5.3 Integrering: Integrering av anpassning i instrument och sektorspolitik

Införandet och genomförandet av anpassningsmål och anpassningsåtgärder i sektorspolitiken och dess instrument är avgörande eftersom klimatförändringarna påverkar praktiskt taget alla förvaltningssektorer och socioekonomiska verksamheter, och nationella eller subnationella handlingsplaner för anpassning är därför oftast sektorsövergripande och övergripande policydokument. Till följd av detta kan anpassningen inte genomföras isolerat från befintlig politik (t.ex. lagstiftning, finansieringssystem), instrument (t.ex. lagstiftning, strategier, planer, program, projekt, finansiering, utbildning), förvaltningsstrukturer (t.ex. nätverk) och processer (t.ex. i beslutsfattandet) inom andra sektorer, utan måste till stor del genomföras genom sektorsspecifika handlingslinjer. Genomförandet av anpassningen kräver därför att anpassningspolitiken integreras i olika sektorer. En viktig del av denna integrering av anpassningen är integreringen i sektorspolitiska instrument. Det viktigaste sättet att uppnå politisk integration är övergripande styrning, vilket innebär mekanismer, institutioner och processer för samordning, samarbete och nätverkande.

Integrering innebär i huvudsak att anpassning integreras i alla nivåer av sektoriellt beslutsfattande, från politiska agendor, lagstiftning, strategier, instrument (t.ex. program och planer) till budgetar, projekt och dagliga arbetsrutiner. Ett huvudmål är att uppnå samstämmighet i den offentliga politiken, dvs. anpassning och harmonisering av olika sektoriella strategier med klimatanpassningsmål för att minimera konflikter, undvika kompromisser och främja ömsesidiga synergier för att uppnå gemensamma övergripande anpassningsresultat.

I princip finns det en bred portfölj av befintliga instrument som kan användas för att genomföra anpassningsstrategier och handlingsplaner över sektorer och nivåer, vilket gör dem till ett viktigt sätt att uppnå integrering och vertikalt genomförande. Integrering av anpassning i politiska instrument innebär granskning och översyn av relevanta befintliga instrument, identifiering av ingångspunkter för anpassning och införlivande av anpassningsmål och anpassningsproblem. Om ändringar av befintliga instrument inte skulle vara tillräckliga måste nya instrument för att genomföra anpassningen utvecklas och inrättas. En omfattande blandning av politiska instrument som balanserar ”mjuka” och ”hårda” stimulansåtgärder kommer sannolikt att vara mest effektiv när det gäller att omsätta det breda spektrum av anpassningsåtgärder som vanligtvis fastställs i handlingsplaner för anpassning i praktiken.

Möjliga instrument kan omfatta följande spektrum:

Rättsliga instrument (lagar, förordningar, dekret, icke-bindande lagstiftning, t.ex. standarder)
Ekonomiska instrument (finansiering, skatter, avgifter, offentlig upphandling, bidrag, lån, marknadsbaserade)
Informationsinstrument (studier, databaser, informationskampanjer, rådgivning, utbildning, vägledning och arbetshjälpmedel, evenemang, webbplatser)
Partnerskapsinstrument (offentlig-privata partnerskapsavtal, frivilliga avtal, samarbetsprojekt)
Hybrida strategiska/planeringsinstrument (planer, strategier, program, planeringsinstrument)

Ett exempel på integrering av lagstiftning är utarbetandet av sektoriella anpassningsplaner, som kan drivas av rättsliga krav eller främjas av en allmän strategisk ram för integrering. Obligatoriska skyldigheter att upprätta sektorsvisa anpassningsplaner eller att integrera anpassningen i befintliga sektorspolitiska dokument, såsom de redan finns i vissa europeiska länder, är utan tvekan en pådrivande faktor för integreringen av anpassningspolitiken. Enbart de är dock inte tillräckliga för att säkerställa ett effektivt genomförande i praktiken, utan bör kombineras med "mjuka" former av horisontell styrning. Det kan handla om att ge branschföreträdarna tillräckligt spelrum för att gemensamt utveckla sina respektive anpassningsåtgärder, så att de kan utveckla egenansvar för genomförandet, eller utveckla anpassningslösningar som är attraktiva och anpassade till sektorer och ger fördelar i eget intresse.

Integrering av klimatanpassning i EU:s politik är en viktig drivkraft för integrering av anpassningspolitiken på nationell nivå. Exempel på detta är EU:s politik för vattenförvaltning (vattenramdirektivet),hantering av översvämningsrisker (översvämningsdirektivet),katastrofriskreducering (civilskyddsmekanismen),stadsplanering (EU-agendanför städer, borgmästaravtalet för klimat och energi)och grön infrastruktur (strateginför grön infrastruktur)samt sektorsövergripande politik som miljökonsekvensbedömning och försäkring. Dessutom stöder Interregprogram i transnationella samarbetsregioner, makroregionala strategier och internationella konventioner integrering av anpassning i europeiska länder och regioner på program- och projektnivå. Climate-ADAPT ger information om olika EU-politikområden där integrering av klimatanpassning pågår eller undersöks.