Stöd till nöd i samband med klimatförändringarna i Finland – ”Miljöångestens tanke”

Klimatförändringarna kommer inte bara att påverka den fysiska hälsan, utan har också konsekvenser för den psykiska hälsan och välbefinnandet (Lawrance m.fl., 2021). Forskningen om dess psykologiska effekter har dock i allmänhet varit begränsad och, om den åtgärdas, fokuserad på effekterna av extrema händelser snarare än de mer långsiktiga och gradvisa effekterna på den psykiska hälsan (Burenby m.fl., 2021). Ändå finns det ett antal framväxande begrepp som erkänner några av de indirekta psykiska hälsoeffekterna, inklusive de av eko-ångest och klimatångest (Wu et al. 2020). Allteftersom de blir allt vanligare i samhället, särskilt bland ungdomar (t.ex. Wu m.fl., 2020; Hickman m.fl., 2021), uppmärksammas de i stor utsträckning i medierna och i en växande mängd forskning (Pihkala, 2020a, 2020b). Miljöångest är ångest och ångest över den ekologiska krisen (Pihkala, 2020b), medan klimatångest erkänner sådana konsekvenser av klimatförändringarna specifikt (Clayton, 2020). De kan manifesteras i olika och komplexa former; Vissa symtom har visat sig omfatta allmän rädsla och oro, sorg, skuld, hopplöshet, tvångsmässigt tänkande, panikattacker, sömnlöshet och andra (se t.ex. Pihkala, 2020a, 2020b, Wu m.fl., 2020).

Forskare har efterlyst åtgärder för att erkänna och ta itu med klimatångest i praktiken, särskilt för ungdomar (Wu et al., 2020; Hickman m.fl., 2021). En färsk EEA-analys visade dock att endast ett fåtal EES-medlemmar och samarbetande länder har beaktat eventuella psykiska hälsoeffekter av klimatförändringar i sin nationella anpassnings- och folkhälsopolitik. Finland är ett av de få länder som har tagit itu med klimatångest i viss utsträckning, men förebyggande åtgärder och särskilda åtgärder för att hantera klimatförändringarnas effekter på den psykiska hälsan måste genomföras inom social- och hälsovården (Burenby m.fl., 2021).

Grundarna av projektet ”mind of eco-anxiety” noterade ökande utmaningar för den psykiska hälsan i samband med klimatförändringarna i Finland och bestämde sig för att ta itu med dem genom att utnyttja sin expertis när det gäller att erbjuda stöd för psykisk hälsa. Projektet syftar därför till att

• Ge människor i alla åldrar verktyg för att hantera och reglera känslor som upplevs i form av miljö- eller klimatångest, och på så sätt bygga upp deltagarnas motståndskraft. Projektet är öppet för en allmän publik, men riktar sig främst till personer som är sårbara för framväxande miljöångest, inbegripet personer som arbetar med eller studerar miljövetenskap. människor med en stark miljöidentitet, ungdomar, och individer med andra belastande livserfarenheter.
• Öka medvetenheten för att inleda offentliga samtal, bland annat för att främja erkännande bland dem som upplever symtom men kan vara omedvetna om dess orsak eller sätt att hantera dem.
• Att förespråka erkännandet av eko-ångest och eko-känslor (känslor relaterade till miljön) som ett större samhällsfenomen i stället för en psykiatrisk diagnos eller ett individuellt problem.
• Initiera åtgärder bland olika organisationer och andra samhällsaktörer för att införliva kunskap om miljökänslor i sitt arbete med olika grupper av människor i hela samhället.

 Dessutom syftar projektet till att främja vikten av övergripande psykiskt välbefinnande.

För att uppnå sina mål utnyttjar projektet social- och psykiatrisk personals befintliga kompetens och expertis när det gäller att hantera andra psykiska hälsoproblem. Deras kunskap om lösningar som redan används i stor utsträckning inom social- och psykiatrisk vård överförs till ett nytt arbetsområde, det vill säga att hantera miljökänslor, främst klimatförändringar. Projektets verksamhet omfattar tre pelare (alla utan kostnad för deltagarna):

• Medvetenhet: kampanjer för att öka medvetenheten om miljöångest.
• Stöd: Direkt stöd för psykisk hälsa till en bred publik.
• Utbildning: för yrkesverksamma som arbetar med dem som redan upplever eller sannolikt kommer att uppleva svåra känslor i samband med miljöförändringar.

Medvetenhet: Kampanjen ”Låt oss tala om miljökänslor” inleddes i mars 2021, med en uppmaning till miljönödläge som stöddes av alla nationella organisationer som arbetar med psykisk hälsa. Dessutom anordnade ”mind of eco-anxiety” ett antal webbseminarier om ämnet under 2021 med inriktning på den sociala sektorn och hälso- och sjukvårdssektorn, icke-statliga organisationer samt offentliga och privata aktörer. Webbplatsen Ympäristöahdistus.fi lanserades i februari 2021 för att samla in och tillhandahålla aktuell information och resurser om ämnet samt tillhandahålla nytt material och informationspaket. Dessa innehöll hänvisningar till vetenskapliga artiklar, En översikt över olika psykoterapimetoder för att hantera frågan. och korta informativa artiklar publicerade i samarbete med experter. Dessutom genomfördes flera aktiviteter för att engagera allmänheten, bland annat följande:

• Produktion av flera poddavsnitt, varav ett riktar sig till ungdomar som är tveksamma till att skaffa barn på grund av globala miljöförändringar.
• Organisation av gruppkonversationschattar för att specifikt nå ut till jordbrukare och landsbygdsbefolkningar. Dessa samhällens försörjningsmöjligheter påverkas direkt av klimatförändringarna, men deras röster hörs inte i de offentliga debatterna.

Informationskampanjerna nådde omkring 3 570 000 visningar via olika kanaler. Under 2022 planerar projektet att fokusera mer på ungdomsorganisationer och utbildningssektorn.

Stöd: För direkt psykiskt hälsostöd till dem som drabbats av miljöångest har projektet utvecklat en gruppbaserad modell för att hantera miljökänslor, som fokuserade på:

• Känna igen eko-känslor och hantera dem.
• Att lära sig coping färdigheter.
• Bygga upp en stödjande gemenskap.
• Att stärka framtidsperspektiven.

Stödgrupper planerades, främst inriktade på ungdomar, även om människor i alla åldrar kan delta. Konceptet föreställde 3-5 stödsessioner, som helst inkluderade 10-15 deltagare och en handledare från projektgruppen, vanligtvis med bakgrund i socialt arbete och / eller mentalvård. Medan sessionerna inledningsvis innehöll allmän information om klimatångest fokuserade de senare på de verktyg och färdigheter som finns tillgängliga för att hantera ”miljökänslor” för att ge mer utrymme för deltagarnas egna erfarenheter och uppfattningar. Fokus låg på gruppbildning och gruppdynamik för att underlätta delning av känslor och kamratstöd. Projektet har under hösten 2021 utbildat ett antal volontärer som senare kommer att kunna leda gruppmöten själva och därmed utvidga verksamheten över hela landet. Ytterligare ett utbildningstillfälle planeras till april 2022. Volontärledda grupper har dock ännu inte genomförts i praktiken.

Projektet erbjöd också workshops om hur man hanterar miljö- / klimatångest genom att förmedla verktyg och aktiviteter som kan förbättra mentalt välbefinnande och hjälpa till att uttrycka de känslor som upplevs.

Mindfulnessövningar integrerades också och vikten av empati, både mot andra och sig själva, betonades. Deltagarna stöddes i att hjälpa till att hitta och följa meningsfullhet och deras viktigaste värderingar, och hur detta kan främja mentalt välbefinnande och förmågan att bli aktiv på lämpliga sätt.

I början av 2022 deltog omkring 360 deltagare (främst i åldersgruppen 20–30 år) i 30 workshoppar om miljökänslor och stödgrupper.

Utbildning: Slutligen organiserade ”tanken om miljöångest” aktiviteter inriktade på yrkesverksamma inom utbildning, hälso- och sjukvård och socialt arbete för att utbilda dem i hur de ska hantera människor som lider av ångest i samband med miljöförändringar. De tre timmars utbildningarna förmedlade verktyg för att underlätta diskussioner och upptäcka befintliga känslomässiga och psykosociala färdigheter, och för att känna igen och bearbeta eko-känslor och eko-ångest inom sina målgrupper (och sig själva) mer specifikt. Några ytterligare två timmars webbseminarier med liknande innehåll och gästtalare hölls för att rikta sig till en mer allmän publik också. För att stödja verksamheten färdigställdes en ”Small Guide to Environmental Anxiety – Information Pack for Teachers and Educators”. Materialet har även översatts till svenska för att utöka dess räckvidd.

För att locka deltagare nådde initiativet ut till naturvårdsorganisationer, aktivistgrupper och universitet. Eftersom den senare presenterade en särskild målgrupp höll projektet deltagarföreläsningar för personal och workshops för studenter vid Helsingfors universitet för att diskutera vilken modell för psykiskt hälsostöd de skulle vilja anta och vilken typ av känslomässigt stöd som skulle vara till nytta.

Omkring 1160 yrkesverksamma (främst kvinnor) deltog i cirka 30 utbildningar och andra informationsevenemang.

Idén till projektet initierades av Tunne ry - en icke-statlig organisation som grundades 2018 för att ta itu med frågor om psykisk hälsa i samband med klimat- och miljöförändringar - tillsammans med den internationellt erkända forskaren av ekologiska känslor, docent Panu Pihkala från Helsingfors universitet. Det utvecklades och genomfördes sedan tillsammans med två andra finländska organisationer: Nyyti ry, en organisation som särskilt främjar psykisk hälsa bland studerande, och MIELI Mental Health Finland, som strävar efter att ge krisstöd och förebygga psykiska hälsoproblem i det finländska samhället och är världens äldsta icke-statliga organisation för psykisk hälsa. Projektet finansieras av STEA, Finansieringscentralen för social- och hälsovårdsorganisationer i Finland.

Ytterligare samarbete finns med:

• Fakulteten för biologi och miljövetenskap vid Helsingfors universitet
• Maaseudun tukihenkilöverkko, ett stödjande nätverk för människor och jordbrukare på landsbygden
• FEE, Stiftelsen för miljöutbildning i Finland
• Väestöliitto, en icke-statlig organisation som förbättrar människors välbefinnande och kopplingen mellan människor

Under projektplaneringsprocessen genomfördes en behovsbedömning genom en enkätundersökning med cirka 500 deltagare från allmänheten. Pilotgrupper och workshoppar inrättades dessutom för att testa projektets strategi. Möten på plats planerades, men på grund av covid-19-pandemin flyttades verksamheten online.

Den finansiering som fanns tillgänglig under tre år bidrog till ett framgångsrikt genomförande av projektet, eftersom den möjliggjorde kostnadsfri tillgång för deltagarna. Projektet fick positiv feedback från deltagarna (stort intresse för att få kunskap om miljöångest och miljökänslor, förbättrat välbefinnande och en känsla av samsyn), vilket uppmuntrade projektet att fortsätta. Stort medieintresse resulterade i flera inbjudningar till olika evenemang. Involveringen av en offentlig personas (the Shouting Man) bidrog till initiativets framgång och utvidgade dess räckvidd.

En av de största utmaningarna för projektet berodde på att all verksamhet måste överföras online på grund av covid-19-pandemin. Detta påverkade projektets förmåga att nå ut till människor och nå ut till dem på ett mer meningsfullt sätt. Kortare, mindre djupgående online-workshopformat förbereddes för att stödja deltagarnas intresse och uppmuntra deras aktiva deltagande.

En annan utmaning var det begränsade deltagandet i de chattar som anordnades särskilt för landsbygdssamhällen och jordbrukare och det begränsade deltagandet av personer som redan har starka miljöidentiteter (t.ex. aktivistgrupper) i projektverksamheten. Därför bör bättre integrering av emotionellt stöd inom klimataktivitetsgrupperna uppmuntras, i stället för att externa organisationer för psykisk hälsa involveras.

STEA, Finansieringscentralen för social- och hälsovårdsorganisationer i Finland, försåg projektet med 640 000 euro under en treårsperiod (2020–2022).

Detta gjorde det möjligt för fyra anställda (två heltidsanställda, två deltidsanställda) att ägna sin fulla uppmärksamhet åt projektet och tillhandahållandet av psykiskt hälsostöd kostnadsfritt till deltagarna. Detta har i sin tur gynnat de många deltagarna och kommer sannolikt att gynna många fler på ett indirekt sätt på grund av utbildning för yrkesverksamma, tillhandahållande av resurser på projektets webbplats, nyutvecklade praktiska koncept och ökad medvetenhet om ämnet. Dessutom kan främjandet av psykisk hälsa i samband med klimatförändringar vara en viktig drivkraft för att främja effektiva klimatåtgärder.

Projektet var ett nedifrån-och-upp-initiativ som inte följde någon särskild lagstiftning. Finland har dock erkänt klimatförändringarnas potentiella konsekvenser för den psykiska hälsan i social- och hälsovårdsministeriets plan för anpassning till klimatförändringarna (2021), inbegripet miljö- eller klimatångest.

Idén att ta itu med psykiska hälsofrågor i samband med miljö och klimatförändringar förverkligades i Tunne rys stiftelse 2018, med ett projektförslag från alla berörda aktörer som lämnades in i mitten av 2019. Projektgenomförandet inleddes i början av 2020 för att fortsätta fram till slutet av 2022, under den nuvarande finansieringsperioden. Det finns planer på att fortsätta verksamheten efter denna tidsram om ytterligare resurser blir tillgängliga, eventuellt genom att anpassa omfattningen och formatet på grundval av tillvaratagna erfarenheter från det nuvarande projektet, och eventuellt genom att engagera nya partner.

På grund av projektets egenskaper motsvarar livslängden för ”mind of eco-anxiety” dess genomförandetid (3 år). De positiva effekterna av att förbättra kunskaperna, medvetenheten och förmågan att hantera förväntas dock vara längre än själva projekttiden, vilket skapar förutsättningar för faktiska klimatåtgärder.

Hanna Rintala,

specialist in environmental emotions and support,  Nyyti ry

hanna.rintala@nyyti.fi

Burenby, L., Partonen, T., Carter, T. R., Ruuhela, R., Halonen, J. (2021). Klimatförändringar och psykisk hälsa. Diskussionsunderlag 32/2021. Institutet för hälsa och välfärd. 

Clayton, S. (2020). Klimatångest: Psykologiska reaktioner på klimatförändringarna. Journal of Anxiety Disorders, 74, 102263. https://doi.org/10.1016/j.janxdis.2020.102263.

Hickman, C., Marks, E., Pihkala, P., Clayton, S., Lewandowski, E., Mayall, E., Wray, B., Mellor, C., van Susteren, L. (2021). Klimatångest hos barn och ungdomar och deras tro på regeringens svar på klimatförändringarna: en global undersökning. The Lancet Planetary Health, 5(12), E863-E873. https://doi.org/10.1016/S2542-5196(21)00278-3.

Lawrance, E., Thompson, R., Fontana, G., Jennings, N. (2021). Klimatförändringarnas inverkan på psykisk hälsa och emotionellt välbefinnande: Aktuella fakta och konsekvenser för politik och praxis. Grantham Institute, Briefing Paper nr 36, Imperial College London.  https://doi.org/10.25561/88568 

Pihkala, P. (2020a). Ångest och den ekologiska krisen: En analys av eko-ångest och klimatångest. Hållbarhet, 12(19), 7836. https://doi.org/10.3390/su12197836

Pihkala, P. (2020b). Eko-ångest och miljöutbildning. Hållbarhet, 12(23), 10149. https://doi.org/10.3390/su122310149

Wu, J., Snell, G., Samji, H. (2020). Klimatångest hos ungdomar: En uppmaning till handling. The Lancet, 4(10), s. E435-E436. https://doi.org/10.1016/S2542-5196(20)30223-0.