Shigellos

Shigellosis är en relativt ovanlig sjukdom i Europa, vilket leder till gastrointestinala problem orsakade av Shigella-bakterier. Ändå är det ett hälsoproblem för vissa befolkningsgrupper och i vissa länder, även i den utvecklade världen. I Europa importeras en sjättedel till en tredjedel av fallen av resenärer (ECDC, 2014–2024). Infektioner uppstår efter sväljning av fekal kontaminering. Sjukdomen drabbar särskilt små barn i utvecklingsländer och utbrott är vanliga under förhållanden med dålig vattenförsörjning och sanitära anläggningar, vilket årligen leder till omkring 160 000 dödsfall i hela världen (Chung The et al., 2021). Ändå är sjukdomen underrapporterad och ofta feldiagnostiserad. Särskilt oroande är Shigellabakteriernas resistens mot flera läkemedel i olika regioner (Lampel et al., 2018).

Anmälningsfrekvens för shigellos totalt och inhemska fall (karta) och rapporterade fall (graf) i Europa

_{Källa: ECDC, 2024, Surveillance Atlas of Infectious Diseases (övervakningsatlas över infektionssjukdomar).}

_{Anmärkningar: Karta och diagram visar uppgifter för EES-länderna. Gränserna och namnen på denna karta innebär inte något officiellt godkännande eller godtagande av Europeiska unionen. Gränserna och namnen på denna karta innebär inte något officiellt godkännande eller godtagande av Europeiska unionen. Sjukdomen är anmälningspliktig på EU-nivå, men rapporteringsperioden varierar mellan länderna. När länder rapporterar noll ärenden visas anmälningsfrekvensen på kartan som ”0”. När länder inte har rapporterat om sjukdomen under ett visst år är andelen inte synlig på kartan och märks som ”orapporterad” (senast uppdaterad i juli 2024).}

Källa & överföring

Shigellosis överförs främst genom fekal kontaminering från en smittad person till munnen på en annan person. Infekterade personer som inte tvättar händerna ordentligt efter avföring kan orsaka nya infektioner genom direkt fysisk kontakt (inklusive sexuell kontakt) eller indirekt genom att förorena mat eller vatten. I Europa är sexuell överföring en vanlig infektionsväg idag. Patienter kan överföra sjukdomen så länge Shigellabakterierna utsöndras i avföringen, vilket i allmänhet sker under den akuta infektionen men kan fortsätta i upp till 4 veckor eller ibland flera månader.

Bredvid person-till-person infektioner, förorenad obehandlad mjölk och mejeriprodukter eller okokta grönsaker är andra överföringsvägar (Gerba, 2009). Dessutom kan flugor överföra Shigella-bakterier från latriner till otäckt mat (Gerba, 2009). Utanför människokroppen kan Shigella dock bara överleva en kort tid (Niyogi, 2005). Anmärkningsvärt kan sjukdomen manifestera sig redan vid mycket låga doser av mindre än tio bakterieceller, vilket är mer än tio tusen gånger lägre än för de flesta andra bakterieinfektioner (Chung The et al., 2016).

Utbrott sker oftast på platser där många människor är tillsammans (t.ex. i fängelser, institutioner för barn, daghem eller mentalsjukhus), särskilt när den personliga hygienen är dålig, samt bland män som har sex med män (Rebmann, 2009).

Hälsoeffekter

Shigellainfektioner kan ha milda till svåra symtom, med vissa infekterade personer upplever även inga symtom. Om symtomatisk varar symtomen vanligtvis mellan 4 och 7 dagar, och de flesta patienter återhämtar sig utan medicinska ingrepp förutom korrekt rehydrering. Symtomen uppträder snabbt, ungefär en till tre dagar efter infektionen och omfattar diarré – ofta med slem och/eller blod, feber, illamående, magkramper och ibland smärtsam urinering eller avföring. Shigellabakterierna kan också producera toxiner som cirkulerar i blodet hos en infekterad person (toxemi). I mer allvarliga fall kan avföringen vara blodig och slemmig (dysenteri) och komplikationer kan följa, såsom försvagade tarmmuskler (som leder till rektal framfall), blindtarmsinflammation eller en livshotande koloninflammation. Även uttorkning, låga saltnivåer (hyponatremi) eller sockernivåer (hypoglykemi) i blodet, neurologiska infektioner (meningit), inflammation i skelettet (osteomyelit), artrit, abscesser i mjälten eller vaginala infektioner kan bero på shigellos. Bland de farligaste kliniska manifestationerna är anfall, neurologiska skador eller en ökning av vita blodkroppar som efterliknar leukemi. Som långsiktiga effekter kan patienter utveckla ett irritabelt tarmsyndrom, artrit eller hemolytiskt uremiskt syndrom, vilket påverkar de röda blodkropparna, njurarna och nervsystemet (Pacheco & Sperandio, 2012).

Morbiditet & dödlighet

I EES-länderna (utom Schweiz och Turkiet på grund av avsaknad av uppgifter) under perioden 2007–2023:

• 80 014 infektioner (ECDC, 2024)

• 18 dödsfall (ECDC,2024) och en total dödlighet på 0,025 %. Ändå varierar dödligheten med bakteriestammen och patientens tillstånd och kan stiga till 20% för sjukhuspatienter (Bagamian et al., 2020; Ranjbar m.fl., 2010).

• Ökande incidenstrend mellan 2015 och 2019, efter en minskning av rapporterade fall mellan 2007 och 2014. Under 2020 minskade antalet rapporterade fall drastiskt, vilket kan ha berott på underrapportering och minskad exponering till följd av reserestriktioner, sociala restriktioner och hygienåtgärder i samband med covid-19-pandemin.

• Fram till 2019 var ungefär hälften av fallen reserelaterade. Överföring sker oftast via mat, och mindre ofta genom sexuell och person-till-person kontakt.

(ECDC, 2014–2024)

Fördelning mellan populationer

• Åldersgrupp med den högsta sjukdomsfrekvensen i Europa: barn under 5 år och män mellan 25 och 44 år (ECDC, 2014–2024)
• Grupper som löper risk att drabbas av en allvarlig sjukdom: barn under 10 år, personer som saknar god hälso- och sjukvård eller står inför osäker livsmedelsförsörjning, äldre och personer med försvagat immunförsvar (Kotloff m.fl., 2018; Niyogi, 2005; Launay m.fl., 2017)

Klimatkänslighet

Klimatanpassning

Shigellabakterier växer bäst vid omgivningstemperaturer mellan 21 och 38 ° C. Det optimala pH-intervallet är mellan 5,8 och 6,4 (Ghosh et al., 2007).

Säsongsbundenhet

I Europa inträffar de flesta infektioner under sensommaren/hösten (ECDC, 2014–2024).

Klimatförändringarnas inverkan

Ökade temperaturer, regnmängder och luftfuktighet påskyndar både bakteriell reproduktion och ökar risken för förorenat (dricks) vatten, vilket kan öka risken för shigellosinfektion. Studier i Asien tyder på att förändringar i klimatförhållandena kan förändra det geografiska distributionsmönstret för Shigella-bakterier och öka risken för shigellosinfektion (Song et al., 2018; Chen m.fl., 2019). Detta kan indirekt påverka den europeiska befolkningen eftersom en del av shigellosinfektionerna i Europa är reserelaterade.

Förebyggande & Behandling

Förebyggande åtgärder

• Öka medvetenheten om effektiviteten av handtvätt och allmän hygien, särskilt när du reser i områden med dåliga hygieniska förhållanden eller vid hantering av livsmedel
• Identifiering och stängning av förorenade vattenkällor
• Isolering av patienter på vårdinrättningar för att förhindra utbrott
• Övervakningssystem gör det möjligt att upptäcka sjukdomar och vidta efterföljande motåtgärder för att begränsa utbrott och minska antalet fall
• Vaccinerna befinner sig i en experimentell fas.

(Nationella akademier för vetenskap, teknik och medicin, 2020; Sciuto m.fl., 2021)

Behandling

• Rehydrering, anti-diarré eller feberreducerande medicinering
• Antibiotika kan förkorta varaktigheten av potentiell överföring och sjukdom. Multi-drug- och extensivt drogresistenta stammar blir alltmer problematiska för högriskgrupper.

(Kotloff m.fl., 2018; CDC, 2022)

Referenser

Bagamian, K. H., et al., 2020, Heterogenitet i enterotoxinproducerande Escherichia coli- och shigellainfektioner hos barn under 5 år från 11 afrikanska länder: A subnational approach quantifying risk, mortality, morbidity, and stunting, The Lancet Global Health 8(1), e101–e112. https://doi.org/10.1016/S2214-109X(19)30456-5

CDC, 2022, Centers for Disease Control and Climate change impact, https://www.cdc.gov. Senast hämtad augusti 2022.

Chen, C.-C., et al., 2019, Epidemiologiska egenskaper hos shigellos och tillhörande klimatfaktorer i Taiwan, Medicine 98(34), e16928. https://doi.org/10.1097/MD.0000000000016928

Chung The, H., et al., 2021, Evolutionary histories and antimicrobial resistance in Shigella flexneri and Shigella sonnei in Southeast Asia, Communications Biology 4(1), 353. https://doi.org/10.1038/s42003-021-01905-9 (inte översatt till svenska).

Chung The, H., et al., 2016, The genomic signatures of Shigella evolution, adaptation and geographical spread, Nature Reviews Microbiology 14(4), 235–250. https://doi.org/10.1038/nrmicro.2016.10

ECDC, 2014–2022, Årliga epidemiologiska rapporter för 2012–2020 – Shigellosis. Finns på https://www.ecdc.europa.eu/en/shigellosis/surveillance-and-disease-data. Senast hämtad augusti 2023.

ECDC, 2024, Surveillance Atlas of Infectious Diseases (övervakningsatlas över infektionssjukdomar). Finns på https://atlas.ecdc.europa.eu/public/index.aspx. Senast hämtad i september 2024.

Gerba, C. P., 2009, Miljömässigt överförda patogener. I Environmental microbiology, Academic Press, s. 445–484. https://doi.org/10.1016/B978-0-12-370519-8.00022-5

Ghosh, M., et al., 2007, Prevalens av enterotoxinproducerande Staphylococcus aureus och Shigella spp. I vissa raw street vended indiska livsmedel, International Journal of Environmental Health Research 17(2), 151–156. https://doi.org/10.1080/096031207012

Kotloff, K. L., et al., 2018, Shigellosis The Lancet 391(10122), 801–812. https://doi.org/10.1016/S0140-6736(17)33296-8

Lampel, K. A., et al., 2018, A Brief History of Shigella, EcoSal Plus 8(1), 1–25, https://doi.org/10.1128/ecosalplus.ESP-0006-2017

Launay, O., et al., 2017, Safety Profile and Immunologic Responses of a Novel Vaccine Against Shigella sonnei Administrerad intramuskulärt, intratradermalt och intranasalt: Resultat från två parallella randomiserade kliniska fas 1-studier av friska vuxna volontärer i Europa, EBioMedicine, 22, 164–172. https://doi.org/10.1016/j.ebiom.2017.07.013

Niyogi, S. K., 2005, Shigellosis, The Journal of Microbiology 43(2), 133–143.

Pacheco, A. R., & Sperandio, V., 2012, Shigatoxin i enterohemorragisk E. coli: Reglering och nya strategier mot virus, Frontiers in Cellular and Infection Microbiology 2, 2235-2988. https://doi.org/10.3389/fcimb.2012.00081

Ranjbar, R., et al., 2010, Fatality due to shigellosis with particular reference to molecular analysis of Shigella sonnei strains isolated from the fatal cases (dödlighet på grund av shigellos med särskild hänvisning till molekylär analys av Shigella sonnei-stammar isolerade från de dödliga fallen), Iranian Journal of Clinical Infectious Diseases 5(1) 36–39.

Rebmann, T., 2009, Spotlight on shigellos, Nursing 39(9), 59–60. https://doi.org/10.1097/01.NURSE.0000360253.18446.0f

Song, Y.J., et al., 2018, The epidemiological influence of climate factors on shigellosis incidence rates in Korea, International Journal of Environmental Research and Public Health 15(10), 2209. https://doi.org/10.3390/ijerph15102209 (inte översatt till svenska).