2.4 Beaktande av gränsöverskridande frågor

De flesta direkta och indirekta effekterna av klimatförändringarna är av gränsöverskridande karaktär. Gränsöverskridande frågor skapar ömsesidigt beroende mellan länder (t.ex. hydrologiska, sociala och ekonomiska frågor när det gäller vatten).

Ett land bör därför sträva efter att upprätta kontakter med grannländerna för att informera om anpassningsprocessen och problemområden när det gäller gränsöverskridande effekter och identifiera strategier för samordning över olika politiska, rättsliga och institutionella miljöer.

Gemensamma anpassnings- och katastrofriskhanteringsinsatser kan dessutom behöva baseras på identifiering av gemensamma hot (t.ex. genom ömsesidiga riskbedömningar) och måste vara i linje med varje lands anpassningsmål. En bra utgångspunkt är att identifiera områden som är relevanta för anpassningsåtgärder där det har förekommit traditionellt gränsöverskridande samarbete (t.ex. förvaltning av avrinningsdistrikt, hantering av översvämningsrisker, förvaltning av nationalparker) och att försöka involvera förvaltningsmyndigheterna i anpassningspolitiken.

Investeringar i gränsöverskridande samarbete är också ett sätt att minimera kostnaderna för anpassningsåtgärder och maximera deras fördelar genom att utveckla synergier i anpassningsåtgärder och integrera konsekvenser för grannskapsjurisdiktioner.

Gränsöverskridande verksamhet för att ta itu med klimatförändringarna och gemensamt utveckla anpassningsåtgärder äger redan rum i europeiska makroregioner, t.ex. i Alperna, Karpaterna, nordvästra och sydöstra Europa, Östersjön och inom ramen för Donaustrategin. Andra gränsöverskridande verksamheter på regional nivå omfattar den anpassningsverksamhet som för närvarande pågår i Pyrenéerna.

All denna storskaliga verksamhet som omfattar flera länder får finansiering från EU. Dessutom bidrar EU:s politik redan till att ta itu med några av de gränsöverskridande frågor som hänger samman med klimatförändringarna. Översvämningsdirektivet och ramdirektivet för vatten kräver till exempel gränsöverskridande samarbete inom vattensektorn. Dessutom finns det europeiska och alleuropeiska system för tidig varning och upptäckt vid väderrelaterade naturkatastrofer, såsom Meteoalarm, det europeiska systemet för medvetenhet om översvämningar, det europeiska informationssystemet för skogsbränder och det europeiska observationsorganet för torka. Unionens civilskyddsmekanism utgör också en ram för förstärkt samarbete mellan EU:s medlemsstater för att effektivt förebygga, förbereda sig för och reagera på risker för både naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, inbegripet åtgärder såsom riskbedömningar och riskbedömningar, utbyte av god praxis, förbättring av kunskapsbasen, utbildning och övningar.