5.3 Integrering: Integrering av anpassning i instrument och sektorspolitik

Införandet och genomförandet av anpassningsmål och anpassningsåtgärder i sektorspolitiken och dess instrument är avgörande eftersom klimatförändringarna påverkar praktiskt taget alla förvaltningssektorer och socioekonomiska verksamheter, och nationella eller subnationella handlingsplaner för anpassning är därför oftast sektorsövergripande, övergripande policydokument. Anpassning kan därför inte ske isolerat från befintlig politik (t.ex. lagstiftning, finansieringssystem), instrument (t.ex. lagstiftning, strategier, planer, program, projekt, finansiering, utbildning), förvaltningsstrukturer (t.ex. nätverk) och processer (t.ex. beslutsfattande) inom andra sektorer, utan måste till stor del genomföras genom sektorsspecifika handlingslinjer. Genomförandet av anpassningen kräver därför att anpassningspolitiken integreras i olika sektorer. En viktig del av denna integrering av anpassningen är integreringen i sektorspolitiska instrument. Det viktigaste medlet för att uppnå politisk integration är horisontell styrning, som omfattar mekanismer, institutioner och processer för samordning, samarbete och nätverkande.

Integrering innebär i huvudsak att integrera anpassning i alla nivåer av sektoriellt beslutsfattande, från politiska agendor, lagstiftning, strategier, instrument (t.ex. program och planer) till budgetar, projekt och dagliga arbetsrutiner. Ett huvudmål är att uppnå samstämmighet i den offentliga politiken, dvs. anpassning och harmonisering av olika sektorsstrategier med klimatanpassningsmål för att minimera konflikter, undvika kompromisser och främja ömsesidiga synergier för att uppnå gemensamma övergripande anpassningsresultat.

I princip finns det en bred portfölj av befintliga instrument som kan användas för att genomföra anpassningsstrategier och handlingsplaner på olika sektorer och nivåer, vilket gör dem till ett viktigt sätt att uppnå integrering och vertikalt genomförande. Integrering av anpassning i politiska instrument innebär granskning och översyn av relevanta befintliga instrument, identifiering av ingångspunkter för anpassning och införlivande av anpassningsmål och anpassningsproblem. Om ändringar av redan befintliga instrument inte skulle vara tillräckliga måste nya instrument för att genomföra anpassningen utvecklas och inrättas. En omfattande blandning av politiska instrument som balanserar ”mjuka” och ”hårda” stimuli kommer sannolikt att vara mest effektiva när det gäller att omsätta det breda spektrum av anpassningsåtgärder som vanligtvis fastställs i handlingsplaner för anpassning i praktiken.

Möjliga instrument kan omfatta följande spektrum:

Rättsliga instrument (lagar, förordningar, dekret, icke-bindande lagstiftning, t.ex. standarder)
Ekonomiska instrument (finansiering, skatter, avgifter, offentlig upphandling, bidrag, lån, marknadsbaserade)
Informationsinstrument (studier, databaser, informationskampanjer, rådgivning, utbildning, vägledning och arbetshjälpmedel, evenemang, webbplatser)
Partnerskapsinstrument (offentlig-privata partnerskapsavtal, frivilliga avtal, samarbetsprojekt)
Hybridstrategiska instrument/planeringsinstrument (planer, strategier, program, planeringsinstrument, rapporteringssystem)

Ett exempel på integrering av lagstiftning är utarbetandet av sektorsspecifika anpassningsplaner, som kan drivas av rättsliga krav eller främjas av en allmän strategisk ram för integrering. Obligatoriska skyldigheter att upprätta sektoriella anpassningsplaner eller att integrera anpassningen i befintliga sektorspolitiska dokument, såsom de finns i vissa europeiska länder, är utan tvekan en pådrivande faktor för integreringen av anpassningspolitiken. Enbart de är dock inte tillräckliga för att säkerställa ett effektivt genomförande i praktiken, utan bör kombineras med "mjuka" former av horisontell styrning. Dessa kan inbegripa att ge företrädare för sektorn tillräckligt utrymme för att gemensamt utveckla sina respektive anpassningsåtgärder, så att de kan utveckla egenansvar för genomförandet, eller utveckla anpassningslösningar som är attraktiva och anpassade till sektorerna och ger fördelar i eget intresse.

Integreringen av anpassningen till klimatförändringarna i EU:s politik är en viktig drivkraft för integreringen av anpassningspolitiken på nationell nivå. Exempel på detta är EU:s politik för vattenförvaltning (ramdirektivetför vatten),hantering av översvämningsrisker (översvämningsdirektivet),katastrofriskreducering (civilskyddsmekanismen),stadsplanering (EU-agendanför städer, borgmästaravtalet för klimat och energi) och grön infrastruktur (strateginförgrön infrastruktur)samt sektorsövergripande politik som miljökonsekvensbedömning och försäkringar. Se sektorssidorna för Climate-Adapt för att se den faktiska statusen för integreringen.

Interregprogram i transnationella samarbetsregioner, makroregionala strategier och internationella konventioner stöder dessutom integreringen av anpassning i europeiska länder och regioner på program- och projektnivå. Climate-Adapt ger information om olika EU-politikområden där integrering av klimatanpassning pågår eller undersöks.