidentiteter (t.ex. aktivistgrupper) i projektverksamheten. Därför bör en bättre integrering av emotionellt stöd inom klimataktivitetsgrupperna uppmuntras, i stället för att externa organisationer för psykisk hälsa involveras.

STEA, Finansieringscentralen för social- och hälsovårdsorganisationer i Finland, försåg projektet med 640 000 euro under en treårsperiod (2020–2022).

Detta gjorde det möjligt för fyra anställda (två heltidsanställda, två deltidsanställda) att ägna sin fulla uppmärksamhet åt projektet och kostnadsfritt tillhandahålla psykiskt hälsostöd till deltagarna. Detta har i sin tur gynnat de många deltagarna och kommer sannolikt att gynna många fler på ett indirekt sätt på grund av utbildningar för yrkesverksamma, tillhandahållande av resurser på projektets webbplats, nyutvecklade praktiska koncept och ökad medvetenhet kring ämnet. Dessutom kan främjandet av psykisk hälsa i samband med klimatförändringar vara en viktig drivkraft för att främja effektiva klimatåtgärder.

Projektet var ett nedifrån och upp-initiativ som inte följde någon särskild lagstiftning. Finland har dock erkänt klimatförändringarnas potentiella effekter på den psykiska hälsan i social- och hälsovårdsministeriets plan för anpassning till klimatförändringarna (2021), inbegripet miljö- eller klimatångest.

Idén att ta itu med psykisk ohälsa i samband med miljö- och klimatförändringar förverkligades i Tunne ry:s stiftelse 2018, med ett projektförslag från alla berörda aktörer som lämnades in i mitten av 2019. Projektgenomförandet inleddes i början av 2020 för att fortsätta fram till slutet av 2022, under den nuvarande finansieringsperioden. Det finns planer på att fortsätta verksamheten efter denna tidsram om ytterligare resurser blir tillgängliga, eventuellt genom att anpassa omfattningen och formatet på grundval av lärdomarna från det nuvarande projektet och eventuellt engagera nya partner.

På grund av projektets egenskaper motsvarar livslängden för ”sinne för miljöångest” dess genomförandetid (3 år). De positiva effekterna av ökad kunskap, medvetenhet och hanteringsförmåga förväntas dock vara längre än själva projekttiden, vilket skapar förutsättningar för faktiska klimatåtgärder.

Hanna Rintala,

specialist in environmental emotions and support,  Nyyti ry

hanna.rintala@nyyti.fi

Burenby, L., Partonen, T., Carter, T. R., Ruuhela, R., Halonen, J. (2021). Klimatförändringar och psykisk hälsa. Diskussionsunderlag 32/2021. Institutet för hälsa och välfärd. 

Clayton, S. (2020). Klimatångest: Psykologiska reaktioner på klimatförändringarna. Journal of Anxiety Disorders, 74, 102263. https://doi.org/10.1016/j.janxdis.2020.102263

Hickman, C., Marks, E., Pihkala, P., Clayton, S., Lewandowski, E., Mayall, E., Wray, B., Mellor, C., van Susteren, L. (2021). Klimatångest hos barn och ungdomar och deras tro på regeringens svar på klimatförändringar: En global undersökning. The Lancet Planetary Health, 5(12), E863-E873. https://doi.org/10.1016/S2542-5196(21)00278-3

Lawrance, E., Thompson, R., Fontana, G., Jennings, N. (2021). Klimatförändringarnas inverkan på psykisk hälsa och emotionellt välbefinnande: Aktuella fakta och konsekvenser för politik och praxis. Grantham Institute, briefingdokument nr 36, Imperial College London.  https://doi.org/10.25561/88568 

Pihkala, P. (2020a). Ångest och den ekologiska krisen: En analys av eko-ångest och klimatångest. Hållbarhet, 12(19), 7836. https://doi.org/10.3390/su12197836

Pihkala, P. (2020b). Eko-ångest och miljöutbildning. Hållbarhet, 12(23), 10149. https://doi.org/10.3390/su122310149

Wu, J., Snell, G., Samji, H. (2020). Klimatångest hos unga: En uppmaning till handling. The Lancet, 4(10), s. E435-E436. https://doi.org/10.1016/S2542-5196(20)30223-0